Medlemsdag

Igår hade vår lokala fågelhundsklubb anordnat en medlemsdag med föreläsning av Hundskolan Visions Mattias Westerlund på förmiddagen samt hundträning med examinerande instruktörer på eftermiddagen. Ett trevligt initiativ och klubben har fått tillskott med 6 nya instruktörer. Jag tog med mig Figo framför allt för att få byta miljö och träna bland nya hundar. Första passet av tre, var vi inne i ett ridhus. Figo var väl inte så brydd om de andra hundarna, det fanns ju annat som lockade. I ett hörn stod en hink full med "godis" (hästskit) som såg frestande ut. Det låg små hästlortar lite här och var i ridhuset som var "perfekt" störning. Efter några tillsägelser hade vi löst det problemet, inget "godisätande" utan mattes tillåtelse.

En trött men nöjd Figo ligger ner under avslutningen på dagen.
Foto: Elin Johansen

Dagen förlöpte med idel glada miner hos både hundar och människor. Stoppkommando med atrapper i uppflogsburar var ett roligt inslag. Lustigt också att Figo vid andra försöket smööög sig runt snöhögen mot uppflogsburen som låg dold. Nog hade han förstått vad som var på gång. När instruktörerna sedan hade bytt plats på buren blev det en spännande övning. Men det gick bra det också.

Hur underbart är inte detta?

Med Emil på konfirmationsläger och Ted som jobbar, var vi en decimerad skara hemma på lördagsmorgonen. Efter tiotiden kom vi på idén att packa ryggsäcken med fika och ta en skogstur. Vi åkte skidor till bivacken där vi fikade och myste i vårsolen. Barnen hade roligt och lekte tillsammans medan mamma satt och njöt av tillvaron. Hur underbart är inte detta? Det tar ungefär en halvtimme att åka skidor i maklig fart till bivacken, en härlig tur alltså. Det var så skönt ute så vi stannade en lång stund. När vi kom hem och jag såg på klockan insåg jag att vi varit borta i 4 timmar!  Hundarna trivdes nog minst lika bra som vi övriga och det bästa av allt, hundmotionen är klar för dagen. Nu behövs bara rastning. Här bjuder jag på några bilder från vår utflykt.

Husse överraskar

När kylan äntligen släpper taget trodde jag att jag skulle få en härlig skidtur första dagen hemma efter studieveckan i Umeå. Men tji fick jag. Kalla snåla vindar sätter stopp. Om än termometern visar -9 så känns det som -25 ute. Varken jag eller Ted var sugna på krackelerande stelfrusna kinder idag. Faktum är att jag bara vill lägga mig i soffan framför brasan som brinner, mysa med familjen framför TV´n resten av helgen. Hela familjen ja, det blir svårt. Emil har åkt på konfirmationsläger och kommer hem på söndag och Liam är bjuden på kalas ikväll. Men vi som är kvar här hemma får väl göra så gott vi kan för att göra så lite som möjligt.

När jag kom hem igår kväll och jag var på väg på kvällsrunda med hundarna så ville Ted att jag skulle vänta på honom. Han ville visa mig något. Vad hade han nu hittat på? Jo, under veckan som jag varit borta så har han, hör och häpna, tränat med Figo. Och visst hade det gett resultat. Figo som varit en "ren matte-hund" hade jättefin kontakt med husse och signalerna från pipan åtlyddes omedelbart. Det var inte dåligt jobbat det! 

I helgen har jag "stora" planer för Figo. Vi ska inte ligga på latsidan. Har lite tankar om att lära honom "ut"-kommando. Tänkte lägga en dold apportfågel i en liten urgröpning i snödrivan längs exempelvis gångvägen. Sedan skickar jag honom med kommandot "ut-apport". Då ska han enligt mina beräkningar springa längs vägen tills han känner lukten av fågeln. Fiffigt va?!

Jag älskar...

...min man, och faktiskt även strävhåret vid hans sida ;)



...våra tre underbara barn, de bästa ungar som finns <3

...skidturer på isen

...fjällen

...Figo



...jaktlycka

Studievecka

I veckan är jag nere i Umeå för en ny studievecka, medan Ted håller ställningarna där hemma med både markservice och jobb. Det är konstigt det där med barnen. Ibland är tålamodet nära bristningsgränsen och dom är lättsålda, men så när man åker iväg så här så längtar man efter dom ganska snart. Man ringer hem och blir nästan tårfylld när man hör deras ljuva stämmor. De är underbara och man skulle inte sälja dom för allt i världen. Då är det desto mer ansträngt för mannen som är kvar hemma. Han gör det bra som klarar av att hålla koll på väskor som ska packas, vem har idrott, vem skulle ha med varm dryck till utedagen, vilka läxor ska göras och till vilken dag? Listan kan göras lång med tre barn i skolåldern, speciellt också som Ted inte behöver tänka på sådant när jag är hemma. Man får hoppas att äldsta sonen har koll på sitt. Dottern har i allafall stenkoll på sin vecka. Då var det ju bara lilleman kvar, han som definitivt inte har koll. Har pappa i huset det?

Grattis Saga!

Idag fyller Saga 9 år, grattis gumman! Jag minns dagen hon föddes, en av mina lyckligaste dagar, som om det vore igår. Tiden går fort, det märker man nu framför allt på barnen. Själv är man ju konserverad i samma tidsålder sedan tiotalet år tillbaka ;-)

Igår var vi på svågerns 40-årsfest. Det märktes att senaste årets sista slantar definitivt inte gått åt till inköp av senaste modet. Jag letar febrilt i garderoben men där ligger plagg på plagg som avslöjar att jag inte är något modelejon precis. Ullunderställ, microunderställ, friluftsbyxor, bomullströjor och toppar vittnar om att jag trivs bäst i funktionella plagg. Längst in hittade jag till sist en klänning som säkert hängt där alldeles för länge. Min enda förhoppning var att den var så pass föråldrad att stilen kommit igen, så att säga. Vi kom oss iväg på festen och trevligt hade vi, oavsett om festblåsans bäst före datum passerat för flera år sedan.

Medvind

Vi försöker vara ute med hundarna en längre stund varje dag, oavsett temperatur. Senaste två veckorna har kylan hållit ett järngrepp, temperaturer på 25-30 grader har det varit. En fördel med det är att det inte är någon "trängsel" ute i skogen eller på isen. Idag tog sig temperaturmätaren upp över -20 strecket, -19,5 grader. Då passade vi på och klädde oss ordentligt och tog en skidtur i skogen. Hundarna fick springa fritt i snön, så då höll dom sig också varma. 

Februari månad har jag ägnat åt Figo-träning. Jag har lagt ner stor möda på kvalitet och precision. Varje gång jag har varit med honom har jag varit aktiv. Inga egna påhitt från honom. Allt, och då menar jag allt, har varit på mitt initiativ. Så här följsam och lydig som han är nu, har han aldrig varit. Det känns bra, som om vi seglar i medvind. Idag, i skogen, försvann inte Figo för mig. Han höll en god kontakt och kom som ett skott på inkallning och la sig vid stoppsignalen oavsett avståndet mellan oss.

Reflektion

Igår när vi var ute på isen med hundarna (ja, dom måste ut oavsett temperatur) så gjorde jag en uppskattad reflektion. Senaste veckornas hundhållning och dressyrpass med Figo har gett ett trevligt resultat. Hunden sticker inte iväg utan håller riktigt fin kontakt med mig hela tiden. Även om Bosco springer längre bort, så stannar Figo efter ca 50 meter och tittar bak mot mig för att se om jag är med. Härligt! Stoppkommandot sitter också som en smäck i träningssammanhang. Nu vill vi bara träffa på fågel för att se om trycket håller i sig även då. Det får vi se när vi snart åker ner till Figos uppfödare för fjällträning och inte minst socialt umgänge för oss tvåbenta.

Plugga, plugga, plugga

Nu blir det inte mycket annan aktivitet än att plugga för fru Nilsson. Jag har tre examinationer, varav två tentor, denna vecka. Det är inga små områden som ska avhandlas, eller vad sägs om anatomi, embryologi (från en encellig organism till ett foster) och menscykeln. Menscykeln är mer komplicerad än vad många av oss tror, så inte undra på att vi kan vara lite stingsliga under vissa perioder ;-). Embryologin är inget lätt område det heller. Tänk vad fantastiskt ändå att det (nästan) alltid blir ett perfekt resultat i slutändan. Nej, nu får mikropausen vara över. Åter till studierna!

Klart!

Man ska inte köpa grisarna i säcken :-)

Förvaringspåse

Värmesäcken åt hundarna är klar. Fort var det gjort... eller fort och fort. Jag har ju suttit 3 timmar framför symaskinen. Men allt är ju relativt. Jag förstår varför jag hade trä/metallslöjd under skoltiden: tyg som drar snett när man syr, undertråd som tar slut när det är 2 centimeter kvar att sy, tygkanter som inte passar ihop i slutet av sömmen. Ja, listan kan göras oändlig men jag nöjer mig så. Jag behövde åtminstone inte sprätta något. Säcken är klar men snygg blev den inte, så nu återstår att se om den håller ihop. Efter funderingar fram och tillbaka blev det så att jag fodrade bottenplattan med fleece, resten är bara vindtätt/vattentätt tyg. Jag tänkte att den måste ta liten plats i ryggsäcken, så därför blev det så. Hundarna får ge värme åt varandra. En rolig grej är att jag trodde jag köpt ett svart tyg, men nu när den är klar ser jag ju att det är brunt. Nåja, det spelar ingen roll, bara den fyller sin funktion.

-27

Det är för kallt för att träna hund ute idag. -27 grader visar termometern hos oss. Då kan man inte låta hundarna sitta stilla, det är alldeles för kallt för dom... och för oss också för den delen. Såg att kylan skulle hålla i sig flera dagar. Vi får väl se, kanske det blir varmare framåt helgen. Då får vi ta nya tag. Fram tills dess får jag träna hemma på egen hand. Lite inomhusträning kan man ju alltid utöva när det är dåliga förutsättningar ute. Apportträning genom att bara hålla fast lääääänge, är en bra grej tycker jag. Då tränas hunden i att hålla bytet tills jag ber den släppa taget, oavsett hur länge det blir. Jag vill ju i en riktig situation, inte behöva möta hunden halvspringandes för att den kanske släpper bytet innan den är framme vid mig. Dessutom befäster jag ledarskapet ytterligare genom sådana här övningar. Jag visar att det är jag som bestämmer.

Ted har sin (horribla 48h´s) jobbarhelg. Idag fick han ta gammelbilen till jobbet. Jag hoppas verkligen att den håller i kylan, så han inte blir ståendes halvvägs. Efter lunch ska jag skjutsa Liam till ett kalas i Luleå (därav orsaken att Ted fick köra skruttbil och jag nybil). Då ska jag passa på att besöka en tygaffär och titta på, kanske inhandla, ett schysst tyg till mitt projekt "sömnad värmesäck". Jag vet inte om jag tar mig vatten över huvudet, men jag ska i allafall försöka mig på att sy en. Bildbevis kommer så småningom (oavsett resultat ;) )

Lycka!

Är just hemkommen från träning med Figo. Jag blev inbjuden att komma och träna med en mycket duktig man här i trakterna. Ted jobbar med hans son och när våra vägar korsades vid hundfoderhyllan så undrade han om jag inte ville komma förbi i helgen. Han behövde också störning av ny hund för sin 9-månaders unghund. Man är ju inte dummare än man gör sig, så jag svarade raskt JA! Ted var lite mer försiktig. När vi åkte hem undrade han om jag verkligen skulle åka. Jag visste väl att både jag och hunden kunde bli "utdömd" i ett enda slag? Nu var han lite skojsam när han sa det, men ingen rök utan eld. Denna man tränar minutiöst och med hög precision och hundarnas resultat låter inte vänta på sig, så man ligger ju efter redan där.

Men jag "gamblade"... och vann! Det började med linförighet och traditionella dressyrövningar. Därefter lite stopp och apportövningar. Senare övergick det till skott och då stoppkommando, och till sist uppflogsburar med dummies, skott och därmed stopp. Här visade Figo sig från sin bästa sida. När skottet kom kastade han sig ner snabbt som blixten, hann inte blåsa i pipan. Denna snabbhet var tydligen, citat: "imponerande!"  Jag fick beröm och fina lovord, minsann är jag en bra bit på väg! Dessutom ska vi tillbaka imorgon för ett nytt pass, det blir grejer det!

Bita ihop

Idag har jag suttit med näsan ovanför böckerna, eller rättare sagt med näsan framför datorn. Jag har en deadline för en rapport som jag missat datumet på. Man kan säga att det blev lite bråttom för att hinna i tid. Så det blev till att bita ihop och göra det som jag ändå är ganska bra på: vara effektiv när det gäller. Och japp, rapporten är klar! Men det är längesedan jag fått kämpa så som jag fick idag, för att hålla fokus på uppgiften.

Igår kväll ringde jag Figos uppfödare för att meddela att vi kommer ner på fjällträning med dom. Det ska bli så roligt att träffas igen. Det är synd, tycker vi, att vi bor så långt från varandra, annars hade vi kunnat träffas oftare. Det är mycket trevliga typer, de där på kenneln Åshamras.

När vi var nere förra vintern så blev jag så imponerad av dom praktiska värmesäckarna Barbro & Leif hade åt hundarna. Jag tänkte först köpa en åt våra hundar, men de jag hittade var mycket tjockare och klumpigare än deras. Så nu när jag ändå ärvt mammas symaskin får jag väl utveckla mina sykunskaper (trots att jag hade trä/metallslöjd under skoltiden). Jag tänker nämligen ge mig på att sy en alldeles egen hundsäck. Hur svårt kan det vara? En rund platta i botten och ett snöre att dra ihop säcken med upptill. Jag kanske inte, rent estetiskt, kan konkurrera med Barbro & Leifs säckar, men får jag bara ihop den så att sömmarna håller och båda hundarna går ner i den, så är jag nöjd.

Fina säckar! Ingen risk heller att hundarna springer bort under fikarasten ;-)

Apport

Det är lite för kallt för att åka skidor idag... tycker jag. Istället har det blivit promenad på isen och ett kort pass apportträning. Kort av den enkla anledningen att det är för kallt för att stå stilla mer än korta stunder. Bosco blev sugen då han såg apportobjeket (riktig fågel) så vad tusan, han fick vara med på ett hörn han också. Trodde nog att Figo skulle vara lite seg då jag inte tränat något med honom sedan i höstas, men takterna sitter i. Han är, tack och lov, fortfarande värdig sitt apportbevis ;-)



Bosco "mörar" upp bytet innan...

...han åtminstone lämnar av på ett korrekt sätt

Figo får leta djupt i den lösa snön

Men den som letar skall finna

Tjoho, här kommer jag matte!

Figo vet hur fåglarna ska lämnas av, lugnt och fint när loss-kommando ges

Dagen i bilder

Tre snyggingar på samma bild- det var inte illa!

Skönt att få sträcka ut

Full fart framåt!

Vackert vinterlandskap

Du å jag matte...

Glad hund i simföre

Glad hund nummer två i simföre

Figo visar att han kan hålla kontakt... om han vill

"Spöket" tittar fram

Bosco testar taket på bivacken... som höll i år också

Vilken härlig tur vi fick, jag och min älskling

Vem tar ut vem?

När jag satt försjunken i studiernas värld så skulle Ted minsann ta en tur i skogen för att "köra slut på hundarna". Framför allt den allt mer frenetiske och irriterande pigge settern skulle få sig en match i djupsnön. Problemet var bara att hundarna inte verkar ha något emot djup härlig snö som fluffigt yr omkring en. Figo ser faktiskt ut att trivas riktigt bra. Så bra att han bara matar på som en virvelvind, man kan inte låta bli att små le. Bosco den sluge farbrorn, han väljer redan upptrampade spår eller lägger sig i bakspår på framförvarande skidåkare för att få lite lättare före att röra sig i. Man kan ju behöva krafterna vid ett senare tillfälle. Men som sagt, Figo sparar inte på krutet, vilket i och för sig aldrig verkar ta slut heller. Nej, de båda hussarna (Ted & Emil) var nog dom som var tröttast efter skogsturen. De andra två har i skrivande stund fullt med energi över för hundbus "brorsor" emellan.

Hockey och skidor

Förmiddagen bestod av hockeysammandrag i Piteå. Liam spelade med de som är 1 år äldre (pga  att det bara var Liam och en kille till av hans årgång anmälda), det gick superbra! Svågern har varit snäll och slipat Liams skridskor och kom förbi med dom igår. När han lämnade dom så påpekade han att Liam inte har någon åk-yta på skridskorna.

-Nähä? svarade jag frågande.

-Alltså, det betyder att han inte har något "hemläge" utan skridskon är helt rund under så han aldrig  kan slappna av och vila. (Resultatet blir tydligen betydligt mer instabilt)

Ja, så kan det gå när man inte vet mycket om hockey och sånt. Men ett är då säkert, och det är att Liam fått träna balansen denna hockeyvinter. Fast vi ska nog följa rådet att slipa en liten åk-yta till honom. Kanske det blir en liten raketkille på isen då ;)

Efter hemkomst och lunchintag så tog vi hundarna på en skidtur i skogen. Saga och Liam följde också med (Liam den rackaren, han är som en "duracellkanin", dvs. energin tar aldrig slut). Vi åkte 2½ timme innan vi var tillbaka vid bilen igen. Det låter kanske idylliskt, familjen friluftsliv på äventyr? Nja, första timmen präglades mest av gnäll över skidor som levde sitt eget liv djupt nere i lössnön. Svårt också att ta sig upp när man ramlat och stavarna nästan försvann när man skulle ta dom till hjälp. Själv hade jag huvudbry av en hund (gissa vem) som försvann vid ett par tillfällen. När vi sedan pausat och fått i ungarna lite saft och värmt upp kalla små barntår och fingrar så vände allt.

På hemvägen var det idel glada miner (nåja, nästan hela vägen) och Figo hade gjort av med så mycket energi på sina egna svängar att han nöjde sig med att hålla sig nära mig. Så går det! tänkte jag nöjt. Men när vi närmade oss bilen så hade hunden tydligen kvar energi, för han visade ivrigt att han ville springa fritt igen. Men då sa matte...... nej.

Nu har vi kommit hem lagom till mörkrets inbrott. En kompis har kommit förbi så nu blir det ett välförtjänt fika med hembakt bröd och kaffe/thé.

Skidtur

Idag tog jag och Ted en skidtur i skogen med hundarna. Det var riktigt "simföre" för hundarna då det är rätt mycket snö och inte en enda gång har den packats ihop under vintern. Vi tänkte att det skulle bli bra motion för hundarna. Dessutom skulle dom inte hinna ta sig så långt bort från oss som hade fördel av skidornas bärande kapacitet.

Bosco följde mig hack i häl när jag åkte ut mot en myr. Där hade jösse precis skuttat förbi så det blev väldigt intressant för Bosco. Han började ivrigt följa spåret men insåg snabbt att det var alldeles för arbetsamt. Han återgick till att gå bakom mig... eller snarare så simmade han fram i snön.

Figo då? Ja, idag är han billig just nu. Han försvann fortare än jag hann förstå faktum. Vad jag inte begriper är hur hundjä*£#^¨n tar sig fram. Med hans storlek borde han behöva snorkel i detta snödjup. Men borta var han. Inte under hela tiden vi var ute såg vi till honom. Vi vände hemåt och inte förrän vi nästan var framme vid bilen så såg vi ett vitt yrväder som kom forcerande genom snön.

Åh, jag var så förgrymmad! Jag har ignorerat hundeländet ända till nyligen. Jag vet inte om det har någon effekt, men vad ska man göra. Han går inte att släppa lös utom synhåll utan att han försvinner och själv bestämmer när han behagar återvända.