Ett delmål är uppnått, eller?

Har varit till svärmor och svärfar på en kaffekopp. Kycklingarna börjar nu mer och mer utvecklas till hönor (eller tuppar). Dom börjar också bli rätt tama... springer inte iväg så fort man närmar sig. Barnen far ju och lyfter i dom så fort dom kommer dit, så det vore väl konstigt om dom inte blir vana hanteringen. Figo fick träna lite stadga och bara ligga och iakta dom. Bosco gjorde ett utfall... Ted höll emot... och halslänken gick av (tur han var på utsidan)! Det är inte första strypkopplet han förstör... när han mål-låser och sticker är det inte mycket som kan stoppa honom.

Kycklingarna som nu snart är fullstora hönor

Igår när jag körde ett kvällspass med Figo, märkte jag att det började släppa... men jag vågade inte glädjas. Det har varit för många bakslag för att jag ska gå på samma misstag igen... men på förmiddagen hände det igen! Han har nu kanske 15 gånger själv plockat upp apporten från gräset... det går inte undan, men han gör det! Vad det beror på låter jag vara osagt... men efter alla dessa timmar har jag väl lärt mig att läsa honom bättre och kan då gripa in vid rätt ögonblick.

Efter många timmars stretande verkar Figo ge upp kampen... han tar bocken! Men säg den lycka som varar... sen ska vi ju gå igenom samma elände med andra objekt.