Formen håller i sig

På morgonen bar det av igen. Jag och Leif hade "stämt träff" i skogen. När jag stod där och väntade på att Leif skulle komma så kom jag på att jag glömt pipan hemma. Jisses hur skulle detta nu gå? Det var bara att göra det bästa av situationen. Först körde vi lite flogträning innan vi satte ut två fåglar. Figo fick börja söka första fågeln. Det var riktigt varmt och vittringen blev inte optimal i det höga gräset.

Figo fattade stånd precis intill buren. Jag fick här tillfälle att testa ledarskapet, för där han stod kunde jag ju inte sprätta upp fågeln. Jag kallade honom från ståndet, och det gick! Sedan visade jag fram honom igen och han ställde om hönan. Efter en stund sprättade jag upp fågeln. Figo stod lugnt kvar men något gick inte som planerat för rapphönan landade bara 2-3 meter från Figo, som fortfarande stannade kvar på samma plats!

Leif ville nu utmana mig och tog fram en apportfågel. Han kastade den och sa åt mig att fixar jag att få Figo att apportera under denna störning, så har jag kommit långt. Gissa hur det gick? Ja, han gjorde det jag begärde av honom! Jag vill bara avslutningsvis påminna om att pipan fortfarande låg kvar hemma :-)

En bild på Figo när han står för rapphöna. En bräms sitter och biter honom på kinden (den svarta fläcken) men inte ens det kan distrahera honom.

Fågelträning

Idag har jag varit med Leif och Birgit och tränat hundarna i fågelsituationer. Vi höll till i skogen på en stor, stor äng (ca 3-4 full-stora fotbollsplaner), där vi satte ut burar med fågel. Sedan fick hundarna en och en söka fritt och hitta fågel. Först Rambo och sedan Figo. 

Lite nervös var jag nog. Att släppa lös Figo i fritt sök kunde i bästa fall bli succé, men lika gärna äventyra det mesta av träning jag lagt ner hittills i sommar. Det är ju stadgan i flog som varit Figos akilleshäl så oron kan inte sägas vara obefogad. Men, man kan inte köra med både livrem och hängslen hela livet. Kanske var det dumt att släppa både livremmen och hängslena, och riskera att stå med byxorna nere.

Ja satte Figo vid sidan. Han tog så fin ögonkontakt och väntade på det magiska ordet... "varsågod!" Han flög fram över ängen, revierade nästan ända ut till skogskanten innan slog upp igen. Vilken härlig känsla att se honom söka av området. Jag trodde för ett ögonblick att han skulle gå förbi den första fågeln, där han for fram i full galopp. På bråkdelen av en sekund byttes full fart mot ett stramt stånd. Hur är det möjligt?

Jag gick lugnt (ja, lugnt och lugnt. Jag gick lugnt men hjärtat bankade vilt) fram till Figo, strök honom över ryggen och berömde honom lågmält. Figo hade fågeln snett framför sig till höger så han hade vridit huvudet en aning och hade exakt koll på vart pippin fanns. Där stod vi en stund tills jag (ja, just det: jag lugnat mig lite. Figo stod som förstelnad).

När jag sedan var beredd så sprättade Leif upp rapphönan ur buren. Jag var redo med pipan i munnen och kopplet i andra. Det senare var tänkt till icke konventionell metod (närmare beskrivning görs inte här) utifall att Figo tänkte gå efter. Fågeln tog till vingar och kvar stod Figo helt lugnt och bara följde den med blicken. När jag någon sekund senare blåste i pipan satte han sig ner och vände blicken mot mig. Jag tror han frågade: "var jag inte duktig nu, matte?".

Historien slutar inte här. Nu kommer vi till det svåra. Kvar på området ligger ju en till fågel och väntar. Nu gällde det att få Figo att glömma den här fågeln och söka nästa. Han gjorde två försök att lägga ett långt slag mot föregående fågel men kunde dirigeras om ganska lätt. Sedan var han fullt fokuserad på sin nya uppgift. 

Denna fågeltagning behöver jag inte beskriva för Figo kopierade den förra och var komplett lugn. Tre situationer hann vi med och den sista avslutades med att hundarna fick apportera utlagd vinge. Figo som haft vissa problem med apportlusten senaste tiden, visade inget negativt inför denna uppgift. Han sökte med viftande svans rätt på vingen och levererade den korrekt.

Jag är så glad och lycklig så det kan ni inte ana er till! All tid och allt jobb jag lägger ner på att få Figo till en så bra jaktkompis som möjligt, ger resultat. I maj hade jag en hund som gick som skjuten ur en kanon vid åsynen av fågel i luften, och nu står han hur cool som helst och bara iakttar fjäderfäna. Då i maj var jag förtvivlad, nu är jag inte bara glad, jag är stolt över det jag hittills lyckts med, stolt över min hund... och än är det inte slutet vi ser.

Puss min älskling!

Midsommar hemma

Nyss hemkommen efter en cykeltur med gubben och hundar. Vi cyklade bort till Bentaedet, parkerade cyklarna och promenerade genom skogen till Styrktjärn. Ibland tackar man vädergudarna för moln och lagom blåst, det håller nämligen myggen borta.

Vi kommer att fira midsommar hemma på gården, bara familjen. Lite oplanerat men det blir nog trevligt. Har en änglapaj i ugnen som ska bli desserten. Barnen har beställt plankstek till middag, så vi frångår traditionsenliga rätter som sill och grillat. 

Leif och Birgit kom förbi på fika igår förmiddag. Leif behöver medhjälpare till hans kurs så jag ska hjälpa honom så gott jag kan. I torsdags hade jag ju Figo med mig. Han fick vara med på en del övningar, men också träna passivitet när matte "passade upp" övriga ekipage. I helgen blir det mer fågelträning för Figo. Hoppas och håller tummarna att Figo gör ytterligare framsteg nu, det behöver vi om vi ska lyckas vara i form till jakten.

Trevlig midsommar önskar vi er alla!

Dåligt med uppdatering

Oj vad dålig jag blivit på att uppdatera bloggen. Dagarna flyger fram och semesterkänslan har inte infunnit sig ännu. Det är alldeles för mycket på gång samtidigt ännu. Jag hoppas att vi ska kunna varva ner inför helgen.

Senaste dagarna har regnet vräkt ner och hundträningen har legat nere. Lite flogträning har det dock blivit. Senast jag körde flög duvan upp framför Figo när han var på väg mot mig efter en inkallning. Han tvärstannade förvånat och tittade efter fågeln. Sedan har jag även störningstränat honomm genom att låta fåglar flyga nära förbi och över honom när jag platsat honom. Det gick också bra. Nu funderar jag på att sätta duvan mellan mig och Figo och kalla in honom. Tror ni han klarar det? Att strunta i fågeln och välja matte istället?

Ikväll ska jag ut till Leif och hjälpa honom med en kurs han har. Det är ett gäng vorstehhundar på ca 6 månader som ska drillas med fågel. Det blir framför allt lugn i flog som står på agendan idag. Figo får hänga med så slår jag två flugor i samma smäll, och får någon situation med honom när jag ändå åkt ut. Hoppas bara regnet ger med sig lite till kvällen.

Funderationer

Igår kväll var jag och Figo en sväng ut i skogen. Ted och Bosco gick åt sitt håll för Ted skulle kolla några vindfällor som skulle finnas på en kompis skogsskifte. Jag och Figo tränade lugn i flog. Det går så bra, så bra. Ända tills vi kommer till den lilla detaljen att han ska ligga ner. När fågel är i luften stannar han direkt och sätter sig ner, men han vill inte lägga sig spontant.

Jag vet inte om jag ska skita helt i ligget och nöja mig med att han stannar kvar, eller om jag ska kräva ligg då det var det kommandot jag en gång lärde in. Ja, jag får fundera vidare. Just nu blir det lite halvdant. Fågel i luften, Figo sätter sig, jag blåser i pipan (ibland), jag harklar mig högt (ibland), jag säger ligg (ibland), och Figo lägger sig ner med jätte lång hals som sticker upp. Nåja, det är små bekymmer i jämförelse med andra saker jag måste ta ställning till.

Grattis Emil!

Idag fyller Emil 15 år. Grattis grabben! Hoppas du får en bra födelsedag.

Nu orkar vi lite till

Vilken kanonhelg vi haft. Skolavslutning i värmebölja och strålande sol. Hundarna har förvisso varit lite loja och mest legat inomhus på ett svalt golv. Men för att dom skulle få lite aktivering så tog vi med oss barn och hundar i båt och åkte till en egen badstrand på fredagen. Hundarna fick först hoppa i från båten en bra bit ut och simma in till land . Sedan badades och busades det i vattnet. Mycket svalkande både för oss och hundarna. Vattentemperaturen var överraskande human med tanke på att det bara är juni.

Igår åkte jag ut till Leif. Jag har ju, på senaste tiden, tränat mycket lugn i flog och tycker att det fungerar bra. Så nu ville jag testa Figo och se om han är mogen för att gå framåt i träningen igen. Vi körde först lite flogträning och det fungerade felfritt. Därefter blev det lite ståndträning med rapphöna i sprättbur och en duva i sprättbur nummer två (som stadgeträning efter första floget). Jag var lite nervös måste jag erkänna. Ville så gärna se framsteg men vågade inte hoppas på något från mitt lilla krutpaket. Körde med lina bara för att hindra honom från att gå efter vid uppfloget. Det gick bra, han stannade på pipan efter några steg men ville inte lägga sig. Efter en liten påminnelse så fogade han sig och lade sig ner.

Nästa gång hade jag två linor fästa i honom. När han fattat stånd gick jag fram till honom och tog av honom ena halsbandet. Jag ville lura honom att han var "fri som en fågel". Jag höll hårt i min lina, men döm om min förvåning när jag hade en hund som lugnt stod kvar (nåja, han lade sig inte men so what) och tittade efter fågeln som flög iväg. Glömde till och med att blåsa i pipan. När kom på mig och gjorde det så la han sig ner. Själv stod jag med vitnande knogar och höll krampaktigt i ett totalt slak lina medan Figo låg och tittade på fågel nummer två (duvan) som tog till vingarna.

Så otroligt befriande att se att det går framåt. Det har känts minst sagt trögt senaste veckorna. Så små steg framåt är mer än välkomna för att jag ska orka fortsätta hålla i den intensiva träning jag företagit mig. Efter igår orkar jag nog lite till.

Tyst

När jag vaknade på morgonen var jag helt utan röst. Inte ett litet ljud kunde jag förmå att få till. Jag har varit hes ett par dagar men att jag skulle bli utan röst, det trodde jag väl inte. Detta medför att jag blev tvungen att sjukskriva mig (hur löjligt det än känns), jag kan ju inte sitta i telefonrådgivning och ha mottagning. Nu blir väl gubben glad förstås, en tyst "tant" som är hemma men som ändå inte är sjuk. Kanske rena drömmen för karlarna. 

Idag får jag också träna på tyst kommunikation med hundarna. Fick mig ett litet smakprov redan på morgonrundan. Figo drog iväg en bit och jag hade visselpipan hemma. Jag fick lov att busvissla för att få hans uppmärksamhet, men sedan var det teckenspråk på hög nivå för att få hunden dit jag ville. Han undrade säkert vad det blivit för fel på matte som inte sa något utan bara viftade med armar än hit, än dit. Säkert nyttig träning både för honom och för mig.

Mygg

I eftermiddag har jag och Figo varit ute i skogen och tränat lugn i flog. Det är inte lätt att lura dom små fyrbenta vill jag lova. Det är som att dom känner på sig vad som är i görningen och blir lite extra uppmärksam. Idag gick vi en lång sväng utan att någonting alls hände. När Figo äntligen började slappna av och minst anade det så flög minsann en duva upp mitt framför nosen :)

Nu har myggen börjat komma på allvar. Figo tog sig ett dopp i en skogstjärn och bara på den lilla stunden hade jag samlat en svärm av mygg omkring mig. Nej, man får inte stå stilla. Det är bara att röra på påkarna så de blodtörstiga små liven inte hinner ifatt en.

Vattenapport

Idag har hundarna fått vattenapportera. Bosco fullkomligt älskar det och Figo verkar också tycka bättre om att hämta dummies i vattnet än på land. Hoppas nu bara att Bosco klarar sig från att få vattensvans. Jag hade med en handduk som jag frotterade honom med efter "badet". Har filmat med mobilen (därav den dåliga kvalitén) och lekt ihop en filmsnutt. Tyvärr lyckades jag inte klippa ihop så att även Bosco kom med.

Figo visar i filmen att han är en hund som gillar vatten. Han tvekar inte att gå i trots en lite "svårare vatteningång". Lägg också märke till den viftande svansen när han kommer upp och att han inte får ruska av sig förrän apporten är avlämnad. Vid avlämningen störs han av en mås som retas och fokus på mig blir inte riktigt vad som förväntas av honom. Summeringen blir ändå en helt okey apportering (till skillnad från min filmning).

Träningen fortsätter

Här hemma fortsätter träningen med Figo. Vi har tränat på egen hand med duva- lugn i flog. Idag kom Leif och Birgit förbi och vi åkte ut i skogen och tränade med både duva och rapphöna. En trevlig stund där vi alla var nöjda efteråt. Figo respekterar både duva och rapphöna under flogträningen. Han visade en klockren sekundering och stod lugnt kvar när rapphönan tog till vingarna framför Rambo. Förvisso lade han sig inte ner, men jag är så nöjd över det faktum att han ändå stod kvar på samma fläck. Jag tränade inget stånd med Figo då jag vill träna mer på lugn i flog innan jag låter honom gå på och resa fågel igen. Än har jag den "friska avancen", där en rapphöna näst intill fick stryka med, alltför väl i minnet... och troligtvis har Figo också kvar den minnesbilden. Det är den vi nu håller på att tvätta bort. Fågel i luften betyder stopp, är mitt mantra jag försöker övertyga honom om.