måndag 30 augusti 2010

Sorgen är kärlekens pris

 En sång ägnad till min älskade mamma

Nu har min älskade mamma gått till andra sidan. Det är med stor sorg och tungt hjärta jag skriver detta. Jag har suttit hos henne och hållit hennes hand, strykit henne över kinden och bara funnits där för henne. Det har varit tunga dagar och långa nätter innan hon släppte taget. Jag önskade henne verkligen denna sista vila men ack så tungt det var att faktiskt se henne dö ifrån mig. I dödsögonblicket ville jag inget hellre än att få hålla kvar henne, om så bara för en minut, för att åter igen säga hur mycket jag älskar henne. Klicka gärna på länken ovan och lyssna på den fina sången. Ägna tiden att tänka på nära och kära, man vet aldrig hur länge man har dom kvar.

fredag 27 augusti 2010

Komplettering

Måste bara komplettera föregående inlägg med en liten, men ack så viktig, detalj. Jag var ju så bekymrad över Figos agerande när han väl fått fågel på vingar. Det visade sig att har man bara is i magen så fixar sig det mesta. Så även i detta fall. Figo reste fåglarna men stannade så fort skottet avlossades. Sedan stod han bara helt stilla och tittade på Ted och fåglar. Vilken cooling va!?

torsdag 26 augusti 2010

Skitjakt på er!

Hoppas ni fått en bra start på premiären. Själv har jag tillbringat de två första jaktdagarna på konferens med jobbet. Jag pratade med Ted igår kväll men då hade det inte blivit någon fågel. Dom hade varit på två tjädrar men utom skotthåll. Idag tog Ted Figo med sig för att prova jaga över honom. Det hade visst gått riktigt bra. När jag kom hem så säger Ted glatt "du får nog ta och gratulera Figo till hans första orre". Va? Är det sant! Först blev jag så himla glad men snart insåg jag faktum. Det faktum att jag som dresserat och kämpat på inte fick vara med när första fågeln fälldes för honom. Jag som alltid sagt till Ted att han inte får skjuta första fågeln för honom om jag inte är med. Nu struntade han i mina order, jag förstår inte vad det är med karln.

Nej jag skojar bara! Självklart är jag glad och, inte minst, stolt över min setterstjärna (ja, över gubben också, som träffade rätt med bössan)
:-)  :-)  :-)  :-)  :-)  :-)  :-)  :-) :-)  :-)  :-)  :-)  :-)  :-)  :-)  :-)  :-)  :-)

måndag 23 augusti 2010

Kvällens träning

Figo i ett stilfullt stånd på en tryckande rapphöna

Lågmält beröm för att inte "trycka" fram honom

Ja, vad ska man säga. Ena dagen upp som en sol och den andra ner som en pannkaka. Kvällens träning gav mig åter bevis på hur långt vi har kvar till våra glansdagar ;-)
Visst står Figo för rapphönsen men idag hade han lite svårt för att bärga sig tills jag gav resningsorder. När jag kom upp brevid honom ville han tjuva och gå fram lite, eller ibland helt sonika försöka sig på en egenvald avance. Vad gäller respekten för fågel på vingar så har vi ett hästjobb framför oss. Den existerar nämligen inte. Figo går inte att få kontakt med när han väl fått upp fåglarna på vingar. Det enda som kan stoppa honom då är ren muskelstyrka som överstiger hans.

Nåja, jag är nog den sista som håller det farligt med hundträningen. Jag gillar utmaningen att komma vidare till nästa nivå. Det är en härlig känsla när allt slit ger utdelning. Ikväll varmapporterade han utlagd fågel inom samma område där vi tränat. Så nu måste jag nog tillstå mig att säga att apporten är ett avklarat kapitel. Så det är väl inte mer än rätt att jag har något nytt att bita i :-)


Katastrofal riptillgång

Nu har vi bestämt oss. Det blir ingen fjälljakt i år heller. Det är alltför många omständigheter som ställer till det för oss. Kanske lika bra då att årets ripinventering visar på katastrofalt dålig tillgång i Norrbotten. Man trodde ju att botten var nådd förra året, men icke det. I ett av områdena där man inventerat med ett hundratal hundekipage hade man bara påträffat ett femtiotal fåglar och av dom var endast hälften unga. Så nu får vi sikta in oss på orrarna och den gäckande tjädern skogen, det är ingen dålig rekreation det heller.

söndag 22 augusti 2010

Bjällrans vara eller icke vara

Nu är det tillåtet att släppa hunden fritt i skog och mark. Igår förmiddag tog vi hundarna till jaktmarken för att prova släppa framför allt Figo. Eftersom vi inte har någon pejl så har jag kommit fram till att bjällran ändå är ett ganska bra sätt att hålla något så när koll på vart han är i skogen. Tyvärr finns det ju nackdelar med den metoden, han hör inte min visselpipa, så det är bara att vackert vänta in honom tills han tar kontakt med mig.

När vi kom körandes med bilen såg vi en tjäderhöna med sin kull som gick och åt grus längs vägen. Vi stannade bilen en bit bort och släppte Figo. Det som hade kunnat bli en lyckad fågeltagning slutade mer i besvikelse och fiasko. När jag skickade Figo för sök så fann han av någon anledning inte vittringen av den tryckande kullen. Jag försökte förgäves med min uppmärksamhetssignal men den hörde han inte. När han så kom tillbaka, i medvind, så var det jag som trampade upp kullen. Tre kycklingar flög ut över vägen och sedan lyfte den träande hönan åt precis motsatt riktning. Det var den situationen det. Det var bara att packa in sig i bilen och åka hemåt. Skit också vad jag var besviken. Jag presenterade ju i princip kullen för honom, ändå gick han förbi. Kanske han är för het och orutinerad ännu. Han går nämligen som en virvelvind där ute i skogen.

Idag tänkte vi ta nya tag. Vi åkte till ett annat ställe med mer myrmark. Figo började bra med fina täta slag. Efter en stund ser vi att han ändrar karaktär på sitt sök. Han sänker farten och revierar smått över en liten yta, svansen viftar runt som en elvisp. Då ser jag en fågelskalle som löper i blåbärsriset! Hönan lurade Figo och en stund senare hör vi fågelvingar som lyfter längre bort. När vi sedan släpper Bosco så dröjer det inte lång stund innan vi hör hans karaktäristiska drevskall. Förmodligen är det en hare som gäckade honom, för han trasslade in sig i löporna och fann inget mer där.

En rolig stund i skogen fick vi trots allt. Visst kan man bli lite ivrig och bli besviken på så kallade misslyckade situationer, men jag försöker ändå tänka positivt och se det som erfarenheter. Erfarenhet för både mig och Figo. Jag kommer nog att fortsätta med bjällran ett tag in i jaktsäsongen för att lära mig Figos sökmönster, hur länge han är borta åt respektive håll innan han vänder osv. Men sedan kommer jag nog lägga undan den.

En liten tankeställare fick jag idag. Jag hörde en bil efter en liten grusväg som passerade, sedan hörde jag Figos bjällra efter samma väg. Jag blåste hitsignalen men tror ni hunden hörde det med en bjällra som pinglar runt halsen? Nej nej, han löpte längs vägen och billjudet närmade sig. Till sist vrålade jag "Figo Hit!" och varskodde förmodligen hela områdets fåglar vart vi var. Men det var det värt, för då vek han av in i skogen och kom rakt mot mig. Vad är väl hela skogens fåglar jämfört med min stjärna?

fredag 20 augusti 2010

Rappisträning

Ikväll har jag och Karin varit iväg och tränat på hennes rapphöns. Ted stannade hemma så jag hade bara Figo med mig. Det var med stor spänning som jag åkte iväg. Både med tanke på senaste resultatet hos rapphönsen, dvs då Figo blev överhettad och gick ur hand, men också med tanke på hur lite tid jag ägnat åt Figo senaste veckorna. Det har knappt blivit rastning för min del. Ted har tagit hand om hela hundbiten och han har inte haft tid för någon dressyr efter motionen varit avklarad för dagen.

Det var med lätta steg jag styrde kosan hemåt efter kvällens träning. Figo fick gå 6-7 släpp på rapphöna med liknande mönster varje gång. Han söker ivrigt och vänder snabbt upp i vind när "luktstrålen" kommer från sidan. Sedan fryser han i ett stilfullt stånd. Han stod fast och jag kunde gå upp vid sidan av honom för att ge beröm och stryka honom försiktigt.

När jag sedan sade ett lite snärtigt "Ja!" så förvandlades min förstelnade klippa till ett stycke raketmotor. Han gick från noll till hundra inom loppet av någon hundradels sekund. Där kan vi snacka om frisk avance! Sedan kommer då det lilla problemet. Han stannar inte på pipans stoppsignal. Möjligtvis saktar han in när jag därefter ropar stanna, men oftast stannar han först när linan tar slut och han inte har något annat val.

Ja trots denna eftergångsproblematik så är jag mer än nöjd. Jag har fått bevis på att Figo står, och att han står fast och inväntar resningsorder (i allafall någon minut som det blev idag). Han har en härligt övertygande avance som var en fröjd för ögat. Stoppet kan vi fila på allt eftersom. Jag är övertygad om att jag kan få till det med tiden. Jag längtar redan till måndag då vi ska träna igen och jag tackar Karin för att jag får den möjligheten!

Ps. 
Jo förresten. På måndag ska Ted följa med. Han tror inte Figo stått så fint förrän han sett det själv. Då ska jag ta med kameran och fota lite schyssta bilder på min stjärna i fågelsituation så ska även ni andra tvivlare där ute få se att det minsann blev en jakthund av lillplutten ;o)

torsdag 12 augusti 2010

Varmapport

Idag har Figo fått agera apportör. Svärmor och svärfar har höns och när dom får kycklingar så blir många tuppar som tyvärr måste bort. Ted vill inte nacka dom längre, så han gör det lite mer jägarmässigt. Han tar ut dom i skogen och skjuter dom där. Figo fick följa med för att premiärapportera "på riktigt". Tidigare har Bosco fått ta hand om detta moment. Men nu var det så dags för Figo och han skötte sitt arbete med den äran. Satt lugnt och väntade på skotten, sedan på mitt kommando ut och hämtade in tre fåglar en efter en. Han höll dom så lätt och fint i munnen att hade dom levt skulle dom vara i oskadat skick när han lämnade av. Det känns bra inför den kommande jaktsäsongen som närmar sig. Fjälljakten håller vi än så länge öppet men dagsturer i skogarna här runt omkring blir det.

onsdag 11 augusti 2010

Mamma

Det blir dåligt med uppdateringar på sidan nu. Det beror på att jag inte har så mycket att skriva om. Hundarna har fått stå tillbaka rejält senaste veckorna. Min mamma är riktigt dålig nu och jag har varit och hälsat på henne på sjukhuset ofta. För henne finns tyvärr ingen återvändo nu, allt är en tidsfråga, så man vill ju ta vara på alla stunder man kan. Älskade lilla mamma.

torsdag 5 augusti 2010

Bosco tar till reträtt

Även en vorsteh kan möta sin överman, eller kvinna för den delen. När jag stod i köket och stökade på hade Saga och Liam gått ut på baksidan och lämnat altandörren öppen. Figo brukar gå ut och lägga sig, det är helt okey. Bosco däremot, han vill vi inte ha lös i grannskapet. Det är både för områdets andra djurs skull men kanske allra mest för den goda grannsämjan. Vi har ju en gångväg vid tomtgränsen som är populär bland byns hundägare. Tyvärr har Bosco alltid ansett att denna gångväg ingår i hans domän. Men han har med åren lärt sig att inte smita ut på tomten även om brorsan får gå in och ut som han vill.

Ja, så när jag står i köket hör jag en sträng stämma ljuda utifrån baksidan. En röst säger bestämt "Nej, gå härifrån!" Jag släpper allt jag har för händerna och springer mot altanen. Jag ryter något samtidigt som jag rusar ut genom dörren. I samma ögonblick ser jag en vorsteh komma som ett spjut genom häcken. Med svansen mellan benen och en väldigt låg hållning passerade han mig och sprang raka spåret in i huset och gömde sig i sin bur.

Jag trodde inte det var sant. Var det vår vorsteh som jag precis sett? Jag frågade den ca 17-åriga tjejen som passerade med sin alaskan malamute om det hände något, men hon svarade bara att nej det hände inget alls. Hon hade bara placerat sin hund bakom sig och bestämt visat att Bosco inte var välkommen till dom. Tydligen gick budskapet hem, för det är första gången som Bosco backat för någon annan än sina egna flockledare.

Jag hoppas det håller i sig. Ett fåtal tidigare liknande händelser har inträffat under åren, men tyvärr har det då varit människor som reagerat med rädsla och en gång med panik att hennes hund skulle bli uppäten. Nu var det rätt person som passerade. En lugn och trygg ledare som visste hur hon skulle förhålla sig och då retirerade även vår hormonstinne Bosco. Bra jobbat av denna unga tjej!

onsdag 4 augusti 2010

Halta Figo

Nu har vi kommit hem efter en tripp med husvagnen. Vi har stått nära naturen så hundarna har mått gott må ni tro. För Boscos del har det blivit ett utmanande blodspår som han för övrigt fixade galant. Denna gång hade jag lagt spåret så inte ens Ted visste "banan", men jag smög efter en bit bakom och såg hur dom gick. Vid ett tillfälle såg jag att Bosco kom ur spår men snabbt upptäckte han det och ringade sig in på spåret igen.

För Figo blev det lite apportering. Jag kastade ut två dummys samtidigt som han sedan fick hämta tillbaka en efter en. Ibland fick han se och markera nedslagen men ibland blev det blinda apporter. Han fixade det om än han inte var i toppform. Det gick långsamt och såg inte ut att vara favoritsysselsättningen precis, men han gjorde i allafall det han blev ombedd. Kanske det inte gjorde saken bättre att han haltar. Han blev oturligt trampad på ena framtassen så en tå ömmar rejält på honom. Vad jag kan känna så verkar allt i allafall helt och idag ser han ut att halta något mindre.

söndag 1 augusti 2010

Fritt apportsök

Ikväll har jag kastat ut dummys i högt gräs, lagt ut den i skogsterräng så Figo fått träna på fritt apportsök. Det är roligt att se honom jobba nu. Han använder vinden för att komma rätt på vittringen av dummyn. Om han kommer lite fel på och vinden ligger rätt så tvärvänder han direkt han kommer i linje med den. Dessutom börjar Figo klara av lite tyngre objekt utan att "protestera". Som sagt tidigare, han har verkligen mognat till apportmässigt.