Inte mycket gjort

Idag har varit en latmansdag. Förutom diverse sedvanliga hushållssysslor och småplock här hemma har det inte blivit mycket gjort. Gömde klövarna en omgång i huset som Figo letade upp. Hade med mig pipan på promenad i byn. Vi tränade lite stannaövningar med Bosco och Ted som störning. Det går ju hur bra som helst, men jag är en aning orolig att allt detta ska vara som bortblåst när vi kommer på fjället till helgen. Kanske han får ett hjärnsläpp och bara går ur hand på mig, och uppfödarna och andra som läser bloggen undrar vilken hund jag skrivit om senaste halvåret ;). Nej, skämt å sido, jag tror faktiskt han kommer att sköta sig någorlunda. Vi åker ju ner för att träna och få hjälp och tips på vägen, så vad gör det om det blir lite strul här och där. Klart man önskar ha en hund som fungerar perfekt i alla lägen, men hur många vågar högt påstå det?

Liten men naggande god, dagen när storleken hade betydelse

Då var vi hemma igen, efter en lång dag på utställning. Figo var så duktig och lugn hela dagen. Saga följde ju med mig och hon tyckte att det var en lång väntan på vår tur. Figo hade startnummer 94, så det tog sin lilla tid. Domaren sa att hon tyckte väldigt mycket om Figo, men jag anade vart det skulle bära när hon frågade för andra gången hur gammal han är. Innan vi fick kritiken så sa hon att det var synd på en annars så fin hund. Hon menade att man av en hane på två år förväntar sig mer hund. Han var för liten i hennes smak. Hade han varit större så hade det blivit Hp och BIR. Ja ja, jag vet att han är liten så det sved inte att höra det. Jag är faktiskt väldigt nöjd med dagen trots allt.

Saga var nog mest nöjd övar att vi inte gick till finalen. "ja men tänk mamma, då hade vi ju suttit där än!" sa hon i bilen på väg hem. Emil kunde inte förstå varför jag ställer ut Figo. Han tycker rent ut sagt det är idiotiskt- "Du vet ju att han är för liten, det fattar ju vem som helst att han aldrig kommer att få nåt sånt där pris, eller vad det nu är. Alltså, ställ aldrig mer ut han!". Nja, jag vet inte. Utställningsmiljön är inte riktigt min grej, men jag skulle så gärna vilja ha en 1:a, då slutar jag.

Vad är det frågan om? Tror hon inte att jag borstat tänderna!

Kritiken idag löd: En liten hane. Mycket vackert huvud. Något kort hals. Bra vinklar fram och bak. Rör sig med vägvinnande steg.

Nu ser vi fram emot nästa aktivitet, kullträffen i Messlingen. Det blir grejer det!

 Så här trött blir man efter en dag på utställning. Inget kan väcka mig nu

På tur till Harrsjön

På förmiddagen lurade Ted med mig på en skidtur med hundarna. Han hade Figo framför sig och jag Bosco. Det blir lite mer rättvist så, och vi vill inte belasta Figo för tungt ännu. Han är ju trots allt bara unghund ännu. Ted har ju en hel del motor själv och Bosco, ja han är en vorsteh av sällan skådat slag. Han drar och drar, oavsett det går tungt eller lätt så sliter han på oförtrutet. Jag skrev en tur men i mina ögon var det en väldigt lång tur. Vi åkte till Harrsjön, en sträcka på ca 10 km. På vägen dit har man mestadels uppför så då gäller det att stå på med skatingen, för allt vad kroppen håller. Trodde där ett tag att hjärtat skulle hoppa ur kroppen.

Väl framme vid Harrsjöstugan var jag så trött att jag sjönk ner på en bänk. Strupen vrålade vatten, men det enda Ted hade i ryggsäcken var kaffe. Nåja, det är ju vätska det med. Sen var det ju bara hemresan kvar. Mycket utförsåkning och det var tur. Inte en enda omkullkörning, det tar sig. När vi svängde upp mot vårt hus fick jag en konstig känsla av att veta precis hur Marcus Hellner känner sig när han passerar mållinjen ;), jag var helt slut. Nu efteråt känns det så där härligt skönt i kroppen, man sitter ner i soffan resten av kvällen med gott samvete.

Jag är ingen vacker syn på skidor, snarare en rolig. Detta med att åka bakom hund är något helt annat än att köra för egen maskin. Jag tyckte nog ändå att skating tekniken tog sig mot slutet. Kanske egentligen mest för att jag var för trött för att orka spänna hela kroppen. Ja, jag vet att man ska försöka åka avslappnat, men det är lättare sagt än gjort. Tror ni mig inte kan ni få låna Bosco och prova själva. Han far fram som ett psyk längs skoterleden. Ibland tror man att det är livet som passerar revy, men det är bara skogen som flimrar förbi i ögonvrån ;)

Oh my God!

Saga har tagit bilder på mig och Figo. Hon kommer att följa med mig på utställningen och tycker mycket om att fotografera. Man kan inte beskylla fotografen för hur bilderna blir. Figo anpassar sig till det mesta. Men att ställa upp sig fint, där går nog gränsen för honom. Han är allt annat än med på noterna. Jag provade stå upp och locka med godis och samtidigt hålla honom kvar när han sträckte sig (fungerade hyfsat förra våren). Men när han inte fick godbiten så satte han sig. Enda sättet att få honom stående är att själv hålla upp honom. Det ser inte klokt ut. Kolla bara:

Jag vet inte vem som är värst. Jag på bild eller Figo som skamsen. Jag som vill att han ska sträcka ut sig så han inte avslöjar förra domarens omdöme - fyrkantig pockethund. Istället visar han med hela sig vad han tycker om detta. Ingen vacker syn :)

Vad har jag gjort!

"Lyckan är drömmen- lidandet är verklighet" -Voltaire

...inte kändes det bättre att ovanstående var dagens ord i almanackan. Tidigare i vinter har jag ju klippt Figo lite här och där. Då mest med tanke på vad som varit praktiskt med all snö som fastnar i pälsen. Nu när det är utställningsdags och jag ska försöka syna honom objektivt, förstår jag att jag inte har någon framtid som hundtrimmare. Jag har ägnat en del av gårdags kvällen och även denna kväll till att försöka reparera tidigare saxtag och snygga till honom så gott det går. Men ju mer jag försöker desto värre blir det! Vad har jag gjort! Snart ser han ut som en kinesisk nakenhund. Min dröm om att lycklig få erövra en 1:a kan jag nog glömma. Verkligheten hann ikapp även denna gång.

Desto roligare var kvällens hjärngympa för hundarna. Jag börjar lite smått gå och klura på om Figo kanske ändå börjar vara redo för ett apporttest. Ja, vad gör man då för att försöka få den övertygelsen som krävs för att våga göra detta? Förvisso är det ju fågel som ska apporteras men har man inga fåglar får man ju ta vad man har. Övningen är ju densamma. Jag gömde de fyra rådjursklövar vi har lite här och där i huset. Sedan skickade jag honom på apport. Tror ni inte att den lille rackaren sökte upp 4 av 4 klövar och lämnade av oklanderligt! Ja, han är nog redo att prova ett apporttest i alla fall, för vad är det värsta som kan hända? Undrar om man kan få göra testet med klövar....... ;)

Lagsprint eller skrapa tandsten?

Ikväll känner jag mig så väldigt anspråkslös vad gäller arbete och hushållssysslor :). Figo är nybadad inför utställningen till helgen. Tyvärr inföll det med lite väl kylslagen temperatur ute. Så idag har dom inte stått i hundgården, nej mormor och morfar har varit och hämtat "pojkarna" hem till sig. Där har dom nog myst och blivit bortskämda kan jag tro.

Jag ska ta och se över klorna och klippa dom, och om orken och andan faller på kanske jag kollar om han har tandsten att skrapa också. Men det sista sätter jag verkligen inom parentes, för visst är det skidor ikväll? Jo, det är ju lagsprinten för tusan. Figo tycker nog också att matte hellre ska se på TV än att bry sig om små petitesser som lite tandsten... och ställs lagsprint mot skrapa tandsten så är ju valet enkelt :)

Inomhusträning

Nu ligger hundarna och sover. Vi har precis avslutat ett pass med apportträning inomhus. Det tar på bra mentalt denna träning. Hjärnan måste vara helskärpt, annars hittar man inte apporten och då får den andra börja leta. Klart man vill vara den som bringar hem bytet till matte och får allt beröm. Vi har inga apportfåglar så jag kör på med rådjursklövar. Kanske Figo snart tror att det är klövar han ska leta även på fjället och i skogen :)  Hur som helst, Figo går från klarhet till klarhet, han visar att han inte är en kycklinghund, som husse brukar kalla honom. Han kan minsann nosa upp annat också. Dessutom får han ju med sig bytet i "otuggat skick" ;) (ha ha, där fick jag in den piken. Man börjar så smått lära sig, att retas tillbaka menar jag)

 Bosco "tar om greppet" som det tydligen heter. Frågar ni mig heter det nåt helt annat ;)

 Figo är väldigt intresserad av klöven

 Var det nån som sa att jag inte kan apportera? Säg bara vad jag ska söka, så hämtar jag det.

 Visst ser man lite stolt ut?

Apport och stadgeträning

Ted har trotsat kylan (-22*) och klätt sig som en eskimå och farit en liten runda med hundarna på isen. Framför allt Bosco behöver få sin dagliga motion oavsett väder. Figo klarar inaktiviteten bättre men man ser att även han blir mer uppvaktande inomhus när det varit lite av den varan under en längre tid. Det lär väl inte bli någon längre tur för kylan tränger sig snabbt på för både husse och hundar.

När dom kommer tillbaka tror jag att jag ska ta fram en rådjursklöv och köra lite apport övningar inomhus. Bosco bara älskar detta, apport är ju jätteroligt men blir än mer lockande när han får apportera hårvilt. Även Figo har börjat tycka om detta. Faktiskt var jag lite förvånad förra gången jag tog fram klöven. Figo visade sitt intresse och när jag gömde den i huset och skickade Figo, så sökte han den med glädje och bringade sedan hem den utan anmärkning.

Igår fick Figo lite stadgeträning. Jag släppte hundarna fritt på isen så dom skulle få busa med varandra. När dom hade som roligast, blåste jag stanna signalen. Sedan löste jag Bosco och så började vi busa och leka runt omkring Figo, som fortfarande låg under stanna kommandot. Oj vad nyttigt för honom. Han ville börja krypa mot oss och när vi sprang förbi honom så tänkte han nog sätta efter, för han satte sig upp. Då gällde det att vara påpasslig och först korrigera, men också berömma när han duktigt låg kvar. Tack Barbro för det här tipset! Det ska jag använda mig mer av, för som sagt störningsfritt fungerar det klockrent. Nu vill vi ju få till det även med störning.

Grattis Saga!

Vad är det för en dag, är det en vanlig dag? Nej det är Sagas födelsedag! Grattis gumman på 8-års dagen. Nu har lilla Levi äntligen fått flytta hem till sin matte. Saga var så nöjd! Discokalaset igår kväll var lyckat, och tårtbakelserna räckte åt alla ;), men Figo hade fått smak på det goda och lyckades i ett obevakat ögonblick få in en slick på en som någon just lämnat.

Tårttjuven

Jag håller på att baka små tårtbakelser till Sagas discokalas ikväll. Vad tror ni händer när jag vänder ryggen till? Att jag aldrig lär mig, som en guldfisk gör jag om samma misstag gång på gång. Skulle bara diska ur gräddbunken och när jag vänder mig om ser jag detta!!! Bakelsen som är längst ut på kanten blev för mycket att motstå för någon........

...tittar man då åt andra hållet så ser man detta! Figo får svårt att slingra sig, när han inte ens hunnit göra sig av med bevisen. Om jag inte missminner mig helt, så finns det skrivet här på bloggen om en annan hund med anknytning till Åshamras kennel som haft svårt att motstå tårtor ;)  Jaja, Figo lät i alla fall bli dom nybakta bullarna på köksbänken idag..... oops, om han inte är där just nu!!! Vi hörs....!

Han där uppe

Saga fyller år imorgon har bara önskat sig en sak, och det är inte vilken sak som helst. Hon var med oss på djuraffären när vi köpte dragselen åt Figo och då fick hon syn på en dvärghamster. Hon blev helt såld och har sedan dess inte önskat sig något annat. Hon lovar och bedyrar att hon ska ta hand om den själv, hon ska ge den mat och vatten och rengöra buren själv... hm, tillåt mig tvivla på att det håller i sig så särskilt länge :)

Efter långt övervägande har vi (jag och Ted) till slut varit och införskaffat en liten dvärghamster åt vår lilla tjej. Den har bott uppe på övervåningen hos farmor och farfar i två veckor, för att Saga inte ska få veta något. Hamstrar är ju som bekant nattdjur. Första natten han var hos farmor och farfar hade han, som hamstrar gör, sprungit i hjulet. Det var bara det att hjulet behövde smörjas, det gnisslade så båda två på våningen under vaknade. Farmor frågade farfar vad det var som lät, och fick till svar "det är ju han där uppe" :)

Vi är alla i omgivningen lite oroliga för det lilla livets livslängd. Dom lever ju normalt 2-3 år (i bästa, eller värsta fall, bedöm själva)... men här hos oss kan livet snabbt bli kortare än så. Skulle stackarn rymma lär han ju inte bli långlivad med en katt och två jakthundar i huset. Teds syster berättade att hon varit och tittat på hamstern nu innan den flyttar till vårt hus "man vill ju hinna se den medan den lever" skrattade hon.

Lille Levi, som han ska heta, i min hand. Emil tog bilden med mobilen. Det var ingen lätt match att fånga det lilla yrvädret på bild. Snacka om snabb! Dom blir för övrigt inte större än så här, 4-5 cm.

Jag kan skriva om detta, eftersom donnan som fyller år inte läser bloggen. Hon brukar bara läsa över axeln på mig när jag skriver inlägg, och nu är hon i skolan. Men jag ska visa henne detta imorgon, när hon fått hamstern.

Morgan & Klös

Okey, här kommer en till :)

Lat

"För världen är du kanske bara en individ,
men för en individ kan du vara världen" 

ett ordspråk som illustrerades i morgontidningens serie Morgan & Klös- en av mina favoritserier. Den handlar om en hund och en katt och deras tankar, hur rolig som helst. Denna serie rad stämmer så bra in på hundägarskapet. Man kan vara känd eller okänd, för hunden spelar det ingen roll, man är verkligen allt (världen).

Jag känner att jag försummat hundarna senaste dagarna. Ingen bra träning, vare sig fysisk eller mental. När alla måsten och vardagsbestyr blivit avklarade har det varit mer lockande att bänka sig framför TV:n än att gå ut och träna med hund. Jag har ingen bra ursäkt, får väl bara rätt och slätt erkänna att jag varit lat i veckan.... men det är ju så spännande med OS!

Vilken insats!

Är det OS så är det. Ikväll har hundarna fått nyttja slagsidan när familjen bänkade sig framför TV:n till damernas 10 km fristil. Vilket spännande lopp och vilken otrolig insats av Charlotte Kalla! Hon var så väl värd guldet och jag min sjåpmaja blev nästan rörd när hon gick i mål.

Ja så synd om hundarna är det inte, Ted kom ju hem i morse och har varit en skidtur på isen med dom. Det hade varit full gas, dom hade mycket uppdämd energi som ville ut. Lägg till detta ett bra och snabbt före, jag kan tänka mig att det gick undan! Det är ju ett tag sedan dom fått belastning så det gjorde dom nog gott.

Nu blir det kvällspromenad och sedan måste man ju bara sätta sig i soffan igen... då är det ju dags för herrarnas 15 km. Skidor är så roligt att se tycker jag. Vilken härlig start för Sverige och härligt också att täppa igen näbben på alla pessimister som siat om noll medaljer. Heja Sverige!

Valpträff

För ett tag sedan fick vi veta att Figos uppfödare tänkte samordna en valpträff för Figos kull. Dom hade en förra året men då kunde vi tyvärr inte åka ner. Ted ringde mig från jobbet och sa att han hade fått mail från Barbro... förra veckan! Han och datorer vet ni, inte bästa kombinationen (hur kan man inte läsa sin mail på närmare två veckor???). Där stod det att valpträffen blir helgen vecka 9. Jag blir så glad och förväntansfull, så det kan ni inte ana (tacksam att få hjälp, tips och råd). Nu har jag fixat inkvartering av barnen hos mor och farföräldrar, så nu ska jag bara komma i kontakt med Barbro & Leif för att få lite mer information. Ska prova ringa dom senare i kväll, för nu måste jag först börja med barnens kvällsbestyr.

Spännande och avkopplande skogstur

På morgonen skjutsade jag Ted till jobbet för att få ha bilen hemma idag (ibland skulle det vara bra att ha två bilar). Väl hemma igen bakade jag småkakor och rutor i långpanna. Jag måste börja lite smått eftersom Saga fyller år nästa helg och jag jobbar hela veckorna.  När det var gjort längtade jag ut i det fina vädret. Jag packade ryggsäcken med kaffe och nybakt fika och begav mig till skogen. Bara jag och hundarna... och tystnaden.

Jag märkte efter en stund att hundarna började vädra med nosarna. Bosco betedde sig som han alltid gör, han är nämligen alltid på jakt, men Figo visade ett ovanligt stort intresse och började söka av längs skoterspårets sidor. Han var dessutom väldigt villig att sekundera Bosco så fort han stannade till. När vi hade gått kanske 2 km så ställde sig Figo. Jag tänkte inte mer på det, han "leksekunderade" väl Bosco... men jag hade fel vilket snart skulle visa sig.

När jag kom närmare så flaxade det till bara 10 meter (uppskattningsvis) från mig. Jag uppfattade, både på vingslag och det lilla jag hann se, att det var en skogsfågel- orre eller tjäder. Men den flög inåt skogen där det var lite tätt med gran så jag kunde inte se den mer. Figo vände då om och kom ivrigt fram till mig och strax därefter kom Bosco ut på skoterspåret 50 meter längre fram. Ni förstår nog lika väl som det gick upp för mig då, att Figo inte alls sekunderat Bosco. Han hade ju på egen hand fattat stånd!

Att jag kunde komma så nära berodde nog, dels på att vinden låg rätt samt att jag varit helt tyst dessa 2 km jag gått. Måste också erkänna vilken gröngöling till jägare jag är. Jag blev faktiskt för ett kort ögonblick rädd när det flaxade till så nära mig, innan jag förstod vad det var. Då blev ju allt väldigt spännande förstås.

Vi var väl ute och gick i skogen ungefär två timmar och på hemvägen stannade jag till och fikade i området där fågeln lyft. Jag satt och drack mitt kaffe i solen och spanade efter fågel i topp, men såg ingen. Tänkte för mig själv där ute i skogen, att jag haft en himla tur som upptäckt hur härlig naturen kan vara. När jag kom hem igen var batterierna fulladdade och jag kände mig som en gladare och piggare människa.

Jag, hundarna och en kaffetermos- behöver jag säga något mer?

Barnen gick ut och gjorde upp en eld i eldstaden på gården. När dom lyckats med det ville dom ju naturligtvis grilla korv också. Vi satt där ute och eldade och grillade tills vi var som rökta böcklingar hela högen :)

Liam grillar sin korv på eget vis och pinnen började brinna, vilket medförde en hel del skratt hos syskonen

Vilken härlig dag vi haft. Om det inte vore för att Ted jobbade, skulle jag önska att alla dagar var som denna!

Kvällspromenad

Är precis inkommen efter en kvällspromenad med hundarna. Passerade svärmor och svärfars hus och halkade in på ett (läs två) glas vin :). Ibland har man tur vet ni. Jag skrev ju tidigare och bönade om lite träningstips för mig och Figo. När det inte kom in några idéer (Åsa, Johans idé att hämta duvor utanför hamburgerrestaurang var väldigt finurlig, men inte så användbar för mig just nu) fick jag jobba på i allafall.

När jag och Ted promenerar går vi tillsammans men ändå inte. Ni förstår, Ted är som en vinthund, han måste ligga först. Själv är jag väl mer som en sankt bernard som lufsar fram. Detta medför att Ted oftast ligger ett tiotal meter före mig. Idag utnyttjade jag det i träningen. Ted och Bosco försvann runt ett hörn och efter en stund släppte jag Figo med kommandot fritt. Då rusar han i full fart efter Ted och Bosco. När han hade rundat hörnet blåste jag stannasignalen. Sedan var det bara att springa själv för jag hade ju ingen aning om han låg eller hade fortsatt vidare.

Till min stora glädje så fungerade övningen. Figo låg ner och väntade på mig! Det jag tänkte med detta var att Figo alltid vänder i luften och lägger sig ner och söker ögonkontakt med mig. Nu kunde han ju inte se mig, jag var ju utanför synhåll. Jag ville veta om han reagerade lika starkt på enbart pipan, utan att se mig... och det funkade ju!

Skogstur

Idag har det varit en fin dag. Inte kan kylan få sätta stopp på den känslan. Ted sa att jag nog är en av få som glatt utbrister hur fint det är även när det är så kallt ute som idag. Han menar att det inte spelar någon roll hur mycket solen än skiner, när luften är bitande kall. Jag vet inte det jag. Finns det något vackrare än ett soligt gnistrande vinterlandskap? Vi tog i allafall hundarna på en skogstur, jag tror dom var jätteglada över det! Det var riktigt kallt så det gällde att klä sig ordentligt. Det vi också gjorde men efter en timmes promenad var i allafall jag allt annat än frusen. För hundarna blev det mycket fritt för att också dom skulle hålla igång cirkulationen. Håll till godo med några bilder från turen.

 Ted och Bosco, två polare som gillar varann!

Inkallningen sitter som en smäck!

Lycklig? -Ja. Smart?.....

Vad är detta? En mycket besynnerlig syn
.

Två fullvuxna hundar som aldrig tycks bli för stora för lek och bus

 

Ja-a Bosco, trots att du oftast är "a pain in the as" så är du ändå väldigt fin

Min man tyckte inte att det var en helt lätt uppgift att fånga tre virrpannor på bild samtidigt

Väl hemkommen väntade en varm välbehövlig bastu. Därefter en god middag med ett glas rött som toppades med en underbar dessert. Hundarna ligger bekvämt i hundbädden och vilar, nöjda med dagens aktivitet. 

Ha en härlig och avkopplande fredag kväll där ute i stugorna!

Utställning

Nu ska vi upp i utställningsringen jag och Figo. Den här gången har vi anmält oss till en inofficiell utställning i Kalix. Vi blir tre kompisar som åker med våra hundar, en setter (Figo alltså), en cavalier och sist men inte minst en flat. Blandad kompott så vi hinner förhoppningsvis se varandra i ringen. Hur det än går blir det en trevlig dag tillsammans, det är jag övertygad om.

Nu vet jag vad jag behöver lägga ner tid på dom här två veckorna innan utställningen, ringträning. Figo är ju inte på något sätt en utställningssetter. Han är ingen högrest, lång, slank variant som för sig som en gud i ringen. Nej här har vi ett ekipage där både förare och hund går åt det mer kvadratiska hållet, var och en på sitt eget vis ;). Sedan tycker varken jag eller Figo det är speciellt smickrande att ställa upp sig för allmänt beskådande. Hade jag haft svans hade nog min också halkat in mellan benen. Nog är det en betydligt behagligare tanke att vistas en dag helt ensam ute i jaktskogen, utan att bli bedömd.

Nu låter det som att jag inte ser fram emot detta, men det gör jag. Det är lite som när jag åkte skidor för första gången med båda hundarna förspända... skräckblandad förtjusning. Det pirrar i magen, man är rädd att det ska gå åt skogen men samtidigt är det så roligt. Håll nu alla tummar att Figo klättrar på sin "individuella" placeringslista och får ett bättre resultat än förra utställningens släta 2:a. Jag hoppas att denna domaren tycker att han är snyggare än så, min ögonsten :o)

 Bosco får inte följa med på utställning, men det tar han med ro

Finurlig lösning efterlyses!

Igår kväll tog jag med mig pipan på kvällspromenaden. När Figo satte av i full karriär och var ca 50-60 meter bort blåste jag stannasignalen. Gissa en som tvärnitade! När jag kom fram syntes långa spår av tassar och klor i backen fram till en liggande Figo. Så duktig pojke matte har! Jag har varit lite feg vad gäller stannakommandot. Har inte riktigt vågat utöka avståndet som jag borde.

Vid några fåtal träningstillfällen har jag blåst ner honom på kanske 150 meter, och det har fungerat. I och för sig är det väl bra, jag har då inte gått fram för fort vad gäller det i träningsbiten. Men, jag måste ju få in det där reflexmässiga ligget även när vi är långt ifrån varandra. Är bara rädd att Figo ska tycka att jag är tråkig och förutsägbar, så att han till slut inte bryr sig.

Så nu har jag en önskan. Alla hundmänniskor som läser bloggen, kan ni inte ge mig något tips på hur jag kan göra dressyrövningarna med pipan lite roliga? Då blir både jag och Figo glada! Jag har ju inte tillgång till fågelstörning, så jag måste hitta på någon annan finurlig lösning på störningsmoment. Klicka bara på kommentarer och skriv några rader!

Bortvallad

Har man inget annat att prata om kan man ju alltid prata väder och vind. Lite så har jag väl känt att det blivit på bloggen på sista tiden. Men det är bara så att jag känner mig rätt beroende av vädret. Det är sån skillnad på att vara ute och träna både hundar och sig själv om vädret är med en. Så för att hålla fast vid trenden så kan jag ju meddela att det snöar igen. Därför blir det nog ingen skidåkning idag.

Gårdagens tur höll på att knäcka mig. Snö som låg i spåret, där det överhuvudtaget var något spår (skotrar hade kört sönder det), fel valla (jag hade blå valla när det skulle vara röd eller var det grön, minns aldrig vilken). Som toppen på allt valde jag att ha hundarna fritt, ingen draghjälp alltså. Jag kan säga att det var tur att ingen såg eller framförallt hörde mig där ute (förutom hundarna då). Det var långa ramsor som inte lämpar sig för tryck, men jag gav inte upp.

Idag kan jag se det från den ljusa sidan och tänka att jag fick ordentligt med träning, samma runda tog nästan dubbelt så lång tid. Teds flinande kommentar när jag ångade in i huset var "har du bara varit till udden och tillbaka, på så här lång tid?" Han vet vilka knappar han ska trycka på den gubben. Vilken skillnad det är mellan att ha bra glid och häftmassa under skidorna. Man kan lugnt säga att jag vallade bort mig :o). Nu har jag provat det också. Ska nog fortsättningsvis leja bort vallningsbiten till retstickan, då har man ju nån att skylla på när det går dåligt ;o).

Nej, med ovanstående i åtanke tror jag att jag tar mig en vilodag från skidåkningen (men man vet aldrig). Hundarna ska ha sitt i allafall. Nu måste jag friska upp lydnaden och framför allt snabbheten i kommandona. Jag har nog sett att den lilla filuren Figo börjat slira lite på både det ena och det andra. Boscos träning överlåter jag till min andra hälft. Visst halkar även han med på ett hörn ibland, men jag känner att Ted har bättre tryck på honom. Jag har nog med att få ordning på Figo, som är långt ifrån färdig (om man någonsin blir det). Nej, det duger inte att anmäla sig till kurser hit och dit, och sedan komma och göra bort matte med att inte lyda. Duktig pojke ska man vara, då blir matte så glad så!

Bristande appell

Vi hade lovat barnen att åka till Leos lekland idag. Synd bara på det fina vädret. Kan väl inte säga att det lockade att vara inne i en lagerlokal liknande en djungel, men har man lovat så har man. Ted rastade hundarna innan vi skulle åka. Det var inte en glad man som kom tillbaka. Figo hade tydligen inte alls varit lydig. Han hade sprungit fram till en annan hund trots ett nej. Inte nog med det, han kom inte heller på inkallning. Det slutade med att Ted fick gå fram med Bosco i kopplet för att hämta honom. Gissa vem som fick sig en släng av ilskan? Just det, jag. Hunden är tydligen helt värdelös, för att inte tala om appellen! Han lyder ingenting!

Konstigt, jag har inga problem med appellen och vad jag vet så är hunden värd åtminstone 7500 kr. Problemet måste sitta någon annanstans... skit bakom "reglaget" kanske ;o). Nej, allvarligt talat så är det faktiskt så att det är rätt stor skillnad i lydnaden på Figo, beroende på vem som för honom. Jag har sällan några problem men jag vet att han kan vara en pain in the as för andra. Varför?

Jobba som ett team

Vilken härlig dag vi haft! Klarblå himmel och strålande sol. Lite kallt på morgonen men efter lunch visade termometern -13 grader. Efter att ha varit med Liam på hockeyträningen tog jag på mig skidorna och tog en tur på isen med hundarna. Så underbart! Jag följde spåret som var uppdraget längs strandkanten runt hela viken. Tyvärr var det lite mjukt så stavarna sjönk igenom nästan hela tiden.

Det var tungt före så jag behövde verkligen hjälp av mina vänner. Idag var det bättre fart på Figo. Det var nog bara någon tillfällig svacka igår. Dom drog båda efter sin förmåga. Det är en sån enorm känsla av samhörighet att åka tillsammans med hund. Man jobbar och hjälps åt som ett team. Alla som provat förstår nog precis vad jag menar.

Annorlunda fredagkväll

Ja ibland blir allt inte riktigt som man förväntat sig. Ikväll har jag både varit social med familjen och åkt skidor. Jag, Ted, Saga och Liam har varit på elljusspåret med hundarna och åkt. Ja, jag och barnen har bara använt oss av egen muskelstyrka för att ta oss fram. Ted han åkte snålskjuts bakom hundarna ;o).

Barnen åkte ett helt varv på 2,8 km, riktigt duktiga tyckte vi att dom var! När vi åkte och mötte dom på slutet var det två glada barn vi mötte. Glada över att se mamma och pappa, för dom trodde nämligen att dom tagit fel spår och därmed åkt vilse. När man är liten är knappa 3 km en lång bit.

Hundarna var trötta efteråt. Dom var inte i högform, framför allt inte Figo. Visst, det var tungt före men dom har dragit längre än så utan att vara slut. Mot slutet tappade Figo så pass mycket att det ibland var så att Bosco drog både honom och Ted. Inte ens i utförslöporna kom han ifatt. Undrar om han är riktigt i form. Vi får hoppas att det bara var något tillfälligt, att han är piggare imorgon. Kanske han inte ville lämna matte ensam längre bak i spåret ;o)

Emil saknades i skidspåret. Han är på disco med en kompis. Snart ska vi åka och hämta dom. Det känns bra att hämta för då inbillar man sig att man har bättre koll. Nu tror jag inte dom håller på med dumheter ännu, men det är lika bra att vänja sig direkt. Inget vinglas ikväll alltså.

Nytt spår

Nu kan man äntligen återuppta skidåkningen. Jag var ner på isen med hundarna och blev riktigt glad. Det var ett skidspår runt viken! Som jag skrivit tidigare så är det en äldre man som har en spårmaskin och med den brukar han varje vinter dra upp ett spår på kanske 5-6 km. Nu har det ju kommit rejält med snö så det såg riktigt bra ut. Hurra! Nu slipper jag åka på dom ojämna skoterspåren. Gissa vem som ska ut på en härlig tur imorgon? I och för sig, jag har ju pannlampan. Men vid närmare eftertanke, det är ju ändå fredag kväll... man måste ju hinna vara social med gubben också :o)

Fjällträningskurs

Jag har anmält Figo till en fjällträningskurs i april. Det är lokalklubben som anordnar den. Endast tolv platser men medlemmar och unghundar får i första hand plats. Medlem är vi ju, undrar bara hur länge man kan hävda att Figo är unghund. Det börjar väl vara lite väl optimistiskt att säga det längre :D. Jag hoppas verkligen att vi kommer med för det verkar vara en bra kurshelg till ett vettigt pris. Vi har ju heller aldrig varit i fjällterräng med honom så det skulle vara mycket spännande att se hur han beter sig där. Underbart att kunna se honom på fjället, inte bara höra honom i tät skog ;o)

Lyxkoja

Nu har det slutat snöa men då har kylan åter slagit till. -23 grader på morgonen hade vi här hemma. Hundarna skulle stå i hundgården hela dagen. Vi har ju så fin hundgård med lyxkoja som är både välisolerad och värmeförsedd, så det borde inte vara några problem för hundarna om än det vore -35 grader.

Nu är det ju bara så att lille herr Setter inte tycker kojan är till belåtenhet, eller så är det så att store herr Vorsteh anser att den är hans, bara hans. Vilket som så vill inte Figo vara i kojan. Säger man till honom går han in, men så fort man vänder ryggen till så kommer han ut igen.

Snälla omtänksamma svärmor har tagit ut hundarna på promenad idag, inte bara en, utan två gånger! Båda gångerna hon var hit låg Bosco i govärmen inne i kojan, medan Figo var ute i kylan. Pälsen var tydligen full av små istappar på den stackars kraken. Då tyckte hon så synd om honom att hon satte in båda hundarna i burarna inne i huset.

Det verkar som att det tar på krafterna att vara i hundgården, för varje dag dom varit där ligger dom sedan som utslagna hjältar hela kvällen. Dom bara byter "liggsida" då och då. Nu ska jag själv lägga mig på "liggsidan" i soffan :o)

Arkivbild (som det skulle ha stått i tidningarna :o) )

Ps. Jag kan avslöja att grannen har berättat sin historia om snön. Ted hade turen att få höra den i år ;o)

Roande syn

När jag var ut med hundarna förstod jag verkligen hur mycket snö som kommit senaste dagarna. Plogkarmarna är så höga att man inte vet vart man ska sätta snön längre. Snart kommer nog vår granne och berättar sin historia som han berättar varje år. Och vi står och lyssnar varje år som om vi aldrig hört den förr. Han berättar om ett ställe i södra Sverige där dom ett år fick så mycket snö att dom inte visste vad dom skulle göra av allt. Det slutade med att dom tog in snön och smälte den i badkaret. Huruvida jag tror att det är sant låter jag inte avslöja här. Men en sak är då säker, inte tänker vi ta in snön för att smälta den i badkaret :o).

Jag höll på att skratta ihjäl mig när Figo tog ett rejält skutt över plogvallen för att springa och uträtta "tvåan". Han bokstavligen försvann! Det är helt säkert. Hunden försvann ner under snön helt och hållet. Inte ens huvudet stack upp. Man såg bara hur översta snötäcket rörde sig där han plöjde sig fram till ett ställe där han "bottnade". En mycket roande syn!

Tonåringar

Ja, det kan sluta nu. Snöandet menar jag. Nu har vi fått så det räcker för både skidåkning och andra utomhusaktiviteter. Nu kan snön bara packa ihop lite så man inte behöver komplettera skidutrustningen med snorkel när man beger sig ut.

Idag känner jag mig helt slut, tom i bollen helt enkelt. Det tar på krafterna att jobba en hel dag och sedan ta sig an hormonstinna tonårsungar när man kommer hem. Nu pratar jag inte om hundarna. Nej dom är rena barnleken, dom kan man ju kontrollera på ett mer handgripligt sätt. Också mycket lättare med kommunikationen. Inga diskussioner om och om igen, bara ett kommando, möjligtvis kompletterat med en snabb fysisk korrigering, då är det klargjort vad som gäller.

Nej vi människor är mycket mer komplicerade än så. När man ansträngt sig till max för att vara så klar och tydlig man bara kan i diskussionen (never ending story) med utomjordingen (tonåringen) som belägrat huset, så kan svaret bli "vem bryr sig?". Ja, jag bryr mig, försöker man svara då. Då kommer "och?". Man svarar samma sak igen, att jag bryr mig. Då kommer favoritordet... "men orka!". Jo, jag orkar, svarar man då. Fast innerst inne undrar man för sig själv hur man faktiskt ska orka. Oftast handlar diskussionen, som man för övrigt haft hundra gånger tidigare, om något man trodde var glasklart... men tydligen inte.

Ljugarbänken

Två gubbar sitter och ljuger om sina bravader. Härifrån ser man perfekt ut genom fönstret och kan hålla koll vad som händer ute på gatan.