Hundträff

Ikväll har vi startat upp hundträffarna igen. Vi är ett gäng som varje år brukar träffas och träna lite ditt och datt, om inte annat så för den sociala träningens skull. Idag var vi endast 4 ekipage. Petra som brukar hålla i trådarna kom inte, kanske hon glömde bort tiden. De andra var helt nya deltagare så det blev till att hålla i träningen idag. Jag hade Figo med mig och han gör aldrig bort sig på såna här träffar. Vi körde först lite kontaktövningar och hälsningsövningar med andra ägare (hundarna får då inte gå fram och hälsa) samt lite stadgeträning. Sedan fortsatte vi med inkallning och stanna kvar. Tur att Figo är säker på dom avstånden det handlade om idag eftersom jag alltid började med att visa hur det ska gå till... och hur hade det sett ut om "instruktören" inte hade pli på sin hund *ler*... Figo-liten mattes klippa, han är att lita på.

Det här med dressyr i grupp med andra hundar är inte det svåraste för Figo, annat är det när det finns fågel i närheten, då tänder han nog till... där ska vi lägga krutet. Bosco ska också få komma med på träffarna men Ted jobbar så han fick stanna hemma idag... där behövs mycket social träning men lydnaden har han. Tänk om man kunde korsa ihop Bosco och Figo och bara ta det bästa från varje hund... men det är klart... det vore ju ingen utmaning. Jag behåller nog dom båda två som dom är. Vem har sagt att livet alltid ska vara lekande lätt... och som en del brukar fråga oss- "har ni för lite att göra med 3 barn, när ni skaffat 2 hundar också?" Nej inte har vi det men vi har gott om hjärterum här hemma.

Sommarens varmaste dag?

Igår gick halva dagen åt till Emils fotbollsmatch. Dom vann inte matchen men spelade riktigt bra. Dom förlorade nog på att dom inte var så tuffa i närkamperna som motståndarna. Men vinna är inte allt, dom hade fin lagkänsla och kämpaglöd hela matchen, det är nog så viktigt. Efter matchen styrde vi in mot stan och köpte nya löparskor åt Emil... guuud va' folk det är på stan en lördag! Jag är verkligen en lantlolla, bondsnodd, kalla det vad ni vill... men att trängas på affärer en varm sommardag när man hellre kan vara hemma på landet är verkligen inte min grej. Månadspengen gick upp i rök i ett nafs när han köpte ett nytt spel till datorn... så där gick gårkvällens bloggplaner om intet. Han tog upp datorn i rummet och jag har inte sett till den förrän nu (och då hämtade jag ner den själv).

Idag är det kanske sommarens varmaste dag, 29,3 grader i skuggan har vi! Hundarna ligger nergrävda i gruset i hundgården... tur vi har stora tallar som skuggar. Idag blir det nog ingen träning för dom, möjligtvis ikväll. Kanske jag kör lite vattenapport med Bosco... men han har ju så lätt att få vattensvans så det kanske är lite tidigt för det ännu... vi får se.

Gårdagskvällens promenad gick till farmor och farfar. Saga och Liam fick hjälpa farmor att plantera petunior

Grusade förhoppningar

När skolbarnen farit iväg till skolan på morgonen fortsatte jag och Liam att mysa på här hemma. Vi gick med hundarna genom skogen ner mot vattnet. Liam var eld och lågor för han ville visa mig att det fanns grodyngel i ett dike här nere. "Jippie! Nu får vi grodor hos oss" kvittrade han. Väl framme vid diket såg vi en febril aktivitet i vattnet, men grodyngel var det inte. Det var mygglarver... i tusental! Så nu vet jag vad vi har att vänta... en myggsommar. Vilken besvikelse det blev när jag berättade sanningen för honom (tur han glömmer fort).

Sen gick vi en promenad med hundarna till affären för att handla lite inför helgen. Hur kan lite mjölk och en limpa kosta 750 kr? Nåja, jag handlade väl lite fler varor... men jag börjar fundera hur stort matkonto vi har. Emil har ju börjat äta som en hel karl och Ted... man kan tro att han också är i puberteten. Dom lastar på mat så snart ska jag nog börja duka pizzatallrikarna åt dom där två herrarna *ler*.

Novis som leker expert

Idag har vädret vänt och solen skiner. Värmen sägs nu vara på ingång. Jag och Figo tränar på med apporteringen. Idag var han inte alls lika samarbetsvillig som tidigare. Han ville inte plocka upp apporten själv, jag fick ta ett steg bakåt och börja om att lägga in den i munnen på honom. Då höll han den fint och gick brevid, satt kvar och kom på inkallning. Så då nöjde jag mig med det för idag. Jag har letat och letat efter apportkompendiet som Figos uppfödare Leif satt ihop och skickat till oss valpköpare. Jag hittar det inte. Jag har ju läst det ett flertal gånger men alla detaljer och tips och trix kommer man ju inte ihåg. Jag måste nog erkänna att det kan ha åkt med i någon upprensning till pappersåtervinningen. Jag får nog höra om dom kan förbarma sig över en slarvmaja och maila mig ett nytt.

Jag provade efter apportträningen att testa Figos ståndanlag. Varför vet jag inte (jo förresten, jag var själv sugen på det) och kanske det är en dum övning men jag får i så fall skylla på min ringa erfarenhet i jaktdressyr, man är ju novis på området. Jag band i alla fall fast en tjädervinge i ett fiskespö och la ut i gräset. Figo hade vittringen rakt i nosen- och nog stod han alltid. Jag försökte berömma lågmält för att han skulle stå kvar en stund men sen bar det av mot "bytet"... jag ryckte reflexmässigt upp vingen i luften... tur som var hade jag visselpipan och blåste stannakommandot... och han la sig faktiskt ner. Men nånting säger mig att det inte fungerar riktigt så i en verklig jaktsituation *ler*. Jag måste ju ha lite självinsikt och erkänna att den dressyren har jag nog inte på Figo... än *ler*.

En fullt koncentrerad Figo leker jakt på fågelvinge

Oväntat besök

Idag har det regnat hela dan. Bara öst ner. Känns inte roligt att gå ut då. Figo var dyngsur när Ted tog in hundarna från hundgården. Bosco låg torr i värmen i hundkojan men Figo han låg ute i regnet, genomblöt. Varför går han inte in i kojan virrpannan? Ted, Emil och Bosco tog en joggingtur och då passade jag på att gå en liten promenad längs viken här nedanför. Tänkte ta någon fin bild på Figo men fann inget bra "fotomoment". Plötsligt frös Figo till i ett "stånd"... vad var det... men det är ju lilla Tuva som kommer! Den tråkiga promenaden i regnet förbyttes till rolig hundlek och pratstund med vänner... oväntat besök på skogsstigen, precis när man behöver det som mest... och plötsligt glömmer man bort att solen inte skiner *ler*.

Dimmig bild på två virvelvindar i full action

Det gäller att smida när järnet är varmt

Figo har verkligen fått smak på detta med apporteringen. Så fort han får syn på en dummie blir han alldeles till sig. Han flinar upp sig och oar, allt för att jag ska lägga märke till vad det är han vill *ler*. Ja, det är svårt att inte ta notis av honom. Kanske är det allt överösande beröm som lockar honom mest. När jag kom hem från jobbet tränade vi i allafall lite bära och gå brevid med lilla dummien. Det gick kanonbra! Då tog jag fram två vingar och band fast på en liten rulle- jag tänkte utmana honom... Hur skulle han reagera på fjädrar i munnen? Skulle han tycka det var läskigt? Svaret är nej... bara han får mycket beröm så gör han nästan vad som hellst för mig... tänk om fler vore som Figo *fniss*. Ååh vad jag blir inspirerad. Detta med apportering är verkligen roligt! Måste bara skynda långsamt... få se... vad blir nästa steg i träningen... *ler*

Figo har sån fart att bilden blev suddig.... kolla in gapet!

Oj vad stolt han är... "matte vad ska jag göra nu"?

Han har sån fin kontakt vid avlämningen!

"Ibland är en dag bara en dag"

Snopet!

En dummie låg just framme och Ted tog den för att lägga undan den. Bosco kom fram intresserat och uppvaktade till en liten apportlek i köket. Sagt och gjort, apporten kastades till andra sidan köket och Bosco kommenderades att hämta den. Då vaknade Figo! Han sprang fram till Bosco som tagit apporten och skulle ta den ur munnen på honom. Vi provade då att kasta lite närmare och se på rackarn, Figo sprang fram på kommandot och greppade apporten av bara farten! "Så duuuktig Figo, hit till matte" och "Liten" kom till matte och lämnade av så fint. Snacka om snopet!

Söndag

Igår var vi på 50-års fest. Det är min syster Anette som har hunnit bli så gammal *skratt*. Vi blev inte kvar så sent eftersom vi hade barnen med oss. Men god mat och trevlig stämmning var det.

Idag blev vi bjudna på lunch hos svärmor och svärfar. Inger plockade nässlor (och Liam hjälpte farmor) och kokade nässelsoppa- mmm vad gott det var! Nu har jag fått receptet men jag får hitta något annat ställe att plocka nässlorna på än här nedanför oss. Grannen har för någon dag sedan sprayat varenda nässla med bekämpningsmedlet Round-Up.

Kvällen har jag och Figo tillbringat på fotbollsplan som åskådare när Emils lag spelade match. Där hittade Figo två småtjejer som gärna tog hand om honom och "gick ut" med honom, och han följde så glatt med dom både hit och dit.

Farmors nässelsoppa är gudomligt god!

Man tager vad man haver

Alla sätt är bra, utom dom dåliga- visst är det så ordspråket säger. Som vanligt när det gäller mig så är jag väldigt envis och målinriktad på det jag företagit mig. Just nu är det Figos apportering som jag börjat med. Jag vet inte om jag börjar sent. Bosco hade ju ett helt annat intresse för detta med apportering. Han var det bara att leka igång så var det i princip klart. Figo har inte visat samma intresse, men det hänger ju också till stor del ihop med de olika raserna. Vorsteh är en väldigt duktig apportör. Svårigheten där ligger mer i att de tenderar att vara för hård i munnen, så även Bosco. Settrar ska tydligen i princip aldrig vara hårda i munnen, och så här långt verkar det stämma. Det har tagit väldigt lång tid (nåja, jämfört med Bosco iaf.) för Figo att hålla apporten själv utan stöd under hakan. Annars har han "tappat" den. Men så för någon dag sedan klickade det ju till. Så nu tar jag varje chans jag får. Imorse visade Figo intresse när jag tog en banan- och varför inte tänkte jag. Innan tillfället gick förbi kommenderade jag "apport" och la in bananen i munnen på honom. Man tager vad man haver...

Det ska naturligtvis vara KRAVbanan, annars får det vara

Fredagkväll i soffan

Idag har det varit en "påta i trädgården dag". Jag kan inte påstå att jag har gröna fingrar men ogräs har jag rensat så nu är dom i alla fall bruna (fingrarna alltså). Emil hade fotbollsträning och det var vår tur att köra. Liam fick följa med han också. Då passade vi på att åka in till stan under träningen. Han fick sig ett par nya "springskor" och ett par "foppatofflor" som han så gärna ville ha. I bilen tillbaka sa han "mamma, jag är sååå nöjd med skorna". Han har t.o.m. tagit upp skorna och ställt dom brevid sängen när han gick och la sig *ler*.
Nu sitter jag här i soffan ensam med hundarna. Ted ville att vi skulle se en film. Som vanligt blev han för trött en bit in i filmen och gick och la sig. Jag har däremot svårt att slita mig mitt i en film, även om den inte är särskillt bra. Jag måste se slutet. Så här sitter jag med hundarna liggandes på varsin sida om mig. Figo utsträckt på rygg och Bosco drömmandes utsträckt på sida. Men det är inte fy skam det heller.

Glädje!

Figo håller den egenhändigt tillverkade apporten själv för första gången, utan mattes stödjande hand under hakan. Visst flinar han upp sig fint, den lille smilfinken.

Fånga dagen

Idag är det en sk röd dag och imorgon fredag, vilken är ledig dag för mig. Prisa Gud för Kristi himmelsfärd. Det innebär att jag får fyra dagars ledigt denna vecka. Det blir som en minisemester! Tyvärr jobbar Ted idag men han har varit på utbildning så han får kvitta lite tid mot tid. Han skulle eg. jobbat dygn men börjar alltså först kl 15. Skönt, då hinner vi umgås lite idag.

Vi började med att fånga dagen med en morgonpromenad vid vårt favoritställe här i Rosvik. Vi gick till Styrktjärn på Bentaedet. På vägen dit hörde vi att någon skogsfågel lyfte en bit bort i skogen, annars kvittrade det mest småfåglar överallt.

Bosco poserar med stil

Figo tar en svalkande simtur...

...och kommer sedan i full fart

Bosco spanar ut över Styrktjärn medans Figo undrar vad husse gör

Havsutsikt

Ikväll har jag inte fått något gjort. En liten runda med hundarna. Viken ligger spegelblank här nedanför vårt hus. Kommunen har varit och röjt sly så nu ser vi hela viken ända från altanen här hemma. Nu får vi äntligen valuta för det vi alltid betalat för i taxeringen: strandnära läge.

Det verkar finnas gott om sjöfågel i år för varje gång vi kommer ner mot stranden så simmar det ut flera. Även längre ut har de ett tillhåll. Brukar gå ner dit för att "reta" hundarna lite. Det blir en bra stadgeträning att inte springa ut i vattnet bakom de simmande änderna. Figo har inte vågat göra om sitt misstag att gå i vattnet olovandes. Han har självbevarelsedrift i allafall den hunden *skratt*.

Det känns lyxigt att se vattnet glittra mellan träden

Det hänger på skorna

Jag blir så glad när det är nytt folk som hittat till min lilla sida. Så roligt att du Agneta också lämnat en kommentar så jag vet att du tittat in. Jag har ju läst en hel del om Fiona via Åshamras. Hon verkar ha en hel del upptåg på gång. Man skulle ju kunna tro att Figo och Fiona är syskon *skratt* (för er andra kan jag avslöja att de ÄR kullsyskon). Jag håller alla tummar jag har för Fiona när hon ska ställas ut för samma domare som vi hade sist. Nu jädrar ska han få se att Åshamras är att räkna med!

Idag har jag köpt ett par nya jaktkängor, hoppas att dom passar min högerfot också. Jag bröt ju min fotled på fyra (!!!) ställen för 2,5 år sedan. Det var en komplicerad fraktur och när ambulanskillarna hämtade mig fick de grovreponera foten för den pekade helt åt fel håll. Den inre malleolen (fotknölen) låg lös under skinnet en dm upp på benet och en hel del annat var krossat. Jag har tack och lov fått tillbaka i stort sett hela rörligheten, vilket var osäkert till en början. Jag har kvar en del skrot (en 10 cm platta, fyra skruvar och 2 stift) som vållar en del problem för mig. Jag har fått en remiss till ortopeden med frågeställning om avlägsnande av detta material. Jag kan ju inte passera en tullkontroll med allt detta *skratt*. Nej problemet är att det skaver och värker ffa när jag har skor som går upp över vristen och fotknölarna. Det är ju svårt att jaga med lågskor *ler*, men vilken syn det skulle vara!

Är dessa skor lösningen?

Skogspromenad

Efter att barnen (de mindre) lagt sig tog jag och Ted en skogspromenad med hundarna som fått stå i hundgård hela dagen. Vi stannade till vid tjärnen på Hedvalla där det simmade gräsand. Jag var så trött innan vi gick ut. Hade helst stannat inne och gosat ner mig i soffan men Ted övertalade mig att följa med. Tur var väl det för det var otroligt vackert ute ikväll och väldigt avkopplande att rensa tankarna efter en lång dag på jobbet.

Härligt att få komma ut efter en dag i hundgården

Figo spanar efter gräsanden som simmar där ute

Vilken härlig dag!

Idag jobbar Ted och jag hade tänkt att vara riktigt duktig jag också. Vi har massor att göra både ute på gården och inne med tvätt och städ. Denna städning gör mig galen den här årstiden. Snart kan det inte finnas ett sandkorn kvar utomhus för allt finns inne hos oss *ler*. I rabatterna har det börjat växa en hel del, men när jag tittar lite närmre så ser jag ju att det finns en hel del som då inte jag planterat dit -ogräs.

Men som sagt idag var det en sån härlig dag. Jag har inte fått mycket gjort. Inte nyttiga saker iaf. Började räffsa lite gräs men snabbt kom jag på att "visst är hundarna i stort behov att få komma ut" *skratt*. Så snabbt ställde jag undan trädgårdsredskapen, tog fram dummies och gick ner i skogen med hundarna. Där körde jag Sök-apport med Bosco och Figo fick träna stadgan att ligga kvar när Bosco satte iväg in i skogen. Jag tror Figo fick en tuffare träning idag. Jag hade nästan glömt hur trevligt det är att jobba med Bosco och apportering. Han må vara för het i riktiga fågelsituationer, men apportera det kan han! Alltid att lita på, den apport man kastar ut kommer Bosco alltid tillbaka med. Vilken härlig dag, och vilka härliga hundar! Städa, det kan jag göra sen, det är ändå ingen annan som gör det åt mig.

Visst är han fin vår "Boscorelli"

Vinst och förlust

Nu är vi hemma igen efter en dag på utställning. Det var ett trevligt samarrangemang av Södra Norrbottens Fågelhundsklubb och Vorstehklubben. Vi höll till utomhus på Grans i Öjebyn. Solen sken och det var trevligt att träffa lite hundfolk och surra lite. Figo skötte sig exemplariskt i ringen. Han gjorde precis som jag ville så jag kan inte skylla på honom för kritiken vi fick. Domaren heter Martin Johansson och är tydligen känd för sina strikta bedömningar. Det pratades lite om detta runt omkring oss. Det var inte många som passerade utan något att anmärka på. Vi fick själva smaka på kritiken när det var vår tur. Domaren tyckte att Figo var för kort i kroppen, för kort och brett huvud. Han var även tunn i fronten, brant i korset samt rör sig stelt bak. Det som var bra var att han har bra längd och djup i bröstet och en bra mentalitet. Han fick en slät 2:a och där var det över för denna gång.

Vi får väl byta namn från Figo-liten till Figo-ful *ler*. Nä, det är tur att vi tar det med ro Figo och jag. Vi är så nöjda med honom och vi valde ju Åshamras ffa för deras sunda tankar kring avel. För oss fanns det ingen finare setter på hela utställningen och hans mentalitet är enastående. Det jaktliga sitter ju inte i det exteriöra, möjligtvis djupet på bröstkorgen men det har han ju. Vi är vinnare som fått Figo i vår ägo. Slutligen, det bästa av allt- vi hade med oss samma hund hem som vi kom dit med... *ler*... den bästa.

Figo tar det hela med ro. Han drömmer nog om ripjakten istället. Då ska ni få se...

Stolt!

Har precis varit på IUP-samtal med Emil. Det var ett sant nöje denna gång! Emil har haft det svårt i vissa ämnen under tidigare skolår men nu i årskurs 6 har det hänt mycket. Han har vuxit som människa och tagit ett enormt kliv framåt. Som han har kämpat! Det har inte alltid varit så lätt att hålla fast vid löftet att alltid jobba hårt på lektionerna. Men nu Emil, nu har du fått lön för mödan! Klart godkänd i alla ämnen och bara gott att säga från frökens sida och dessutom omtyckt av kompisarna. Jag blev riktigt rörd under samtalet. Emil har alltid fått höra att det finns någonting som inte är bra, men inte idag. Jag är så glad och så stolt över min storkille!!!

Du är bäst Emil!

Rosviks tjurigaste kärring

Jag tror att det mesta vi gör har en mening. Som att jag inte badade Figo igår kväll till exempel. För i morse när jag gick morgonrundan med hundarna insåg jag att Figo inte har den grundlydnad och respekt jag trodde han hade. Jag har ju alltid honom lös eftersom jag är fast beslutsam om att inte gå med två hundar i koppel. Bosco kan vi ju inte ha lös bland andra folk och hundar. Så därför föll det sig naturligt att Figo sedan valp strövat fritt vid min sida. Det har fungerat bra, vi har fått en bra kontakt och han läser av mig bra. Någon gång har det väl missat men på det stora hela respekterar han mitt kommando.

Morgonens promenad styrde jag ner mot viken (fråga mig inte varför) för att se om det fanns några sjöfåglar som simmade omkring. Tydligen tyckte Figo att det var en utmärkt idé för han drog snabbt iväg som ett streck i riktning mott vattnet. Jag visslade hitkommando, skrek "NEEJ!!!" och "Figo, hit!" men det struntade han fullkomligt i. Han drog i full karriär ut i vattnet (det är inte Franska Rivieran vi talar om här). En bit ut verkade det ändå som att han kom på sitt misstag. Han vände skamset om och kom i låg profil tillbaka mot stranden. Dumma hund, tänkte jag, varför kryper du i dyn och blir än mer lerig. Men skadan var redan skedd och jag lovar att är hunden någorlunda signaltydlig (förmåga att avläsa mig som förare) gör han inte om sitt misstag. Åtminstone inte vid den här strandkanten... Tack gode gud att jag var för slö för att bada eländet igår! Men nu jädrar blir det hårdträning på pipan. Det vore väl rackarns om det inte skulle gå att få stopp på hunden även om han är en bit bort. Andra har ju klarat det och våra hundar bor ju hos Rosviks tjurigaste kärring så hör upp Bosco och Figo, ni kommer inte undan! *ler*

Symboliken av mina känslor när Figo trotsade mig och sprang rakt ner i det dyngiga vattnet

Har storleken någon betydelse?

Idag har jag kört bil 50 mil. Jag har varit på diabetesutbildning med mitt diabetesteam till Umeå. På morgonen när jag steg upp vid 05:00 funderade jag på vad jag skulle ha på mig för kläder. Jag tänkte att man kanske skulle ta något "vårigt". Jag menar nog ska väl våren ha kommit en bra bit på vägen 25 mil söderut! Men där misstog jag mig. Väl framme så blåste det isande vindar. Förvisso sken solen men värmen, vart var värmen? Inte hade björkarna slagit ut just mer än hemma. I Skellefteå däremot, där lös skirande ljusgrönt överallt! Jag blir alltid lite nostalgisk när jag kommer till Skellefteå. Jag bodde ju där under gymnasietiden och det är verkligen en mysig småstad!

Nu är det bara två dagar kvar tills utställningen för mig och Figo. Just ja, settrarna ska ju badas senast två dagar innan för att inte se för fluffiga ut. Jag vet inte om jag orkar bada honom ikväll. Nu känner jag bara för att ta det lugnt och umgås med övriga familjen. Vad kan det göra för skillnad om jag tvagar upp honom imorgon bitti istället. Vem vet, det kanske bara är till lilla Figos fördel att se lite "fluffigare" ut *ler*. Om inte annat så ser han lite större ut. Jag har ju nämligen på känn att kritiken kommer att innefatta något om hans storlek... och då menar jag inte storleken på hans hjärta... *ler*.

Ger man Figo lite ömhet.....

...får man alltid tillbaka mer därtill!

Ett litet underverk

Idag har takläggarna lagt sista plåten på plats. Takfönstret har inte kommit ännu så dom kommer tillbaka senare och sätter in det. Gubbarna som ska göra borrhålet för bergvärmen har också installerat sig på gården. Ted har hunnit med att få punktering på både min och hans egen cykel. Det ligger nämligen järnflis över hela infarten. Jag tänker ju då genast på hundarna och deras tassar. Det kan ju gå riktigt illa om dom trampar in det i trampdynorna. Just nu är Ted ute och försöker sopa ihop alltihop. Det är ett jättejobb som vi inte hade räknat med.
Har stiftat bekantskap med Garbo- en bedårande söt 8 veckors långhårig taxvalp. Det är min kollega Helena som i helgen varit ner till Göteborg och hämtat hem underverket. Något så litet och pyrigt har jag nog aldrig sett. men så trygg och lugn hon var, lilla Garbo. Åh, jag älskar verkligen denna goa valplukt i näsan! *ler*

37 dagar kvar!

Just som vi trodde att Liam var pigg och kry så insjuknade han igår kväll i hög feber. Han har legat och yrat hela natten och pratat "goja". Han har tillbringat dagen med mormor och morfar då Ted gick av på morgonen och jag jobbade. Tur i oturen så fick jag en avbokning på min sista patient för dagen. Jag kunde då passa på att flexa ut tidigare och åka hem till min lille sjukling. Vi mös i soffan och tittade på Nalle Puh på dvd. Sen hann jag oxå med att rulla några paltar till middag. Liam sa "mums" men när jag serverade honom ville han inte ha något.

Hemma hos oss jobbar takläggarna för fullt medan Ted idag har varit och hjälpt sin pappa att byta ut en bit av plåttaket på uthuset. Denna årstid är sannerligen ingen tid för latmansdagar för oss husägare. Det ska våras både inomhus och utomhus. Men visst är det en härlig tid! Det är nu man längtar efter sommarsemestern. Nu börjar nedräkningen! Gissa hur många dagar det är kvar? (kolla in rubriken *ler*)

Liam vilar med Figo i bädden

Här ska håvas!

Imorse vaknade vi strax före 07:00 av att takgubbarna (nåja, pojkarna kanske är mer rätt. Dom är väl i ca 20-25 års åldern) kom och började riva loss plåten från taket. Oj vad det lever om! Till och med Emil vaknade till och det vill inte säga lite det. Nu gjorde det inte så mycket för vi skulle ju ändå stiga upp. Emil och Saga skulle till skolan. Ted jobbar eftermiddag/natt och jag VAB:ar idag med Liam. Han får ju inte gå till dagis ännu men är ju helt opåverkad. Lite mer trött (eller mindre speedad om man föredrar det). Imorgon kanske han kan gå.

Vi tog tillfället i akt och for ner till "Siggern" och håvade lite fisk. Liam var eld och lågor. Det var så spännande. Han följde tätt bakom Ted och bar påsen med all mört med stolthet *ler*. Ted tyckte att Liam skötte sig så bra idag -"han ramlade ju inte i en endaste gång idag!" *skratt* Ja han är verkligen "innovativ" vår minste kille, men han är snäll och go!!! En som däremot inte kunde motstå frestelsen att ta sig ett dopp var Figo. Han tog några simtag innan jag lyckades få i land honom igen. Herregud strömmen är ju stark så här års! Man vill ju inte gärna behöva håva in hunden när det är fisk man är ute efter. Efter att vi (Ted) rensat fisken (och Paba fått en rå mört) cyklade vi till farmor och farfar med fisken så farmor kunde koka den åt katterna. Där blev vi bjudna på kaffe och nybakta lavendelbullar, mums. Liam gick ut på gården och kom med en död skata han hittat i skogen. Så då fick den en snabb begravning i skogen (när Liam och Ted grävde ner den) *skratt*.

Liam håller fram påsen så att pappa kan lägga ner fisken

...man måste studera fångsten noga

En stolt kille!

Liam studerar de vackra fjällen på fisken

Mys-pys

Imorse trotsade jag mina principer. Imorse tog Ted Bosco med sig på en ny fågelskådning. Figo fick stanna hemma och när de hade åkt så låg han och pep i sin bur. Till en början låg jag tyst och väntade på att han skulle tystna. Det gjorde han förvisso men mattehjärtat hade redan smält. Jag släppte ut honom ur buren och lät honom....... hoppa upp i sängen (har inte sagt något om detta till Ted). Där låg vi båda på rygg och drog oss. Det var sååå mysigt! Till mitt försvar kan jag ju alltid säga att han var nybadad och luktar gott. Där låg vi tills Liam kom ner vid 08:30! Figo och jag har dock inte bara latat oss idag. Vi har även ägnat oss åt lite ringträning. Idag kom Maria och agerade domare, det gick faktisk riktigt bra för att vara jag och Figo. Han provade inte ens att sätta sig på rumpan. Det där med att hålla ut svansen snyggt som en fana har jag skippat. Inte tusan vill Figo att man drar honom i svansen. Han får hålla sin svans själv, vill han vifta på den lite är det en bonus. Så visst har jag lyckats övervinna honom i mycket men detta med svansen går jag i reträtt på...... för den här gången! *ler*

Livsnjutaren Figo i en av sina latare poseringar (synd att bilden är så suddig)

Oj vad en liten gumma kan gno

Idag har vi haft städdag här hemma. Fy vad det drar in! Barnen går in med skor och av hundarna kan man ju inte begära att de ska ta av sig sina *ler*. Jag orkade inte dammsuga igår utan det har nu gått två dagar sedan sist. Man skulle kunna tro att vi hade stampat jordgolv om man inte visste bättre. Men oj vad en liten gumma kan gno (som låten ni vet). När man lägger i högväxeln är man rätt effektiv (vi var ju två idag för Ted jobbade också på bra). Putsat fönstren på framsidan så nu ser vi ju ut till gatan igen *skratt*. Men det dröjer nog inte länge innan första fläcken är där igen. Det räcker med att någon passerar ute på gatan och Bosco hoppar upp och tittar vem det är. Han gnuggar alltid sin blöta nos mot rutan i hopp om att komma närmare. Stora sängklädesbytesdagen har det också varit. Dammsugning, vaskning och dammtorkning. Även toaletterna behövde sig en omgång. Det blir ofta när man har en liten fyraåring (nåja, snart fem) som ska stå upp och kissa som sin far.

När Ted hämtade Liam från dagis en dag frågade personalen varför han var så röd om kinderna. ted som är rätt skojfrisk svarade snabbt att han nog var generad. Fröken skickade snabbt en replik tillbaka "men inte kan han väl vara generad en hel dag???". Ted berättade detta för mig när jag kom från jobbet. Jag tittade på Liam och sa "men han har ju Femte sjukan". Det är en virussjukdom som yttrar sig i form av röda kinder, skarpt avgränsade som en örfil- "slapped cheeks". Till detta kommer små utslag på kroppen och ibland även feber och diarré. Sjukdomen drabbar främst barn i 2-12 års ålder, men är inte särskilt smittsam. Liam är dock helt opåverkad och förnekar att han skulle ha Femte sjukan.

Hockeyälskaren Liam som inte vill ha Femte sjukan

Årets första dopp

På morgonen packade vi en matsäck och åkte iväg på fågelskådning till Trundön. Det var en trevlig picknick och solen hade vänligheten att visa sig. Lite blåsigt var det men vi hittade lä bakom en fiskebod ute på en udde. I vattnet utanför simmade bla änder och grågås. Saga och Liam tyckte det var väldigt spännande. Hundarna fick följa med för lite naturlig stadgeträning. Det var inte alltid så lätt att ligga kvar när änderna flög förbi nära våra huvuden. Efter fikat började Liam utforska strandkanten. Han for ut på stenarna i vattnet och försökte se om han såg någon fisk som simmade förbi. Den idylliska utflykten fick ett abrupt slut av ett jätteplask. -Nej!!! Liam har ramlat i vattnet! ropade jag. Ted sprang och drog upp en både förskräckt och kylslagen Liam. Nu var goda råd dyra. Snabbt av med alla kläder. Saga fick låna ut sina ytterkläder till en naken lillebror. Fläckvis ligger det kvar is längs stränderna så det kan jag lova, vattnet var kallt. Årets första dopp är avklarat. Liam har badat bort vinterpälsen.

Liam har hittat en snigel som han visar för Saga

I bakgrunden ser ni stenen från vilken Liam plumsade i

Min helg, hundarnas arbetsperiod!

Nu är det äntligen helg! För mig alltså. Jag är så glad att jag valt att gå ner i arbetstid för att vara ledig fredagar. När jag kom hem från jobbet idag kom jag inte in med bilen på infarten. Där låg en trave med plannjaplåt och en stor byggställning upptog resten av platsen. Vi ska byta tak och byggfirman har varit och lämnat av materialet. De ska tydligen börja på måndag morgon. När vi ändå river upp taket ska vi sätta in ett takfönster i trappen. Det kommer att bli så fint med lite ljusinsläpp där! Vi ska även borra bergvärme och ev kommer firman som skall göra själva borrhålet även dom nästa vecka. Hur nu det ska gå, byggställningar runt hela huset och maskiner och kontainers på gräsmattan. Ted påstår att det löser sig, varför tror jag honom inte förrän jag ser det? *ler* Varför är det alltid så att först kommer ingenting, sen kommer ingenting, och sen kommer allting. För oss gäller det det mesta, som t.ex. om någon kommer och hälsar på oförhappandes, då dröjer det inte länge förrän nästa gäng kliver in genom dörren. Roligt, visst, men ibland skulle man vilja sprida ut det lite mer.

Läste att Veronica varit ute och tränat apport med Liva. Blev inspirerad och dammade själv av en dummie till Bosco. Det har inte blivit att träna så mycket apport med honom på sistone faktiskt. Det är dumt men jag tror att det beror på att han kan det där så bra att man inte känner utmaningen längre. Figo har jag inte tagit tag i apporteringen med ännu. Vi har fullt upp med annan träning. Just för tillfället är det stoppsignalen som skall befästas till 100%. När jag blåser med "kulsidan" på pipan ska han handlöst lägga sig platt ner på marken. Det fungerar klockrent, det är bara lite finslipning så att han lägger sig lite elegantare som fattas *ha ha ha, skämtar bara*. Vi tränar även på inkallningsbiten och helt ärligt så fungerar den hyfsat bra faktiskt.

Ingen tvekan vid apportkommandot!

Apportering en baggis för duktige Bosco!

Stoppsignal och handtecken, och visst ligger han fint. Nu gäller det att öka störningarna.

Han är för söt vid inkallningen, eller hur!

Hundväder

Idag är det ett riktigt hundväder, det har regnat hela dagen. Emils klass for iväg på fågelskådning i morse kl. 06:00. Så typiskt att det ska bli sånt här väder precis idag, när vi haft en period med sol och värme. Det hade varit kallt och blött trots lager på lager principen och regnkläder ytterst. Nog förstår man att det vore trevligare att se dagen gry mot en soluppgång med kvittrande fåglar än som nu en regntung sky. Hundarna har stått i hundgården hela dagen då både jag och Ted jobbar idag. Hoppas verkligen att Figo går in i hundkojan om det blir allt för blött (han gör inte gärna detta av någon outgrundlig anledning). Dagens sol är min mamma som ringde mig på jobbet och sa att hon bjuder på middag. Hon kommer t.o.m. hem med den till oss så Emil hinner äta innan han åker på fotbollen 17:45. Det är guld värt att ha en mamma som bryr sig om (och som jag kan bry mig om, för den delen).

Idag blir det rastning av hundarna. Ingen milslång cykeltur idag för er grabbar, tyvärr. Ikväll är det till att lata sig i soffan framför TV´n. Jag tror jag ska göra upp en eld i kaminen. Det är så mysigt med värmen och knastret från brasan.

Lata dagar kryper man gärna upp i soffan. Det gäller även Bosco & Figo

Oumbärlig

Jag och Figo har fortsatt jobba på med vårt samarbete för att gå mot seger i utställningsringen *fniss*. Idag har grannen Maria och hennes hund Nova gett oss vår andra lektion i ringträning. Idag satte sig Figo inte en endaste gång! Vi gick vidare och nu ska jag stanna honom, sätta mig på huk brevid honom, stryka honom över ryggen och sidan och avslutningsvis lägga min hand i hans ljumske som ett stöd. Först då får han en godis, och han klarade det! Nu ska vi träna själva tills på torsdag och "lektion 3". Fram tills dess ska jag försöka få ta i svansen utan att han drar in rumpan, det käns som att det blir en stor utmaning. Figo gillar inte alls att jag drar ut svansen på honom men Maria har gett mig en del tips på vägen.

Hade inte i min vildaste fantasi kunnat ana att man var så oumbärlig. Tänk att det kan bli sådana reaktioner från familjemedlemmarna när mamma och frun i huset gör något på egen hand, utan att de övriga i familjen får vara med! Barnen (till viss del även maken) verkar ha en inbyggd sensor som känner av om jag tar mig tid till annat än familjelivet. Det kan tex vara toalettbesök, då någon oftast ropar eller drar i hantaget på den låsta dörren och undrar vad jag gör där inne (ja-a vad kan mamma göra inne på toaletten????). Eller när jag går iväg med någon hund och tränar lite. Då undrar någon "hur kan det ta så länge att göra det där?" eller alternativt ringer mobilen i fickan och någon undrar "när kommer du hem?" Men med lite distans till hela situationen så skulle jag inte för allt i världen vilja byta bort detta. Vill hellre vända det till något positivt och tänker att vad härligt att man är behövd. Det finns ändå nog många som inte har någon som saknar dom när dom är borta.

En vanlig arbetsdag

Har haft en tung dag på jobbet idag. Som om det inte vore nog jobbar Ted dygn så det blev en lång dag på dagis och fritids för Liam och Saga (7:30-17:30). Jag känner mig alltid så stressad sådana här dagar. Man vet ju att barnen har det bra men nog vill man få hem dom så tidigt som möjligt. Efter hämtningen är det raka spåret hem till spisen och snabbt få ihop en middag som mättar de hungriga små magarna. Efter det ut i hundgården och hämta hundarna, en snabbrastning mot någon buske eller ett träd, sedan är det deras tur att få mat. Katten skall också utfodras, det höll jag på att glömma. Medan Bosco och Figo äter dukar jag av och diskar undan kastrullerna. Emil har fotbollsträning idag, har jag tvättat hans träningskläder? Ja! dom var rena *pust*. Innan han åker iväg hinner vi med lite småprat om hur dagen varit. Han berättade att klassen mest troligt kommer att splittras inför åk 7. De har fått skriva ner 2 flickor och 2 pojkar som dom skulle vilja ha med sig till den nya klassen. Det var inget lätt val, när man har flera fina kompisar. Emil cyklar iväg till den som skall skjutsa killarna till träningen idag. Jag börjar kvällsbestyren med de mindre barnen som förrutom det vanliga för oss består i att smörja Saga som har atopiskt exem som just nu är inne i ett aggressivt skede (stackars flicka).

När barnen låg i sina sängar och godnattpussen och kramen var avklarad tog jag först Figo på en cykeltur. Sedan gick jag ner på grusplanen och gjorde vår hemläxa (för utställningen). Lite korv i fickan kan tydligen få den mest envise settern att foga sig. Idag var det inte många gånger han ville sätta sig ner vid stoppen (jag sa ju att jag skulle överlista den rackarn). Ett kort pass sedan hem igen och byta hund för nästa cykeltur (jag vågar inte cykla med dom samtidigt).

....och nu är det min tid som är kvar resten av kvällen *suck*. Ååh just ja, måste först packa barnens väskor inför morgondagen. Kanske Emil har någon läxa han behöver hjälp med. Sen hade jag ju startat en tvättmaskin som är klar. Inte undra på att man längtar till helgen!!!

Oväntat besök

Sista dagen på fyra dagars helgledigt. Vad tiden går fort när man har roligt! Idag har vi varit ute hela dagen, förutom när jag bakade två olika sorters kakor i långpanna. Tajmingen var perfekt för först kom Teds syster Renée och hennes man Manuel förbi och drack thé och kaka i solen på vår altan. Vi hann nätt och jämnt duka av innan David och Therese kom. Med tanke på kaloriintaget idag så blir det nog en rejäl runda med hundarna ikväll. Men visst är det trevligt med främmande som kommer och hälsar på, och det är extra roligt att ha nybakt att bjuda på.


Har varit och fått experthhjälp av en granne (bor förvisso på kvarteret brevid, men allt är ju relativt) gällande Figos kommande entré i utställningsringen. Hon bedriver kennel och är även utbildad ringsekreterare och mycket kunnig inom området. Hon har lånat ut ett utställningskoppel och visat mig hur jag nu skall börja träningen för att få honom att inte sätta sig så fort vi stannar. Nu skall jag träna lite kort varje dag så ska vi ses igen på tisdag och förhoppningsvis ta nästa steg då, att kunna ta i hunden och sätta mig på huk vid hans sida. Figo skötte sig över förväntan, den lilla sorken...

Figo-liten alltid mattes älskling, oavsett resultat i utställningsringen!

Gud i ringen...

Har varit och hälsat på Helena och Krister. Det är alltid trevligt att komma dit,man känner sig alltid välkommen! Bosco hade vi lämnat hemma men Figo fick följa med för stadgeträning. Han hade dock osmaken att börja besöket med att kissa (!!!!) mitt på köksgolvet. Figo, vad har det tagit åt dig? Helena berättade att Veronica idag var på hundutställning i Skellefteå.

Jag har faktiskt själv anmält Figo till SNFK´s utställning 16 maj. Figo har gjort ett endaste besök i utställningsringen och det var för ganska precis ett år sedan. Minnet av det är av tvetydig karaktär. Frågar man Figo var det en riktigt trevlig upplevelse med idel glada miner ffa på folket som stod och tittade på. Matte däremot såg inte lika lycklig ut. Jag för min del tycker väl att dagen lämnade mer att önska. Förvisso fick han ett fint omdöme men för att avslöja haken citerar jag domaren " hundens rörelser svårbedömda pga mycket livligt och energiskt temperament". Inte kunde min lilla rackare hålla sig tyst heller, nej det oooades och skuttades hej vilt i ringen. Men denna gång har jag en plan, jag skall nog få honom att gå som en gud i ringen (herregud det är ju nästan 2 veckor kvar). Synd bara att vi har olika syn på det där med att gå som en gud i ringen, Figo och jag....

Lilla Tuva, blandisen som inte får ställa upp på utställning, men visst skulle hon vara en av de finaste om hon ställde upp...... lilla Luvis.

Brustna löften?

Var ute och cyklade med hundarna på förmiddagen. Vi ska nog införskaffa en (eller två) cykelspringer. Nog skulle det vara skönt att kunna hålla båda händerna på styret. Speciellt som Bosco inte alltid uppför sig oklanderligt vid möten med andra hundar.

Apropå cykling så får jag ofta ett infall denna årstid. Jag har nog under ett par års tid sagt till Ted att jag under sommaren skall börja cykla till jobbet (11 km enkel väg). Än har jag inte fått det till att bli en endaste gång. Förra hösten, när cykelsäsongen var över, sa Ted "älskling, var det inte du som skulle cykla till jobbet i sommar?" Jag svarade "vem har sagt att det var denna sommaren jag menade?" Det är nog bäst att jag inte pratar så högt om cyklingen i år... men nog skulle man ta sig i kragen och göra ett försök *ler*.

Har tidigare inte förstått mig på att människor kan vara rädda för hundar. Jag vet ju att det inte finns någon logik i fobier men hur kan någon se något farligt i mina ögonstenar? *skratt* Visst ser dom beskedliga ut när dom leker? *as-skrattar*

Är det så här hundrädda ser på mina älsklingar?