tisdag 29 september 2009

Fikabesök

Nu börjar vädret vara mer normalt för årstiden, i morse var det is på bilrutan när barnen skulle iväg till skola och dagis. Men vilken härlig dag! Jag älskar verkligen hösten dessa klara dagar med hög kall luft.
Idag händer inte mycket på hundfronten. Ted jobbar dygn, Saga har dans och Emil karateträning ikväll. Måste passa på att åka in lite före träningen och ta bilder till körkortet som ska förnyas. Som vanligt är jag lite sent ute, har bara två veckor på mig innan mitt nuvarande är ogiltigt. Kanske jag hinner lite apportträning i alla fall innan middagsbestyren väntar.
Så härligt att få springa fritt. Den ena är mer galen än den andra.

Figo tjusig

Bosco ståtlig


Figo spanar ut över viken. Strax efter bilden togs hoppade han i, kanske han såg någon sjöfågel han skulle apportera ;o)

Fikabesök hos mormor och morfar... självklart bjuds det på nybakt äppelkaka även till "pojkarna", för mormor kan inte göra skillnad på sin dotter (mig) och två byrackor ;o)

måndag 28 september 2009

Spännande

På förmiddan tog vi Figo i bilen och åkte ut längs en skogsväg, parkerade och gick in 50 meter i skogen. Där satte vi oss under en stor gran... och lockade på järpe. Figo var ivrig till en början, han trodde nog att han skulle få jaga som vanligt. Efter en liten stund skötte han sig över förväntan. Snart fick vi svar på vårt lockande och fick sedan se en järpe som gick omkring på marken ca 10 meter från oss, så spännande. Tyvärr hann jag inte få upp kameran innan den såg oss och lyfte. Efter en knapp timme började min fot värka och spränga, snart måste vi åka hem viskade jag. Men precis då hade en ny järpe flugit in och satt sig i en gran 20-25 meter från vårt gömsle, så jag härdade ut några minuter till.

En helt avslappnad Figo som faktiskt somnade i gömslet

Figo apportör. Nåja, sanningen är att han inte ville plocka upp den själv. Efter några försök lyckades jag med nöd och näppe få honom att ta den "tunga fågeln" från marken :o)

Ni har kommit rätt...

...jag har bara mixtrat lite med layouten på sidan (något måste man ju sysselsätta sig med när man är sjukskriven :o) ).
Sitter precis och funderar på vad denna dagen ska bjuda på. Håller på att fixa frukost åt Ted som är på väg hem efter ett dygns arbetspass. Då blir han nog glad, för han brukar vara så hungrig.
Vad ska vi bjuda hundarna på idag då (förutom föda)? Ja, något i träningsväg ska jag väl kunna koka ihop. Vi får se...

söndag 27 september 2009

Hårdhudad

Som om det inte vore nog med en ond fot... nu har jag sträckt ryggen också. Skulle bara plocka upp en dummie från marken och vred väl mig lite snett... aj, aj, aj. Typiskt, så går det när man inte kan hålla sig i stillhet.

Jag har i allafall fortsatt träna klockan med Figo som nu varje gång gick åt det håll jag skickade honom. Det fanns dock ett störningsmoment, och det var när han skulle hämta apporten som låg i riktning mot hundgården. Där stod Bosco som så gärna ville vara med, och Figo han ville naturligtvis hellre till brorsan än att hämta en sur dummie till matte. Så där blev det att lägga an den stränga stämman, och resultatet blev att Figo kom krypandes tillbaka med apporten... att han fortfarande försöker med dom där tyck-synd-om-mig trixen! En sak är då säker, synd är det sista jag tycker om honom. Efter fyra (!) månaders nästan daglig träning är jag mer hårdhudad än så.

Som avslutning kastade jag fyra apporter rakt ut, alla på olika avstånd från oss (fortfarande synliga). Sedan fick han springa ut och hämta dom en efter en och lämna av. Lite seg var han, ffa på väg ut. Det som däremot fungerar helt perfekt är att han aldrig (än så länge) spottat ut en apport som han väl tagit i munnen.

lördag 26 september 2009

Klockan

På morgonen tänkte jag "vad ska jag kunna hitta på idag". Ted jobbar, svärmor ska motionera hundarna idag, men inte kan jag bara ligga på soffan med foten i högläge en hel lördag. Inte när det dessutom är sol från en klarblå himmel. Jag tog en värktablett, satte Bosco i hundgården, och tog fram apportbocken och två dummies. Figo är verkligen lustig, när han ser bocken och den lilla dummien blir han glad... men när jag tar fram "den stora gröna", då blir han minst en decimeter lägre (undrar om problemet ligger hos mig eller honom, jag kanske har gjort något fel när vi använt den tidigare).

Jag placerade mig själv på en bänk och började med att kasta några enkla kast, som naturligtvis gick utan problem. Efter det introducerade jag övningen "klockan" för Figo. Den lärde vi oss när Bosco var i denna fas och är en bra övning för att träna dirigering. Den går till så att man har hunden sittande framför sig med blicken mot sig. Sedan kastar man första apporten rakt bakom hunden, den andra 90 grader åt vänster, och den tredje och sista 90 grader åt höger. Alla apporterna ska ligga synliga för hunden, så gräsmattan är perfekt träningsplats. Sedan börjar man att skicka hunden mot den först utkastade apporten. Det låter kanske lätt men det krävs ofta tydliga armtecken också, för hunden brukar vilja gå mot den apport som sist kastades. Gör den det gäller det att komma med ett snabbt nej eller stanna, och när hunden åter lyder skicka den på nytt.

Detta är en trevlig övning och Figo verkar vara mogen för den. Enda problemet är att den stora dummien ställer till det. Figo vägrar ta den utan att jag kommer fram och "hotar med ett nyp i örat". Jag tror att jag får ta tag i den protesten för sig, och när det gäller klockan fixa en annan tredje apport.

Nu börjar vi närma oss målet på riktigt... och jag är så jäkla stolt att jag lyckats knäcka den lilla, men ack så tjuriga settern! Snart ska jag ta reda på hur ett apporttest går till, och då ska vi träna mycket på det. Nu är apport roligt igen, även med Figo.

fredag 25 september 2009

Inspirerad av lockjakt

Läste en jaktkrönika i dagens morgontidning. Skribenten hade upptäckt en ny spännande jaktform då tjädrarna är lite väl få och lite väl skygga, i alla fall för hans unga och orutinerade vorsteh. Det är lockjakt på järpe. Inslaget inspirerade mig. Det skulle kunna vara något, sätta sig i ett gömsle med Figo och locka till sig fåglarna. Då får han träna mycket stadga och förhoppningsvis, om allt går enligt planen, även apportering. För mig är det också ypperligt då jag misstänker att de närmaste veckorna inte kommer att inbjuda till några längre jaktturer. Inte med tanke på min fot som gör sig påmind bara jag går till brevlådan för att hämta in morgontidningen. Men denna jaktform kräver inte mer än att man ska orka sitta stilla på rumpan... och jag är väl buntad så det ska inte vara några problem :o).

torsdag 24 september 2009

Mossig

Jaha, då var det gjort... men lite skrot lämnades kvar. Det skulle kanske göra mer skada än nytta att ta bort det, så jag är tacksam att man tänkte till lite innan stämjärnet och hammaren åkte fram. Men herreguuuud vad mossig jag känner mig! Hjärnan går som i ultrarapid och minnet är som på en guldfisk. Det måste vara narkosgaserna som gör en så trög :o). Inte minns jag att det var så här förra gången jag sövdes. Jag känner mig lika smart som en fiskmås (men dom kanske inte är så dumma :o) ). Jag och min äkta hälft har delat på sysslorna idag... jag har mest legat som en soffpotatis, medan Ted har skött all markservice, allt från taxirörelse till bespisningspersonal ;o)

Ted och en kompis har varit och jagat med Bosco igår på dagen. Flera fina situationer blev det då. Igår kväll före mörkret kom, tog vi en liten jaktrunda med Figo. Jag ville så gärna ut i skogen, man vet ju inte om det dröjer till nästa gång. Figo skötte sig bra, vi hade pingla på honom och vi hörde honom i stort sett hela tiden. Det var bara vid ett par tillfällen som han försvann utom hörhåll några minuter. Två fåglar lyfte framför oss men det var inte Figos verk, det var två klumpfötter som trampade på torr lövsly så det knakade rejält :D. Figo hann aldrig se dom. Sen hade vi en fågel som lyfte bara några meter ifrån oss, men då hade vi nästan kommit tillbaka till bilen och avslutat jakten. Roligt ändå att vi får se fågel. Har hört att det är sämre på många andra ställen.

Hundarna har vilodag idag. Något dom inte verkar fara allt för illa av. Det är inte så dumt att få krypa upp brevid matte i soffan och bara gosa. Puss på dig matte.

onsdag 23 september 2009

Underhållningsvärde

Nu har jag fått tid för att operera min fot. Dom har ringt och frågat om jag kan komma imorgon. Det var bara att gå på apoteket och hämta ut descutan. Det är tvättsvampar och schampo som kan få även den mest ingrodda lortgrisen ren :o). Ikväll är det bara att skrubba och gnugga. Innan vi avslutade samtalet sa sköterskan att jag skulle vara fastande från kl 24 ikväll. Va? ska ni söva mig för att skruva ut några skruvar och mejsla ut en platta undrade jag. Hm, vänta ska jag se, svarade hon... jo, det verkar som att du ska få ett kort rus. Men så härligt, bara det gottaste av narkosen, ingen intubering (slang ner i halsen) svarade jag tillbaka... nej jag skojar, såklart sa jag inte så :o)

Nu behöver jag inte ha dåligt samvete över att jag trakasserat Figos uppfödare titt som tätt med diverse dumma och kanske någon gång ibland även relevanta frågor :D. Jag som trott att det bara varit en uppoffring från deras sida, att lyssna och ge tips och råd för fortsättningen. Nu har jag insett att dom faktiskt även ser ett visst underhållningsvärde i det hela :o). Det är inte alla som frågar om sånt jag frågat om. Jag har aldrig förstått ordspråket "bättre sitta tyst och verka dum, än att öppna munnen och undanröja alla tvivel". Så tyvärr Leif (och Barbro), jag kommer nog även fortsättningsvis att bjuda på ett och annat skratt ;o)

För er andra ska jag berätta om en historia som jag tror hade underhållningsvärde för Leif (det har den iaf för mig så här i efterhand). Jag tyckte att Figo var vidsökt så jag ringde och frågade om tips. Leif tyckte att jag skulle ta in hunden från söket och köra lite apport för att knyta upp honom till mig. Då skulle han ta in svängarna sa han. Sagt och gjort, jag gjorde som jag fått instruktioner om. Figo fick apportera ståltermosen jag hade i ryggsäcken under stort krav. Men när jag sedan släppte honom försvann han ut och gick lika stort i alla fall. Jag ringde upp Leif igen, nu lite lätt desperat. Tipset hade inte funkat, vad ska jag då göra??? Då frågade Leif det han inte frågade första gången, även solen har ju sina fläckar ;) "hur länge är han egentligen borta?" "Ja, säkert minst en minut!!!" svarade jag. Då hör jag ett skratt i andra änden och sen får jag min förklaring. En minut är ett väldigt snävt sök (såvida jag inte har en spaniel). Så detta med apporten kunde jag lägga ner direkt, i alla fall för detta ändamål.

Ja, så kan det gå när referensramen inte sträcker sig längre än till en vorsteh (och knappt ens det) :o)

tisdag 22 september 2009

(In)konsekvens

Vi har lärt våra hundar att inte stå och tigga vid matbordet ;o)... nja, men detta är ingen syn jag gillar. Helst vill jag ha dom på kökssoffan några meter bort, men vad är det man brukar säga... ger man lillfingret tar dom snabbt hela handen. Liam ser dock lite mer road ut än vad jag är... tycker man inte om maten finns det ju två som gärna undanröjer bevisen blixtsnabbt. Fy skäms på er pojkar! :o)

måndag 21 september 2009

Knickers och knätofsar

Så här i efterhand känns det mycket bättre att bara säga "apport" till Figo. Jag vet inte, kanske jag trasslar till det för mig när jag lägger in både det ena och det andra ordet i mina kommandon. Hunden struntar ju ändå i vad jag säger, det är ju innebörden av vad jag säger som avgör handlingen. Fattar ni, eller har jag trasslat till det igen? :o)

Jag måste berätta om något som inträffade när vi började injagningen i höst. Figo satt fint vid min sida, hela tiden ögonkontakt för att få dom förlösande orden i sina öron... "varsågod å sök!" Ted tittade förvånatat på mig. Han skakade lite på huvudet och smålog... då förstod jag att här kommer snart en dräpande (men hjärtlig) kommentar. Han är nämligen både retsam och rapp i munnen, så får han chansen är han inte sen att hugga. Mycket riktigt så kom "varsågod?.. tror du att du tillhör engelska adeln, det är bara knickers och knätofsar som fattas!" Han skrattade gott åt mitt "försök att låta märkvärdig" och undrade vad det var för fel på kommandot "ja!" som vi alltid säger till Bosco.

Nej det är inget fel alls på "ja!" och jag har faktiskt aldrig reflekterat över varför jag säger varsågod till Figo. Jag har i allafall inget engelskt påbrå, vad jag vet. Orden har bara hoppat ur mig och Figo verkar inte ha något emot det... så Ted får fortsätta le åt mina fisförnäma ordval. Den här hösten verkar dom dessutom vara nästan det enda vi har att le åt där ute i skogen ;o)

söndag 20 september 2009

Apport i skogen

Idag tog vi hundarna till skogen. Jag hade med apportobjekt för att träna i mer naturlig miljö. Ted drog iväg själv med Bosco när jag tränade apport med Figo. Jag såg ganska snart ett litet problem. Jag har ju sagt "sök apport" och det har ju fungerat hemma runt huset... men i jaktskogen blev innebörden något helt annat. När jag skickade honom började han först reviera och söka fågel. Han kanske förväxlade kommandot med "varsågod å sök" som jag säger när vi jagar... eller så blåser han mig den lilla luringen :o).

Jag bytte hastigt och lustigt kommando till enbart "apport". Förstår egentligen inte varför jag lagt in "sök" i kommandot. I momentet ingår ju faktiskt att hitta fågel (eller vad det nu kan vara) och hur gör hunden det... jo den söker. Därför borde det ju räcka med enbart "apport". Till en början var han lite tveksam, men efter ett par gånger verkade han förstå.

Jag kör fortfarande med apportbocken. Eftersom jag inte har någon apportfågel så funderar jag på att binda fast lite vingar på den eller en dummie. Det kanske kan fungera som fjäderfä tills vidare.

Två kvistar hade trasslat in sig i bocken men det hindrade inte Figo. Hade detta hänt för några veckor sedan hade han aldrig tagit med den tillbaka.

Saga och Liam följde också med till skogen. Vi konstaterade att hösten kommit en bra bit på väg, även om det fortfarande är varmt

lördag 19 september 2009

Förmiddagsträning

När jag var ute på förmiddagspromenaden hade jag apportbocken med. Jag passade på att träna mera apportsök med Figo. Det fungerar så bra med bocken nu. Han söker den både glatt och rappt. Nu känns det riktigt roligt att träna med honom, men jag anar (vis av tidigare erfarenheter :o) ) att det inte bara kommer att vara guld och gröna skogar framöver... men jag tänker njuta av framgångarna så länge dom varar.

Figo har precis fått kommandot apport och sätter av i bra fart...

... men vart är den? Kanske jag gjorde det för svårt. Jag fick åter säga "ja, apport"

Här har Figo hittat bocken under en snårig gran, så duktig!

Ser ni det jag ser... glädjen och farten?

fredag 18 september 2009

Helrenovering

Idag har det inte blivit så mycket roligt för hundarna. Figo har fått sig en liten runda i skogen. Någon fågelkontakt på avstånd blev det, men inte mer.

Jag har sett att Figo haft rätt mycket tandsten på kindtänderna så idag tog jag tjuren (settern) vid hornen för jag har en tandskrapa från en gammal tandläkare. Vi gjorde bort allt "läskigt på samma gång, man kan säga att han fick sig en helrenovering :o). Först frisering av håret under magen och runt snoppen (det ser inte fräscht ut när den ser ut som en vildvuxen buske som spretar åt alla håll :o) ). Efter det var det dags för kloklippning, det tycker han egentligen inte är farligt men han blir så ömklig när klotången åker fram.

Sedan var det då dags... för den stora kampen trodde jag. Men tänk så fel man kan ha. Jag la Figo på rygg och där låg han som förlamad tills jag skrapat rent varenda tand på honom! Han till och med höll upp gapet när jag krävde det av honom. Jag var helt förbluffad när jag var klar, inte en enda protest hade han gjort.

torsdag 17 september 2009

Boscos välgärning

Har varit på planeringsdagar med jobbet på Källans Spa och Hotell i Åmliden. Jag har varit där förr men kan inte nog beskriva hur vackert och avkopplande miljö det är där ute mitt i den västerbottniska vildmarken... bara berg och skog runt omkring en, så långt ögat når. Det är livet det!

Det blir inga kycklingar från affärens frysdisk... i alla fall inte i helgen :o). Mitt under konferensen plingade ett meddelande i min mobil. Det var Ted som var ute och jagade och just fällt första fågeln för säsongen... det var på tiden!

Det var Bosco som funnit fågeln, en tjädertupp på 4-5 kg! Jag vet inte om jag gladde mig mest över att dom äntligen fått lön för mödan eller om det var för att det var Bosco som presenterat fågeln. Jag hade nog, ärligt talat, blivit mer än nådigt besviken om jag inte fått vara med vid första fällandet av fågel för Figo. Jag vet ju att Ted inte jagar själv med Figo ännu, så jag behövde faktiskt aldrig vara orolig.

Ted sköt och tjädern dalade ner bakom en slänt. Eftersom Bosco är väldigt hård i munnen så gäller det att vara snabb på benen om man vill ha en intakt fågel med sig hem. Jag lovar, Ted kan springa snabbt... men inte lika snabbt som en vorsteh. För när han kom över krönet så var Bosco redan framme vid fågeln. Han låg ner med ett fast grepp om halsen på tuppen, som fortfarande sprattlade (men inte så länge till i den käften kan jag säga :o) ). Men man ska ju tänka positivt och då tänker jag att Bosco gjorde en välgärning som inte lät den komma undan. Att han sen gärna äter upp fågeln själv, behöver man ju inte orda så mycket om... det låter inte lika bra då, eller hur
;o)

Den odresserade vorstehn har räddat jakten. Denna bild kom i mobilen, en präktig tupp och en lycklig hund

tisdag 15 september 2009

Love, love, love!

Ted jobbar och Saga har haft dansträning så hundarna har stått i hundgården från morgonen till 19:30 idag. Ibland blir det tyvärr så, men jag får trösta mig med att dom trots allt ändå har det ganska bra på det stora hela. När jag lagt dom mindre barnen tog jag ut Figo på gården. Jag tänkte fortsätta med apporten som gick så bra igår. Eftersom jag åker bort med jobbet imorgon och inte kommer hem förrän på torsdag, ville jag verkligen köra ett pass med honom. Men oj så mörkt det är ute på kvällarna nu. Det var så mörkt att jag inte såg över gräsmattan. Då fick jag en idé... nu skulle Figo verkligen få använda luktsinnet. Jag hämtade PET-flaskan med Frolic inuti. Då skulle han ju känna godislukten även om han inte såg flaskan.

Jag kastade sedan så långt att man inte såg den, men fortfarnade helt öppet på gräset. Tänkte att man måste ju värma upp honom lite först. Jajamensan, det gick som smort. Förvisso var det ju inte så svårt, men ändå. Sedan stegrade jag svårighetsgraden eftersom: bakom en vinbärsbuske, in i häcken och sedan på andra sidan häcken. Allt gick som en dans och Figo kom tillbaka med glädje varje gång! Sista "söket" före jag skulle avsluta ville jag ge Figo en riktig utmaning. Kanske dumt egentligen, det vore nog smartare att avsluta med lite lätta övningar. Men men, det tänkte jag inte på då, ivrig som jag var. Så jag kastade flaskan över häcken ner i ett djupt dike där gräset är lite högre. Den hamnade helt osynligt. Perfekt! tänkte jag och skickade honom "sök apport!"

Figo satte av full av självförtroende efter de senaste framgångarna. Först sprang han genom mörkret fram till häcken och sökte av på insidan. Sedan plöjde han genom häcken och sökte febrilt även på utsidan, men ingen flaska hittade han. Då kom han tillbaka på gården och stannade upp och tittade frågande på mig. Där stod vi båda två och glodde på varann. Jag tänkte se om jag kunde vänta ut honom, men till sist sa jag "ja, sök" igen. Då fortsatte han arbeta. Efter en stund började jag fundera om jag verkligen är smartast i byn, som stegrade svårigheten så förbaskat... och hur skulle jag göra om han inte hittade den. Så långt hade jag inte tänkt (som vanligt). Minutrarna gick (idag var det flera) och Figo han sökte i mörkret.

Vilken känsla när jag sen ser en vit skugga som kommer springandes genom mörkret mot mig! Han hade hittat flaskan och lyckan visste inga gränser, varken för mig eller Figo. Nu har han verkligen greppat detta med att söka apporten... och jag, jag är så förblindat kär!

Love, love, love

Tack Barbro & Leif för denna underbara hund!

måndag 14 september 2009

Mera sök apport

Jag har just varit ute och kört ett apportpass med Figo. Jag vet inte riktigt "vart jag är i träningen" för ambitionen att strikt hålla mig till apportkompendiet har nog spruckit för länge sen. Dessutom får jag ju inga apportfåglar, skytten måste ha gått på semester ;o). Så jag håller till godo med annat som kan vara lämpliga (och olämpliga) objekt. Idag har vi dock fortsatt på temat att söka apporten. Senaste träningen med detta var ju när han fick söka flaskan med godis i. Idag tog jag apportbocken och gick ut.

Först blev det några synliga kast och sedan gömdes apportbocken i häcken, vilket var lite svårt. Han sökte en kort stund, men kom sen till mig och fjantade på. Ni vet, sökande efter uppmärksamhet och stöd i vad han skulle göra. Rätt eller fel så följde jag honom en bit på vägen och visade med hela mig i vilken riktning bocken låg (2 meter rakt fram under en hängande kvist) och då hittade han den.... åh såååå duuuuktig! Tror ni Figo var nå´ glad och stolt :o).

Jag är ju lite korkad så jag nöjde mig inte med dessa övningar. Nu skulle svårigheten och kravet stegras! Vi gick ner till tomtgränsen och där kastade jag apportbocken 15-20 meter rätt in i högt gräs. Figo skuttade iväg likt en antilop, först i rätt riktning... men han gick förbi. Han letade och nös och frustade. Jag inbillar mig att han försökte rensa rent näsborrarna så han skulle känna lukten bättre. Han letade och letade. Jag trodde att han skulle ge upp när som helst och komma tillbaka till mig, men han fortsatte. Efter någon minut (jag tyckte det kändes som många minuter) hittade han den... och så snabbt han kom springandes med den till mig. Hela han brann av iver, han nästan pep lite när han satte sig framför mig för att få lämna av. Tror ni jag var nå´ glad och stolt?!.. massor! :o)))

söndag 13 september 2009

Åby-älven

Nu är vi hemma igen efter en härligt avkopplande helg! Skönt att bara vara, alla måsten och göromål är som bortblåsta... tills man kommer hem, då är det bara att börja ta tag i tvätt, disk och annat igen.

Det första vi såg när vi kom fram i fredags, och skulle rasta hundarna, var en skogshöna som flög ut framför oss. Sedan när Ted gick en sväng själv med Bosco var dom på flera fåglar... säger han i alla fall ;o). När jag sen följde med var då landskapet sterilt på fåglar, men vad tusan det finns ju gott om kycklingbroilers i frysdiskarna... så vad är väl egenhändigt skjuten fågel jämfört med det :o).

En irriterat närgången geting kom in i husvagnen. Jag tänkte vifta ut den så jag tog det jag hade i handen (en gaffel) och laddade. När den kom mot mig drämde jag till. Jäklar vilken fullträff, jag fick till en smash så den flög ut genom dörren rakt mot Ted som stod precis utanför... och stack honom i nacken. Stackarn han for omkring som en skadskjuten kråka för getingen hade fastnat innanför huvan på tröjan... men det såg så roligt ut och jag är ledsen att jag inte kunde hålla mig för skratt. Det är nog en av få gånger jag fått se Ted "dansa"... och kanske är det lika bra det :o)

Här kommer en bildkavalkad från vår lilla tripp.

Hundarna lekte tafatt i en stor grushög, här kommer Bosco i full fart...

och här har vi Dumbo... förlåt, jag menar Figo :o)


Saga busar med farfar

Jag med hundarna i skogen

Teds kusin kom på en blixtvisit. Har ni sett något så vackert dom hade med sig

Figo hann få sig en liten lekstund med deras hund Svea... jag undrar om han verkligen vill träffa henne igen :o)

Liam var eldmästaren som vaktade elden och såg till att den inte slocknade. Ibland la han på lite väl mycket.

Emil och Figo

Figo i ett stilfullt stånd... nja inte riktigt, han tar sats för att hoppa över till nästa sten.

Det är vackert kring Åby-älven. Hundarna passade på att ta sig ett dopp. Själv höll jag på att ta mig ett jag också... ofrivilligt med kamera och allt. Lägligt kom en hjälpande hand från min man precis i rättan tid

fredag 11 september 2009

Annorlunda halssmycke

Håller på att packa husvagnen. Vi ska och viltcampa över helgen, på samma ställe som Figo ställde sina första fåglar. Vi tänkte gå någon sväng för att se om vi kan få någon träningssituation. Just ja, jag har inte pipan på mig... måste fixa det omgående. Jag är nu mer nästan ett med denna visselpipa. Det har faktiskt hänt att en del frågat vad jag har för annorlunda halsband. Den som frågar verkar inte vara ute efter var dom kan få tag på en själv, utan mer förbryllad över hur man kan välja något sådant som smycke :o).

Hundarna står i hundgården och väntar. Dom verkar ha upptäckt att det är något på gång för dom ser till att hålla sig nära dörrsektionen. Kanske för att vara säkra på att inte bli kvar när vi hämtar dom.

Hade sms-konversation med en glad och lycklig Agneta igår kväll. Hon har nämligen lyckats ta sig till final med Fiona i Fjällpokalen! "Fiona-fräck" är kullsyster till "Figo-liten". Jag håller tummarna och hoppas att det ska gå bra även finaldagen.

torsdag 10 september 2009

Linförigheten bäst utan lina

När vi tog kvällspromenaden med hundarna tog jag Figo i koppel. Jag brukar nästan aldrig ha honom kopplad eftersom vi alltid har Bosco det. Jag bestämde mig redan innan vi fick hem Figo att jag inte ville ha två hundar i koppel. Därför har jag Bosco kopplad och Figo lös brevid och det har fungerat väldigt bra. Det som slog mig ikväll är att Figo egentligen skulle behöva träna linförigheten. Det är inte så att jag måste gå på hälarna precis, men han vill gärna trippa en meter framför mig. Mycket konstigt eftersom det inte är samma problem när han inte har koppel på sig. Då söker han kontakt titt som tätt genom att snegla upp på mig. Skulle han hamna framför mig, saktar han in, tittar upp och väntar in mig.

Detta beteende måste definitivt ha med hundhållning att göra. Det är inget jag tränat medvetet med honom. Jag har bara tagit för givet att han ska fungera på detta vis. Eftersom jag måste ha lite mer koll på Boscos förehavanden under promenaden (framför allt vid möten med andra hundar) har jag varken tid eller lust att hålla koll på en andra hund. Jag vill att Figo håller koll och följer mig... och det gör han.

Doktor Figo

Igår kväll när jag droppat örondropparna i Sagas öra, la jag förpackningen på hennes säng. Sedan hittade jag den inte. Vi vände ut och in på sängkläder, drog fram sängen för att se om den ramlat ner bakom. Ingenstans hittade vi den. Men vart har dom tagit vägen?? Jag hade ju allt här nyss, inte kan dom vandra iväg av sig själv. Strax föll poletten ner... när jag såg Figo i dörröppningen till rummet, slickandes sig om munnen! Tydligen smakade örondroppar inte så bra för han hade spottat ut korken i trappen.

Puh, då kanske man inte håller på att bli dement i alla fall då :o).

onsdag 9 september 2009

Den goaste hunden

Jag har funderat lite på varför det känns så där varannan dags bra respektive dåligt gällande hundträningen. Jag tror jag har svaret också. Dagar det känns bra behöver nödvändigtvis inte ha skördat framgång, utan det beror nog mer på att jag fokuserar på det jag jobbar med just då. När jag däremot börjar blicka framåt mot eventuella kommande problem, då blir jag missnöjd... missnöjd över mig själv och orättvist missnöjd över Figo (stackarn kan ju inte göra mer än han hinner lära sig).

Så nu har jag bestämt mig, inget mer gnäll på Figo. Han är ju finaste goaste hunden (apportträningen har inte bara bundit upp Figo till mig, den har även bundit mig till honom). Jag pratade med Agneta häromdagen (som har syskon till Figo). Vilken trevlig människa du är, och vilken härlig inställning! Vi verkar faktiskt ha mycket gemensamt (även förutom Tigger och Figo). Synd bara att vi bor så långt ifrån varandra, annars kunde vi tränat tillsammans. För vem förstår en bättre än någon med en klonad variant av sin egen hund. Nej, jag tror jag ska börja anamma ännu lite mer av din obotliga positivism :o).

Till helgen går Fjällpokalen av stapeln uppe i Gällivare. Vad jag har hört så ska några Åshamras hundar delta. Jag hoppas ni får tur med väder, hundar och fåglar. Ni har ju tur på en punkt i alla fall... att jag inte ställer upp med Figo. Han skulle ju ha sopat rent och kammat hem 1:a priset ;o).

tisdag 8 september 2009

Hund till salu

Det har varit en lång natt innan morgonen kom. Saga vaknade sent igår kväll och kom gråtandes, hon hade så ont i örat. Hon är öronbarn och har rör men visst rann det en hel del ur örat, den saken var klar. Nåja sjuksköterska som man är, så uppsöker man inte sjukvården i oträngt läge (mina läkarkollegor brukar säga att barn till sjuksköterskor är det synd om ;o) ). Jag fixade och donade, bäddade och pallade upp bakom huvudet så hon fick halvsitta och sova... men idag fick vi uppsöka vårdcentralen, som patient.

Jag tänkte ta mig an ett rejält apportpass med Figo idag. Tror ni det blev så? Icke sa nicke, nog för att jag körde några övningar, men med tanke på att jag varit hemma hela dagen får jag nog räknas som väldans lat. Tänk vad tiden kan göra att man förtränger saker och ting. Jag som just börjat minnas hur roligt det varit hela sommaren med all träning jag och Figo-liten ägnat oss åt. Idag fick jag ett uppvaknande... hunden är till salu! Eller förresten, vid snabb affär är jag beredd att lägga till lite själv bara för att bli av med honom ;o). Vad är det för fel, hur kan en sån liten skalle inrymma en sån tjurighet?!

Han verkar ha fått för sig att det är han som bedömer lämpligheten i vilka objekt som ska hämtas för passar det inte "herr Sork" förvandlas han till en slemhög. Lätta trevliga saker går som en dans, men när det vankas "otäcka" grejer, då ni. Och jakten ska vi inte tala om. Snart blir det väl som för en kollega till Ted. Han berättade att han och hans hund utvecklat ett eget sätt att jaga på... hunden jagar på sitt håll och kollegan jagar på sitt, sen möts dom där ute i skogen ibland. Ja ja, riktigt där är vi väl inte... ännu :o)
.

Figo fortsätter sätta mitt tålamod på prov!

måndag 7 september 2009

Sök apport!

Det märks kanske att apporteringen nästan helt legat nere ett tag. Det beror dels på jakten men största orsaken är min leda. Jag har varit så less och hade jag vetat vad jag gav mig in på när jag startade upp träningen, vete fåglarna om jag inte låtit bli. Vad jag däremot vet, är att uppfödarna visste precis vad som väntade mig... jag vet inte om jag ska banna eller tacka för att dom, likt smidiga katter undanhållit mig sanningen ;o). Nää jag skojar, självklart tackar jag för allt stöd jag får, det vet ni Barbro & Leif.

Ikväll har jag gjort något riktigt roligt. Jag vet inte om det är i linje med hur långt vi har kommit i apporten. Men i vilket fall så struntade jag i det. Jag tog en liten PET-flaska som jag hackade några hål i och fyllde (nja, fyllde och fyllde) med hundgodis. Figo fick sitta i köket medan jag "gömde" flaskan runt hörnet i hallen. Sedan gick jag tillbaka och kommenderade "sök apport". Detta var lite riskfyllt, för som vanligt kör jag ibland mer på spontanitet än beräknad planering. Om detta skulle fungera visste jag naturligtvis inte, men det var i så fall ett senare problem :o). Han satte iväg runt hörnet och försvann... och kom tillbaka med flaskan! :o)

Nästa försök gömdes flaskan till vänster istället för till höger om dörrposten. Samma kommando, samma hund som satte av... men nu gick han åt fel håll. Ha! där lurade jag honom allt. Han tvärstannade och stirrade en stund på golvet där flaskan låg förra gången (hi hi, det såg både roligt och sött ut). Sedan kom han igång med nosen, vände och hittade flaskan. När han lämnade av till mig fick han en godis som belöning... han var ju sååå duktig!
.

En stolt Figo har hittat apporten och kommer för avlämning

söndag 6 september 2009

Finsmakare?

Idag har jag tagit tag i något som hängt över mig hela sommaren... jag har tapetserat Sagas rum. Hon har valt sina tapeter helt själv (det är inget jag skulle välja precis) och är förmodligen en 7-årings dröm... blommor på rosa botten.

När jag står och rengör pensel och roller på toaletten kommer Figo in. Han har för övrigt gjort mig sällskap och övervakat mitt arbete en lång stund. För er som inte känner till Figo, kan jag meddela att han är väldigt innovativ :o). I alla fall, när jag står där ser jag något i ögonvrån. Figo närmar sig toalettstolen, sedan sticker han ner huvudet och tar sig en slurk ur den! Men usch!.. nog har han väl bättre vatten i hundskålen. Det verkar inte vara någon finsmakare vi har att göra med här. Nu blir det inga mer pussar på ett tag, snuskpelle.

lördag 5 september 2009

Kärleksfullt bus

Figo uppvaktar till lek...

... Bosco tar ett snabbt grepp...

... och Figo har mött sin överman... tur att allt bara är kärleksfullt bus.

Historien upprepar sig

Har nyss kommit hem efter en morgontur i skogen. Vi tog bara med oss Figo idag. Åh, så mycket lugnare det kändes för mig. Annars har jag ju Bosco kopplad när Figo söker... av den enkla anledningen att han annars skulle förstöra en ev fågelsituation för Figo.

Nu gick vi en runda på ca 1,5-2 timmar. Historien upprepar sig gång på gång. Figo söker av mycket mark med fin reviering. Jag vet inte om han tagit in söket eller om det bara är jag som är lugnare inombords, men jag tyckte mig ha ganska bra koll på vart han ungefärligen befann sig. Tre fåglar såg vi idag (i närheten av Figo). Två av dom kan ha lyft på egen hand. Men minst en var definitivt Figos verk att den kom på vingar.

Han var borta en längre stund än vanligt. Dessutom på ett parti där vi vet att det allt som oftast ligger fågel. När vi inte hörde eller såg honom på några minuter, la vi långa benet före i riktning mot det håll vi trodde han var. När vi är nästan framme kommer en orrhöna på vingar... och kort därefter en setter på raska ben :o).
.
Ja-a vad ska man göra. Han kan ju faktiskt i bästa fall (teoretiskt sett), ha stått någon minut. Kanske vi hade fått till en lyckad situation om vi hade varit mer alerta själva.
.

Förutsättningarna finns, bara den som lever får se om jag lyckas få till denna setter

fredag 4 september 2009

Blöt jakttur

Idag har jag hämtat ut min nya kamera... den verkar så bra! Nu måste jag bara bekanta mig med den. Ted han tycker nog mest att den kostade för mycket pengar (lätt för honom att säga som aldrig tar några bilder :o) ), "Du hade ju i princip fått en bössa för det priset" säger han lite retsamt. Men vad ska jag med en bössa till, jag har fullt upp med logistiken kring gubbar och hundar under jaktturerna ;o).

Morgonen bjöd faktiskt på en jakttur, en väldigt blöt sådan. Det började med uppehåll, så jag beslöt mig dumt nog för att lämna regnkläderna i bilen. Efter en liten stund började det småregna, för att till sist hällregna. Då ångrade jag bittert mitt beslut. Jag vet inte om det var jag eller hundarna som var blötast men vi såg ut som dränkta katter efteråt. En enda skottchans var vad som bjöds (för Bosco)... men den orrtuppen flög vidare.

Figo gick tomt hela rundan men det ska tydligen inte göra så mycket. Han fortsätter linjen med fin reviering. Idag gick han faktiskt inte lika stort som tidigare. Undrar om det kan ha att göra med att det regnade och att det knappt fanns vittring i luften. Han var aldrig utom synhåll mer än en kort stund... vilket resulterade i att jag faktiskt aldrig kände mig stressad idag.

Nu är jag däremot otålig och vill att Figo ska komma i fågel lite mer kontrollerat. Senaste gångerna har det ju varit in i snår och ut med flygande fågel. Han började ju sin "karriär" så bra med stånd, resning och stannasignal. Nu känns det mer som att det håller på att gå åt pipsvängen alltihop. Antingen flaxar det fågel hej vilt eller så går han tomt, men aldrig någon tillfredställande situation :o(. Tänk om man hade känt någon med en fungerande hund. Då hade man ju kunna ta den hunden från ståndet och låta Figo går fram. Nu är det ju inte så och Figo, han kommer nog aldrig att hinna bli en bra jakthund... inte med mig som förare i alla fall.

torsdag 3 september 2009

Smygreklam

Ikväll har Liam haft sin sista fotbollsträning för säsongen. Han avslutade med att göra tre mål, gissa om det var en stolt kille som gick hem efteråt :o). Nu laddar han för hockeyn som ligger honom än närmare hjärtat. Han har plockat fram hockeyutrustningen och spelar hockey i köket med kökssoffans ben som målstolpar.

Efter träningen kom en granne förbi. Hon undrade om jag ville följa med på en långpromenad. Det passade ju bra, då fick hundarna sin kvällsrunda. Figo har totalt charmat henne. Hon har skött om en engelsk setter för många år sedan och tycker mycket om rasen. Dom har funderat på att skaffa en själva. Jag kunde bara hålla med om att valet av ras är bra. Jag kunde inte heller låta bli att göra smygreklam för Sveriges bästa engelsk setter uppfödare ;o). Så vem vet, så småningom kanske det finns två Åshamrahundar i Rosvik.

onsdag 2 september 2009

Nytt trappsteg tornar upp sig

Hade tänkt åka en liten jaktrunda efter jobbet, men det kom en väldig regnskur så det blev inget av det. Men på fredag är både jag och Ted ledig, så då blir det en skogstur. Vi åker till en kompis som har skog och provar jaga på hans mark.

Istället fick hundarna nöja sig med ett litet apportpass under promenaden. Jag tog med apportbocken för att få lite miljöombyte för Figo. Det har ju blivit väldigt mycket träning hemma på gården. Det hade hunnit bli mörkt och han såg inte alltid vart den landade. Det gick väl sådär. Ibland hämtade han den själv men några gånger behövde jag följa med en liten bit och "visa vägen"... men så stolt han såg ut när han lyckades (och berömmet visste naturligtvis inga gränser)!

Bosco fick jobba han med. In med apportbocken i skogsterräng (utan att han fick se vart den låg)... sen dirigering till ungerfär rätt plats... och sedan en skärpt vorstehnos som spårade upp objektet och glatt lämnade av till husse. Gång på gång och varje gång helt klockrent, det är så att man ryser.

När jag ser Bosco arbeta på detta sätt, ger det mig en kick att fortsätta traggla igenom apporten till fullo med Figo. Jag tänker inte ge mig förrän det är jag och Figo som står där. Just nu har nästa trappsteg tornat upp sig framför oss. Han tjurar ihop på svårare objekt, men jag vet ju nu att jag kan bemästra honom, så jag biter ihop (hoppas bara att käkarna håller ;o) ).

tisdag 1 september 2009

Hur får man tiden att räcka till?

Har börjat känna av lite "stressmage". Jag trivs inte när huset är ostädat... men när jag städar får jag dåligt samvete över att hundarna bara står i hundgården... när jag aktiverar hundarna mår jag dåligt över att jag inte tillbringar mer tid med barnen... och när jag gör saker med barnen förfaller huset. Ser ni problemet... dygnet har för få timmar. Jag försöker utnyttja en del av senkvällen och förnatten men det verkar uppenbarligen inte vara en bra idé. Det enda det resulterar i är för många koppar kaffe på jobbet, för att hålla sig alert. Jaja, nog om detta, bloggen heter ju hundliv inte gnällkärringen. Jag citerar en man, som jag inte namnger här, som sa "sova, det får man göra i graven".

Nu har jag i allafall bestämt mig för en kamera. Det blir en systemkamera, Canon EOS 1000D (den ligger inte mycket högre i pris än en kompaktkamera av bättre kvalitet). Jag köpte den med ett normalobjektiv (18-55mm). Jag vill gärna komplettera med ett zoomobjektiv men det får vänta ett tag. Så snart kommer inläggen att blandas med canonbilder :o).