Det tog inte mer än ett par kvarter innan min dåliga kondis avslöjade sig. Svetten som började lacka och den lätta blodsmaken i munnen fick mig att inse att löpträning i tunga vinterkängor i djup snö inte tillhör en av mina starka sidor, trots draghjälp. Jag vände hemåt och lämnade med varm (och svettig) hand över stafettpinnen till min mer vältränade man.
Han valde skidorna och drog iväg med Figo som hade fungerat till belåtenhet. Bra fart och en stark vilja att dra. Det vi får lägga lite krut på är dirigering höger och vänster. Som det är nu vill Figo gärna välja väg själv. Det är tur han inte väger så mycket. Ett snabbt ryck och han ändrar riktning vare sig han vill det eller inte.
Snöflingorna ser ut som badbollar på bilden, men vad gör väl det. Här kommer två glada herrar. Hur vet jag det? Jo men ser ni inte att det lyser ur ögonen!
Vilken härlig bild det var! Nog är det skönt att det kommer snö , men det känns som det kan sluta snöa nu några dagar i allafall. Har nog fullt upp med att jobba städa fixa julmat och julklappar och familjen!Ha en fortsatt trevlig
SvaraRaderatid i skidspåren
Det där ser ut att vara hur kul som helst,både för vovve och husse.
SvaraRaderaÖnskar er en riktigt god jul och gott nytt år.
Kram/ Veronica med flock.
God Jul & Gott nytt år!
SvaraRaderaHoppas få fortsätta läsa din "må-bra-blogg" även nästa år.
Julkramar,
Agneta, Tigger, Fiona & Sanne
...och jag hoppas att det finns folk där ute som vill fortsätta läsa även nästa år.
SvaraRaderaJulkram på dig också Agneta!