Träningsdag

Igår följde jag och Figo med Leif  och tränade på duva och rapphöns. Det var en spännande dag där jag fick se lite grann vad Figo går för. Stora delar av dagen bestod av övning lugn i flog. Där lärde jag mig att Figo faktiskt fungerar bäst när matte håller tyst. För varje gång jag skulle försöka tajma in beröm när han tittade på mig och inte fåglarna som flugit iväg, så blev han lite het. Kanske  var det för att komma till matte, men man kan inte utesluta att det var fåglarna han ville åt ;). Höll jag däremot tyst tills jag gick fram till honom för att ta honom därifrån så gick det bättre.

Avslutningsvis testade jag för skoj skull Figos stånd på fågel i bur. Han stod lugnt och fast och kunde snabbt komma ner i varv efter avslutad situation. När Leifs Rambo sedan stod för rapphöna så sekunderade Figo honom. Det var en fin avslutning på dagen. Både matte och hund var trötta men nöjda när vi åkte hemåt och vi tackar Leif att vi får den här möjligheten!

Rambo har hittat strålen och smyger sig framåt

Figo får ligga och träna stadga medan Leif och Rambo avslutar fågelarbetet med utlagd apport.

Det blev inte mycket bilder när jag hade fullt upp med att hålla fokus på min lille gubbe. Men en avslutande bild blev det. Den får avspegla hur vi kände oss - trött, lite suddiga, men väldigt nöjda.

Hur gick det då med det som jag avslutade förra inlägget med? Det där med att tro mer på sin hund. Ja, på det stora hela är jag nog nöjd med Figo. Han har ju inte gjort något fel så här långt, men jag ser att han har en turbo som går igång vid fågelintryck. Då gäller det att matte står så där lite lagom på bromsen utan att vi riskerar att hamna utanför banan. Samtidigt måste man ju våga släppa upp och gasa på lite för att gå framåt.