Björnliga

Årets första hockeysammandrag av "Björnligan" har varit idag.Vi steg upp i ottan för att hinna med allt. Tack och lov fick vi sova en timme extra när vi drog tillbaka klockan i natt. I år har vi flera nya killar och tjejer som skulle få spela match för första gången. Det var förväntansfulla och taggade spelare som samlades, inte minst vår son. Nytt för i år är att Liams årgång nu kan spela mot jämngamla och inte dom som är ett år äldre. Liam som var med i fjol vet att fart och intensitet krävts mot äldre motståndare. Han stänkte in 7 mål i första matchen av bara farten! Behöver jag säga att man är stolt som mamma när man ser sin son kämpa gärnet och glädjen lyser som solen ur ögonen? Segerns sötma varade hela dagen och laget åkte hem obesegrade.

Men jag vill till sist ändå poängtera att jag inte tycker att vinst är det enda som räknas. Jag blev minst lika glad när Liam och en annan medspelare fick till ett passningsspel av så hög klass att det kunde höra hemma flera årgångar upp. Men visst är vi svenskar lite dåliga på att framhålla oss själva? Det blir fort tal om skryt, men jag är stolt över min kille och det oavsett han gör mål eller inte. Och framför allt är det så fantastiskt att se hur roligt alla barnen tycker att det är. Man ger allt man har under match och latjar och har skoj där emellan. Det är kompisskap det!

Tekning och Liam, längst till vänster i gul tröja har fokus helt klart. Han tar snart pucken... 

... och innan motståndarna hunnit förstå det har han rundat alla och gör måååål!

Fredag

Då var ytterligare en arbetsvecka till ända... för mig men för Ted börjar den precis. Han har varit långledig och jobbar hela helgen. Liam fick vara ledig från 6-års idag eftersom det blev så sent igår kväll innan vi var hemma efter hockeyn och Saga har varit lite tät i luftvägarna och kruppat på natten så hon blev hemma hon också. 

På morgonen när Ted hämtade in tidningen gick det omkring tre älgar på framsidan. Dom vandrade vidare mot baksidan där dom parkerade 15-20 meter bakom hundgården. Eftersom jag och barnen åkte in till stan för en del ärenden så blev det att ställa hundarna i hundgården. Det tog inte lång stund innan Bosco fick syn på älgarna och började småyla. Figo däremot fattade ingenting, förrän älgkon började röra sig. Det var nog lite spännande för raggen åkte upp men inte mer än så.

När vi handlat det vi skulle passade vi på att åka förbi "pappas" jobb och hälsa på honom. Turligt nog var han inne på stationen och inte ute på körning. Det blev till att gå den vanliga sightseeingen i huset, titta i ambulanserna och idag också åka en sväng runt huset.

Ikväll blir det att titta på Idol med Saga och Liam. Emils klass har ordnat disco för dom yngre, så han är där och Ted jobbar som sagt. Just nu är jag helt ensam för Saga och Liam gick och skulle knacka dörr- "bus eller godis?" Är det idag? Ja, jag är inte mycket för det där men ungarna verkar ju gilla det. Har bunkrat upp med godis här hemma, för buset vill man gärna vara utan. Nåja, jag har redan en eld som sprakar och kelsjuka hundar så det ska nog inte gå någon nöd på mig.

Förevigade med mobilen (därav kvaliten på bilderna)

Liam får prova hur det känns att ha en halskrage...

...och se så bra det gick!

Vinst ikväll?

Ikväll är det fest... hockeyfest. Vi ska gå hela familjen och se Luleå hockey ikväll. Med oss har vi också barnens kusin som fyllt 15. Gissa om det var en uppskattad present han fick av oss. Nu hoppas jag verkligen att Luleå vinner över Södertälje. Vi kom nämligen på att vi tidigare sett två matcher då Södertälje vunnit över Luleå. Nu var det ju under tidigare säsonger, så man kan ju inte dra några slutsatser av det. Klart är i allafall att vi har ett bra lag i år så kanske det blir vinst ikväll?

PS. Trots att Figo passar bra i Luleås färger får han nog stanna hemma ikväll ;)... men nog vore han väl den sötaste maskoten

Fundering

Igår kväll när jag låg och försökte somna slogs jag av en tanke. Kanske det börjar vara dags att höftledsröntga Figo snart. Med tanke på att han arbetar hårt vissa perioder, dels med jakt och dels för att han även får dra när det är säsong för det, så kanske det inte vore en så dum idé. Vad man sedan gör med resultatet man får i sin hand har jag förstått är lite olika. En del menar att en hund med svaga höfter bör skonas från fysisk påfrestning medan vissa istället hävdar att det är precis tvärtom. En hund med dåliga höfer ska arbeta hårt för att stärka upp muskulaturen runt lederna. Ja, jag kan förstå båda sidorna av resonemanget. Är det någon annan än jag som har funderat kring detta? Fast naturligtvis vore det bästa om man fick ett bra resultat, både för hundens del och för mitt hjärta... det blir lättare.

Jakten ebbar ut

Usch så tråkigt det varit på sista tiden. Hundarna har inte fått mycket av vare sig träning eller jakt. Snön som kom och lyste upp det analkande mörkret försvann innan vi hann glädjas över den. Visst skulle vi kunna fortsätta jaga på i skogen men jag vet inte. Ted har varit någon liten sväng när han haft lediga dagar. Då har det varit Bosco som fått slå följe med honom. Kanske börjar det vara dags att byta ut högenergifodret över en period, innan dragsäsongen kommer igång. I år hoppas vi på att Figo ska mogna till även där. Sin nätta kropp till trots har han ju en skalle som han borde kunna dra så in i helsike med ;)

3 år

Nu är det illa! Jag som brukar ha stenkoll på datum, nu har jag förfallit. Jag har nämligen missat att Figo fyllde 3 år igår. Så nu vill jag gratulera Figo och alla hans kullsyskon idag istället. Om han blivit smartare under det gångna året vet jag inte, men han är i allafall en riktig pärla!

Staaackars Figo som inte fick någon tårta på födelsedagen ;)

Hockeykväll

 "Matte säger att jag är ett Luleå-fan"

Figo har stajlat upp sig inför kvällens drabbning när Luleå tar emot MoDo i elitseriehockeyn. Som ni ser så har han dom rätta färgerna. Sorry Barbro och Leif, men Figo var inte en sämre hund  än att han kunde ändra sig och byta upp sig ;) (för övriga läsare kan jag meddela att Barbro & Leif ,  Figos uppfödare, hejar på MoDo. Jag kan inte låta bli att retas lite eftersom Luleå precis vann)

För att jag bestämmer det...

Bosco har fått följa med Ted på några jaktsvängar senaste tiden. Figo har däremot fått avsluta jaktsäsongen i skogen för i år. Gammeltupparna är ännu för svåra för honom. Figo började ju jaktsäsongen bättre än vi ens vågat drömma om, första fågeln fälldes för honom bara någon dag efter premiären. Tyvärr var jag inte med, och tyvärr är det enda fågeln som fällts för honom. Om jag nu ska fortsätta på temat tyvärr, så kan jag också säga att tyvärr så avslutade han sista jaktturen med att gå efter en retsam järpe som lyfte bara någon noslängd framför honom. Det var för mycket för att kunna motstå.

Jag som börjat tro att han var så duktig och imponerades av hans stadga när orrar flög. Jag var själv inte med när han gick efter men har fått berättat för mig att idioten (Figo) var totalt döv. Hörde varken pipans stoppsignal eller husses ljuva stämma (nåja, kanske inte så ljuv) utan tog sig en lov på 50-60 meter innan verkligheten hann ikapp honom. Därför vet jag att jag inte behöver gå sysslolös över vintern. Om han går efter järpe på det viset, vad ska han inte göra efter ripor! Nu får vi koncentrera oss på stadga och ovillkorlig lydnad.

Jag blandar olika övningar med att helt enkelt vara ledare för min hund. Med det menar jag att jag bestämmer allt i de situationer jag väljer, ex.vis: han ska ligga på golvet och inte på mattan när jag bestämmer det. Han ska sitta till vänster om Bosco när han får varsågod vid utfodring, för att jag vill ha det så. Han ska sitta kvar inne i hallen när vi går ut tills jag vänder mig om och säger varsågod, för att jag bestämt det. Detta är bara några exempel på hur jag dominerar hunden. Men det finns ett till exempel som också tål att nämnas, och det är att jag bestämmer när jag vill gosa med Figo (och det blir rätt ofta men han verkar inte svårövertalad) och när jag vill sluta (kanske lite svårare).

Apportträning med spindelmannen

Spindelmannen/Liam skickar Figo för apport

Figo på väg tillbaka, uppsynen något uttråkad dock ;)

Hm, denna syn känner jag igen på min hund

Bosco är mer bytesmedveten än brorsan...

Vilket visar sig vara fruktlöst. Liam vinner kampen

Liten apportmästare

Nu vet jag vad jag ska lägga ner energi på framledes. Jag har nämligen noterat att min lille prins (Figo) börjat slira lite på mina kommandon. Jag har också till mitt förtret märkt att jag ibland uppför mig som en papegoja. Nu ska jag ta tag i den biten. Här ska skärpas upp både det ena och det andra. Mina kommandon ska åtlydas och det på en gång, inte efter andra eller tredje gången tillsägelsen.

Igår hittade Liam en ölburk med fasttejpade vingar i förrådet. Han tog fram den och började köra apport med hundarna. Han började med Bosco som visade sitt intresse direkt. Inga problem var det där, möjligtvis vid avlämningen då. Liam ville ha burken men det ville också Bosco. Han vände huvudet åt alla håll för att Liam inte skulle nå burken. Men då visste han inte vem han hade att göra med. Liam fick tag på burken och kommenderade ett skarpt loss och drog till. Sedan var den kampen över.

Då var det tydligen Figos tur. Jag undrade hur nu detta skulle gå. Figo halvkröp fram till Liam och satte sig brevid honom. Själv höll jag mig i bakgrunden för att nyfiket se på hur detta skulle sluta. Burken kastades och Liam skickar Figo mot målet. Vad händer? Jo, hunden lommar lågt iväg och hämtar burkeländet åt lillhusse, sätter sig och kisar med ögonen i väntan på att få lämna av! Det trodde jag aldrig, varken att Figo skulle apportera åt Liam, eller att Liam hade den pondusen på hundarna. Strongt av min sexåring. Vad månde bliva av honom!?!

Tyvärr hittar jag inte igen överföringskabeln till kameran så jag kan inte lägga upp bilder på apporteringen. Men om jag hittar den snart så ska jag fixa så ni får se några.

Över för i år?

Då är (kanske) skogsfågeljakten med våra hundar över för i år. Snön har lagt sig som ett vitt täcke över marken och kylan gör att det sprakar om tassar och skor för varje steg man tar. Höstjakten känns kort och intensiv. Är man inte med, passerar den innan man hunnit blinka. Jag skulle däremot vilja utveckla ett för mig outforskat område. Kanske vi får tillfälle att släppa Figo där, på träning eller jakt... i fjällen alltså.

Med lite distans blir det roligt

Då har snön börjat komma även hos oss. Igår kväll blåste det upp rejält och började snöa. Soptunnan och brevlådan föll till marken. Ted var helt igensnöad när han kom in efter att ha ställt allt tillrätta där ute i ovädret, vilken rolig syn :). Nu verkar väl vintern inte koppla grepp riktigt än. Solen gör så gott den kan för att värma upp och smälta bort rimfrosten och de ynka snöflingorna som ligger kvar på marken på morgonen. Jag hoppas vi får ha barmark än ett tag, men tur i allafall att vi har hunnit vintrat ute på gården. Minns för några år sedan då vi blev tagna på "sängen". Föjlande vår tinade det fram både leksaker och redskap i trädgården.

Nej, nu får man snart börja plocka fram dragselar och annat för en genomgång av skick och eventuella behov av kompletteringar. Efter att jag i våras mitt uppe på fjället under valpträffen stod i en meter snö med en trasig skida, har jag inhandlat en helt ny skidutrustning. Detta ska inte ske igen tänkte jag, så nu har jag fin-fina turskidor där både skida och bindning ska hålla för många fjällturer framöver (säkert över mitt egentliga behov). Man kan ju inte räkna med att man har MacGyver (Figos uppfödare) med sig varje gång som kan fixa en provisorisk bindning så man slipper krypa ner för fjället :D Fast just då var Leif guld värd, för att inte tala om Barbro som senare bytte skidor med mig och åkte ner för fjället på en skida. Det var strongt!

Nu i efterhand är nog skidhistorien den jag minns mest från den resan. Det är som med hundarna. När man är mitt i det så kan det vara pest, men när man får lite distans så blir allt helt plötsligt väldigt festligt och roligt. Hur dråpligt det än må vara just när det händer. Visst är det underligt?

Hösten går mot vinter

Vanligtvis gillar jag hösten. Det är en fin årstid när naturen bjuder på en sprakande färgpalett. Men i år har hösten, av naturliga skäl, mest passerat förbi i ett lite färglöst tecken. Jag är i en down-period. Den akuta sorgen efter mamma har lagt sig, men saknaden är enorm och den bara växer dag för dag. Det var någon som sa att hela första året med alla högtider och födelsedagar ska passera innan man kan göra ett "bokslut". Kanske det stämmer. Vad som absolut stämmer är att mamma alltid är mamma. Oavsett hur vuxen man är eller att man har ett eget familjeliv så behövs hon där. Vem ska jag nu ringa när jag behöver det?

En härlig dag

Vilken härlig dag vi haft! Sol och 15 grader, ensam med hundarna i skogen. Kan det bli bättre? Jag undrar det. Ja det skulle vara fågeltillgången då, men den verkar ju vara på uppgång så om några år blir det nog riktigt roligt. Hundarna har skött sig med den äran idag. Bosco höll så när på att ge oss en fin hare. Tyvärr drev han den lite åt fel håll, så det enda jag hann se var skymten av honom innan både haren och Bosco försvann bortåt. Figo å sin sida har jobbat på bra och idag har jag faktiskt inte så mycket att säga om hans upplägg för sitt sök. Fina slag av "lagom" vidd med bra marktäckning. Idag "tappade" vi inte bort honom en enda gång, vi hörde bjällran hela tiden. Han hade ett par intressanta lägen där han hittade riktigt färsk vittring som han stod för. Tyvärr var fåglarna redan ute på en flygtur, men det kan ju inte Figo rå för.

 Hundarna låg till en början och suktade...

...efter pannkaka med fläsk. Husse verkar nöjd medan hundarna nu tycks ha gett upp

I bunkern

Ni kan inte gissa vad jag gjort idag! Jag hade till att börja med tagit ledigt för jag och Ted tänkte ta oss en heldag med jakt. Vi tänkte åka till en jaktmark vi har 8-9 mil hemifrån, men så bar det sig inte bättre än att vädret var helt på någon annans sida. Ja, för inte var det med oss... blåsigt och halvregnigt. Då passade vi på att åka in till en däckfirma för att hämta nya vinterdäck till båda bilarna (där seglade tusenlapparna iväg, men en tröst är i allafall att vi kör säkert i vinter). Jaga ska vi göra imorgon istället för det verkar klarna upp och lugna av nu.

På väg hem styrde Ted vägen förbi en vapenaffär! Där hamnade jag i bunkern bland hur mycket vapen som helst. Jag har tittat på hagelbock, halvautomat och side-by-side, jag har tittat på kaliber 12, 16 och 20, och jag har tittat på tunga bössor och lätta bössor. Så nu är man lite mer bevandrad, men om jag kom närmare ett val vet jag inte. Det fanns ju fördelar och nackdelar med alla typer jag kikade på. Det blir nog att göra som han i butiken sa "gå på magkänslan och ta den man känner mest för". I praktiken kanske det inte spelar så stor roll. Min känsla är att jag just nu känner mest för side by side kaliber 20, en liten och lätt bössa som jag orkar bära med mig många dagar och som duger bra till att skjuta fågel med... men vi får se, jag har ingen brådska.

En trött men nöjd kille...

...som kommit hem från årets första hockeyträning.

Ni kan tro att det var raketmotor i skridskorna. Flera månaders uppdämt behov och längtan är över. Nu drar hockeysäsongen igång! Gissa en som somnade gott efter dusch och kvällsfika :)

Heja, Heja!

Spännande att se Luleå hockey spela...



...och väldigt roligt!

 Kunde inte motstå att köpa hem kvällens elitseriematch mellan Luleå-AIK. Luleå tog hem ytterligare en seger och leder nu åter tabellen. Gissa om vi har glada söner i familjen?

Herr Iver tar stånd

Idag har Ted varit två svängar med hundarna i skogen. Han hade låtit Bosco gå bra mycket mer än Figo, 80-20 ungefär. Det var nog lika bra det, för "Herr Iver" behöver få ner förväntningarna en aning. Nåväl, vid ett tillfälle såg Ted en fågel lätta längre fram. Eftersom Figo inte såg detta tänkte han testa den lille krabaten. Han gick åt det hållet och när Figo kom fram till området där fågel legat så stannade han upp i ett fint stånd. Ted kunde småprata med honom innan han skickade honom med ett "ja!". Det hade varit en frisk och djärv avance, men det var "ingen hemma". Ted hade nog inte räknat med det heller. Så här års är det splittrade kullar och mestadels singelfågel man ser.

Nu har vi fått tag på räv. Så snart blir det släpspår med räv för Bosco och apport med höns (tuppar) för Figo. Svärmor och svärfar har tre hönor som inte blev några hönor utan istället tuppar, så dom måste bort. Det ska bli intressant att ge Bosco en utmaning i att bringa hem en räv. Jag har egentligen inga tvivel på honom i det fallet (inte på Figo heller med tupparna). Vi har däremot fått kritiska åsikter om detta med att låta fågelhundar apportera hårvilt. Vi kommer på så sätt att förstöra hunden. Själva tar vi det med ro. I våra ögon är en vorsteh en allroundhund som faktiskt ska kunna användas till annat än enbart fågel. En ren fågelhund, det har vi också. Och han är nog inte ens intresserad av annat än fjäderbeklädda middagar med vingar ;)

Helgen som gått

Fredag och lördag åkte vi till ett ställe där man sett flera stora tjädrar. På fredag lyfte en tjäder när Figo var ute men jag tror att det var jag och Ted som fick den på vingar. Figo hade inte riktigt sökt av det området. Vi trampade nog på lite för nära så gammeltuppen var varsk nog att höra oss. Vi kunde bara stå och se på, utan något riktigt bra skottläge, när den flög vidare.

Igår gjorde vi om nästan samma runda. Denna gång var Bosco i sök när en stor tjädertupp lyfte längre fram. Den hade stora problem att lyfta bland grenarna. Det brakade och knakade rejält, men vad spelar det för roll när det även denna gång var utom skotthåll. Ted försökte smyga sig på den men den var nog på sin vakt för vi kom aldrig på den igen.

Idag åkte vi tillsammans med Teds kusin och jagade. Tyvärr fick vi byta ställe två gånger pga att andra redan gått där vi skulle. Det blir så svårt att komma på dom redan stötta skogsfåglarna då. Figo sökte fint sedan han fått rusa av sig den värsta ivern. Så gör han alltid. Första släppet går han helt ur hand för att sedan bara gå bättre och bättre allt eftersom dagen går. Problemet med honom är då inte att orken och konditionen tryter. Det är som Ted sa "han går ju som bäst när man ska avsluta för dagen", och det ligger nog mycket i det.

Figo har kämpat på bra flera veckor nu utan att själv komma i fågel. Ja, idag stötte han en orre (som han inte gick efter), men för övrigt har det varit tomt för honom. Bosco däremot, har haft lite vittring i nosen. Själv hade jag ett helt öppet praktläge på en järpe som Bosco stötte, men då det inte var min egen bössa jag höll vågade jag inte skjuta. Nu tror jag bestämt att jag ska börja fundera på att skaffa en egen bössa. Det börjar väl vara dags att ta det steget nu. Jag är ju kvinna så det ska nog gå bra att sköta både hund och bössa ;)