Min kille hela dan

Så roligt det var att se Bosco jobba. Vi har precis kommit in efter två väl genomförda blodspår. Det första han fick spåra drog vi lite lättare för att vara säkra på att han skulle fixa det. Vi hade inte behövt fundera på det. Han började vädra redan när han kom ut ur bilen. sedan var det bara för Ted att försöka bromsa honom lagom mycket med spårlinan. Ibland såg det ut som att han skulle stå på näsan för det gick fort över sten och genom snår ibland. Båda gångerna hittade Bosco sin belöning i slutet av spåret, en rådjursklöv. Som han visade att den var hans. Han gick ståtlig omkring med den i munnen och om hundar kan se lyckliga ut så gjorde han det.

Figo fick sitta i bilen medan Bosco arbetade. Sedan var det hans tur att jobba. Vi hade med en dummy som vi kastade ut blint för Figo. Det är väldigt intressant att se hur apporten mognat trots att han knappt fått någon sådan träning på flera månader. Ja ska sanningen fram så har den mer eller mindre legat nere sedan han klarade apporttestet i mars. Nu kan Figo faktiskt dirigeras rakt ut, han söker och bringar hem objektet med glädje. Hur ser jag det? Jo, svansen går som en elvisp och farten är riktigt god även på väg tillbaka. Nu har vi definitivt passerat stadiet där han bara hämtar hem synliga apporter. Nu är han mogen för större utmaningar. Framöver blir det mer dirigeringsträning men även vattenapport. Då menar jag att han ska kunna lägga upp ett sök och/eller dirigeras under vattenarbetet. På något sätt känns det som grand finale i min strävan mot en kanonapportör. Klarar han att med min hjälp finna en fågel i en tät vassrugg, då är han min kille hela dan!

Ted har precis visat spåret och Bosco börjar arbeta
     

Titta husse vad jag hittade! Bosco får veta att han är så bra
 

En stolt Bosco efter avslutat arbete (synd att bilden blev suddig bara)

Blodspår

Nu har vi köpt blod så att vi kan dra ett blodspår åt Bosco. Vi har aldrig provat det förut men Ted har varit sugen att prova. Bosco har en enorm näsa så det ska bli spännande att prova. I skrivande stund far han omkring som en besatt och letar klöven här i huset. Han var i ett annat rum när jag hade fram klöven för fotografering. Men nog känner han lukten av den ändå. Vi ska lägga ut spåret snart så det inte är för färskt när han ska spåra. Nu har det börjat regna men då behöver vi ju bara vänta lite kortare innan det blir dags.

Variant av klockan

Idag har jag dammat av ett par dummys och kört lite apportering med Figo. Värmen gjorde att han definitivt inte var på hugget, men det är bara ännu ett befästande av ledarskapet att genomföra övningarna ändå. Jag har tidigare introducerat dirigering mot apportobjekten så det var där jag tog vid idag. Det blev en egen variant av "klockan" där jag både hade synliga och dolda apporter. Vissa hade han sett att jag kastat ut medan andra låg där redan när vi startade upp övningen.

Det gick  på ett vis över förväntan. Jag hade inte så höga förhoppningar om att han redan nu skulle förstå mina kommandon med armarna, men det fattade han direkt. Däremot fick vi ta oss en dust i starten för att utröna vem som bestämmer huruvida apportobjekten är för svåra att bärga hem eller inte. Efter det var klarlagt så var det inga vidare problem, bara trevligt umgänge mellan matte och hund.

Bosco satt uppbunden vid sidan om. Där kan vi snacka om apportlust. Han vibrerade och nästan ylade av iver. Han skulle nog mer än gärna bytt plats med Figo. Men det blev ingen apportträning för honom. Jag vill lägga allt krut på Figo där, inte bara för den goda apportens skull. Nej, en väl genomgången apportinlärning resulterar även i ett befäst ledarskap... och det kan aldrig vara av ondo.

Cykeltur på orrarnas hemvist

Idag gjorde vi det som vi pratat om länge. Nu när vi båda har hela däck i cyklarna tog vi dom på cykelstället bakom bilen och körde till en skogsväg på jaktmarken där vi sett många orrar i topp i vintras. Hundarna fick springa fritt vid sidan när vi trampade på i ganska bra marschfart. Vilken härlig dag det var. Växlande molnighet, 22-24 grader och lite lagom fläktande vind i håret. Ja, när vi startade blåste det ganska bra i håret, men det berodde nog mer på att vi gick ut ganska hårt för att få hundarna lite lugnare.

När vi kommit några kilometer in så gjorde Bosco en lov in i skogen. Knak och brak, där lyfte en stor skogsfågel. Hann inte riktigt se vad det var, men Ted trodde att det var en orrtupp. Vi hann inte mycket längre förrän det kom två årskycklingar flygandes tvärs över vägen framför oss. Figo kunde inte motstå frestelsen av flaxande vingar bara ett tiotal meter framför nosen, så han satte av ner i diket där dom flög in.

Jag fick till ett riktigt bra träningstillfälle där han fullkomligt respekterade stoppsignalen! Nåja, så gott som i alla fall. Han satte sig direkt när pipan ljöd, jag som helst av allt vill att han lägger sig. Men jag har lärt mig vid det här laget att när han är ivrig så sätter han sig bara. Vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Å ena sidan så betyder ju stoppsignalen ligg, men å andra sidan så är ju huvudsaken att han stannar, på ett eller annat sätt. Ja ja, man kan vrida och vända på det hela, men jag är ändå ganska nöjd med honom idag. Speciellt som jag blev lite förbryllad över hans agerande hos rapphönsen tidigare i sommar. Dessa vill han inte alls respektera, men okopplad "in real" fungerar det bättre. Vi får fortsätta träna även på rapphönsen så ska nog även det ordna sig. Om det har någon betydelse för jakten återstår att se.

Bosco och Figo undrar vad husse gör när dom inte får följa efter. Även husse och matte fick bra med motion när vi cyklade efter denna "väg"

Figo på väg tillbaka efter ett litet sidospår. Gissa om vattenslangen åkte fram när vi kom hem?

Äcklig överraskning

Det blir så dåligt med uppdatering på bloggen nu. Det är inte det att det egentligen inte finns så mycket att skriva om, för just nu händer en massa saker runt omkring mig men inget intressant om hundarna. Dom har fått stå tillbaka ett tag men nu ska jag börja ta tag i den biten.

Ted har lagat punkteringen på min cykel så då kan vi cykelmotionera hundarna tillsammans igen. Det är mycket trevligare än att bege sig ut själv tycker jag. Sedan har jag ett projekt som kan vara väl så krävande. Nämligen att få Figo att skärpas upp i dressyren. Han har fått strosa fritt med alldeles för lösa tyglar ett tag nu. Nu ska det bli andra bullar. Inte ett steg utan att jag bett om det. Han ska knappt våga släppa sig en fis utan att jag gett tillåtelse. Nu ska han in i perfekt samspel med mig inför den stundande jakten.

Ett mycket tråkigare och äckligare projekt har vi fått ta tag i idag. På något sätt har en igelkott tagit sig in i hundgården när vi varit bortresta, för när Ted tittade in i hundkojan så såg han en igelkott i delar där inne. Den var inte ensam kan man säga, för där fanns även hundratals flugor, fy och usch! Stanken var vedervärdig. Vi har skrubbat och gnuggat och gnott så gott vi kan. Nu står alla gluggar öppna för vädring. Sedan måste Ted slipa ner golvet så blodfläckarna försvinner. Sedan ska jag lägga in ett nytt golv. Vi har kvar en bit plastmatta som jag tänkte sätta dit. Då blir det snyggare och lättare att hålla rent än masonit skivan som ligger där nu.

Ja, så kan det gå. Men jag har talat med Bosco om detta och hoppas nu att detta var sista gången han tog en kotte... men han är ju en vorsteh så man vet ju aldrig.

Hemma igen, nu börjar träningen på allvar

Nu är vi hemma igen efter vår semestertripp. Borta bra, men hemma är ändå bäst och nog har vi längtat efter våra fyrbenta alltid. När vi kom hem sent igår kväll gick vi alla raka spåret till hundgården där två glada hundar mötte oss. Sedan tog jag och Ted en kvällspromenad och njöt av tystnaden och lugnet.

Snart åker vi till skogen och hjortronmyran. Hundarna får följa med och gå brevid, det är bra träning. Nu är hundarnas semesterperiod över för nu börjar träningen på allvar. Nu ska stadga och apport tränas hårt inför den stundande höstjakten. Jag tror inte att dom har något emot att "avbryta" semestern för dessa aktiviteter.

Förra årets hjortronplockning blev spännande när Figo ställde sina första fåglar. Det var på tillbaka vägen till bilen som han frös till i ett stånd innan det bar iväg med både hund och ripor. Jag var inte med (hemma med minstingarna) och Ted hade ingen visselpipa så Figo fick sig en hejdundrande första upplevelse av fågelkontakt när han fick gå efter 200 meter innan han vände tillbaka.

Väskorna är packade

Det har verkligen varit dåligt med uppdateringar på bloggen här på ett tag. Kanske för att jag inte haft så mycket intressant att skriva om. Vi har ju som sagt gått på semester. Jag tror vi blivit lata både jag och hundarna och nu är det ingen idé att ta nya tag. Nu är väskorna packade för i morgon bitti åker vi på semester till Stockholm tillsammans med Teds kusin Krister med familj. Hundarna får stanna hemma. Dom ska bo i hundgården och slappa på dagarna och på nätterna får dom "lyxa" in sig hos svärmor och svärfar. Jag tror inte dom är ledsna för det. Det är nog mest jobbigt för mig, ingen lakritsnos som sticker upp vid sängen på morgnarna. Ingen knorrhane som myser högt vid kel och smek. Nåja, jag ska nog överleva tills på måndag. Vi ses!

Snart lediga tillsammans

Idag jobbar Ted sitt sista dygn innan vi har gemensam semester i 4 veckor! Sedan börjar jag om medan Ted har ytterligare en vecka till med barnen. Ändå har han sparat en hel del dagar till hösten också och samlat på sig övertidskomp, så det ska nog räcka. Annat är det för mig, men jag har minsann sparat en vecka till hösten jag också. I torsdags innan jag gick la jag in om en semestervecka i början av september. Åh, jag tror nästan att jag längtar mer till det än sommarsemestern. Fast det är ju härligt på olika sätt. Samtidigt vet jag att jag mer än någonsin behöver denna ledighet just nu. Bara vara med familjen, nära och kära.

Idag har Liam haft kalas. Han fyller år imorgon men den dagen viker vi åt familjen. Idag var det ett gäng sexåriga killar som kalasade runt. Det var livat må ni tro, men skötsamt ändå. Fast nog är det skönt nu när jag städat undan efter festen och kan sätta mig ner i lugn och ro. Har varit en cykeltur med hundarna. Dagens enda regnskur kom naturligtvis precis då. Men varken jag eller hundarna är sockersöta så vi klarade oss utan att regna bort. Nej nu kom jag på, jag ska ta fram en fågel ur frysen och träna apport senare ikväll. Jag tycker Figo blivit mer och mer olydig, så det passar nog bra att köra lite hårt nu. För sedan blir det lite på ett tag.

Bilder från första semesterdagen

Vi började dagen med att sova lääänge. Sedan gick vi till min mamma och pappa där det blev våfflor med grädde och sylt. Sedan har vi bara slappat hela dagen. Högst upp är det Figo som förargar en humla i rabatten. Liam har visat alla konster han kan, allt från volter på studsmattan till att gå på händer på gräset. Han är allt en riktig akrobat. Hundarna har annars mest ägnat sig åt inte alltför intelligenta övningar. Det syns nog på bilderna.

Skön semesterlook

 Bosco & Figo firar att matte nu får semester. Lite träning, men många slappa dagar blir det nog... i allafall om man ska gå efter deras nya semesterlook

Svettigt

En svettig Liam nyss hemkommen från fotbollsträningen. "Ser du mamma, jag är så svettig att håret står rakt upp!"

Lokalsinne

Sent igår kväll skulle jag och Ted gå runt några myrar för att se om det blir några hjortron i år. Fast vi var ute vid 21:30 så var det en tryckande värme. För att överleva myggen klädde vi på oss i långbyxor och långärmat. Behöver jag säga att vi båda var som två klibbiga kolor efter vår lilla promenad. Som om inte värmen i sig vore nog så gick en "genväg" tillbaka upp mot vägen. En genväg som visade sig bli en djungelliknande vandring genom buskar och snår. För att komma sig framåt var man tvungen att sära på slyn framför sig.

Nej nu ska jag införskaffa oss en gps. Inte alls för att vi gick vilse, vi var så pass nära vägen. Men jag vet flera andra gånger vi förmodligen gått bra mycket längre än vad som var tänkt, just för att vi hamnat fel. Det är så lätt hänt när man går och går i skog och mark. Och jag, jag som inte har så bra lokalsinne i skogen. I stadsmiljö går det bättre men just i skog och dylikt, då är jag bortkollrad i ett nafs. Ibland tror jag Ted skojar med mig när han säger att vi ska gå åt det hållet. Hade jag själv fått välja hade vi gått åt precis andra hållet. Det är lite obehagligt det där. Värst är det sedan när hjärnan kalibrerar om sig och allt snurrar om på rätt plats.

Orrtjärn

Igår kväll tog jag och Ted hundarna på en lång promenad i skogen. Vi gick mot Orrtjärn, ett ställe där Ted jagat en del. Det var för övrigt där som han sköt sin första fågel för Bosco, en orrhöna, så han har väldigt fina minne från detta ställe. Orrtjärn ligger väl ca 4 km in från vägen där vi parkerade bilen. Hundarna fick såklart gå brevid, inte springa fritt nu när det finns så mycket småliv i skogen.

Vid ett tillfälle hörde jag ett ljud som lät som en orre. Ted hörde det inte men när jag imiterade hur det lät för honom, så svarade fågeln igen! Vi vek av åt det hållet för att se om vi såg till fågeln, men den hade nog hört oss och gett sig av. Däremot fick Bosco något i nosen. När inte Figo var lika exalterad förstod vi snabbt att det i allafall inte var fågel. Snart märkte vi att vi gick i väldigt färska älgspår längs en myrkant. Jaha, det var därför han ville att vi skulle öka på stegen. Det var verkligen en underbar tur vi fick. Jag känner alltid ett lugn när jag kommer ut i naturen. När man sedan kommer hem är batterierna fulladdade och allt känns så mycket lättare.

En trogen vän

Det blir dåligt med uppdateringar här på sidan nu. Jag jobbar ännu en vecka till innan jag går på semester. Det ska bli så skönt, jag behöver det verkligen nu. Tycker inte om att klaga men jag har det rätt tufft på det personliga planet. Ibland känns livet orättvist och smärtsamt men man måste fortsätta leva och se det positiva och vackra som finns runt omkring oss. Jag har en fantastisk man och tre härliga barn. När jag vaknade i natt och vände mig i sängen, kände jag en nos på min underarm och sedan en liten slick. Det var Figo som sedan någon vecka valt att alltid sova på golvet vid min säng. Han tittade upp på mig med sina bruna ögon som om han ville säga till mig Du kan vila tryggt, jag finns här brevid dig i fall du behöver. Nej så är det förstås inte, men det är en gåva att ha en trogen vän vid sin sida.

Igår...

... var det riktig högsommarvärme. Jag skyndade mig hem och gjorde middag. Sedan åkte jag med Saga och Liam och badade (Emil ville inte följa och Ted jobbar). Så underbart vi hade det. När vi kom till stranden var det två till som tog ett kvällsbad, men dom åkte efter en stund. Så då hade vi hela stranden för oss själva. Liam och Saga badade som vattendjur medan jag satt på en filt med ena ögat i en tidning och det andra åt barnens håll. Måste säga att jag inte är en orolig mamma, men när det kommer till vatten så händer det något. Jag vill ha stenkoll på barnen varenda sekund. Kanske för att Emil höll på att drunkna sommaren innan han kunde simma. Jag ryser än vid tanken på den händelsen.

Efter en och en halv timme i vattnet ville jag åka hem, det började ju bli kväll också. Men barnen ville bada mer. Men vardagens sysslor knackade på mamma-gestalten. Köksbänken som lämnades hals över huvud när badidén dök upp. Hundarna som stod i hundgården sedan tidig morgon, väntandes på matte och promenad. Väl hemma fick barnen duscha medan jag tog en promenad. Fastnade till hos svärmor och svärfar. Mötte dom nästan i dörren, dom var på väg till oss för att uppvakta mig (jag fyllde år i helgen). Men då blev det kaffe och fika hos dom istället. När jag kom hem satt barnen rena i soffan och såg på film. Vilken härlig kväll vi fick!

Vattenapport

Igår var det hundträff igen. Denna gång hade vi samlats nere i båthamnen. Det blev lite allmänlydnad och stoppträning vid uppflog. Vi hade apterat två uppkastare med atrapper. För Figos del fungerade det riktigt bra, han la sig faktiskt ner (i halvliggande) när den andra "ripan" flög upp, innan stoppsignal eller skott. Men jag vet ju resultatet på riktig fågel så alltför mallig ska jag nog inte vara.

Jag hade med lite dummys så några provade på lite vattenapport. För första gången körde jag vattenapport med krav på Figo. Tidigare har han mest simmat med brevid Bosco och hämtat in pga konkurrens, men nu så var det "allvar". Han fixade det, bra men inte mer. Vid ett tillfälle fick jag trycka på rejält med rösten för att få honom att inte svamla och bara simma runt. Men då ramlade visst poletten ner, för efter det var det raka spåret ut och sedan in för avlämning igen. Han behöver en uppsträckare då och då, min lille ulv (i fårakläder).

Ted & Bosco var med men gick hem lite tidigare för Saga och Liam huserade själva där hemma. Man vet ju aldrig vad de små liven kan ta sig för. Nej, dom brukar inte hitta på dumheter men vi vet ju Liams aktivitetsnivå, så det kan fort hända en liten olycka... ramla från studsmattan, klättra i träd, cykla omkull, åka skateboard nedför kullen i lekparken. Ja han är väldigt motorisk, så det kan, och händer, små olyckor titt som tätt. Som det gör med småkillar i farten.

Imorgon har vi planerat en ny tur till rapphönsen. Så nu måste jag fundera på hur jag ska förmå att lägga ett så stort tryck på Figo att han åtminstone inte går efter dom vid uppflog. Konstigt, jag tror jag har bättre tryck på honom när han är lös. För i fjällen har jag i allafall hjälpligt kunna stoppa honom, men ni skulle ha sett honom hos rapphönsen förra gången. Det var bara full gas framåt, sträckt lina så länge det bara gick. Jag fick slita ner honom för att få stopp på honom. Hoppas att man kan se ett litet litet framsteg från gång till gång framöver. Då finns ju hoppet kvar för Figo. Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Förmiddagspromenad

Vi började dagen med en skogspromenad med hundarna. Vi gick till Styrktjärn, mitt favoritställe här i kring. Figo behöver mycket stadgeträning nu. Han fullkomligt vibrerar när han tror att jag har något på gång. Som exempelvis idag när vi åkte iväg med bilen. kanske han trodde vi skulle på fågelträning. Egentligen borde jag döpa om honom och börja kalla honom för Iver i stället för Figo. Det vore mer passande för tillfället. Så jag vet vilken sorts träning som det kommer att läggas ner tid på här hemma hos Nilssons.

1 km in i skogen ligger detta smultronställe

Hundarna fick ta sig ett dopp och kastar sig i plurret

Simträning, skönt

Figo trampar vatten i väntan på att få komma upp

Bosco fick simma ut och apportera en pinne. Här är han på väg tillbaka

 Figo ställer upp sig snyggt efter badet

Holy macaroni!

Vilken träning vi hade igår kväll! Regnet höll sig undan vilket var allt annat än vad man kunde säga om myggen. Jag tror aldrig jag har varit med om så mycket mygg på en och samma gång. Det var ett grått moln omkring oss, som i tecknade filmer.

Figo fick börja gå mot den obefintliga vinden, mot rapphönan som låg och tryckte i gräset. Den lämnade nog inte mycket vittring efter sig men när Figo kom närmare så kände han lukten. Han fattade stånd en halv meter från fågeln men stod inte helt fast, svansen gick lite. Denna fågel vill inte flyga upp så Patrik tog den och kastade upp den. My god vilket påslag det blev på Figo då. Stoppsignal vad är det? Matte som vrålar NEJ! vad är det? Inte förrän han blev stoppad av att linan tog slut stannade han (ofrivilligt) men att lägga sig? Nej, då ser man ju inte pippin som flög iväg.

Vi tränade en timme men varierat resultat. Mot slutet stod Figo fast och länge utan försök att tjuvresa, men stadgan vid uppflog behöver vi träna mycket på. Men det var ju därför vi var där. För stoppet fungerar bra i andra situationer, men fågel har vi ju inte tränat.

Bosco stod faktiskt också längre än förväntat för rapphönan, men när det bar iväg med flaxande vingar då ljöd en vorstehstämma över ängarna. Men det är bara att träna på. Karin och Patrik är så snälla så dom låter oss komma och träna fler gånger under sommaren. Vi tänkte bara se så att det är lite mer vind nästa gång. Inte bara för vittringens skull, utan lika mycket för myggen. Nästa gång ska jag också komma ihåg att ta handskar. När jag nöp åt kring linan för att stoppa Figos framfart, brände jag sönder fingrarna. Jag känner av det mer idag än igår. Kanske det var fler än Figo som var het igår?