Önskar Er Alla
Gott Nytt År!

Ta hand om varandra
...och glöm inte djuren!

Vilken utmärkt idé

Idag är det bara -8, så härligt att vara ute då. Jag, Saga och Liam har varit och handlat på affären. Saga åkte skidor och Liam fick lifta bakom hundarna! Ja, han har gjort sig illa i foten och att gå fram och tillbaka skulle bli för långt. Då kom vi på idén att fästa ett tefat i draglinan. Det var en uppskattad idé kan jag lova. Jag tror både barn och hundar tyckte det var roligt.

Liam får skjuts medan Saga tar sig fram för egen maskin

Julgran på fall

Idag har vi varit på Leos Lekland med barnen. Eftersom det varit så kallt en period nu så har det blivit lite utevistelse och det är inte bara i hundarna det kryper av energi som vill ut. Eftersom vi bara hade en hundbur inne i huset så fick en av hundarna vara lös i huset. Jag valde Figo eftersom jag trodde att han skulle kunna tillfoga minst skada på inredning och diverse lösa föremål.

När vi kom hem var jag på lagom bra humör. Jag hade slarvat bort mina fina tumhandskar i skinn på någon affär vi passerat i stan. Väl hemkommen skulle det visa sig att mitt humör inte skulle få sig en knuff i rätt riktning. Figo den kraken hade nämligen vält omkull julgranen och tuggat sönder (och kanske i sig) flertalet julgranskulor.

Jag ville att vi skulle kasta ut granen men blev nedröstad. Granen ska stå kvar inne över nyår heter det. Så nu står den där, lutande åt nord med barr som till antalet uppskattningsvis kan komma upp i hälften av sin ursprungliga nivå. Dessutom ser det kvarvarande pyntet, som visserligen överlevt setterns käftar, ut att ha passerat sina bättre dagar. Nej, nu är det bara att vänta in det nya året, så eländet åker ut.

Morsan klipper till

Emil fick plötsligt för sig att jag skulle klippa honom kort. Han ville förändra sig och nu skulle det bli snaggat istället för rockabilly. Jag var i stort sett klar med frisyren när jag bara skulle dra några drag med klippmaskinen uppe på huvudet en sista gång, för att få bort de sista spretande stråna som stack upp. Två snabba drag hann jag med innan jag insåg mitt misstag. Shit, jag hade munstycket inställt på 5 mm!!! Ja, nog blev slutresultatet snagg alltid. Men så här i efterhand, min grabb passar ju i alla frisyrer. Med eller utan hår, han är lika snygg vilket som. Bedöm själva

Ovan: Efter besök hos frissan

Till höger: Efter besök hos "Salong morsan" ;)

Jaja, grabben är nöjd. Det är väl huvudsaken.

Så kan det gå

Saga fick en fittnessboll i julklapp. Jag tänkte jag skulle prova den med lite sit-up´s. Fick inte vara ensam länge på den bollen. Se vad som hände. Kanske bäst att Saga får ha bollen själv för sina balansövningar.

Åh, det ser roligt ut. Jag vill också vara med

Oj då, gick visst inte så bra...

Förlåååt matte, det var inte meningen att förstöra.

 Ps. Så klart var "mini-paparazzin" Saga snabbt framme med kameran. Annars hade ni aldrig fått se min klumpiga övning :-)

Det gäller att ta det kallt

Kylan vill på att ställa till det, men idag hade jag bestämt mig. Hundarna behövde komma ut men sanningen är att jag, minst sagt, är i lika stort behov av dagsljus och friskluft som dom är att få sträcka på benen. Hela förmiddagen väntade jag på att kylan skulle släppa, åtminstone någon grad, så kvicksilvret inte skulle ligga under -20*. Till slut stod jag inför två val: 1) att bege mig ut i kylan och få lite solljus, eller 2) att bege mig ut i kylan i mörker. För mig var det egentligen inget val. Min hjärna skriker efter dagsljus för att fylla på med "må-bra-hormoner". 

Jag tog skidorna och tänkte mig först att bara åka med en hund, men ångrade mig när jag väl stod i startposition. Varför skulle en få springa lätt brevid medan den andra fick jobba? Så slutade det att båda stod selade och klara. I samma veva som jag var fullt koncentrerad att få händerna i stavöglorna så var hundarna fullt fokuserade på något helt annat- full fart framåt! 

Nu gällde det att ta det kallt. Kommunen håller på att avverka skog mellan vårt hus och isen så det ligger träd likt ett plockepinn överallt. Men med tungan rätt i mun och ett och annat tjut så klarade jag färden ner till öppna ytor på isen. Stilen var det nog inte heller något fel på... om jag haft huvudrollen i en komedi vill säga. Jisses, det märktes att det var ett tag sedan dom fick dra senast. Kylan verkade inte ha någon bromsande inverkan. Trots mina ögons vittnesbörd hoppades jag att den åtminstone kunde förmå dom att coola ner lite innan vi nådde skogen på andra sidan viken. Om inte kall luft kunde bromsa ekipaget så kunde i allafall kallt vatten göra det... flödvatten. 

Nu är i allafall årets första tur ensam med båda hundarna avklarad. Som vanligt är det med skräckblandad förtjusning. Lite läskigt är det allt när man känner att kontrollen av farten inte helt och hållet ligger hos en själv. Men å andra sidan är det en hissnande känsla som inte kan beskrivas, den måste upplevas.

Ett frostigt ekipage

Snälla matte, nu räcker det

Drömmen blir verklighet?

Nu går jag på ledighet, resten av veckan! Jag ska bara njuta och ladda om. Hoppades få börja första dagen (imorgon) med en skidtur på isen med hundarna i strålande sol. Enligt SMHI verkar förhoppningarna kunna komma att stämma... åtminstone delvis. Förvisso skulle det kunna bli en skidtur i ett soligt vinterlandskap, men enligt prognosen kommer temperaturen att sjunka ner till -25 grader till imorgon. Det förtar ju lite av njutningen måste jag tillstå. Så vi får väl se om det blir skidor eller apostlahästarna som blir aktuella. Ut ska jag under den ljusa delen av dygnet, på ett eller annat sätt.

Jag har något spännande framför mig. Fick idag veta att jag kommit in på en utbildning jag sökt! Jag har sedan jag utbildade mig till sjuksköterska alltid haft en dröm att vidareutbilda mig till barnmorska en dag. I höstas kastade jag in en ansökan och har nu kommit in. Det är en distansutbildning från Umeå universitet. Även om utbildningsplatsen är säkrad är det annat som jag måste få ihop innan drömmen blir verklighet. Det är 25 mil enkel väg till Umeå och jag måste få studierna att gå ihop med familjelivet också. Men kanske, kanske om jag har tur och allt går min väg, blir jag färdig barnmorska om ett och ett halvt år. Det ni!

Vilken dag!

Vi har haft en lugn och trevlig julhelg och tomten hittade till barnen i år också. Alla var nöjda och glada, om än trötta när julaftonen gick mot sin ände.

Idag var vi bjudna på barndop, trevligt. Lille Theo skulle döpas och det gick så bra. Gott fika kunde vi njuta av medan vi visste att hundarna låg och sussade gott där hemma i buren. Vi hade nämligen hunnit med något väldigt trevligt också på förmiddagen...

Äntligen gjorde vi slag i saken och träffade Johan och Åsa med sina 2 vorsteh- och 2 pointerbrudar. Bosco och Figo tyckte nog det var riktigt trevligt att råkas. Liam och Saga hängde med. Jag tror Liam och Tim fann varann direkt, dom försvann iväg och lekte ända tills vi var tvungna att åka hem för att göra oss iordning för dopet.

Tack Johan och Åsa för att ni bjöd oss hem till er! Nu måste ni snart komma till oss så vi får fortsätta den trevliga gemenskapen.

Dagarna springer fram...

Snön kan inte hindra oss

Jag som gillar att vara nere på isen tänkte nu när all snön kom- "nu får man vackert vänta på skoterspåren innan man kan vara här igen". Min man som var lite mer snabbtänkt (för en gångs skull ;)  ) kom då på den brighta idén att jag faktiskt kan vara på isen... jag har ju fin-fina turskidor som införskaffades sent förra säsongen. Ja, med skräckblandad förtjusning efter kullträffen med Figo, kände jag att det var dags. Dels vill jag absolut inte bli fast uppe på fjället pga dålig utrustning där bindningen går sönder, men framför allt så kände jag att är det någon typ av skida jag vill ha så är det turskidan. Därför har jag allt jag behöver för en trevlig dag: bra utrustning och trevligt sällskap i form av två hundar. Bra motion för mig, men snacka om bra träning för hundarna att få "simma" fram i lössnö. Nu ska jag bara vänta in julledigheten nästa vecka så jag kan bege mig ut i dagsljus.

Tjuv

Hade igår kväll gjort i ordning matlåda av middagen som blev över. Tänkte att det skulle bli en lyxig lunch måndagen till ära- fläskfilé i grönpepparsås. La upp köttet i en låda men det var för varmt för att stänga locket så den fick stå på bänken för att svalna medan jag kokade lite ris som fattades till.

Men sällan ska man glädjas i förväg. Hann inte mer än vända ryggen till och lämna köket för en liten stund, så händer det. När jag kommer tillbaka i köksöppningen ser jag Bosco halvvägs upp på bänken med hela mulen i min matlåda. Han slickar och smaskar i sig filén med god aptit!

Det var den matlådan det. Nu blir det mackor till lunch idag.

Bebisen

Min pappa har skickat hit en pipleksak som egentligen är till för små barn. Han tyckte nog att den lät så illa när dom små barnbarnen var på besök att han skickade den med adress till våra hundar. För Boscos del blev det kärlek vid första ögonkastet. Emil berättade följande för mig: Han kastade och Bosco hämtade tillbaka leksaken. Så kom det sig att Figo vid ett tillfälle fick tag på den. Bosco morrade till åt Figo som snabbt svarade med ett morr tillbaka. Båda ville alltså ha grejen. Då händer det! Det som aldrig hänt förut. Bosco agerar med ett snabbt bett över nosen på Figo, som ylar till och släpper taget om leksaken.

Efter det har Figo inte gjort anspråk på Boscos bebis. Han tittar bort och går till och med omvägar runt den. Han visar tydligt att den bebisen inte tillhör honom utan Bosco. Men det ser onekligen lite makabert ut när Bosco vandrar omkring med den i munnen. Vanliga pipleksaker för hundar brukar ju vara utformade som tuggben, fåglar eller dylikt, men inte den här.

Bosco med sin älsklingsbebis i munnen

-24 vs. +22

Mot slutet av arbetsdagen såg jag för min inre syn att jag efter middagen skulle ta en lång promenad med hundarna i mörkret ute på isen. Det är så skönt att vara för sig själv och månskenet gör att ögonen snabbt vänjer sig vid det sparsamma ljuset. Just nu är jag inne i en period där jag hellre rör mig på ensliga platser än spatserar runt i byns kvarter.

Vad jag inte tänkte på var att Liam hade innebandyträning och behövde skjuts. Dessutom fick vi besök av en av Teds barndomsvänner så promenaden byttes ut mot julfika. Med -24 utomhus ställt mot +22 och en sprakande eld i braskaminen inomhus, blev valet för en lat människa lätt ;-)

Figo är en väldigt trevlig prick sedan någon dag. Jag tror att mitt "nedstamp" när han kom hem efter sin egen tur i skogen, fick honom att förstå vem som ska behaga vem. För nu fjäskar han som bara den. Kanske just för att jag försöker lägga band på mig själv och behandla honom lite mer som luft mellan dressyrpassen. Verkar vara en väldigt effektiv metod det där.

I och för sig är det väl inte för sent för en promenad än på några timmar? Ja, jag får se hur långt jag går. Det är ju trots allt väldigt kallt för hundarnas tassar... ;-)

Isen

Kylan håller sig ner mot -20 men klär man sig bara så går det bra att vara ute ändå. Saga och Liam har varit ute i timmar idag och åkt skidor. Något har hänt i Sagas huvud för hon tänker bara skidor sedan några dagar. Vi har varit ett par svängar ner på isen med hundarna. Idag försvann inte Figo... eller... han var inte borta mer än några minuter. Hädanefter ska han inte få en chans att dra in i skogen när vi kommer över på andra sidan. Vi har bestämt att det är det som är grejen, för han är ju inte olydig på så sätt att han inte kommer på inkallning. Men får han ett försprång in i skogen, då tar väl jaktinstinkten över. Så nu blir det bara fritt följ inom en närmare radie så jag säkert vet att jag har full koll på honom.

Visst kan man få springa fritt... 

 ...men blir det för långt bort, kallas man in...

 ...och får busa närmare oss

 Bosco flinar upp sig inför fotografen ;-)

Puts väck

På förmiddagen gick vi ut på isen med hundarna. Jag hade pipan med mig. Figo var så alert på signalerna. Men så händer det igen! När vi kommer över på den fördömda andra sidan så drar han. Jag hade precis innan kallat in honom och släppt honom igen när han och Bosco sprang in i skogen. Vi vände hemåt och efter en stund kom så Bosco, om än jag tyckte han också var borta ovanligt länge för att vara honom. Men Figo var puts väck och- ja, jag vet, han jagade säkert för fullt på egen hand.

Det slutade med att vi gick hem för att göra oss i ordning för en stadsresa. Jag funderade om vi skulle behöva lägga ut något på bron, men i ärlighetens namn så skulle jag inte kunna åka iväg förrän Figo var hemma. Efter en stund säger Ted som står och tittar i vardagsrumsfönstret ner mot viken: "Nu kommer han!" Och mycket riktigt så kom där en engelsk setter, men inte såg han orolig eller stressad ut över att ha tappat bort sin matte och husse. Nej, han såg närmast road ut och innan han travade in på gården passade han på att kissa.

Frågan är då, hur ska man reagera som ägare nu. Ska man ignorera hunden, se lagom missnöjd ut, eller helt sonika skälla ut honom. Ja, rätt eller fel, men Figo fick i allafall veta att han levde innan han sprang vidare in i sin bur, där han fick ligga och "fundera" på ett och annat medan vi var i staden och shoppade julklappar.

Hemmamys

Idag har jag varit hemma med Saga som har så ont i örat. Hon har klagat av och till under några veckors tid men sent igår kväll kom hon gråtandes. Kanske dags att kolla upp örat? Jag åkte till jobbet med henne men allt såg till synes bra ut. Kanske röret hon har håller på att gegga igen innanför trumhinnan, då blir det ett undertryck. Däremot har röret i andra örat åkt ut, så vi får hoppas att hon inte får besvär med öroninflammationer.

Vi har i allafall myst på här hemma medan alla "grabbar" varit på jobb och skola. Vi klädde på oss ordentligt och gick ner med hundarna på isen. Där kom vi på att vi skulle ha haft kameran med, men den glömde vi hemma. Så typiskt. Hundarna hade så roligt. Dom busade och sprang som bara den. Jag har tänkt försöka ta tag i dressyrbiten på Figo ett tag nu. Jag hade pipan med och tränade lite där ute. En vild Bosco var perfekt störning. Är stanna-signalen blåst så ska man ligga ner även om brorsan kommer vräkandes och biter tag i en.

Hallongrottor

Idag förenar jag nytta med nöje. Eftersom jag ändå är hemma, passar jag på att börja med lite julbak. Jag kan inte minnas en enda jul utan mammas goda syltkakor. Jag tog ut ett recept på hallongrottor på internet som vi har bakat. Dom blev helt klart goda, men som barnen sa "mormors var godare". Jag får nog åka till pappa och leta fram mammas gamla recept.

 Saga: Herregud vad gör han!

Figo: Är det bara att ta för sig?

Snälla, jag kan väl få smaka...

Joooo, jag vill smaka!

...få ett läge att smaka

Om jag tränger mig upp kanske jag kan...

 

Nähä, bara titta alltså?

Provsmakning av pepparkakshus

En hektisk helg har snart passerat. För hundarna har det varit desto lugnare. Men nu har Ted tagit dom på en skidtur. Han tänkte ta elljusspåret men valde istället pannlampan och isen. Skönt för dom att få sträcka ut och få en genomkörare för både muskler och kondition. 

För oss tvåbenta har det också varit mycket stillasittande. Vi har suttit på läktaren och hejat på Liam och hans lagkamrater när dom spelat tre matcher idag. Roligt att Ted för en gångs skull inte jobbade och kunde följa med han också.

Saga köpte och byggde ett alldeles eget pepparkakshus igår. Sedan ställde hon upp det så fint på ett litet bord. Tyvärr fick det inte stå ifred särskilt länge. Bosco var snart där och naggade det i kanterna. Så efter gråt och tandagnisslan står det nu sargat uppställt högt upp på en hylla istället.

Pepparkakshuset efter Boscos smakprov. Jag är i allafall glad, det hade ju kunnat vara betydligt värre. Med nattlig rastning som följd. Nu fick vi alla sova lugnt hela natten.

Julklappar & Rockabilly

Idag har jag och Ted varit till stan och inhandlat de första julklapparna. Hundarna fick vara hemma inne i huset. När Saga och Liam kom hem från skolan hade vi inte kommit hem ännu. Saga släppte ut hundarna ur burarna. Därefter tog hon fram kameran och fotade lite av varje som utspelade sig här hemma.

 Finn TVÅ fel... 1)Bosco i soffan 2)Bosco med en sko i soffan

 ...men jag hittar inte på några dumheter. Figo försöker göra sig söt för lill-matte

 Är det detta som kallas att titta med det onda ögat? ;o)

Figo gäspar. Kanske han är trött efter en tuff "innehockeymatch" (ja, vi har hockeyrink i köket, och ja, det har skjutits sönder en och annan ljusstake, prydnad etc. Men peppar, peppar, än har ingen fönsterruta gått)

På eftermiddagen hade vi bokat klipptid för både Emil och Saga. Saga hade helt klart för sig hur hon ville ha sin frisyr medan brorsan var mer ambivalent. Eller egentligen visste även han hur han ville ha det. Problemet var bara att bilden bara fanns i hans hjärna, på hans näthinna, och innan frissan greppat hur han ville ha det. Ja, jag säger då det. Nog fick hon ge valuta för pengarna alltid :o)

 Saga klippte av sitt långa hår, ca 30 centimeter föll till golvet, men hon var nöjd och det är huvudsaken

Så här blev resultatet för Emils del. Visst andas det lite Rockabilly?

Hoppas på fint vinterväder imorgon. Då ska jag alldeles bestämt trampa fast skidpjäxorna i bindningarna, spänna dragbältet runt midjan, spänna för hundarna och ge mig ut på isen. Jag kan nog lova att jag inte behöver åka ensam, Ted är nog inte svår att övertala till en skidtur.

Salong Hundliv

 Ska man bli fin, får man lida pin

 Snyggt grin

Save the best for last- självklart blir det mys efteråt

När jag skjutsade Emil till tandhygienisten senast, tiggde jag till mig en ny tandstenskrapa. Vilket uppsving! Den gamla gjorde nog mer skada än nytta. Det inser jag nu när jag fått en ny. Tandstenen flyger all världens väg och fort går det. Inte nöta, nöta nöta som med den gamla. Röd och snygg är den också (som om det skulle spela någon roll). Figo har en del tandsten, så jag tar det i omgångar.

Dom har börjat om med hundträffarna här i kring. Gänget som tränade i våras/ somras. Tyvärr kommer jag inte att kunna vara med så ofta. Det är bara att gilla läget och inse att som trebarnsmorsa får man inte prioritera sina egna, före barnens aktiviteter. Hela vintern är det mycket hockey hos Nilssons, men det är så roligt så det kan nog inte räknas som någon uppoffring.

Boscos upptäckt

Igår trotsade Ted kylan och tog Bosco med sig på en jaktrunda. Det blev ingen stor kostnad för ammunition i allafall. En orrhöna var det dom såg, och en massa spår av både hare och räv. Det må väl vara , men vad värre var, Bosco hittade resterna av en urtagen älg som han gottade sig i. Han låg och ålade och gned in hela sig i resterna. Sedan hittade han en härlig klöv som han började mumsa på. Då blev det tvagardag för Bosco, kylan till trots. Lyckligtvis är det mildare idag när dom ska vara i hundgården hela dagen. Jag tycker egentligen inte om att bada hundarna på vintern, mer än i nödfall. Men detta kan väl gott och väl klassas som nödfall, eller hur?