Det gäller att ro för kung och fosterland

Midsommaraftonen firade vi hemma på gården i all enkelhet. Vi upptäckte under kvällen att vi fått oväntat besök inne i huset... en av grannkatterna hade smitit in tvättstugevägen. Tur att hundarna inte var inne då! Figo hade nog inte gjort något men hade Bosco fått syn på den skulle han inte tveka en sekund... den hade nog hamnat i de sälla jaktmarkerna (fy så hemskt, tänk att tvingas gå över till grannarna och berätta något så makabert)... men det är så Bosco är, allt är jaktbart vilt för honom (vår katt Paba är undantaget som bekräftar regeln). Han är som klippt och skuren för begreppet "jaktidiot".

Figo fick syn på samma katt på vår baksida, han satte efter i full karriär över gräsmattan... men jag lyckades få honom att stanna på kommando. Jag måste erkänna att jag kände mig lite stolt över att lyckas när han var i den sinnesstämningen... frågan kvarstår dock om det är hunden eller mig själv jag borde vara stolt över... jag bestämmer mig för både och *ler*.

Idag är en "stanna-hemma-och-mysa-dag". Idag på morgonen tog vi båten ut igen så hundarna fick simträna. Det är en bra sysselsättning- hundarna får motion, Ted får motion när han ror... och jag sitter och myser i båten (det enda som får motion på mig är nackmusklerna när jag böjer upp huvudet mot solen *ler*). Figo är för snabb i vattnet. Han simmar lätt ifrån Bosco (som dock kan hålla på hur länge som helst). Ja, han simmar så fort att Ted får ro för kung och fosterland *skratt*... men det ska gudarna (och Figo) veta, Ted är inte rädd för att ta i... så simma på du Figo.

Figo, en riktig bad(d)are i vattnet