Apport med liten korv

Vi träffade på en vorstehägare när Bosco var i stånd att börja med apportering för flera år sedan. Han menade att om ledarskapet var befäst skulle hunden kunna apportera en falukorv utan att åsamka ett enda märke på den. Jag skrattade åt det då, men har sedemera förstått att det ligger mycket i det han sa. Vi har faktiskt aldrig provat detta på Bosco, men apporten fungerar för det vi behöver den till.

När vi var och handlade idag och passerade korvhyllan "poppade" detta uttalande upp i mitt huvud. Fortare än jag hann tänka tanken hade jag en packe grillkorv i vagnen. Ikväll skulle jag prova om mitt ledarskap är redo för en korv.

Resultatet är fångat på bild här nedan. Det var otroligt roligt att se Figos min när han först såg korven och började göra sig till för att få den. Snacka om nederlag när han insåg att han inte skulle få äta den *skratt*. Jag ville inte utmana ödet totalt så jag började med att han fick ta den ur handen på mig, rackarns han klarade det! Sen fick han även ta den från marken... och jag har aldrig sett maken till snabb avance vid apportkommandot *ler*. Är inte detta ett ökat krav i apporten så säg.

Innan jag är klar med denna hund kommer han att göra allt jag ber honom om. Detta är bara början om jag får bestämma (och det får jag ju).

Är det ljuset i tunneln?

Nu är det ingen rast och ingen ro. Nu ska tiden användas till apportering och mycket stadgeträning. Har ikväll provat lite nya grepp. För det första fick jag bakläxa för att jag bytt apportbocken mot den trevligare dummien. Jag som tyckte det var så trevligt *skratt*. Nej, byte till svårare objekt ska det vara så jag vingade en ölburk. Han fick både greppa på fjädersidan och plåtsidan. Det var helt klart äckligast med plåtsidan.

Vad gäller stannakomandot måste jag minst sagt jobba hårt. För att få mer tryck på honom ska jag inte tillåta minsta rörelse efter signalen. Han ska även sänka huvudet mellan framtassarna. Första två försöken tänkte jag ringa tillbaka till Leif och fråga hur i helsike han tror att det ska gå... men skam den som ger sig. Tredje gången jag blåste ner honom fungerade det, och fjärde! Han fick ligga först en minut och sedan kanske två minuter. Sen var jag så nöjd att det fick räcka för idag.

Bosco föregår med gott exempel och apporterar en flaska öl

Figo får ta sig an en äckligt knastrande ölburk... jag förstår inte var alla ölburkar och flaskor kommer ifrån *ler*. Jag dricker ju inte öl men får nu äntligen nytta av dom.


Provar nytt grepp i stannakommandot. Visst ser det i alla fall ut som att jag har tryck på honom (men då flyger det ju ingen fågel framför nosen heller).

Tips från coachen

Ikväll har det blivit så lite träning att det nog knappast räknas. Ett kort apportpass med apportbocken och sedan några kast med dummien. Jag orkade bara inte mer.

Vad jag däremot orkade och hade hade lust till, var ett telefonsamtal till uppfödarna. Det blev ett långt, trevligt samtal först med Barbro och sedan även med Leif. Jag fick som vanligt väldigt många bra tips som jag nu ska försöka omsätta i praktiken.

Jag har funderat lite och kommit fram till att egentligen är Leif Figos personlige tränare *ler*... ja, det är ju jag som tränar honom, men det är ju Leif som coachar (träningstips för Figo och peppning till mig). Inte illa, en alldeles egen coach... och inte har jag betalat ett öre för det (förutom telefonräkningen då) *skratt*... man är ju inte dummare än man gör sig, så jag tackar och tar emot ödmjukast!

Rapport från skogen

Ted ringde precis och berättade något intressant. När dom pratandes var på väg tillbaka till bilen efter hjortronplockningen stannade Figo upp i ett solklart stånd. Efter en kort stund reste han sedan en dalripa! Ytterligare en lyfte strax efteråt. Dom kunde aldrig ana att det skulle ligga fågel där, dom smög ju inte fram precis. Ted bestämde sig för att inte ryta fast Figo direkt han avancerat. Han fick gå efter ca 20 meter innan han skulle vissla fast honom... men var var pipan???... jo kvar hemma (han har ingen "inbyggd reservpipa" som jag). Resultatet blev några hundra meters eftergång innan han vände tillbaka! Nåja, det kanske hade gått likadant om än han hade haft pipan med sig. Hunden ska ju respektera fågel i luften oavsett pipan är med eller inte. Har ni som följer min blogg några bra tips på övningar jag kan träna för att få just respekten i uppfloget?

Åh, varför fick inte jag vara med om detta! Jag vill till fjälls nu!

Apportering med klös i

Detta är nog det närmaste Figo kommer en Bengalisk tiger. Inte illa av en setter att apportera sådana vilddjur *ler*. Jag måste ändå tycka att han är ganska duktig, Liams vita tiger väger faktiskt, tro det eller ej, lite drygt 1 kg!.. en viss skillnad från apportbocken som väger 2 hg.

"Aaooooooo"... så här glad blir jag när jag varit duktig!

Ted och Emil har åkt med svärmor och svärfar för att förhoppningsvis hitta lite hjortron. Eftersom vi inte har någon barnvakt åt dom mindre så stannar jag hemma (tråkigt att missa en mysig stund i skogen). Jag erbjöd Ted att lämna en hund hemma men han tog med båda. Det ska bli väldigt spännande att höra hur mycket hjortron han kunnat plocka då *ler*. Ni vet simultanförmågan hos karlar gör det ju t.o.m. svårt att tugga tuggummi och cykla samtidigt *skratt*. Nej, förlåt mig alla ni fantastiska män, jag skojar bara. Vad skulle vi kvinnor vara utan er... och tvärtom?

Vi kompletterar varann bra...

Så skönt att första arbetsdagen är över. Det var jobbigt att åka iväg på morgonen men nu känns det som vanligt igen. Hej och hå, jobba på... man ska väl vara glad att man faktiskt har ett arbete att gå till, ett man trivs med dessutom.

Blev bjudna på middag hos svärmor och svärfar så det var bara att styra bilen mot deras hus efter jobbet, inte illa alls. Ikväll har det bara blivit lite stanna-träning med pipan för Figo. Det fungerar ganska bra, men som sagt är det oprövat på vilt än så länge... så man ska väl inte vara så kaxig *ler*. Kanske hinner jag fram med apportbocken eller dummien en sväng också. Jag har legat av mig lite. Tidigare tränade jag strikt varje dag... och senaste veckorna har jag hoppat över någon dag då och då. Fast det är klart, efter två-tre månaders träning måste man ju få ha en liten svacka även som matte. Figo har ju haft en svacka i två-tre månader och nu kommit upp sig... så man kan säga att vi kompletterar varann bra, liten och jag *skratt*.

Inomhusträning

Snart lider min sista semesterdag mot sitt slut. Nu är det ett helt år tills nästa gång, förutom en vecka i fjällen (tack och lov). Ted har ju som sagt redan börjat om och jobbar fredag och söndag dygn denna helg, så det känns som att semestern redan är slut. Inte blir det bättre av att det har regnat hela dagen. Barnen vill inte gå ut, hundarna vill ut men jag vill inte så långt i regnet.

Har tränat lite apport inomhus igen. Nu gick det bättre för Figo. Jag har bytt ut apportbocken mot en liten dummie, det verkar nästan gå ännu bättre med den faktiskt. Kanske för att den är mjuk. Åt Bosco har jag lagt ut apportsök i huset, då får även hans hjärna arbeta lite.

Sedan hade jag båda hundarna att sitta vid min sida, kastade dummien tvärs över köket (ca 6-7 m.) och skickade hundarna växelvis att hämta den. Det gick så bra och ffa tyckte jag att det var väldigt roligt! Det verkade lite jobbigt att sitta kvar när den andra fick springa iväg, men med tydligt kroppsspråk och ögonkontakt fick jag båda att göra som jag önskade. Jag vet inte om det har någon positiv inverkan på vår fortsatta träning att Figo får lekapportera lite. Å andra sidan kanske det heller inte gör någon skada, eller?

Jag tänker så här: Vi kör på med kravet att ta olika objekt från marken. Där emellan triggar jag Figos lust att hämta objektet genom ovanstående lek. Det ena behöver väl inte utesluta det andra... eller är jag fel ute??? Jag har fått erfara att det sällan finns några genvägar till en kanonapportör av härkomsten engelsk setter *ler*... men det är ingen genväg jag är ute efter. Se det mer som att jag önskar ha lite trevligt under tiden vi utövar kampen om stärkt ledarskap.

Har pratat med Agneta som har en kullsyster och en helbror till Figo. Vi hade kunnat prata i timmar om hundskruttarna... och oj så vi skrattade när vi utbytte erfarenheter och insåg att Tigger och Figo lika gärna hade kunnat vara tvillingar. Vi människor är lite konstiga men visst är det skönt att höra att det finns fler som går igenom samma elände som en själv... och då går det så mycket lättare att skratta åt alla tokigheter.

Vänner i vått och torrt

En engelsk setter är inga problem att hantera ens för en 5-åring. Finare familjehund finns inte... älskar barn, är mjuk att krama men ändå oöm, en underbar personlighet och en trogen jaktkamrat i ett och samma paket... det måste vara så nära en perfekt hund man kan komma! Ja, vi älskar Bosco också, om än han inte är en engelsk setter. Han är ju en strävhårig vorsteh, det näst bästa efter engelsk setter om ni frågar mig (frågar ni Ted tror jag ni får precis omvänt svar *ler*).

Figo trippar så fint brevid Liam, den linförigheten har han inte ens med mig. Snacka om att anpassa sig efter person!

Två trogna vänner i vått och torrt (idag bokstavligen vått... pga regnet)

Morgonritual

Fick ställa väckarklockan för att få iväg Emil. Dom ska en dagstur till Skellefteå och spela vänskapsmatch i fotboll och bada... roligt och bra för sammanhållningen i laget.

Här hemma ser det ungefär likadant ut varje morgon man stiger upp. Båda hundarna möter en vid sängkanten med viftande svans... sen ser taktiken lite olika ut, om än målet är det samma *ler*. Figo ter sig mest som en virrig höna och låter högljutt "aaooooo". Hans taktik verkar vara att synas och höras så mycket som möjligt, ffa höras, gärna så hela huset vaknar. Han springer gärna före för att visa vägen och tittar bak så ofta att han kan springa in i något.

Bosco har ett annat upplägg men fortfarande samma mål som den yngre förmågan. Han lägger sig i baksuget bakom en, tyst som en mus följer han med varje steg man tar, in på toaletten, tillbaka till sovrummet, till köket, in i tvättstugan osv. Kanske för att försäkra sig om att inte missa det dom går och väntar på. Råkar man tvärvända eller plötsligt stanna upp, ja då har man en vorstehnos rätt in i ....... (så nära går han).

...men vad väntar dom på? Jo, att få gå ut morgonrundan såklart. Därefter är dom osynliga som spöken. Frukosten kan gärna få vänta, bara dom fått lyfta på benet *ler*.

God morgon!

Mattes hund

Gårdagen ägnades åt städning av husvagn och idag har jag sett resultatet av detta. Våra mindre barn "lösa" i huset en hel dag, vi vuxna som springer in och ut med skor, sätter sina spår (dom enda oskyldiga är för en gångs skull hundarna som stod i hundgården hela dagen). Det har jag åtgärdat idag, Teds semester är f.ö. slut så jag kunde i lugn och ro dammsuga och vaska huset.

Hundarna har fått sin dagliga motion och Figo även sin dos av apportering. Han tar bocken från marken men jag måste ha förlorat några hjärnceller på vägen dit för nu står vi på en ny platå och jag förmår mig inte att variera träningen. Jag måste vara en väldigt tråkig matte just nu... jag ska väl byta objekt och köra från handen, marken osv. tills det fungerar lika bra... men jag kör på med bocken som en papegoja. Kanske för att det nu känns ganska tryggt (och bekvämt).

Nu är det en månad kvar tills vi åker upp till fjällen och testar Figo på riktigt för första gången... oj så spännande. Att det bara är jag som intresserat mig för Figos träning har nu fått vissa följder... han följer mig bra men Ted är mindre nöjd med följsamheten (he he). Nu får han allt för att han slingrat sig undan slitet, men nog önskar jag att han ska lyda hela familjen som han lyder mig... men i hemlighet måste jag erkänna att det är lite mysigt med en, på sitt sätt, egen hund (Bosco är ju husses hund när det kommer till kritan).

Husvagn

Idag har vi städat och fejat på vår husvagn som vi köpte igår. Det är en begagnad Polarvagn så man vill verkligen städa ut det gamla innan man flyttar in. Nu luktar det rengöringsmedel och såpa över halva kvarteret *ler*... så nu ska den vara fräsch. Barnen är eld och lågor, dom vill sova i den helst redan i natt.

Hundstackarna har inte fått mycket aktivering vare sig igår eller idag. Endast någon cykelrunda för att få sträcka ut. När vi tog en kaffepaus i allt städande kastade jag några apporter åt Bosco... som vanligt vaknar Figos lustar då. Han är väldigt bytesmedveten för han vill gärna ta dummien av Bosco (vilket inte är helt lätt). Jag kastade en liten dummie två gånger åt Figo också, som hämtade den glatt båda gångerna... ja ja, jag vet att det kanske inte är helt giltigt, men om han ser hur roligt det är kanske han ser att det inte är så farligt när jag kräver det av honom en annan gång, eller?

Nu ska jag plocka ihop allt som ligger framme på gården, typ dammsugare, trasor, rengöringsmedel av olika typer, högtryckstvätt... ja allt vad vi nu dragit fram under dagen. Imorgon lovar jag er hundar, då ska det inte bli en tredje dag i hundgården... då ska ni få aktiveras som vanligt.

Skogsrunda i regnet

Regnet har öst ner utanför fönsterrutorna idag. Det är trots allt inte många regndagar jag haft under min semester, som nu är inne på sista veckan. Jag känner mig rätt nöjd med mina 5 veckor, och det är faktiskt OK att börja om (om än jag inte tackat nej till några veckor till *ler*). Jag har ju en semestervecka kvar att se fram emot... jaktpremiären.

Har tränat lite apportering inomhus. Figo blev nog lite fundersam, han såg till en början lite frågande ut. Sen kom han på att det inte var lika "läskigt" att plocka upp den från golvet som han verkar tycka det är från gräset. Nu har jag börjat smyga in lite andra objekt än apportbocken då och då, som han får ta ur handen på mig. Det går bra men jag märker att han ser skeptisk ut inför att ta nya saker i munnen.

Nu på eftermiddagen trotsade vi regnet och gav oss iväg på en skogsrunda. Vi gick förbi några myrar för att se om det blir några hjortron i år, tyvärr verkar det tunnsått på den fronten... men det blev bra situationer att träna både det ena och det andra med hundarna. Stadgeträning och stannakommando med pipan ibland när dom blir lite ivriga efter någon lukt i nosen är perfekt. Jag har börjat få upp snabbheten i läggandet på signalen igen... i alla fall på nära håll. Nu ska vi jobba oss längre bort och hoppas att han lägger sig lika kvickt då.

En humla som sökt sig ut i regnet och landat på en tistel

Han blir fin på bild ute i markerna, där han hör hemma... eller vad tycker ni?

Bosco har fått syn på något

Här är jag med båda hundarna under kommandot brevid. Hm, Bosco börjar dra sig ut åt sidan... snart får han en tillsägelse att han är för långt bort.

Ted går före och Figo stannar när jag tar upp kameran för att ta en bild (han går brevid mig).

Om man bara skulle våga

Äntligen har Figo börjat äta igen. Han verkar lite bättre i magen också.
Jag fortsätter den dagliga träningen med honom... men förutom det så blir det en del vardagslydnad i naturliga situationer som uppkommer kring hundarna. Det ger ett bra ledarskap men jag har som sagt redan upptäckt att apporteringen förstärkt detta ytterligare. Det blir roligt att se vad resultatet blir i slutändan.

Jag har börjat intressera mig mer och mer för detta med jaktprov. Det vore roligt att kanske någon gång ställa upp med Figo... om jag någonsin får till honom vill säga. Jag är helt novis inom området så jag funderar på att till att börja med gå som åskådare... någonstans måste man ju börja. Om inte annat för att mjuka upp mig själv.

Jag blir nervös redan vid själva tanken på att blottlägga mina brister i jaktdressyren. Helst vill jag ju att allt ska fungera perfekt innan jag ställer upp. Jag vet inte heller hur stor tävlingsinstinkten bland de övriga deltagarna är. Jag hoppas att många har ett lättsamt förhållningssätt. Att gå jaktprov verkar vara en enorm utmaning, det är mycket som ska stämma för att det ska gå bra... men vad tusan, om bara jag är nöjd med min hund får väl alla runt omkring skratta hur mycket de vill. Någon ska ju åka ut först... kanske det skulle bli Figo och jag... men kanske inte alla gånger.

Framgången håller i sig

Figo vill fortfarande inte riktigt äta, och diarré har han ännu. Jag gav honom lite laxöring som blev över när vi halstrat. Det åt han (konstigt vore väl annat) men annars har han ratat det mesta som serverats. Jag vet inte om jag inbillar mig, men det ser ut som att han magrat... bröstkorgen ser nästan abnorm ut i förhållandet till midjan.

Eftersom han inte verkar sjuk har jag tränat lite apport med honom idag. Den fysiska träningen tar vi det dock lugnt med så länge han är så här. Inte roligt för Figo att se att bara Bosco får följa när det vankas fys, men så får det bli.

Det verkar som att framgången vad gäller apporten håller i sig, han greppar på marken varje gång jag begär det av honom. Det jag nu önskar är att han blir lite snabbare i själva "avancen" och gripandet... men jag vågar inte vara för hård mot honom för då blir han som en trasdocka. Kanske jag har fel taiming i korrigeringen. Jag hoppas på att berömmet så småningom gör honom mer alert... men jag vet inte.

Vad är det för en dag...

... är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för idag är det Liams födelsedag, hurra hurra hurra... brukar vi sjunga när vi väcker barnen med paket på födelsedagen. Min lilla plutt har blivit 5 år. Han sa till mig för några dagar sedan "mamma, nu är jag inte din lilla plutt, nu är jag stor" *ler*.

Matvägran

Idag blir det nog ingen träning för Figo. Han har inte ätit något på tre dagar nu... och då menar jag ingenting! Först tänkte jag att det kanske är någon löptik i området, för han har varit väldigt mycket med nosen i backen och slickat på fläckar i gräset. Igår kväll när vi gick en promenad med Teds kusin och fru som var på besök, hade Figo väldig diarré. Tidigare på dagen hade Ted varit och löptränat. När han kom hem klagade han på att han i princip fått dra Figo med sig... snacka om ojämn fördelning då Bosco helst ligger snett framför.

Jag har serverat köttfärs... som han spottade ut. Jag gav honom hälsofil på morgonen... som till sist Bosco slickade i sig. Mattehjärtat börjar bli lite oroligt. Nog har han strejkat på foder någon gång, men han har lätt gått att lura med lite startgas, typ en korvbit bland foderkulorna... men inte nu. Inte på tre dagar.

Ett delmål är uppnått, eller?

Har varit till svärmor och svärfar på en kaffekopp. Kycklingarna börjar nu mer och mer utvecklas till hönor (eller tuppar). Dom börjar också bli rätt tama... springer inte iväg så fort man närmar sig. Barnen far ju och lyfter i dom så fort dom kommer dit, så det vore väl konstigt om dom inte blir vana hanteringen. Figo fick träna lite stadga och bara ligga och iakta dom. Bosco gjorde ett utfall... Ted höll emot... och halslänken gick av (tur han var på utsidan)! Det är inte första strypkopplet han förstör... när han mål-låser och sticker är det inte mycket som kan stoppa honom.

Kycklingarna som nu snart är fullstora hönor

Igår när jag körde ett kvällspass med Figo, märkte jag att det började släppa... men jag vågade inte glädjas. Det har varit för många bakslag för att jag ska gå på samma misstag igen... men på förmiddagen hände det igen! Han har nu kanske 15 gånger själv plockat upp apporten från gräset... det går inte undan, men han gör det! Vad det beror på låter jag vara osagt... men efter alla dessa timmar har jag väl lärt mig att läsa honom bättre och kan då gripa in vid rätt ögonblick.

Efter många timmars stretande verkar Figo ge upp kampen... han tar bocken! Men säg den lycka som varar... sen ska vi ju gå igenom samma elände med andra objekt.

Dopad?

Jag vet inte om det egentligen har hänt något åt det bättre med apporteringen, men med två glas vin i bagaget känner man sig i alla fall lite mer tålmodig. Jag vet det därför jag just provat... men det vore nog kontroversiellt att rekommendera det. Jag tragglar fortfarande detta med att greppa på marken... ibland funkar det och ibland inte.

Eftersom Figo på ett eller annat sätt utmanövrerar mig då och då, provar jag att köra lite lätta övningar och ösa på med beröm emellanåt... kanske det kan fungera som avledande manöver. Det är svårt att uppskatta hur smart en setter är. Å ena sidan kan dom verka väldigt korkade... men å andra sidan kan dom uppenbarligen lura många, just med sin korkade uppsyn. Sanningen ligger nog precis där den brukar ligga... mitt emellan *ler*.

Ibland är det ju så att man inte tror något förrän man själv ser det. Figo har ju alltid varit följsam och signaltydlig men något mer har hänt. Kan det verkligen vara så att det uppfödaren hävdar (efter hur många års erfarenhet som helst ) är sant *ler*... kan ledarskapet stärkas av den eländiga apportträningen?.. ja, jag börjar faktiskt, tro det eller ej, vara beredd att hålla med.

Allt väl

Mammas operation har gått bra. Hela tumören, med marginal är nu borta. Hon har ätit lite på morgonen och provat att gå några steg.
... det var skönt att höra!

Handklapp

Jag har upptäckt att jag utvecklat ytterligare ett sätt att berömma Figo på när jag tränar. Ibland är det mer än svårt att låta så där otroligt glad när hundeländet krånglat så man drivs till sin yttersta gräns. När han sen efter tjugofemte gången äntligen gör rätt är det så att skrattet stelnar och rösten vill låta mer frustrerad och desperat än glad och lycklig... men det är där jag har kommit på det!

Vad gör jag ex.vis på barnens fotbollsmatch när laget gör något bra... jo, jag applåderar! Det är detta jag kommit på mig själv med att göra även när Figo gör något bra... jag klappar i händerna. Om han sedan gör något riktigt bra kommer ju den glada rösten som ett spontant komplement... genialt, eller hur (ja ja, jag vet att det inte är jag som uppfunnit metoden, det finns säkert andra som gjort så före mig... men ändå)! Ett par handklapp låter ju likadant oavsett hur stelt mitt leende ser ut.

Mamma

Just nu går mina tankar till min mamma som idag genomgår en leveroperation. Hon fick bröstcancer -96, blev friskförklarad 5 år senare... och förra året upptäcktes en metastas i levern! Hon har gått på cellgift med bra effekt... men sedan i våras har tumören inte minskat som önskvärt. Så nu måste dom prova ta bort den...

Hoppas bara att allt nu går bra... hon är ju inte så frisk så bara narkosen är en risk i sig. Sedan har hon en lång väg tillbaka men den ska hon inte behöva gå ensam.... nu är det min tur att ge tillbaka lite av det stöd som hon alltid gett mig under hela uppväxten.

Byte av taktik

Sitter i skrivande stund ute på altanen. Figo har fullt upp med att ställa bin på klöverblommorna *ler*. Han försöker också att ta dom ser jag... det är ju inte så bra.
Har försökt ändra lite i träningen, byte av taktik kanske man skulle kunna säga. Precis när han greppar apporten springer jag iväg och ropar glatt på honom. Ja, nog ser han lite road ut... frågan är bara vad han egentligen tänker (och grannarna för den delen) *ler*.

Hur går det då? Ja, inte så mycket framåt sedan sist... han är väldigt trög på att greppa apporten. Jag vet inte hur jag ska göra... när jag korrigerar så viker han undan huvudet och försöker lägga sig på sidan (ibland förundras jag över hur en liten setter kan kännas så tung). För att få honom att "själv" greppa måste jag i princip lossa huvudet *skratt* från kroppen pga vinkeln som blir när han glider undan... här skulle behövas en expert (en riktig, ingen låtsasexpert) som tog ett rejält nappatag i exakt rätt ögonblick för att få slut på dumheterna.

Måntro om det i ovanstående fall är fel att själv plocka upp apporten och se till att han fort som ögat får den i munnen... eller är det viktigt att han tar den ända från marken där den låg vid kommandot? (psst. skriver det som en fråga, då kanske någon snäll person ger ett svar *ler*).
När han väl greppat kommer han gladeligen travandes (!) efter en sprattlande tjoande matte som tar emot med öppna armar... kel och smek gillar väl alla (inte bara hundar) *ler*.

Ikväll blir det ytterligare ett pass med bocken... för visst var det så att "ju mer det jäklas, desto bättre blir slutresultatet"?

Ett helhjärtat stöd

Detta med fågelhundar och jaktdressyr är en djungel... det finns många "experter" som säger sig ha den ultimata lösningen. Något som förundrar mig är att inom kretsar där folk som har någon gemensam nämnare finns, har det lätt för att bli lite av en klubb för inbördes beundran. Man får många svävande råd... de flesta av dessa "experter" vet precis hur en jakthund skall dresseras till en jaktchampion, men vill när det kommer till kritan inte dela med sig av sina erfarenheter (mer än flyktiga råd förstås).

Ikväll har jag återigen "stulit" en stund av uppfödarnas semestertid *ler*. Nya tips och kloka ord... men framför allt ett helhjärtat stöd i min kamp med Figo.
Det är inte solklart att som ny i sammanhanget veta vilka råd man ska ta till sig... om än vi försöker lyssna med öppet sinne och sedan välja ut vår egen väg är det inte lätt. Att då ha seriösa uppfödare som ställer upp är guld värt!

Jag väljer att lägga hela min tilltro till Leif & Barbro!

Uppladdning inför nya tag

Idag har jag inte tränat med hundarna alls, bara skogspromenad, det är allt. Jag tror att alla tjänar på att jag avstår en dag... jag blir förhoppningsvis trevligare att vara kring... och Figo slipper underkasta sig apporten. Men imorgon ska jag göra ett nytt försök... fungerar det inte vet jag inte vad jag gör (kanske telefonsamtalet till uppfödarna).

Ikväll har vi hyrt en film. Jag har för en gångs skull bestämt vilken... annars brukar Ted få välja, för mig kvittar det... halva nöjet är ju att få krypa upp i soffan med sin älskade man... och två kelsjuka hundar förståss *ler*.

Uppgiven

Snart överväger jag att framledes själv agera apportör vid fågeljakt. Aldrig har jag i min vildaste fantasi anat hur envis Figo kan vara... han som är så mysig och följsam annars. Så fort apportbocken åker fram förvandlas han till en tjurskallig slamkrypare! Nej, det vore nog hundra gånger lättare att lära mig apportera än Figo tror jag.

Idag höll jag faktiskt på att tappa fattningen när vi tränade... maken till korkad hund får man leta efter. Nog fattar han vad jag menar när jag säger apport... men det skulle gå fortare för en sengångare att greppa apporten än för Figo. Han som annars är så rapp skulle kunna få jordens alla klockor att stanna med sin långsamma uppsyn.

Vi har kämpat med denna apport i två månader och nu börjar jag tro att det är mig det är ett stort fel på. Nog trodde jag att jag har hyfsat bra tajming, och tonläget är det inget fel på, tro mig... men något fel gör jag uppenbarligen, eftersom hunden inte går framåt. Han tar nätt och jämnt bocken från marken och ibland inte ens det. Då har jag backat och kört från handen några gånger... och sen kanske, kanske han tar den från marken.

Tänk om jag hade någon kunnig som kunde se på och säga vad jag gör galet... snart springer Figo och gömmer sig bara jag tar fram apportbocken.

Kanske jag får låta apporteringen vila några dagar och fundera vidare på fortsättningen. Kanske även ett samtal till uppfödarna, det brukar alltid kännas så självklart och bra efter en pratstund med dom.

Svårt att hålla sig för skratt

Det börjar bli en härlig vana... att ta en lång tur i skogen på förmiddagen. Hundarna verkar inte heller ha något emot det. Idag gick vi inte på någon skogsfågel, däremot höll jag på att gå ner mig på en myr. Jag sjönk ner med ena benet och fick slänga mig framåt mot nästa tuva där jag kunde studera mossan på nära håll. Jag såg allt att Ted hade svårt att hålla sig för skratt... men han gjorde ett tappert försök. Jag hade lättare att hålla mig... min käre man påstår att jag låter som Bengt Öste (en fiskereporter som svor väldigt mycket) när jag blir arg. Denna gång var inget undantag... inte blev det bättre av att en viss setter dök över mig och slickade hela ansiktet. Tur att det inte fanns så många som kunde höra mig mitt ute i skogen... *skratt* (nej, vi såg inte till några fåglar före mitt lilla utbrott heller).

Hetare än het

Idag har vi varit och gått i skogen med hundarna... vill gärna komma i fågelkontakt med Figo. Det har ju varit jättedåligt med skogsfågel några år så chanserna att gå på nån kull är inte så stor... men man kan ju alltid hoppas.

Idag såg vi att hundarna ganska snabbt vädrade mot vinden och blev ivriga. Jag följde Figo och lät honom styra vägen framför oss... efter ett par hundra meter lyfte en järpe. Vi fortsatte och efter en stund blev han hetare och hetare. Han drog som en oxe i kopplet och vädrade i luften... och gick rätt på en tjäderkull! Tyvärr fattade han aldrig stånd utan 5-6 kycklingar lyfte ca 10 meter framför nosen på honom. Jag halade snabbt upp pipan och blåste stannasignalen... hm, jag skulle nog ljuga om jag sa att han klippte benen under sig och föll ner som efter ett pistolskott.

Jag börjar förstå vad jag har att göra med... ett vibrerande, frustande fullblod som skulle göra allt för att komma ifatt de flaxande vingarna. Jag tränar stannakommandot med pipan... det fungerar bra i lugnt skede... men herre gud, det kommer aldrig att gå på jakten. Jag börjar undra hur jag ska få stopp på hunden.

Här tar vi en liten paus uppe på en höjd (utsikten var fantastisk).

Okänd sida

Idag har vi varit till en f.d. arbetskompis till Ted. Dom har en korthårig vorsteh som är 2 år. Vi hade med våra hundar och tänkte att dom skulle få träffas. Vi såg dock direkt på Bosco att han skulle få bli kvar i bilen... Figo släppte vi dock ut. Dom sa att deras hund var så lugn att det inte skulle bli några problem... Ted svarade att Figo är ranglåg, han lägger sig alltid ner på marken vid nya hundkontakter. I samma andetag hörde vi ett gurglande "morr"... var det Nilas (vorstehn)? Jag trodde inte mina egna ögon och öron när jag vände mig om och såg min lilla plutt blåsa upp sig, resa ragg och morra... tur för honom att den andra var lugn och trygg... och det hela slutade med att dom lekte och sprang i kapp i gräset.

Jag har aldrig sett Figo på det sättet tidigare. Han har aldrig ens morrat på allvar så detta var för oss en helt ny och okänd sida han visade upp. För ett ögonblick övervägde jag att korrigera honom när han började men eftersom han ömsom morrade och ömsom såg ut att vilja leka så antog jag att det inte skulle bli så allvarligt och lät det vara. Rätt eller fel? Ja, jag vet inte men lite intressant ändå att se att Figo har mer i sig än bara en "mespropp" som ger sig i alla lägen.

Ny bekantskap

Hej, vem är du?..

... jaha, inget ätbart alltså?..

... hm, undrar om hon knackar på för att se om det är någon hemma

Började morgonen med en dryg timmes promenad med hundarna... så tyst och lugnt det var på byn vid 07.30. Fick faktiskt Figo att äta hundmaten utan tvekan efter detta. Han har börjat bli lite kräsen, så av och till blir han utan mat (när Bosco tömmer sin skål och fortsätter i grannens).

Har även hunnit med en skogsrunda... det enda vi stötte på var en kull hjerpar... och några hundra mygg förståss.

Tänkte att Figo skulle vara lagom trött efter detta så jag tog honom till hönsen igen. Efter 2,5 timmar hade han inte somnat... däremot var jag rätt less. Tur man har en snäll svärmor som kom med kaffe och kaka på en bricka. Sen kom Teds kusin och fru så jag avbröt faktiskt övningen. Hoppas att det inte gör alltför mycket... han var ju rätt lugn som synes på bilderna (varför har jag aldrig kameran med dit, bara mobilen). En höna var faktiskt fram och pickade honom på huvudet när han låg ner... ni skulle ha sett Figo då. Han låg blick stilla och vågade knappt blinka såg det ut som *ler*.

Sen blev det lerduveskytte. Figo stod faktisk vid Ted under ett par skott... helt skottfast... skönt.

Nu ikväll har vi också hunnit med ett kort pass med apporten... gissa vem som sover gott i natt (förutom jag)?

Trägen vinner

Åh så glad man kan bli då!
Har just varit ute och kört lite apportträning med Figo. Gissa hur det gick... han tar den från marken igen! Ingen tåspets behövs... jag är så lycklig! Det är så många timmars slit och äntligen lön för mödan igen... trägen vinner.

Det kändes verkligen som ett oövervinnligt bakslag när vi fick börja om på ruta ett, men nu är vi på gång igen. Måste bara skynda långsamt... nu ska vi köra detta moment länge än, med flera olika objekt innan vi tar steget vidare till nästa nivå- hämta apporten (Ted har provat detta och han hämtar den, men jag är rädd att han inte gör det när det blir lite besvärligare). Nu blir det till punkt och pricka exakt enligt apportkompendiet som uppfödaren skrivit.

Nu ska vi äta middag och dricka ett glas gott rödvin (eller två). Vad då måndag, vi har ju semester... för oss är det fredag hela veckan!

Vems list övergår den andres förstånd?

Känner mig riktigt nöjd med min födelsedag... man börjar ju komma upp i den åldern då man inte förväntar sig så mycket. Konserten var lyckad, synd bara att det var lite folk som kommit dit... ca 1300 st.

På förmiddagen tog vi hundarna till skogen. Vi gick kopplat för att se om vi kunde finna någon kull skogsfågel... det vore roligt att se hur Figo (och Bosco) skulle visa sig. Bosco som nu är fyra år har ju inte direkt stått för fågel... han har väl mer varit en stötande hund eftersom han stått ett kort ögonblick och sedan tjuvrest fåglarna. Jag har skojat med Ted och sagt att han håller rent framför honom... viss sanning har det dock legat i uttalandet.

Idag kom vi dock på något spår. Båda hundarna började vädra, men allra mest Bosco. Plötsligt vek Bosco av åt vänster och fattade stånd (!) på vittringen av något... men vad? Jo längre fram såg vi då en hare. Vi vet ju sedan tidigare att han drivit hare men att han också ställer dom, var en nyhet.

Nu har vi också bokat stuga i Arjeplogsfjällen till rip-premiären. Ted har en fd. arbetskompis som flyttat upp och som jobbar som jaktguide. Han gav oss några tips och vi fick napp redan på det första alternativet. Jag längtar redan!

Tänk att jag som aldrig tidigare varit intresserad kunde bli så såld på detta med jakt. Det som började som ett rent hundintresse... jaktdressyr och att föra hunden under jakten... sedemera har drivit mig till att nu inte vara främmande för Teds förslag att jag får mig en egen bössa... eller har det varit hans plan hela tiden? Jag fick ju fria tyglar att välja både ras och uppfödare när vi skaffade Figo. Det kanske inte är så att " kvinnans list övergår mannens förstånd". Det kanske är precis tvärtom i detta fallet... men det kan jag bjuda på i så fall *ler*

Born on the 4th of july...

... det är jag det. Jag blev väckt med sång och frukost på sängen. Ted hade till och med varit ut och klippt in en kvist av min favoritros- Finlands vita ros... så gulligt.
Som present skall vi åka på Ulf Lundell konsert... ikväll. Mina föräldrar kommer hit och är med barnen. Jag och Ted åker sedan vidare till en barndomsvän till Ted, Magnus och hans fru Emma som bjuder på grillat innan vi tillsammans drar vidare till konserten. Det ser jag fram emot.

Figo i hönshuset

Var och gick en promenad med Figo... Ted tog en cykeltur med Bosco. Vi sammanstrålade efter vägen och gick tillsammans sista biten till farmor och farfar dit barnen cyklat. Där tog jag tjuren vid hornen och gick in i hönshuset med Figo... välbehövlig stadgeträning.

Till en början var han mer än het. Han vibrerade och tjöt av iver... så jaktlusten verkar det inget större fel på (möjligtvis om den blir okontrollerbar). Vi gick in och stängde dörren bakom oss... hur länge skulle detta ta? Jag har hört att man måste sitta kvar tills hunden lagt sig ner och somnat... så jag sa till min käre man att han inte behövde låta mig sitta där inne sååå många timmar utan avlösning.

Hur gick det då? Ja, efter att ha hört en bekant som satt inne hos duvor i 11 timmar innan hunden somnat, får jag vara mer än nöjd. Efter ca 40 minuter la han sig ner och när en dryg timme passerat sov han, trots att de 4 veckor gamla hönsen pickade och sprätte på ca 0,5-1 meter från nosen på honom.

Efteråt när vi satt på altanen så var Figo åter ivrig och ville mer än gärna till hönshuset... och då tror jag inte att det var för att lägga sig ner och sova bland hönsen *ler*

Tog denna bild med mobilen. Småkycklingarna i hagen var inte det intressanta... det var dom 3 vita till vänster om den som verkade mumsigast. Det måste blir fler besök i denna stuga!

Stulen

Igår kväll tog Ted Bosco på en cykeltur. Han cyklade ner till båthamnen för att titta till båten. När han kommer ner ser han att båtmotorn är borta... puts väck! Det blev polisanmälan och Ted har varit till den som har hand om videoövervakningsutrustningen. Två personer finns med på filmen (dom hade slagit sönder en kamera, men inte tänkt på att det finns två st). Stölden ägde rum igår mitt på dagen och flera andra personer fanns i båthamnen samtidigt... snacka om fräckt! Samma bil, en svart mercedes har även tjuvtankat på OKQ8-macken i byn.

Det blev tudelade känslor att se filmsekvenserna. Bra naturligtvis att dom är fångade på film... men frustrerande att se på när dom bär iväg med vår motor!

Det var bara en liten motor men ändå en fyrtaktare, så den gick tyst och bra. Vi köpte den förra sommaren så den var så gott som ny. Tråkigt, nu ligger båten där som en roddbåt och guppar...

Kvällens träningar

Liam har haft fotbollsträning ikväll... tog med Figo. Han såg så förväntansfull ut men insåg inte sitt misstag att uppvakta mig. Det blev nämnligen träning även för honom... 45 minuters välbehövlig platsliggning. Efter fotbollen cyklade vi förbi farmor och farfar och kikade in hos kycklingarna... herregud, hunden vibrerade av iver! Ska nog åka dit någon dag och bara sitta utanför hönsnätet och se på när Figo tröttar ut sig själv *ler*.

Liam i vit tröja kämpar om bollen...

... tar den och skjuter i mål! Lyckan är gjord.

När vi kom hem åkte den ökända apportbocken fram igen. Jag försöker komma ihåg uppfödarens ord och upprepa dom som ett mantra "ju mer det jäklas ju bättre blir slutresultatet, ju mer det jäklas ju bättre blir slutresultatet"... om jag någonsin kommer till ett slutresultat! Jag börjar vara inne på en annan persons (Agnetas) teori- det blir nog dom med vitrockarna som får hämta oss *skratt*

Hur ömklig kan man se ut. Så här gör han när han tagit bocken från min fot

Men han kommer ändå när jag backar bak och kallar in honom...

.

... och mycket beröm. "Vågar man kika på matte? Ja, kanske med ena ögat.

Hemma igen

Nu är vi åter hemma efter vår lilla utflykt. Govädret höll i sig även 8-10 mil norrut. Huset ligger i skogen på en tallhed... perfekt även för hundarna. Mest har vi myst på men lite hundträning kan vi inte hålla oss ifrån (det är ju så roligt!). Det blev att lägga något spår för Bosco samt några apportsök. Figo kom inte undan apporteringen han heller... fast på nååågot lägre nivå *ler*. Nu efter middagen ska jag gå en lång promenad och sedan ska jag nog träna ett pass till med "liten". Här kommer lite bilder huller om buller.

Liam bängelapan hittade en ny hobby... att klättra upp i dörrposterna

Svärfar Bertil skålar med barnbarnen...

...samtidigt som Figo uppenbarligen placerat sig på rätt ställe under middagen

En badtur för stora och små... behöver väl inte säga att barnen var först att doppa sig

Paparazzi-fotografen. Efter anklagelser om att jag lägger ut bilder på allt och alla utan att fråga först *ler*, jämnar jag härmed ut ställningen... här är jag... varken fulare eller snyggare

Här är apporteringskravet befäst (nej, jag menar inte Figo). En 20 kg's setter som sliter och drar i dummien kan inte hindra Bosco... husse kommenderade apport och det apport då är... Bosco släpar med både dummie och Figo tillbaka till husse (där han höll fast till losskommandot). Är detta vad man kallar att träna med störning? *skratt*

Ska vi åka hem snart?.. men gubbar ni är i fel ända av bilen

Ett ess i ärmen

Idag ska vi åka iväg till svärmors/farmors hemgård i Töre. Vi brukar som tradition åka dit varje sommar och övernatta någon natt. Det brukar bli grillning, badande och allmänt trevligt med prat och skratt och bara semesterkänsla. Emil följde igår med en kompis familj upp till Överkalix, dom kommer hem på fredag... en välbehövlig paus från syskonen men mamma (och pappa) tycker det känns tomt när en i skaran saknas.

Före frukost gick jag och Figo ut för att fortsätta träningen. Ibland undrar jag om hunden gett sig den på att göra det så svårt som möjligt för mig... tycker inte han det är roligt så ska matte inte heller få tycka det. Med den här inlärningstakten är vi redo för apporteringstest tidigast våren 2011! Han tar den från marken (med ena änden på min fot) men vad har han nu lagt sig till med... han tar bocken och lägger sig ner på sida! Det ser inte särskilt bekvämt ut för bocken sticker ju ut på sidan.

Åh, vad ska jag ta mig till... och i apportkompendiet som uppfödaren skrivit står ingenstans "så gör du när hunden tar bocken och sedan faller platt ner på sida med kisande ögon" *ler*. Ska jag inte göra så stor affär av det, bara backa och kalla in honom (för då kommer han)... eller ska jag kräva att han sätter sig upp... eller bara förhindra att han lägger sig (men då får jag problem, jag har ju bara två händer, och nåt moment blir jag sen in i). Spontant känns det inte rätt att korrigera det faktum att han faller ihop, han har ju bocken i munnen... eller griper just över den.

Jag hoppas att det ger med sig snart. Annars har jag ju alltid ett ess i ärmen (uppfödaren Leif) *flin*... vad säger du om det Figo?