Hund till salu

Det har varit en lång natt innan morgonen kom. Saga vaknade sent igår kväll och kom gråtandes, hon hade så ont i örat. Hon är öronbarn och har rör men visst rann det en hel del ur örat, den saken var klar. Nåja sjuksköterska som man är, så uppsöker man inte sjukvården i oträngt läge (mina läkarkollegor brukar säga att barn till sjuksköterskor är det synd om ;o) ). Jag fixade och donade, bäddade och pallade upp bakom huvudet så hon fick halvsitta och sova... men idag fick vi uppsöka vårdcentralen, som patient.

Jag tänkte ta mig an ett rejält apportpass med Figo idag. Tror ni det blev så? Icke sa nicke, nog för att jag körde några övningar, men med tanke på att jag varit hemma hela dagen får jag nog räknas som väldans lat. Tänk vad tiden kan göra att man förtränger saker och ting. Jag som just börjat minnas hur roligt det varit hela sommaren med all träning jag och Figo-liten ägnat oss åt. Idag fick jag ett uppvaknande... hunden är till salu! Eller förresten, vid snabb affär är jag beredd att lägga till lite själv bara för att bli av med honom ;o). Vad är det för fel, hur kan en sån liten skalle inrymma en sån tjurighet?!

Han verkar ha fått för sig att det är han som bedömer lämpligheten i vilka objekt som ska hämtas för passar det inte "herr Sork" förvandlas han till en slemhög. Lätta trevliga saker går som en dans, men när det vankas "otäcka" grejer, då ni. Och jakten ska vi inte tala om. Snart blir det väl som för en kollega till Ted. Han berättade att han och hans hund utvecklat ett eget sätt att jaga på... hunden jagar på sitt håll och kollegan jagar på sitt, sen möts dom där ute i skogen ibland. Ja ja, riktigt där är vi väl inte... ännu :o)

.

Figo fortsätter sätta mitt tålamod på prov!