Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig...

Jag hade ställt klockan i arla morgonstund. Smög mig upp för att inte väcka mannen. Gjorde iordning matsäck och hundar för morgonjakt. Det skulle bli en mysig start på dagen för mig, Ted och hundarna. Men så ville Ted "för-äta" för att orka följa med. Därefter begav vi oss iväg.

Vi börjar med att släppa Figo, som försvinner och är borta en lång stund. Till slut ger vi upp och fortsätter framåt. Så småningom dyker han upp, han bakspårar oss. Vi fortsätter gå och växlar hundar. Ted han går och går, medan jag börjar bli hungrig. Jag åt ju inget hemma utan tänkte att vi skulle pausa ganska snabbt ute i skogen... men det tänkte inte Ted.

Till slut insåg nog även han att det nog började bli läge för en fikapaus, så vi stannade på en höjd. När jag fått stilla min hunger med både varm choklad, smörgåsar och kaffe, kände jag mig på gott humör igen. Klafsandet över den blöta myren som Ted "lurat" ut mig på, var ett minne blott.

Figo sökte fint resterande del av turen. Fina slag med god förarkontakt. Tyvärr var enda fågeln vi såg en stött orrhöna, men den hade inte Figo vart på. Och den enda som såg den var jag, också den enda utan gevär.