Nästa gång jag blåste i pipan hade jag en stund innan släppt honom fritt (det är riskfritt det finns ingen fågel, möjligtvis småfåglar då *ler*). Även då var han snabb ner. Han var på väg bort från mig när signalen kom och vände i princip i luften och la sig. Om man får vara petnoga hade jag nog önskat att han bara stannade i den riktning han är på väg och inte vänder om åt mitt håll innan han lägger sig. Men men, huvudsaken är ju att han lägger sig.
Jag kunde naturligtvis inte låta bli att ta med dummien som jag kastade ett par gånger i skogen. Nu börjar han tycka detta är jätteroligt. Faktiskt fick jag låta lite sträng på rösten för han började slänga lite med den på väg tillbaka... men strunt i det, jag är så nöjd med dagens träning. Det var med lätta steg vi gick hemåt i regnet, Figo och jag.
Visst ser man glädjen i ögonen
Den åskblå himlen blev en bra bakgrund... men sen blev det bråttom hem, för då kom hällregnet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar