Kritiken

Då var åter en vecka utan familjen avklarad. En vecka återstår av förlossningsplaceringen uppe i Gällivare. Jag trivs verkligen och känner att jag utvecklas och lär mig så mycket hela tiden. Här hemma tuffar dagarna på i vardaglig lunk. Regnet tycks hålla i sig och jag hörde att man under september månad inte uppmätt så stora mängder regn, i vårt område, på 150 år. Nu hoppas vi verkligen att vi ska få fina höstdagar framöver.

Vi hade en tanke att åka upp över dagen och jaga på fjäll, men när vädret är så ostadigt så avvaktar vi. Även om fåglarna finns där ändå så tycker åtminstone vi det är trevligare att gå en dag utan att bli blöt och kall.

Nu har kritiker från fjällprovet jag gick med Figo kommit ut. Det är bara att ta åt sig av den fina kritiken vi fick:
  

Figo är en rejäl hanhund som går i mycket bra fart och utmärkt stil. Han söker av marken i stora fina slag och i god kontakt med sin förare. I andra släpp ses två ripor i luften i området där Figo befinner sig utan att situationen kan bedömas. Jobbar hela dagen utan att lyckas. 0 Ökl

  
Som sagts tidigare så kom han ju inte för fågel vilket var riktigt synd. Han kändes så otroligt bra både i sitt sök, men inte minst med tanke på förarkontakt och hur lätt jag kunde föra honom. 

Vad gäller de två riporna i luften som domaren inte kunde bedöma om Figo var orsak till, har jag min tanke klar kring. Jag tror faktiskt inte att Figo stötte upp dom (inte den gången ;o) ). Fåglarna kom flygandes rakt mot mig över en fjällkant och en stund senare kommer Figo från vänster på samma kant. Jag tror han såg riporna i luften och tog en lov åt det hållet. Han hade definitivt inte farten av en eftergång, utan mer "vad är det där, vart kom dom från", och stannade upp, tittade på mig, och vände på min dirigering.

Nåja, det spelar egentligen ingen roll. Även om han skulle ha stött och gått efter så var det inget domaren kunde ha sett där bakom fjällkanten. Och så fungerar det på prov, det domaren inte ser har aldrig hänt. För min egen del spelar det dock roll. Tror jag att Figo förbryter sig mot "vårt avtal" blir jag lätt lite stressad och vill absolut ha full koll på vad han sysslar med. Men denna dag litade jag fullt ut på honom.

Stiltje

Sitter just nu på bussen på väg upp till Gällivare och min andra (av tre) praktikveckor på förlossningen där. Jag trivs som fisken i vattnet!

På hundfronten är det däremot stiltje. Dels på grund av att jag är borta hemifrån veckovis. Sedan har ju denna höst bara bjudit på dåligt jaktväder när vi haft möjlighet att jaga. Någon liten skogsväng har vi i allafall hunnit med. Figo fortsätter att utvecklas. Nu vill vi bara ha mer fågel för honom.

Första starten avklarad

Då var jaktprovspremiären för Åshamras Figo gjord. Även om det var Figo som skulle bedömas så var nog matte lite väl nervös till en början. Men allt eftersom släppen passerade, och domaren fortfarande ville se mer av honom, så gick pulsen ner. Jag kan inte annat än vara nöjd med Figos insats. Han fick fin kritik och gjorde allt han kunde på ett föredömligt sätt. Han höll sin stil hela dagen men tyvärr kom han aldrig för fågel. Lite snöpligt kändes det nog, att själva "grand finale" uteblev, när allt kändes så bra för övrigt. Nåja, det är väl bara "på´t igen" som gäller.

På förmiddagen har vi varit i skogen en liten (mycket liten) sväng. Vi är mitt inne i lövfällningen så fåglarna är minst sagt varska. Inget för Figo kanske men han har visat stor utveckling i höst så vi vill gärna låta honom visa vad han går för även i skogslandet. Figo visade sig från en av sina bästa sidor och lade upp ett skogssök så lagom snävt och systematiskt att till och med husse såg lite kär ut ;-) 

En tjäderhöna kom flygandes men vi kunde inte bedöma om Figo stötte upp den eller om den lättade enbart på grund av hans närvaro. En stund senare blev det dock en stöt (varsk tjäderhöna som inte gav Figo en chans att trycka fast henne). Här visade Figo en otrolig respekt och gick inte efter en centimeter. Summan av en kort skogstur blev alltså ingen fågel i säcken men en enorm glädje i att Figo visar att han kan söka i kontakt även i skogen och, inte minst, han kan respektera fågel i flog. Kanske husse som tidigare dömt ut Figo som enbart fjällhund, nu får sig en fungerande skogshund i form av en engelsk setter ;-)

Visst passar de bra ihop?

Som en smäck

Plockar och packar för morgondagens resa. Vi tar husvagnen och drar upp mot Arjeplog och jaktprovet på torsdag. Vi hade tänkt göra ett stopp på vägen och jaga lite imorgon. Tyvärr verkar inte vädret vara det bästa för att hitta snälla fåglar som vill ge Figo en chans att lära sig fågeltagningens ädla konst. Det hade annars suttit som en smäck med en fin-fin situation i minnet i lilla hundhjärnan, till jaktprovet. Håll nu alla tummar, tassar och tår ni har. Både jag och Figo lär behöva det.

I gömslet

Spännande att ligga helt stilla och vänta i gömslet

Figo har varit lite tveksam i apporten. Frusen fågel går bra men när vi talar om varm nyskjuten är han inte lika "på". För att inte tala om det fortfarande finns lite liv i fågeln, då är det rent lite läskigt att ta den i munnen. För att råda bot på detta har vi idag stått i gömsle och lockat järpe. En lagom fågel att lyckas med tyckte vi, storleksmässigt liknande en ripa. Mina farhågor är ju att om han skulle fixa en fågelsituation på jaktprovet till veckan, sabbar "le grand finale" med pannkaka i apportmomentet.

Vi behövde inte vänta länge förrän en revirlysten järptupp svarade och närmade sig. När skottet kom satte sig Figo upp, från lugnt liggande till nyfiket ivrigt spanandes i skottriktningen.

När jag skickade honom på apport tänkte jag att nu har han fattat galoppen. Tills han i full galopp passerade förbi nedslagsplatsen. Han tänkte visst jaga istället för apportera den lille lymmeln. Nåja, han kunde lätt omkalibreras till uppgiften han kommenderats.

När han så hittade fram till järpen stannade han upp och tittade med den där korkade blicken "ska jag ta den där i munnen?!" Åh nej skulle han börja nu igen? Men nej då, när jag provade peppningsmetoden (som var steg ett i min plan) så tuffade han till sig och tog fågeln och kom till mig.

Visst, jag röjde gömslet för varenda järpe inom en stor radie, med mitt verkligen överdrivna beröm. Men det var det värt. Det var ju för detta vi åkte. Tyvärr började det regna så det blev ingen mer apportering för Figo idag, men han hade ändå gjort ett bra jobb: lugn och fin i gömslet och en okey apport.

Grå måndag

Egentligen skulle jag precis ha installerat mig nere i Umeå och terminens första studievecka. Men jag vaknade med en förkylning värre än den jag härdat igenom förra veckan. Halsen skär som knivar och bihålorna dunkar. Jag beslutade mig faktiskt redan igår för att vara hemma en dag extra innan jag åker ner imorgon istället. Det beslutet står jag fast vid, kan jag lova.

Det känns verkligen som en grå måndag. All ledighet känns passerad för länge sedan. Ted jobbar dygn och imorgon åker jag. Vi hinner inte ens ses i dörren. Liam är också sjuk idag. Förmodligen liknande det jag har, så han fick också vara hemma. Vi har dock förgyllt förmiddagen med lite kortspel och Uno. Sedan kom Leif och Birgit förbi på en kopp kaffe, så vi hann prata lite strunt och om hur jakten gått så här långt för våra små juveler.

Hemma igen

Vi har både hunnit komma hem från en något förkortad fjälljakt, och varit på bröllop. Verkliga kontraster, men båda väldigt trevliga att få vara med om. Bröllopet var både vackert och välplanerat och avslutades med en lyckad bröllopsfest.

Både jag och Ted var, och är, väldigt förkylda så dagsturerna upp på fjället var rätt så krävande. Vi hade hoppats på en god föryngring i ripbeståndet, men blev inte glatt överraskade. Visst fanns det fågel, men om ärligheten ska fram, så såg vi nog mer skogsfågel på vandringen upp genom skogen, än vi såg ripor. I och för sig är det ju också spännande, men det var ju inte precis därför vi var där. Vi ville ju få många situationer för Figo, där vi på bästa sätt kunde kontrollera honom. Då är väl inte tjock granskog den bästa biotopen.

Figo började första dagen med ett par stötar där han inte heller spontant respekterade fåglarnas flykt. Han hann gå efter ett tjugotal meter innan jag kunde få stopp på honom. Det kändes naturligtvis inte helt bra. Men han skulle gottgöra det bara en stund senare och totalt sett har han lyckats få till ett par, tre riktigt fina situationer, varav en var en situation där Ted kunde skjuta en tjäderhöna för honom.

Just den situationen var lite speciell. Jag vill inte säga att Figo rapporterade, men lite lurt var det allt. Figo kom mot Ted i skogen och såg konstigt uppspelt ut. Ted frågade "var har du pippin" varpå Figo snabbt vände om och sprang tillbaka exakt åt det håll han kommit ifrån. Ett hundratal meter längre fram fattar han stånd och en tjäderhöna löper då först undan innan den tar till vingarna och Ted kan skjuta den. Rapportering, slump, eller vad det än var, så var vi i allafall riktigt glada där i skogen.

Jag har ju anmält Figo till jaktprov och hade hoppats få en liten hint om vad jag kan förvänta mig av honom där. Jag kan väl inte säga att jag är helt lugn. Det kan gå hur som helst: stöt, tjuvresning, eftergång eller helt perfekt fågelarbete... där apporten går åt skogen. Men det är väl så det ska vara, allt för spänningens skull.

Äntligen är vi här!

I år hade vi med oss kaffet upp på fjället... varje dag ;)

Av/På knappen är väldigt tydlig på Figo

Figo apporterar ripa

...och då blir matte så glad!

Vackert

Jodå, Figo kunde hitta lämmel också

Sämre utsikt har man fikat till

Vackra höstfärger