Jag som gillar att vara nere på isen tänkte nu när all snön kom- "nu får man vackert vänta på skoterspåren innan man kan vara här igen". Min man som var lite mer snabbtänkt (för en gångs skull ;) ) kom då på den brighta idén att jag faktiskt kan vara på isen... jag har ju fin-fina turskidor som införskaffades sent förra säsongen. Ja, med skräckblandad förtjusning efter kullträffen med Figo, kände jag att det var dags. Dels vill jag absolut inte bli fast uppe på fjället pga dålig utrustning där bindningen går sönder, men framför allt så kände jag att är det någon typ av skida jag vill ha så är det turskidan. Därför har jag allt jag behöver för en trevlig dag: bra utrustning och trevligt sällskap i form av två hundar. Bra motion för mig, men snacka om bra träning för hundarna att få "simma" fram i lössnö. Nu ska jag bara vänta in julledigheten nästa vecka så jag kan bege mig ut i dagsljus.
Tack för ditt avtryck i vår gästbok. Du är välkommen att höra av dig när du så önskar.
SvaraRaderaRoger & Birgitta