söndag 27 september 2009

Hårdhudad

Som om det inte vore nog med en ond fot... nu har jag sträckt ryggen också. Skulle bara plocka upp en dummie från marken och vred väl mig lite snett... aj, aj, aj. Typiskt, så går det när man inte kan hålla sig i stillhet.

Jag har i allafall fortsatt träna klockan med Figo som nu varje gång gick åt det håll jag skickade honom. Det fanns dock ett störningsmoment, och det var när han skulle hämta apporten som låg i riktning mot hundgården. Där stod Bosco som så gärna ville vara med, och Figo han ville naturligtvis hellre till brorsan än att hämta en sur dummie till matte. Så där blev det att lägga an den stränga stämman, och resultatet blev att Figo kom krypandes tillbaka med apporten... att han fortfarande försöker med dom där tyck-synd-om-mig trixen! En sak är då säker, synd är det sista jag tycker om honom. Efter fyra (!) månaders nästan daglig träning är jag mer hårdhudad än så.

Som avslutning kastade jag fyra apporter rakt ut, alla på olika avstånd från oss (fortfarande synliga). Sedan fick han springa ut och hämta dom en efter en och lämna av. Lite seg var han, ffa på väg ut. Det som däremot fungerar helt perfekt är att han aldrig (än så länge) spottat ut en apport som han väl tagit i munnen.

1 kommentar:

  1. Hej.
    Jag tränar också klockan med Liva,tycker det är en bra och rolig övning.Går oftast ganska bra..tror poletten börjat ramla ner.
    Ha det.Kram /veronica o vovvarna

    SvaraRadera