måndag 24 oktober 2011

Jakttur med riktig fikapaus

Idag har vi varit på kanske årets sista höstjakt. Åtminstone jag och Ted tillsammans. Vi hoppas hinna med en jakttur till innan det fryser på. Men då vill det till att vädret fortsätter att vara milt.

Idag fick vi prova Astron på Figo. Till en början stirrade jag mest på den lilla skärmen som visade i vilken riktning hunden befann sig och inte minst avståndet till honom. När jag insåg att jag egentligen inte sett mycket av jakten, åkte manicken ner i fickan. Sen tjuvkikade jag bara på den när Figo var borta. Det var mycket trevligare.

Bland det trevligaste, och viktigaste, på en jakttur är fikapausen. Framförallt om man tar en riktig fikapaus med sprakande lägereld gjord av tjärved. När man sitter där och håller kaffepannan dinglande på en pinne över lågorna, mår man som allra bäst. Det är rekreation! Man blir lugn i hela kroppen samtidigt som "batterierna" blir alldeles fulladdade.

lördag 22 oktober 2011

Hurra!

Idag fyller Figo år! Tänk att han redan är 4 år. Jag som har honom som min lilla valp ännu ibland ;-)
Vad kunde då passa bättre än en liten present. Efter lång övertalning av en make som inte har mycket till övers för teknikprylar, så fick jag i allafall köpet i hamn. En gps med hundspårning. Skämtar så klart när jag säger att det är en Figo-present, men det var onekligen lite kul att vi köpte den precis idag.

Jag tror vi närmat oss varandra i denna fråga. Vi plockar lite av mina argument och några av hans och vips har vi ett alldeles eget "avtal" gällande användandet av en astro. Prylen är bra att ha många gånger, men vi har lovat oss själva att inte "missbruka" den. Jakten ska fortfarande vara avkoppling i den enkla naturen, inget teknikinferno.

lördag 15 oktober 2011

Vilse

Jaktsäsongen börjar närma sig sitt slut. I allafall om man som vi, jagar mest på hösten. Vi har varit en sväng och jagat med Figo i skog där vi vet att det finns hyfsat bra med orre och tjäder. Det är privat mark och Ted har varit där tidigare. Figo höll förhållandevis bra kontakt i den stundtals väldigt täta terrängen. Vi hade en riktigt fin situation som Figo presenterade för oss på denna korta tur. Han ställde sig i ett fint stånd men fågeln ville inte ge sig så lätt. Den började löpa i snåret och min fina Figo gjorde helt rätt som följde löpan. Han förmådde inte att trycka fast fågeln igen, utan när den fick en liten nedförslöpa så lättade den, väl skyddad bakom flertalet barrträd. En mikrodels sekund hade Ted skottläge, på det som visade sig vara en fin orrtupp, men missade tyvärr (jag kan inte klandra honom, det var inget lätt skott). Figo var inte komplett lugn i flog, men inte heller så het att han inte kunde stoppas av mig. Roligt, men synd att vi inte fick den orren, för då hade ju Figo fixat hem "alla" fågelarter i höst. Än så länge har vi ju bara järpe, tjäder och ripa, så en orrtupp skulle ju sitta finfint.

På väg hem från jaktmarken hörde vi på radion att en lös hund sprang omkring innanför viltstängslet där vi snart skulle passera. När vi kom fram till området, såg vi mycket riktigt en villrådig hund som sprang längs med vägen. Vi bromsade naturligtvis in och skulle stanna vid sidan, när bakomvarande långtradare bara tutade ilsket åt oss och dundrade förbi i oförändrad hastighet. Vi svängde av på en parkeringsremsa och jag tog mig över E4:an så säkert jag kunde. Jag såg att hunden var både stressad och lite misstänksam, så jag satte mig ner på huk med ryggen mot hunden. Den började då långsamt komma mot mig. Jag kände hur den nosade mig bak på ryggen innan den kom runt för att hälsa på mig. Nu viftade den till och med lite på svansen. Vi satt en liten kort stund och småpratade med varann innan jag bar den över vägen och in i vår bil.

Efter kontakt med polisens sambandscentral kunde jag bli kopplad till den som anmält hunden försvunnen sedan dagen innan. Vi kunde stämma träff och överlämna tiken till dess rättmätige ägare. Skönt att historien fick ett lyckligt slut. Vi kunde bara inte passera utan att göra ett försök att ta in hunden. Hade det varit vår hund hade jag definitivt önskat att någon annan gjorde samma sak som vi gjorde. Som hunden sprang omkring där på vägen, var det bara en tidsfråga innan den blivit överkörd. Det hade jag verkligen inte velat se.

tisdag 11 oktober 2011

Kalabalik på sista rapphönsjakten

På morgonen åkte jag och Figo ut till Leif för att träna för sista gången i höst på rapphönsen. Nu skulle dom nämligen skjutas bort. Vi fick ett par situationer var som fungerade tillfredställande. Figo hade lite problem med apporten av första fågeln som fälldes för honom. Han tog den motvilligt men när han var halvvägs släppte han den. Jag stegade fram och skulle sätta in den i munnen på honom och såg då att det inte var en fågel han hade vid sina tassar... det var en köttslamsa. Skytten (jag sköt inte själv) hade fått in "en kärnträff" på liiite för nära avstånd. Jag lappade ihop fågelstackaren så gott det gick och då tog Figo den stolt.

Figos sista situation var i ett parsläpp. Jag vet inte riktigt vad som gick snett, men så mycket vet jag att han inte följde planen. Han hittade en rapphöna som nyss hade slagit ner på platsen. Figo nöp från full galopp till ett stramt stånd men hamnade väldigt nära fågeln som tog några steg. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig nu. Men om jag formulerar mig så här: om Figo visat tendens till trög avance så fanns inget av det kvar i honom nu (han hade inte ens fått något avancekommando, så detta får nog tyvärr räknas som stöt). 

Han pressade upp fågeln på vingar, kastade sig likt en gepard upp i luften... och tog rapphönan i flykten. Jag får in pipan i munnen och blåser stopp-signalen så det ringer i mina öron. Men tydligen hördes det inte hela vägen fram till Figos trumhinnor. Han spottade ut den flaxande krabaten som sprang för livet. Figo dök åter på den. Jag blåste och vrålade nej samtidigt som jag sprang mot gladiatorutspelet. Figo han upprepa proceduren ett par, tre gånger innan jag var framme och kunde avbryta det hela. Då var det som att Figo vaknade till verkligheten igen och sjönk skamset ner till marken och lade sig på rygg med svansen mellan benen. Avslutningsvis kan jag meddela att rapphönan kilade in i en skreva och var helt oskadd när vi plockade fram den för att se hur det var med den. Så om det är till någon tröst, så var han åtminstone inte hård i munnen. Haha, alltid något! Ja, sedan avslutade jag med att Figo fick hämta in varm, nyskjuten rapphöna. Det skötte han i allafall oklanderligt (fattas väl bara annat efter ett sådant utspel).

Figo sekunderar på långt avstånd när han ser att Rambo hittat "sin" fågel. Snyggt gubben! (Fotat med mobil)

Höstdag

Igår var en riktigt "höstig" dag. Jag tog en promenad med hundarna till småbåtshamnen. De flesta har tagit upp sin båt, men några ensamma båtar låg och guppade vid bryggorna. Bilderna nedan är tagna med mobilen och vissa har riktigt taskig kvalitet. Sorry!

Två snyggingar på rad
Teds kommentar till denna bild: Du passar ju bra med en vorsteh också :-)
Bosco vill leka på sitt brutala vorsteh-vis. Figo tycker inte det är kul, mest läskigt faktiskt
Figo vill gosa. Det får han så gärna
 Igår på eftermiddagen körde vi duvorna till deras nya hem i Skellefteåtrakten. Samtidigt fick vi oss ett träningstillfälle där nere på dom jättelika ängarna. Liam följde med och hjälpte till. han tyckte det var roligt och han är riktigt duktig! Våra hundar fick varsin egen fågeltagning. Vi avslutade med en konkurrenssituation där Figo hittade fågel först och Rambo visade att han kan sekundera respektfullt. Så kul! Alltihop gick till enligt skolboken för båda hundarna. Vi var nöjda hundägare som åkte hemåt igen.

måndag 10 oktober 2011

Höstens sista dagar

Tre veckors förlossningspraktik i Gällivare är avslutade. Nu har jag de återstående veckorna på hemmaplan. När jag kom hem i torsdags kväll möttes jag av hundarna redan i hallen. Figo den sötnosen, anföll mig med full kraft. Skönt att å träffa barnen igen också, när man varit hemifrån och längtat efter dom.

Det känns som att denna jakthöst bokstavligen regnat bort. De fina dagarna som man längtade efter inför premiären, är lätträknade. Nu börjar väl hösten också lida mot sitt slut. Igår var förvisso en riktigt fin dag, men då var det annat som stod på agendan. Liam hade hockeyträning och sedan måste man börja tänka på att vintra ute på gården. Det är ju en klar fördel om man fått undan allt innan snön lägger sig som ett vitt täcke.

I eftermiddag ska mina duvor flytta. Vi kör dom till en karl som har ett fint duvslag. Där kommer dom att få det så bra. Samtidigt som vi kör ner dom, tänkte vi passa på att träna lite också.