Nytt hopp

Igår var det lite kallare temperatur ute (baaara omkring 18-20 grader) men idag är det åter "utlandskänsla" med + 30 grader. Har provat ett nytt grepp vad gäller apporteringen som enligt mig gick i stå. Jag ringde uppfödaren och som vanligt är Leif helt kolugn och har lösningen på problemet... det som behövs är ett mellansteg. Eftersom han inte vill ta bocken från marken, provar jag lägga ena sidan av den på mina tår... och det verkar fungera. Så nu är det bara att fortsätta träna... skillnaden är att det är trevligare med en hund som gör det man ber den om... nåja, Figo har fortfarande en egen vilja som han testar mig med ibland. Enligt Leif är det helt enligt planerna detta... ledarskapet i slutändan blir bara mer befäst om det trilskas lite (mycket) efter vägen. Jaa, herregud vilket ledarskap jag går mot i sådant fall. Jag trodde där ett tag att han skulle driva min frustration till vansinne... övervägde för ett ögonblick att kasta honom över bord från båten. Nu är jag i alla fall harmonisk igen och fortsättningen på semestern är räddad.

På eftermiddagen tog vi faktiskt en tur med båten för att åka och bada (men jag lovar, jag hade ingen tanke på att kasta i Figo *skratt*). Hemma var så varmt att vi nästan kvammnade, både hundar och människor. Till och med havsvattnet var badvänligt... även för oss vuxna. Barnen anser ju att vattnet är varmt redan strax efter islossningen *ler*.

Figo-liten håller apportbocken som han just greppat från mattes nymålade tånaglar (man måste ju göra allt för att få honom på hugget *skratt*)

Det går inte att ta miste på vad Figo tycker om att följa med ut med båten... härligt att få ligga längst fram i fören och njuta av vinddraget... Bosco "stackarn" är förpassad till golvet... kanske han känner sig orättvist behandlad *fniss'

Tagna på bar gärning!

Det finns få förbudsområden hemma hos oss... sängen är dock ett sådant område. Började just fundera varför hundarna var så osynliga... och vad hittar jag... två lagbrytare! Ser dom inte skyldiga ut?

Nu är dom här!

Svärfar har skaffat sig en ny hobby... byggt hönshus... och igår hämtades nio små kycklingar till sitt nya hem. Hoppas bara utfallet blir bra, så det blir många hönor... tupparna kan dom ju inte ha kvar. Barnen har fått sig en "egen" kyckling som dom döpt. Saga velar men det lutar åt att hennes ska heta Vittra... Liam är stensäker, hans heter Blåbär *ler*. Farfar har döpt sin... till Agda. Verkligen fantasifullt namn på en höna *skratt*, men onekligen ett passande. Så småningom när dom vuxit till sig ska hundarna få följa med på besök... det blir kanonbra stadgeträning!

Tre dagar gamla kycklingar. Så otroligt små... och så otroligt söta

"Hönsmamman" i egen hög person, farfar/svärfar Bertil med en av sina nykläckta

Sagas egen kyckling... hoppas bara att det nu inte är en tupp

Saga och Liam studerar "ullbollarna"

En oändlig kamp

Värmen fortsätter att hålla sitt grepp över vår landsdel. På morgonen när Emil åkte hemifrån klockan 6.50 var det redan då drygt 20 grader! När matchen och lagfotograferingen var klar åkte vi till kyrkmarknaden... men oj så varmt! Hundarna hade vi lämnat inne i huset, där var svalare än i hundgården så det gick ingen nöd på dom.

Däremot har det varit lite motion sista veckan. Värmen har gjort det omöjligt att cykelmotionera dom och promenader ger ju inte dom något. Det är klart lite "vattengympa" har dom fått. Har även fortsatt med apportträningen med Figo. Jag förstår inte varför han är så seg... han griper, även en bit framför... men vägrar plocka den från marken. När apportbocken ligger på marken och jag kommenderar "apport" ser han för ett ögonblick ut att ta den, men tvekar sedan, tittar upp på mig och lägger sig ner platt som en pannkaka och kisar med ögonen. Håller jag däremot bocken i handen på marken, tar han den. Nu börjar jag för första gången känna mig lite smått frustrerad... inte för att han behöver kunna apportera ännu, utan mer för att jag inte vill ge mig när jag väl startat upp den biten. Vad gör jag för fel? Nej, det är nog dags för ännu ett samtal till uppfödarna.

Högtryck

Idag har Piteå summergames börjat... en helg som innebär fotboll, fotboll och åter fotboll. Det har varit så otroligt varmt att killarna svettades floder redan innan matcherna hade börjat. Det gällde att dricka ordentligt innan och under dagen. Ett riktigt högtryck ligger över oss, och det verkar stanna ett tag.

När vi kom hem tog vi hundarna och åkte ut till Pultviken. Där finns en sandstrand... man parkerar bilen efter en liten grusväg, går en stig genom skogen och kommer ut vid en havsvik. Eftersom det inte är allmän badstrand får man ha hundar med dit, så det passar oss som handen i hansken. Det har varit för varmt hela dagen för att aktivera hundarna, men att avsluta kvällen med vattenapport och fritt följ i vattnet är inte så dåligt det heller!

Håll er undan ni som inte vill bli nerstänkta av två vattendjur på väg ut i vattnet!

Vad tänker du på gubben?

Bosco lämnar av medans Figo studerar för att lära sig *ha ha*

En säl? Nej det är bara badhunden Figo-liten som tar sig en simtur

Barn och hundar om vartannat, det är så vi vill ha det!

Besynnerlig upptäckt

Har upptäckt något besynnerligt i mina rabatter... på var och varannan planta är blomknopparna borta. Kvar finns själva stjälken men utan avslut. Vad konstigt har jag tänkt, nog borde väl barnen ha mer vett än att ta blomknopparna från just mina blommor när det finns en hel äng i närheten.

Ett exempel på hur det ser ut

Idag kom sanningen fram.. som den alltid gör förr eller senare. Mitt framför ögonen på Ted kommer unge herr Figo och gapar över en kungslilja för att just knipsa av blomknoppen... rackarns "liten". Han är verkligen innovativ... för vem annars skulle komma på något liknande om inte en setter! Tur för honom att han tagit sig in i djupaste matte-hjärtat *ler*

Jag, ser jag ut som en som skulle kunna göra nåt sånt?

Ord kan ha flera betydelser

Ikväll har Krister och Helena med familj samt Helenas kusin Roger varit och hälsat på. Vi har varit på skjutbanan, gubbarna har skjutit lerduvor och jag och Helena gick med hundarna i skogen en bit bort. Det gick så bra, Figo berördes inte alls... mot slutet gick vi hela vägen fram till utkastaren.

Sedan blev det kaffe på altanen och därtill en massa historier om episoder som passerat... det var bitvis svårt att hålla tillbaka tårarna... glädjetårarna vill säga... vi skrattade så vi kiknade.

Detta för tankarna till när Ted berättade om en förveckling som inträffade för ett tag sedan när han var på jobbet. Han var inne på akutmottagningen och träffade där en av vakterna som också har en vorsteh. Det blev naturligtvis prat om jakt och hundar. Kollegan berättade då att han hade problem med ståndet, att hans inte står nog länge. För oss med stående hundar låter ju detta som ett helt normalt uttalande... problemet var bara att det i samma stund passerade en sjuksköterska (som förmodligen inte sysslar med jakt) som frågade vad i herrans namn de pratade om! *gapskratt*

Inga "impotensproblem" här inte! *skratt*

Inbyggd pipa

Idag har det varit så härligt väder. Vi har jobbat på i trädgården och rensat ogräs och klippt gräsmattan... nu är det så fint ute på gården.

Tog fram startpistolen och sköt några skott när Bosco och Figo busade... det behövs nog lite skotträning för Figo. Han reagerade lite och kom fram till mig för att se om jag verkade berörd... naturligtvis låtsades jag som ingenting och fortsatte pladdra på som vanligt med Ted. Efter några skott verkade han dock mindre berörd och fortsatte leken med "brorsan". Vi ska fortsätta skotträna... får ta med honom till skjutbanan och gå omkring i skogen en bra bit bort till att börja med.

Nu verkar det lossna rätt bra med stannakommandot på pipan. Han lägger sig klockrent på signalen. Måste bara våga utöka avståndet lite mer. Jag är nog lite "feg" där... vill inte gå fram för fort... men nu tror jag han är mogen för att släppas lite längre innan signalen kommer. Problemet verkar däremot vara att få stopp på honom när jag inte har pipan med mig (beviset för det såg jag ju igår). Kanske man skulle lära honom att även lägga sig vid någon form av busvissling... den pipan glömmer man ju inte hemma i första taget *ler*. Nej, jag skojar bara, det är nog mycket att hålla isär som det är.

Godnatt

Nu är det sommarlov! Naturligtvis ingår det att övernatta i fjälltältet på gården. Spännande att ligga och prata och lyssna om någon passerar förbi... undrar bara om det blir för spännande innan natten tagit slut *ler*

Eftergång

Jag är så arg! Så arg på mig själv... och på Figo för den delen... men mest får jag skylla mig själv. Jag som varit så noga med honom. Han har ju aldrig fått vara i fågelkontakt för att hållas "oförstörd" tills han ska jagas in till hösten... och så händer detta här nedanför oss.

Vi har varit på stan och uträttat en hel del ärenden. När vi kom hem skulle jag bara gå ner till vattnet så att hundarna fick kissa av sig lite innan jag började med middagen. Bosco i koppel och Figo lös, som alltid... men varför lät jag Figo springa så långt före (50-75 meter ungefär). När vi närmade oss vattnet ser jag på håll hur Figo störtar ut i vattnet... sen hör jag änder som flaxar och skriker.. även jag springer och skriker, åt en till synes döv byracka! När han har 10-20 cm kvar till att nå en andunge lyckas jag få kontakt med honom... inte en sekund för tidigt! Han upptäcker förmodligen på hela mig att det han just höll på med inte föll mig i smaken... om än andunge nog hade fallit Figo i smaken.

Vad som hände sen går under censur... men så mycket kan jag säga, han kröp skamset bakom mig hela vägen hem. Hoppas det inte får alltför negativa konsekvenser för framtiden. I så fall får jag nog harmligt ta på mig skulden för det... han är ju bara en hund... som inte var redo för det avståndet till föraren när frestelsen blev för stor.

Eller så kan man ju ta det med ett leende som Ted "nu har du ju något att skriva om på bloggen".

Härliga semester

Åh så obeskrivligt härligt det är med semester! Det känns som att jag har hur mycket tid som hellst. På förmiddagen åkte hela familjen ut med båten. Vi gick i land på en liten ö (har för länge sedan varit ett grund, så då förstår ni hur liten ön är). Där myste vi i solen och fikade. Ted och Emil tog båten en bit utanför och fiskade efter gädda... ingen fångst blev det men Emil fick på en gädda som släppte. Hundarna for omkring och badade och blötte ner oss andra... varför ska dom alltid komma upp där vi sitter och ruska av sig? Bosco fick köra vattenapport. Vid ett tillfälle hann Figo före och tog dummien och simmade till land med den!

Ikväll har jag och Figo varit på hundträffen som vi har nere i båthamnen varje söndag. Idag tränade vi stadga, stanna kvar och inkallning. Som vanligt skötte han sig oklanderligt. Alla tycker att Figo är så lydig... det är klart, allt är ju relativt... men inte tycker jag att han är perfekt ännu, det finns mycket kvar att jobba på... och det gör vi.

När träffen var slut fortsatte jag träningen med apportträningen. Det känns som att det snart ska lossna för honom. Han griper nästan nere på marken, men fortfarande krävs ett ganska fast och beslutsamt kommando... annars smalnar ögonen ihop till två springor och han försöker avvakta för att se om han kan få slippa... men icke sa nicke, har jag bestämt mig så har jag.

Det gäller att ro för kung och fosterland

Midsommaraftonen firade vi hemma på gården i all enkelhet. Vi upptäckte under kvällen att vi fått oväntat besök inne i huset... en av grannkatterna hade smitit in tvättstugevägen. Tur att hundarna inte var inne då! Figo hade nog inte gjort något men hade Bosco fått syn på den skulle han inte tveka en sekund... den hade nog hamnat i de sälla jaktmarkerna (fy så hemskt, tänk att tvingas gå över till grannarna och berätta något så makabert)... men det är så Bosco är, allt är jaktbart vilt för honom (vår katt Paba är undantaget som bekräftar regeln). Han är som klippt och skuren för begreppet "jaktidiot".

Figo fick syn på samma katt på vår baksida, han satte efter i full karriär över gräsmattan... men jag lyckades få honom att stanna på kommando. Jag måste erkänna att jag kände mig lite stolt över att lyckas när han var i den sinnesstämningen... frågan kvarstår dock om det är hunden eller mig själv jag borde vara stolt över... jag bestämmer mig för både och *ler*.

Idag är en "stanna-hemma-och-mysa-dag". Idag på morgonen tog vi båten ut igen så hundarna fick simträna. Det är en bra sysselsättning- hundarna får motion, Ted får motion när han ror... och jag sitter och myser i båten (det enda som får motion på mig är nackmusklerna när jag böjer upp huvudet mot solen *ler*). Figo är för snabb i vattnet. Han simmar lätt ifrån Bosco (som dock kan hålla på hur länge som helst). Ja, han simmar så fort att Ted får ro för kung och fosterland *skratt*... men det ska gudarna (och Figo) veta, Ted är inte rädd för att ta i... så simma på du Figo.

Figo, en riktig bad(d)are i vattnet

Skön midsommar!

Bosco & Figo önskar alla en riktigt skön midsommar!

Midsommarbrud

Dagen startade bra för hundarna med en tur i båten...

... det blev simträning (och roddträning för husse)...

... och för Boscos del även vattenapport.

Fotbollskväll

Är nyss hemkommen från Emils fotbollsmatch. Det var vår tur att köra och tur var det... det var en av de bättre matcherna jag sett! Oj oj oj vad dom var taggade och på hugget... alla i laget gav sitt allra bästa för varandra. Roligt att se hur dom pratar och hjälper varandra, nu börjar dom få kläm på spelet på 11-mannaplan. Tyvärr förlorade dom med 4-5, bollen gick inte deras väg vid avsluten... det var stolpe ut eller ribba ut om vartannat men ägde boll det gjorde dom. Motståndarna hade turen på sin sida... tre av fem mål via stolpen.
Det är ändå roligt att se att grabbarna verkade nöjda med sin insats trots förlusten... nu vet dom att dom kan hålla boll och rulla den... snart kommer avsluten också att sitta. Nu laddar dom inför Piteå Summer Games som går av stapeln nästa helg... då är det fotboll i dagarna tre... från morgon till kväll.

Lite är bättre än inget

Trots att jag bestämt mig för att släpa mig till jobbet de två dagarna som är kvar tills semestern så fick jag ge vika i morse. Då jag legat och frossat hela natten med hög feber var det bara att inse faktum, en arbetsdag 8-17 var bara att glömma. Jag stannade kvar i sängen och sov fram till lunch!!!

Eftersom det inte blev någon apporteringsträning med Figo igår tog jag fram apportbocken och körde ett kort pass idag. Nu tar han den själv igen vid kommandot, så nu gäller det att öka avståndet mer och mer. Ofoget att spotta ut den har han helt lagt av med, han bär den tills han hör "loss". Jag har valt att ta ena handen över nosen samtidigt som jag kommenderar loss. På så sätt kan jag utan problem ta och dra lite i bocken utan att han släpper den. För Boscos del blev det tre apportsök här bakom huset. Gräset har blivit så högt att det enda som syntes var att grästopparna rörde sig där han for fram. Man får lite dåligt samvete när dom bara får stå i hundgården, men lite aktivering är ju bättre än ingenting. Jag kan ju i alla fall trösta mig med att det inte är många dagar som blir som denna.

Sjuk

Idag kände jag mig inte kry på morgonen. Under arbetsdagen blev jag tröttare och tröttare. Halv tre flexade jag ut, då orkade jag knappt stå upp längre, än mindre prata med människor som ringt för att rådfråga om sina åkommor. Tur jag har en fantastisk man som gjorde middag och sedan ställde sig och bakade mjukkaka medans jag bäddade ner mig i soffan. Jag fick snabbt sällskap... två varma hundar kröp ner tätt intill och värmde upp hela min febriga kropp. Figo uppvaktade mig till en början med hopp om en promenad eller liknande, men han förstod ganska snabbt att jag inte skulle tillmötesgå honom den här gången.
Nu har Ted och Liam åkt till farmor och farfar då Liam bestämt ville dit och trösta farmor då en av deras 4 katter oförutsägbart hittades död i morse. Så tråkigt, lilla Mini som var så fin, nu gör han sällskap med alla tidigare djur i katt- och hundhimlen.

Den som väntar på något gott...

Nu är det bara tre arbetsdagar kvar till semester! Ted har redan startat ledigheten så det kändes inte så roligt att åka iväg på morgonen... men men, snart får även jag vända kudden och somna om. Efter jobbet och middagen tog jag hundarna på en lång härlig promenad. Vi avslutade rundan med ett besök i båthamnen där Figo naturligtvis slängde sig i vattnet... Bosco var inte heller sen att ta sig en simtur. Jag har hört att settrar inte ska vara så förtjusta i vatten... då undrar jag vad Figo har för gener. Måste kolla stamtavlan noga, kanske han har retrieverblod i sig *skratt*.

Lite apportträning har vi också i vanlig ordning hunnit med. Det går så sakteliga framåt. Figo tappade ju sugen totalt och jag blev tvungen att visa honom vem som ska "föra i dansen". Nu har han börjat förstå att han inte kommer undan mitt krav på lydnad i apporteringsmomentet. Men som sagt det går i snigelfart... men den som väntar på något gott...(väntar på jaktsituation med fungerande apportering *ler*).

Grattis Emil!

Vår storkille Emil som fyller 13 år idag, grattis! Vi älskar dig så mycket vännen.

Äntligen hemma!

Idag har vi haft den årliga grillfesten med Teds farbröder och kusiner med familjer. Som alltid är det riktigt trevligt. Stället vi var på i år var helt perfekt för både barn (stora som små) och hundar... tennisbana, basketkorg och fin tallhed runt omkring. Barnen har hållit igång hela dagen och kvällen så nu sover dom gott i sina sängar. Emil blev förkyld igår och har känt sig hängig idag så det var nog lite jobbigt, om än roligt, för honom idag. Teds kusins hund är i höglöpen så det har varit jobbigt även för Figo (Bosco är ju kastrerad). Har tränat lite apportering och liggsignal men tillfället har inte varit det bästa med all "golukt" i nosen. Bosco har fått aktiveras med apportering både via sök och spår... ögonen lös av glädje på honom.

När vi kom hem fick jag en klump i magen... Paba vår katt som varit borta sedan torsdag satt inte på bron och väntade som jag hade hoppats. Då tänkte jag "honom ser vi inte mer". Han brukar aldrig vara borta länge... kommer han inte hem på kvällen så sitter han alltid vid brofönstret och vill in på morgonen. Nu hade det alltså gått två mornar och två kvällar, det bådade inte gott... men vad var det vi såg längre bort på gatan? Paba kommer gåendes, inte springandes som han brukar. När han kommer närmare jamar han och vi ser ett stort sår i huvudet på honom. Dessutom är hela ansiktet uppsvullet! In på toaletten, fram med sjukvårdslådan och börja vårdandet (ibland får man nytta av sin sjukvårdskunskap även privat). Vi rensade upp såret rejält och tvättade rent. Sen påbörjade vi en antibiotikakur (hade tabletter hemma som räcker). Visst känns det tråkigt att han är så sargad, men han är i alla fall äntligen hemma!

Bosco tittar förväntansfullt på husse...

... vid kommandot "ja!" är det ingen tvekan...

... och naturligtvis kommer han tillbaka med dummien.

Skolavslutning

Idag är det en av årets höjdpunkter för barnen (och även mig), skolavslutningen. Jag tycker det är så högtidligt med alla barn som sjunger sommarsånger i kyrkan. Det är nästan så jag blir lite religös vid dom tillfällena *skratt*. Saga går ut årskurs ett och tycker att fröken är bäst *ler*, dom är för härliga i den åldern. I år kändes det lite vemodigt att se Emil sjunga "klockan ringer bara ut, vårterminen är nu slut..." Han går ju ut sexan och ska till hösten börja åka buss till högstadiet i Norrfjärden. Tänk vad fort åren har gått, nyss stod han där 6 år gammal och nu är han snart vuxna karln. Man hoppas verkligen att han fortsätter ha sitt varma omtänksamma sätt trots alla hormoner som börjar ge sig till känna (hjälp, nu låter jag som dom man suckade och himlade med ögonen åt när man själv var barn). Ikväll ska vi på Examensfesten, ett arrangemang för barn och ungdomar med diverse aktiviteter, allt från hoppborgar till uppträdanden och guitarr hero-tävling.
Som sagt, en av årets höjdpunkter för barnen... men inte för hundarna. Idag får dom stå tillbaka till förmån för det allra käraste jag har... mina härliga barn!

Inte kan man tro att Emil är glad att få sommarlov. Han är i åldern då det är en dödssynd att le på kort.

Fixardagen

Idag har det varit en sån där dag när allt man måste hinna göra aldrig tycks ta slut. Lyckligtvis hade farmor och farfar hämtat Liam från dagis och Saga gick dit efter skolan. Där bjöds på middag... puh, ett stort moment mindre. Sen har det rullat på: städning, dammsugning, tvätta, hänga tvätt, vika tvätt, iordningställa examenskläderna till imorgon, tvätta barnen, natta barnen, rasta hundarna... sen behövde jag en paus och för att förena nytta med nöje ringde jag Figos uppfödare och fick fler tips till träningen... sen ut och träna apportering. När jag kom in ringde Ted från Göteborg... dom hade precis varit ute och ätit middag på en Italiensk restaurang (nej, jag är inte avundsjuk...).

Frihetens gräns

Ikväll har Saga varit på sin första fotbollsträning. Liam var minst sagt lika taggad. Han klädde sig i full fotbollsmundering med Sverigetröja och shorts. Tur i oturen så är det lite tjejer i årgången så Liam fick vara med och träna. Inte brydde han sig om att alla var flickor och lite äldre heller... det var bara full fart framåt. Det finns inget defensivt i honom... möjligtvis om han får vara målvakt då *ler*.

Hundarna fick följa med... efter att Figo dragit en runda runt fotbollsplanen efter två svalor som flög lågt, åkte kopplet snabbt upp ur fickan. Där passerade i alla fall min gräns för hur stor frihet han kan få ta sig utan påföljd. Där fick man sig även ett smakprov på hur eftergången vid jakt kan komma att se ut... aj aj aj, där får jag allt bakläxa. Detta duger inte alls, nu jädrar ska här tränas stadga.

En glad fotbollskille...

...en inte fullt lika glad hund som just blivit varse om frihetens begränsningar.

Operation

Idag har Ted åkt till Göteborg och kommer hem på lördag. Tyvärr missar han skolavslutningen på fredag men kunde inte tacka nej till utbildningen som endast har ett fåtal platser. Det är en instruktörsutbildning i avancerad hjärt-lungräddning på barn, så när han kommer hem ska han utbilda sina kollegor på ambulansen enligt dom nya riktlinjerna.

Igår var jag på röntgenundersökning av min fot och efter det träffade jag en ortoped. Det är nu bestämt att allt "skrot" ska plockas bort... så nu står jag på väntelista för operation. Jag accepterade även att ta en tid med kort varsel... så nu är det till att gå beredd varje dag ifall telefonen ringer. Möjligtvis kunde det bli av redan denna månad, vilket vore skönt... då kanske man är "fit for fight" till fjälljakten. Vi måste bara börja undersöka vart vi ska åka. Det har ju varit dålig fågeltillgång överallt några år nu, men nu måste det ju snart vända... det kan ju inte bli sämre än det varit i allafall.

Kvällen i bilder

Tänk att en and som landar i vattnet 20 meter bort kan vara mer intressant än matte

Figo tittar ut över viken

Åkerbären blommar vid strandkanterna


Bosco får till stor glädje utföra vattenapport...

... men till Figos stora besvikelse gäller vatteningången inte honom

Sovmorgon

Trodde att det skulle bli sovmorgon när barnen sov borta... men så fel jag hade. Först vaknade jag klockan 06:00 och kunde inte somna om. Kände mig som en pensionär där jag låg och vred mig i sängen. Men jag vägrade att stiga upp! Till sist somnade jag en dryg timme senare. Man kan snabbt räkna ut att jag inte hann sova länge, när jag berättar att Figo väckte mig 07:30 genom att frenetiskt slicka mig i ansiktet... svårt att sova då *ler*. Då var det i vanlig ordning oande tills jag stigit upp och gått ut med honom. Efter detta har han någon form av rapportering för att få mig till fodertunnan. Ted tycker att vi ska vara nöjda med detta... det är lätt för honom att säga, som inte är "drabbad" *skratt*. Efter denna procedur är Figo mer än nöjd... men vem kan somna om då (förutom Figo)?

Senare på dagen kom Teds kusin Krister med familj på besök. Dom tajmade precis in mitt bullbak... det brukar inte bli många degknådningar per år... så nog hade dom tur som prickade in rätt dag. Det är alltid så trevligt när vi träffas, många skratt blir det. Deras tik Mira löper så Figo och Bosco tyckte nog att de luktade sååå gott.

Egentid

Ikväll ska barnen sova hos mormor & morfar samt farmor & farfar. Jag och Ted ska få en kväll för oss själva... jag minns inte när det senast hände att alla tre sov borta samtidigt. En god middag med något glas vin och sedan en lång promenad med hundarna (utan att någon ringer på mobilen och säger "vet du vad --- gjorde?).

På förmiddagen blev det träning med hundarna när Ted åkte till svärfar för att klyva ved åt honom. Det blev stanna-träning och nu verkar det faktiskt som att det börjar lossna lite igen. Vad är det man brukar kalla det... ketchupeffekten. Sen fortsatte jag med lite apportträning, bara bära och gå brevid ännu. Tog lite hjälp av Bosco och då vaknade Figos gripalust igen... men jag vet inte om jag ska leka igång honom igen eller köra mer med kravkommandot. Om jag leker igång detta med att springa och hämta apporten, blir det kanske samma bakslag som förra gången. Kanske får konsultera uppfödarna igen angående detta... men det får bli en annan dag... nu ska jag skjutsa barnen.

Figo ser så förlägen ut när han tvingas bära "den dumma bocken". Bosco sneglar bortåt, jag tror han försöker se något han kan smita till... men det gubben, gick inte.

Nationaldagsfrukost, eller?

Två frukostsugna hundar som verkar hoppas på liiite för mycket... blir sedan passerade till soffan i bakgrunden.

Bortbjudna

Idag var vi bjudna till farmor och farfar (Teds föräldrar) på middag. Ted hade i vanlig ordning inte själv kommit ihåg morsdag så jag hade köpt en present åt henne (kanske han inte kommer ihåg för han räknar med att jag sköter sånt). Som vanligt var det väldigt god mat med obligatorisk dessert. Denna gång serverades hjortron med vaniljglass... man kan riktigt känna doften av myrmark i solskenet en varm julidag *ler*. Hoppas det blir ett bra hjortronår i år för förra året hittade vi inte mycket. Hjortron är nästan det enda bär jag kan tänka mig att plocka, dom andra kan få vara för min del. Hundarna fick varsit tuggben att gnaga på under middagen... mest för att Bosco skulle vara upptagen av något och kanske inte vara på jakt efter dom fyra katterna som bor i huset. När vi skulle gå hem satte vi det som var kvar av benen i en påse. Den blev kvar i hallen men efter en kort stund kom Bosco som en Ku Klux Klan medlem in i köket... han hade stoppat in huvudet i påsen för att få tag på ett av tuggbenen *ler*. Ted satte in påsen i städskåpet och nu sitter Bosco utanför och småpiper, Figo ser helt frågande ut.

Time-out

Ikväll har vi varit på grillkväll med Sagas klass. Vi höll till i lekparken här brevid oss. Tur var väl det för jag slutade jobbet klockan 17 och det började klockan 18. Jag hann nätt och jämnt rasta hundarna som stått i hundgården hela dagen innan vi gick. Ted jobbar dygn (såklart) så han kunde tyvärr inte vara med. Han har jobbat väldigt intensivt på sista tiden. Jag börjar tro att han snart känner sig mer hemma på jobbet... det ska verkligen bli skönt med semester om 2 veckor!

Nu måste jag försöka lägga in högväxeln vad gäller Figos träning. Jag vill att han ska fungera bra när vi ska jaga in honom i höst. Stannakommandot (ligg vid pipsignal) går som i sirap! Jag blåser ner honom på samma avstånd (15-20 m.) som för någon månad sedan. Det är så frustrerande att det inte går framåt. Kanske jag har höga krav på mig (och Figo) men det vore så roligt om vi kunde lyckas få till honom. Ikväll har jag inte kört någon apportträning, vi tar time-out tills imorgon för jag är själv inte på humör och då är det lika bra att låta bli. Nu ska jag bara mysa ner mig i soffan (kanske hundarna vill göra mig sällskap) och ta det lugnt. Imorgon är jag ledig och tills dess ska jag försöka återfinna den inspirationen för träningen som jag hade tidigare.

Kampen fortsätter

Ikväll har vi varit på föräldramöte för de blivande sjuorna. Dom håller på att renovera skolan men det är skrämmande att stora delar ser ut som det gjorde när vi föräldrar gick där för 20-25 år sedan! Samma färg på väggarna i korridorerna, skulle man minnas skulle det säkert visa sig att klottret var det samma som när jag själv gick där. Men som sagt nu har renoveringen börjat.

Jag fortsätter enträget med apportträningen med Figo. Jag ska inte sticka under stol med att det var mycket trevligare när han var med på noterna. Allt gick ju så bra tills han en dag bara började spotta ut apportbocken. Inte ville han plocka upp den heller. Så nu har vi som jag nämnt tidigare tagit några kliv tillbaka i träningen. Jag ringde även upp uppfödarna för att fråga om diverse saker. Leif konstaterade bara lugnt att jag ska vara glad att det inte bara går som på räls! Han menar att det aldrig bådar gott när träningen bara går i medvind hela tiden, utan motgångar (det låter knäppt för oss "dödliga" men han förklarade så bra hur han menade, och jag lovar då lät det helt rätt). Ikväll fick jag i allafall Figo att nätt och jämnt ta bocken ur handen på mig igen. Då avslutade jag, med humöret på topp...nåja, kanske lite överdrivet... men ibland får man nöja sig med det lilla här i livet. Jag tänkte faktiskt tidigare när det gick som bäst "detta måste vara för bra för att vara sant"... och det var det. Det finns ett ordspråk som man skulle kunna använda sig av just nu- "tänk på att det är i motvind, och inte i medvind, som en drake stiger"... men vem vill vara en drake?

Att man aldrig kan lära sig

När man kommer hem brukar Bosco alltid vänta på att man tar av sig skorna, för att sedan ta en och springa in till köket. Han brukar aldrig bita i dom, bara bära in dom och lämna av dom lite här och var. När man sedan behöver sin ena sko är den alltid borta, man får leta igenom hela nedrevåningen i jakten på den försvunna skatten. Någon av hundarna, vi har lite olika teorier om vem, har dock för vana att bita sönder mina skor när jag köpt nya. Det är nu fjärde(!) paret skinnskor i olika utföranden som fallit offer för dom bestialiska käftarna. Ted har hållit fast vid sin teori om att det är Figo som är boven medans jag enfaldigt hävdat att det är Bosco som är den skyldige... idag kom beviset. Bosco togs på bar gärning när han låg i sin bur och tuggade på min två dar gamla (nya) ecco-sandal. Det var ju det jag sa!!! Självklart är det Bosco som är skyldig mig en mindre förmögenhet i skadestånd. Aaaldrig att en setter skulle ta sig an såna fasoner... *fniss*. Men vad var det min käre make sa... "vad var det JAG sa, att du aldrig lär dig att inte låta skorna ligga framme" (och vems sida står han på egentligen?) Så nu blir det att gå i joggingskorna resten av sommaren... tur att värmen försvann så behöver jag inga sandaler (surt sa räven om rönnbären han inte kunde nå) *skratt*.

Härliga uppfödare!

Ibland ska man ha tur. Vi är nog landets lyckligaste valpköpare. Först köpte vi Bosco. Uppfödaren Malin har ingen kennel utan ville bara ta en kull efter sin fina tik Deysi. Malin är veterinär och har ställt upp för oss mer än vad vi skulle kunna begära. Vi har fått bra kontakt och det är många telefonsamtal som passerat. Det var även hon som kastrerade Bosco när vi bestämde oss för att gå den vägen. Sedan köpte vi Figo. Vi valde Åshamras och fick åka ända ner till Östersund för att hämta det lilla pyret. Vi kan bara konstatera att vi valde rätt. Hunden är underbar men samma ord skulle kunna användas för att beskriva uppfödarna Barbro & Leif. Dom besitter en stor erfarenhet och kunskap som dom gladeligen (åtminstone känns det så när man hör av sig) delar med sig till oss frågvisa. Ja-a, ibland ska man ha tur... men vilken himla tur att det var vi som hade tur i det här fallet! *skratt*