torsdag 28 april 2011

Mest bara plugg

Har en period med rätt mycket skolarbete som måste göras. Jag har en tendens att samla på mig jobb tills det börjar brinna i knutarna, och det är precis vad det gör nu. Därför har det inte funnits tid till varken hundar eller bloggande. Förutom cykelmotion har det varit lugnt för hundarna i veckan. Ja, förutom att jag och Figo haft en "lektion" i vad mattes nej betyder. Så nu har han det glasklart för sig, i allafall ett tag framöver. Bjuder på några bilder från dagen.

Två grabbar som har det skönt i solen hemma på gården
Hade lovat barnen att åka och håva, så det fick jag lov att hänga med på
Saga vid Segerströmmen
Liam måste känna på iden pappa fångat, innan den får simma vidare uppströms

tisdag 26 april 2011

Träningsdag

Igår följde jag och Figo med Leif  och tränade på duva och rapphöns. Det var en spännande dag där jag fick se lite grann vad Figo går för. Stora delar av dagen bestod av övning lugn i flog. Där lärde jag mig att Figo faktiskt fungerar bäst när matte håller tyst. För varje gång jag skulle försöka tajma in beröm när han tittade på mig och inte fåglarna som flugit iväg, så blev han lite het. Kanske  var det för att komma till matte, men man kan inte utesluta att det var fåglarna han ville åt ;). Höll jag däremot tyst tills jag gick fram till honom för att ta honom därifrån så gick det bättre.

Avslutningsvis testade jag för skoj skull Figos stånd på fågel i bur. Han stod lugnt och fast och kunde snabbt komma ner i varv efter avslutad situation. När Leifs Rambo sedan stod för rapphöna så sekunderade Figo honom. Det var en fin avslutning på dagen. Både matte och hund var trötta men nöjda när vi åkte hemåt och vi tackar Leif att vi får den här möjligheten!
Rambo har hittat strålen och smyger sig framåt
Figo får ligga och träna stadga medan Leif och Rambo avslutar fågelarbetet med utlagd apport.
Det blev inte mycket bilder när jag hade fullt upp med att hålla fokus på min lille gubbe. Men en avslutande bild blev det. Den får avspegla hur vi kände oss - trött, lite suddiga, men väldigt nöjda.
Hur gick det då med det som jag avslutade förra inlägget med? Det där med att tro mer på sin hund. Ja, på det stora hela är jag nog nöjd med Figo. Han har ju inte gjort något fel så här långt, men jag ser att han har en turbo som går igång vid fågelintryck. Då gäller det att matte står så där lite lagom på bromsen utan att vi riskerar att hamna utanför banan. Samtidigt måste man ju våga släppa upp och gasa på lite för att gå framåt.

lördag 23 april 2011

Härliga Figo

Vilken härlig påskhelg vi har! Vi har sol och värme så man tror nästan att det är slutet av maj månad. Vi har faktiskt även ätit middag ute på altanen. Det har nog aldrig hänt så här tidigt på året, och  definitivt aldrig en påsk. 

Igår åkte jag och Figo en sväng ut till Leif för att träna. Det blev ett kort apportpass, som gick bra. Figo hade en viftande svans under hela arbetet, så det vittnade ju om att han tyckte det var roligt. Därefter blev det stadgeträning med uppflogsburar. 

Två burar apterades i skogen. Sedan fick jag släppa Figo under fritt kommando  i medvind. När han var några meter ifrån, så utlöstes den första buren. Jag stod med visselpipan i munnen, men hade lovat mig själv att ge Figo en chans innan jag möjligtvis skulle behöva använda den.

Pipan hade jag kunnat ha i fickan, för Figo slängde sig i backen lika snabbt som buren sprättade sin konstgjorda ripa till väders. När han satt där och tittade flög nästa ripa upp i luften en bit längre bort. Figo satt kvar komplett lugn tills jag gick fram till honom, löste stoppkommandot och tog honom därifrån.

På måndag blir det träning med fågel. Jag fick erbjudande om att följa med Leif och träna med rapphöns och duva i kontrollerade situationer. Det ska bli så roligt och jag är verkligen spänd på att få se om Figo fixar detta. Om han gör det ska jag tro mer på hans förmåga än jag gjort hittills. Det är så lätt att "hålla ner" honom, då behöver man varken bli besviken eller bli anklagad för skrytmåns ;o)

Figo vet vem som håller i taktpinnen. Frågan är bara om lugnet eller ivern tar över i honom

tisdag 19 april 2011

Husse ser allt

Denna dagen har bara försvunnit. Efter en full dag på praktik och middagsbestyr så har vi varit och köpt en moped åt Emil. Han ville ha en cross modell så vi har letat. Till slut hittade vi en till lämpligt pris som inte var trimmad. Tänk när man själv var i  moppeålder så förstod man inte föräldrarnas motvilja till trimmade mopeder -vad skulle kunna hända? frågade man sig. Nu så här 20 år senare står man där själv i diskussion och hävdar "det är ingen idé, det blir inget trim" till sonens suckande över sina föråldrade föräldrar.

Hundarna har, kan man lugnt säga, haft en vilodag. Men i finväder är väl papptaket på hundkojan i hundgården helt okey som "solterass". Efter vi ätit middag och rensat undan hade jag lämnat skåpdörren till soporna öppen. Figo kände lukten av något ätbart och närmade sig komposthinken långsamt. Jag hade lämnat köket men Ted fanns där, vilket nog Figo inte såg. Han stannade någon decimeter från de frestande resterna och funderade nog på om han skulle våga. I samma ögonblick som han tänkte ta chansen hade Ted smugit sig fram bakom den öppna skåpdörren, böjde sig över den och sa barskt "FIGO!" Gissa om det var en förskräckt hund som ryggade tillbaka och såg mer än lovligt skamsen ut.

måndag 18 april 2011

Narcisisten nöjer sig med en blogg

Under helgen som gick tänkte jag att jag skulle göra som "alla" andra och gå med i facebook. Jag tror jag är den sista i världen som inte är med (förutom Ted som inte heller gått med). Spiken i kistan blev när jag hörde från omgivningen hur bra det var, för i facebook kan man nämligen bli vän med sina barn och på så sätt se vad dom har för sig. Jag tyckte det lät lite udda, men tänkte ge det en chans.

Sagt och gjort jag loggade in och gjorde min första vänförfrågan till Emil. Han svarade raskt att han ville bli min vän (själv var jag övertygad om att vi varit vänner i snart 15 år redan). När jag ändå var igång gjorde jag min andra, och sista, vänförfrågan. Den gick till Figos uppfödare, för jag hade hört att hon lade ut bilder, som har med hundarna att göra, där. Så långt var väl allt väl. Men så händer det i mina ögon så förunderliga. Det formligen haglade in vänförfrågningar från både höger och vänster. Det var gamla barndomsvänner jag inte sett på 20-25 år, men även människor jag aldrig umgåtts med och knappt visste vem dom var mer än till namnet. 

Hur gör man då? Snäll som jag är vill jag ju inte avvisa någon som vill vara ens vän. Men å andra sidan förstår jag inte hur man kan ha så många vänner, som flera av de personer som skickat vänförfrågan till mig hade. Personligen har jag ett fåtal riktiga vänner, och dom står inte i listan på facebook. Dom står uppskrivna i mitt hjärta. När jag sedan insåg att själva ursprungssyftet med facebook-konto var meningslöst (Emil skriver aldrig själv utan kommenterar bara på andras inlägg), var valet väldigt lätt.

Jag har avslutat mitt konto. Kanske är jag den som varit aktiv på facebook kortast tid. Kanske är jag den enda som inte förstår det fiffiga med facebook. Kanske är jag inte mogen (eller ungdomlig) nog för facebook. Kanske är jag inte nog nyfiken för att vilja ta del av flera hundra vänners inlägg. Kanske är jag lite narcisistiskt lagd som gillar mer att skriva än att läsa vad andra skriver. Men narcisist eller inte, jag nöjer mig gott med en blogg.

Tre av mina vänner, och ingen av dom har facebook ;-)

söndag 17 april 2011

Söndag

Igår var vi på 40-års fest, så att jag tog sovmorgon idag var ingen överraskning. Ted, den stackaren jobbar dygn idag så han fick minsann inte någon sovmorgon. vid niotiden, när jag låg och småslumrade av och till, rycktes jag upp av ett skarpt skällande från nedervåningen. Det visade sig att Bosco varnade förbipasserande att "här kommer ni inte in". Nu tror jag i och för sig inte att dom var på väg just till oss, men Bosco tar inga risker. Den lille settern rycktes naturligtvis med i "hälsningen":
-"Va?...voff... är det någon som kommer?...voff... ska vi hälsa?... voff-voff... eller vara tuffa?... morr-voff"
Det var bara att stiga upp när man ändå var klarvaken. När jag kom ner till köket hade omhändertagande storasyster Saga kokat havregrynsgröt till hungerbarnet lillebror Liam. Så båda var både mätta och glada och satt och spelade Super Mario.

Idag blev det, förutom motion, lite dressyrträning med Figo. Jag försökte snäppa upp stoppkommandot en aning. Det gick väl så där, han blir ju lätt låg när jag blir alltför krävande och morsk i mitt uttryck. Men å andra sidan, hur snabb ska man behöva vara? Bara man lägger sig någorlunda på stört så spelar väl någon halvsekund inte så stor roll... tycker jag.

Apportdelen börjar kännas trevligare och trevligare, både för mig och Figo tror jag. Idag vågade jag mig på ett lite längre pass, men jag blandade upp själva apporten med lite bus emellanåt. Dessutom tog jag ut Bosco som fick apportera då och då. Man såg faktiskt att Figo var intresserad av "bytet" som Bosco kom in med. Kanske han får lite mer lust när han ser "brorsan" har så roligt. På det stora hela känner jag mig nöjd med dagens träning. Visst, han hade vid ett par tillfällen ett litet tapp i lusten. Men vid ett tillfälle lyckades han själv komma ur det.

Efter att ha stannat upp ett tiotal meter ut i terrängen och stått och "dumstirrat" på mig för att få stöd, så kom han först tillbaka mot mig när jag satte händerna bakom ryggen och vände mig bort. Men så plötsligt så vände han om igen, satte upp nosen i vädret och började söka apporten. Det var en mycket glad matte som klappade händerna och öste på med beröm när han kom med apporten!

fredag 15 april 2011

Omtänksamt

Det händer inte mycket på hundfronten just nu. Jag har legat på latsidan ett par veckor nu. Åtminstone om man ser till den mentala träningen och jaktdressyren. För nu har det mest blivit fysisk aktivering, och då som jag skrivit tidigare, mestadels cykelmotion. Jag tycker det är rätt så roligt att cykla så det passar både mig och hundarna. 

Idag mötte jag en äldre man, som var ute och promenerade, under cyklingen. Jag hade för tillfället ganska hög fart, hundarna galopperade kanske inte maxfart men så pass att dom fick ta i ordentligt. Mannen ropade åt mig, när jag susade förbi: "det går fort det där, var försiktig flicka så du inte ramlar". Så omtänksamt av honom... och gulligt att han sa "flicka". Det är inte ofta jag hör det nu för tiden. Men så sant som det är sagt, allt här i livet är relativt.

torsdag 14 april 2011

Vårda apportglädjen

Har redan varit två cykelturer med hundarna och snart blir det den tredje för dagen. Det är sååå härligt ute så man vill aldrig gå in. Nu var det ett tag sedan jag tränade apport med Figo. Han har fått vila sig lite efter att det vände och började gå bra igen. Det visade sig vara ett bra drag från min sida. Idag la jag ut fågel och hämtade sedan Figo ur hundgården. Han luktade på mina händer och förstod nog vad som var i görningen. Han blev både glad och ivrig, vilket gladde  mig mycket. Jag tog in honom och stannade upp innan jag viskade ett glatt apport i örat på honom. Nu är det gamla Figo som apporterar igen -bara glädje! Två fåglar fick han hämta in, sedan gav jag mig för den gången. Nu ska jag vårda apportglädjen i honom.

onsdag 13 april 2011

Cykelträning

Vilket härligt väder vi bjuds på! Nu blir det cykelmotion för hela slanten. Igår åkte skidorna undan för säsongen. Det är härligt med cykelturer, man tar sig så långt jämfört med promenader. Dessutom ger det hundar som våra lite välbehövlig motion. Jag vill gärna variera tempot när jag cykeltränar hundarna. För då inbillar jag mig att det blir mer allsidigt och inte så slitsamt för lederna. Tyvärr ligger jag oftast i "suget" bakom en galen man med en ännu galnare vorsteh. Så då blir det inte så mycket tempoväxlingar, det blir mest bara att trampa på för allt vad benen håller. Tröstlöst då att den enda som är slutkörd när vi kommer hem, är jag. Figo sneglar ibland upp på mig och ser ut att tänka: "Kom igen matte, öka! Vi måste hänga med".

tisdag 12 april 2011

Om hunden var din läromästare...

...kanske du skulle lära dig saker som dessa:
  • När någon du älskar kommer hem, spring alltid och möt dem.
  • Låt alltid känslan av frisk luft och vinden mot ditt ansikte vara anledning nog för extatisk lycka.
  • Bits inte när det räcker att morra.
  • Låt andra få veta när de inkräktar på ditt område.
  • Ta en tupplur då och då och sträck alltid på dig innan du stiger upp.
  • Njut av uppmärksamhet och var inte rädd för andra människors beröring.
  • Om det är varmt ute, pausa ibland och lägg dig ner på rygg i gräset.
  • Oavsett hur ofta du får skäll -tjura inte. Spring tillbaka på en gång och bli sams istället.
  • Njut av den enkla glädjen i en promenad.
  • Var lojal.
  • Låtsas aldrig vara något du inte är.
  • Om det du vill ha ligger nedgrävt, gräv tills du hittar det. 
  • När någon har en dålig dag -var tyst, sätt dig nära och erbjud tröst genom att bara vara.
Det är lite roligt att leka med tanken ibland. Visst har vi en del att lära från vår bästa vän -hunden. Allt beror bara från vilket håll man ser på saker.

Ta en tupplur då och då...
Var lojal
Låtsas aldrig vara något du inte är

söndag 10 april 2011

Konfirmation

Idag har Emil konfirmerats. Som mamma är det inte utan att man blir stolt när man sitter där i kyrkbänken och ser sin son i vit kåpa. Hela stämningen i kyrkan gör att man blir så fylld av känslor. Efteråt bjöd vi in till mat och fika hemmavid. Nu har sista gästerna åkt hem och vi är hemkomna efter en cykeltur med hundarna. Nu när skidorna åkt undan har cyklarna plockats fram. Nu börjar en ny härlig tid med cykelturer under ljusa vårkvällar.

Emil bar korset. Dom var endast åtta tappra konfirmander. Det verkar inte locka med konfirmation för många
Min stilige son

torsdag 7 april 2011

Hemma igen

Är nyss hemkommen från Umeå. Ted och Emil hade åkt på träning när jag kom så dom har jag inte träffat ännu. Men en som kastade sig i min famn (förutom Saga & Liam) var Figo. Han brukar vara glad när man kommer hem, men idag var något utöver det vanliga. Han hoppade på mig, slickade och "pratade". Han kanske hade längtat efter matte lika mycket som matte längtat efter de sina. Skönt i allafall att vara hemma.

tisdag 5 april 2011

Min, mitt, mina...

Denna vecka är en studievecka i Umeå. Idag har vi haft muntlig redovisning inom ett enskilt område vi tilldelats. Imorgon blir det palpation av gravida magar, tre vänliga gravida kvinnor ställer upp för oss vetgiriga blivande barnmorskor. Trots allt detta är jag inte på humör för "singel liv" i studentlya. Jag vill hem till mitt hus, min man, mina barn och inte minst mina hundar! Hemma kär som jag är.

lördag 2 april 2011

Gömma godis

Saga & Liam har gjort en rolig lek med hundarna. Dom  har gömt Frolic lite varstans i huset och sedan har dom fått söka fritt. Det var uppskattat av både ungar och hundar. Det gäller bara att begränsa intaget för hundarna, så det inte blir en TV-kväll till stinkande hundfis. Barnen skulle kunna gömma hur många som helst nämligen.