Jag är bra

Saga är feberfri och så gott som helt kry. Imorgon blir det nog skola för henne igen. Då ska jag och Ted packa ryggsäcken och ta en jakttur tills dom kommer hem från skolan. Det ska bli så härligt att äta lunch ute i skogen. Det var längesen vi tog en lite längre tur. På senaste tiden har det mest blivit någon timme och vi har på sin höjd haft en liten kaffetermos med oss. Men nu ska vi slå på stort ;o).

Idag har vi bara varit så hundarna fick varsitt släpp. Det kan nog knappast räknas som jakt utan mer som en dos friskluft. Jag provade då att blåsa ner Figo när han hade den berömda överväxeln i. Jo då, han la sig ner varje gång och jag var lika överraskat glad varje gång. Samma med inkallningen. Två snabba pip och snart kommer en hund i full karriär tillbaka. Ted tycker att jag borde vara mer självsäker och våga säga att jag faktiskt är rätt duktig på detta med jaktdressyr. Han tycker att jag är alldelens för ödmjuk inför andra och undrar hur länge jag ska säga att jag är nybörjare på det här. Även en annan "gubbe" ;o) tyckte att jag inte skulle lyssna så mycket på en del förstå-sig-påare, utan bara gå leende därifrån.

Vid närmare eftertanke, hur länge är man det... nybörjare? Bosco är ju 4½ år, förvisso gled jag med på en räkmacka under hans fostran (den tog Ted ansvar för). Figo är snart 2 år och där har jag ansvarat för all dressyr, jag har nog rätt bra koll på honom. Jag får sluta vara så där svensk och börja kaxa upp mig lite...

Jag är bra och kan dressera en fågelhund!

...okey, jag har inte alltid full koll varken på mig själv, Figos eller Boscos förehavanden. Men den enda som håller tungan rätt i mun på denna bild är faktiskt jag ;o)