onsdag 31 mars 2010

Skönt att vara hemma igen

Åh, så skönt. Har precis kommit hem från Umeå. Har ju varit där med min mamma som nu opererats med ett lyckat resultat. Det har verkligen varit dagar fyllda med oro och ängslan. Men nu blickar vi framåt och hoppas och tror att det bara ska bli bätttre.

Hoppas också att morgondagen ska bjuda på lite härligt vårväder. Då blir det lite hundaktiviteter, det behöver både jag och hundarna nu. Ted har ju förstås kört drag med dom så dom har inte bara stått hela dagarna. Men den här träningsbiten med lydnad och jaktdressyr, den lämnar han mer än gärna över till mig... och jag tar mer än gärna den biten. Det är ju det roligaste man gör med hunden.

Nu ska jag krypa ner i soffan brevid min man som varit hemma och tagit hand om sjuka barn när jag varit med mamma i Umeå. Nu är barnen friska och mamma på bättringsvägen. Skönt att vara hemma igen!

måndag 29 mars 2010

Apportträning

Jag har tränat lite apport med hundarna idag. Jag tog med mig en apportfågel och gick iväg genom skogen mot isen. När vi kommit en bit släppte jag båda fritt. När dom kommit igång och busade utan fokus på mig så kastade jag diskret fågeln. Sedan kallade jag in bara Figo och skickade honom på apport. Det jag ville se var om han fortfarande apporterade lika bra när det fanns annat roligt som drog. Resultatet kan ni se här nedan. Jag känner mig riktigt nöjd med min hund, min stjärna, min plutt, min... ja-a kalla honom vad ni vill. Han är enastående och bara bäst<3 Han bara växer och växer i mina ögon och jag hoppas på att jag ska kunna lyckas få till honom. Begränsningarna sitter i allafall inte i Figo, utan i mig. Men jag tror nog att vi kan bli ett radarpar bara vi får träna på i vår takt.

-Apport! Full satsning rakt ut...
...bara mata på mot målet
Inte ens simföret kan stoppa honom
Ja, där är den, djupt nere i snön
Bra fart även på väg tillbaka
Öronen luftas också, eller kanske han försöker lyfta för att slippa djupsnön
Nästan framme vid matte...
...för att sitta fint...
...och få losskommandot
Visst vaaar jag duktig matte!?!
Okey, vorstehn får också apportera en gång. 
Bosco har inte heller några problem, möjligtvis med den djupa snön då

lördag 27 mars 2010

Mersmak på drag

Idag tog jag skidorna och begav mig ut på en liten tur på isen. Det har ju kommit en del snö så det blev att spåra bitvis. Ted han tog hundarna och rundade båda öarna här utanför. När vi sen strålade samman på hemvägen såg vi en bekant siluett längre fram. Det var Emil som vaknat och kom skejtandes mot oss. Han provade igår att åka drag bakom hundarna och tydligen gav det mersmak. Han ville gärna ta över en hund från Ted.

Tillsammans tog dom en extrasväng, far och son. Själv skidade jag hemåt. När dom sen kom hem var det en glad son och en lite mindre glad man jag mötte. Ted var lite arg för "hans" hund hade inte velat dra efter att han sett att jag åkte åt andra hållet. Behöver jag berätta att "hans" hund i det här fallet var Figo :). Lägg till detta att tävlingsmänniskan Ted hade svårt att hålla jämna steg med sonen som körde med en dragvillig vorsteh. Han hade tydligen fått slita hårt för att inte hamna på efterkälken och Figo den uslingen hade inte gjort mycket för att bidra.... förrän dom vände hemåt igen. Då var det full fart på dom små vita galoscherna :)

fredag 26 mars 2010

Plötsligt känns allt annat oviktigt......

Allt vad hundar och hundträning känns fjärran i tankarna just nu. Min mamma har fått en hjärtinfarkt och ligger just nu på hjärtintensiven i Umeå. Mina tankar finns hos henne hela tiden. Inte ens en skidtur på isen med mina nya turskidor kändes roligt.... men man fick i alla fall rensa tankarna en stund. Ville bara skriva detta, för alla er som kanske undrar varför det plötsligt blivit så glest mellan inläggen här på sidan. Det bara blir så när allt annat plötsligt känns oviktigt.

tisdag 23 mars 2010

Fortsatt Figo-träning

Jag avskyr tisdagar. Inte för att det egentligen är något fel på just tisdagar, utan för att jag då mest sitter i bilen och skjutsar fram och tillbaka till olika aktiviteter för barnen (om än det är bra att dom har en sysselsättning). Istället skulle jag kunna gå en promenad med hundarna. Tänk att det fortfarande är ljust klockan sex på kvällen! Nu börjar gó-dagarna med solen som värmer kinderna och skare som bär överallt. Men ännu är vi inte riktigt där. Ted har varit ut på isen med hundarna. Det var tydligen väldigt tungt, mjukt före med en hel del flödvatten.

Nu måste jag lägga ner mycket energi på att träna med Figo. Vi kom med på fjällträningskursen i april, så nu ska här tränas stadga och mycket pipa. Jag ska lägga mer tryck på honom än någonsin tidigare, det behöver han. Vi märkte att han på kullträffen, jaktmässigt tände till ordentligt. Han vet nu precis vad han är ute efter. Han fick ju en trevlig fågelupplevelse där nere, åtminstone fram tills dess att jag lyckades få stopp på honom :). Det som behövs nu är träning med störning, mycket störning av alla de slag.

Jag har en tanke hur jag ska jobba vidare med apport biten. Han har ju lusten och glädjen men nu vill jag få in den där ovillkorliga lydnaden även när det gäller apport. På apport testet ville han inte plocka upp den sista ripan han sökt sig fram till. Jag blev tvungen att kalla in honom, snacka lite allvar, och sedan skicka honom på nytt. Då fungerade det som sig bör (detta var dock inget som påverkade testresultatet då han redan var godkänd med tre tidigare klockrena apport jobb). Men detta stör mig lite. Han har ju aldrig tidigare fått vägra en apport. I och för sig så kom han ju inte undan, han fick ju avsluta det jag bad om. Men som sagt jag har lite tankar om hur jag ska fortsätta framöver. Men det skriver jag mer om en annan gång... kanske när jag provat det i praktiken.

söndag 21 mars 2010

Tolkningspremiär

Idag har det varit så härligt väder. Sol och några minusgrader. Främmandet åkte hem strax före lunch och då gjorde vi upp en eld vid vår grillplats. Emil åkte med en kompis till slalombacken och vi andra fikade och njöt av vårvädret. Liam provade för första gången att tolka bakom Ted och hundarna. Det blev stor succé. Liam fullkomligt älskade detta. Han har frågat om han och pappa inte kan göra detta varje dag. Vilken balans han har lillkillen. Jag trodde han skulle stå på näsan mest hela tiden, men det gick ju hur bra som helst! Måste vara skridskoåkningen som gjort det, för skidåkning har han bara sysslat med lite sporadiskt i vinter.

Se upp i spåret.... här går det undan!

Full koncentration krävs om man ska hänga med även i svängarna
Ibland går det inte riktigt som tänkt. Hundarna går ur spår när dom ser mig sittandes på huk brevid spåret (men märk väl, Liam står på benen)

Saga åker i backen på gården, Figo tycker också att det är kul
Saga fotograferar
Bosco myser på bänken i solen
Det är mycket snö i år. Figo funderar på att hoppa upp på garagetaket

Ja, ingen kommentar till denna bild... bara söt :)
Visst ser ni också likheten? Ted ser ju faktiskt ut lite som en vorsteh

lördag 20 mars 2010

Trevlig gemenskap

 En härlig lördagsförmiddag har vi haft! Solen lös med sin frånvaro men vad gör väl det när man har trevligt sällskap och humöret är på topp. Teds barndomsvän och tillika vår kompis Micke är och hälsar på oss i helgen. Han har med sig sina pojkar och barnen har så roligt tillsammans.

 Liam och Leo provar dubbelpulkan och visst går det undan!

Två kompisar som gillar varann

 Saga flyger fram på tefatet

 Lilltrollet Zeb sitter och väntar på maten

Vi vill också vara med!

 Hela gänget samlat. Några kompisar till anslöt som bonus

 Ted är känd för sina rejäla brasor

Nu sitter gubbarna i bastun. Minstingen sover middag och de andra barnen leker. Emil har gått ut till någon kompis. Jag tror att jag själv ska ta hundarna och gå en promenad. 
Ha en fortsatt trevlig lördag!

torsdag 18 mars 2010

Mera snö

Idag har jag lagt in ansökan om sommarsemestern. Med lite vånda la jag in bara fyra veckor. Tidigare somrar har jag varit ledig 5-6 veckor. I år har jag däremot börjat tänka som dom man skakade på huvudet åt åt förr. Det vill säga dom som sparade semesterdagar för att ha kvar till höstjakten. Nu har jag alltså gjort likadant. Tittar man ut kan man ju undra om det över huvudtaget blir någon sommar i år. Snön vräker ner utanför fönstret. Jag har varit ute och skottat för en stund sedan men när jag kom tillbaka efter en promenad med hundarna så syntes det inte. Hundarna är i alla fall lyckliga när det är busväder. Dom springer ta fatt och trycker ner varandra i den mjuka snön. När vi kom in hade Figo ångan uppe. Han ville så gärna fortsätta buset här inne, men den andra herren var inte riktigt med på noterna.

Kom igen nu, det är kul!

Nä nä, slipp då... men skyll inte på mig sen när du ångrar dig

onsdag 17 mars 2010

Glömsk matte

Nu har jag gjort det igen! Hade fullt upp här hemma när Figo pockade på uppmärksamhet med sitt oande. Jag släppte ut honom på baksidan för jag hade inte tid att gå med hundarna just då. Sedan fortsatte jag med städning, eller kanske röjning ger en mer sanningsenlig bild ;). En lååång stund senare hör Ted ett mystiskt läte från altanen. Där står Figo och hoppar mot fönsterrutan, upp och ner, upp och ner. Jag hade alltså glömt honom där ute. Stackarn undrade väl om vi aldrig skulle släppa in honom igen. Jaja han är ingen rymmare i alla fall. Matte sa "bara gården", och då är det bara gården... tills man blir insläppt :)

Trött

Igår hände inte mycket på hundfronten hos Nilssons. Glömde till och med bort att ge hundarna middagsmaten, det fick bli kvällsmat istället, så helt utan blev dom inte (till mitt försvar måste jag säga att Figo faktiskt inte sa till att han var hungrig. Det brukar vara svårt att "glömma" honom). När jag kom hem lite sent igår var det bara att skjutsa till karateträning sen hem och fixa någon middag. När ugnspannkakan var klar var det bara att åka och hämta från träningen. Efter middagen (eller ska man kalla det kvällsmat) förflyttade vi oss till TV:n och Mästarnas mästare. Tisdag kväll får Saga och Liam "dispans" att vara uppe för att se det programmet.

När jag sedan följde Liam till sängen sa han att det var länge sedan jag låg med honom, så jag kröp ner under täcket en stund. Vi hade så mysigt och det dröjde inte länge förrän Liam somnade. Vad värre var, även jag drog iväg! Vaknade med ett ryck vid 22-tiden av att telefonen ringde. Ja, det var den tisdagen det. Det var ju bara att gå och borsta tänderna och krypa ner i sin egen säng... och inte hade jag några problem att somna om heller. Måste ha legat efter med sömnen, men nu känner jag mig riktigt pigg och alert.

måndag 15 mars 2010

Mysteriet med värmetäcket

Idag har både jag och Ted jobbat, då blir det hundgårds liv för hundarna. Allt vore ju frid och fröjd om man visste att båda två lägger sig i kojans varma boning, om det blir för kallt ute. Men hela vintern har ju Figo legat så gott som fastfrusen i snön utanför kojan när man gått ner för att hämta in dom efter arbetet. Då kom jag på den geniala idén att låta Figo ha värmetäcket på sig. Då kunde ju Bosco ligga i kojan och vara varm men även Figo skulle hålla sig något så när varm med täcket på.

Första gången jag provade min idé hängde täcket prydligt över hundgårdsdörren när jag hämtade in hundarna. Tänkte att det var svärmor som, när hon varit på promenad med hundarna, av någon anledning tyckt att han inte behövde täcket. Idag provade jag konceptet igen, nu andra gången alltså (det var -22 på morgonen hos oss). När jag kom hem idag hängde förvisso inte täcket över dörren, men det låg på marken... utan hund i. Gissa vem som då glatt kommer ut genom luckan när jag närmar mig hundgården? Jo, Figo! Sedan dyker även en glad Bosco upp i gluggen. Dom har alltså legat och myst tillsammans i kojan.

Jag blir både lättad och lite irriterad på samma gång. Lättad över att poletten nu ramlat ner så att Figo förstår hur mysigt det är att ligga i värmen istället för fastfrusen ute i kylan. Men också irriterad över att det skulle ta hela vintern för honom att förstå detta. Nu kommer ju våren och med den förhoppningsvis även värmen. Vem behöver en isolerad koja då!?!

Mysteriet hur Figo lyckats krypa ur värmetäcket kvarstår dock. Modellen liknar ju närmast en tvångströja. Men jag är inte förvånad... det börjar inte vara mycket som förvånar mig med den hunden längre :)

Måste bara få lägga in en bild (tyvärr suddig) från hockeyavslutningen igår, där Liams lag fick gå genom björngapet (som elitseriespelarna i Luleå hockey gör). Ser ni den vinkande killen längst fram i vit tröja? Gissa vem det är... jo, en kille som drömmer sig bort och hoppas att det ska bli på "riktigt" en dag.

söndag 14 mars 2010

Korvskinn höll på att ställa till det

Ted gjorde en besynnerlig upptäckt idag när han var ute med hundarna. Bosco sket nämligen ut ett par decimeter korvskinn! Det gick inte helt lätt heller. Länge satt han och kämpade innan han fick ut det. Han måste ha scannat köksbänken igår innan jag hunnit städa undan allt. Jag har inte märkt av något så han måste ha utvecklat en väldigt diskret metod. Usch det kunde ju ha slutat riktigt illa om skinnet fastnat i tarmen! I julas fick vi höra om en annan vorsteh som åt upp 2 kilo nät till julskinka. Det slutade med operation där man både fick öppna magsäck och tarmpaket. Inte roligt alls. Den här gången verkar det ha gått bra, men man får sig en läxa. Man kan aldrig vara nog försiktig när man har tjuvhundar i huset.

lördag 13 mars 2010

Guldgossen

Förmiddagen har ägnats åt hockey- Tomas Holmström Cup. Solen värmde och sken utanför ishallen, men killarna och tjejerna bjöd oss föräldrar på solsken också. Vilken kämpainsats dom utför varje gång. Idag tog dom nog priset. Avslutningsvis spelade dom två matcher utan avbrott med bara 1-2 avbytare, men alla gav av de krafter dom hade. Trötta och lyckliga fick dom alla sedan mottaga guldmedaljerna! Det var sista gången skridskorna remmades för den här säsongen. Imorgon är det avslutning med parad genom björngapet i Luleå Hockeys egen arena. Som pricken över i:et får dom gå tillsammans med en spelare från just Luleå hockey! Innan dess hoppas jag att Luleå vinner mot Timrå ikväll och går vidare till slutspel (åtminstone för Liam och Emils skull).

En stolt guldgosse!

fredag 12 mars 2010

Lyckan ler

Ibland ler lyckan mot en! Figo har kommit med på fjällträningskursen i Arjeplogsfjällen 24-25 april. Man skulle kunna tro att allt är kirrat och klart i och med detta, men icke sa nicke. Med tre barn gäller det då att finna någonstans att inackordera de små liven också. Min mamma väntar på en hjärtoperation så henne vågar vi inte belasta mer. Då ligger allt hopp hos svärföräldrarna. Jag vet att det inte är helt lätt att temporärt växla från pensionärsliv (om än svärmor fortfarande arbetar) till småbarnsföräldrar. Men har man världens bästa svärföräldrar så har man. Dom ställer upp och tar allihop så vi kan åka tillsammans jag och Ted! Hurra vad glad jag är!

Mindre roligt är att jag fått nackproblem. Har varit till en sjukgymnastkollega på jobbet. Hon säger att det är muskulärt och att det kan liknas vid en liten whiplashskada. Dock inte något som kommer att bli kvarstående tack och lov. Hon frågade och klämde och masserade och kom sedan fram till att det inte var en dålig kudde som var orsaken, utan något som orsakat en knyck. Ted hade förklaringen att det uppkom när jag stod på näsan i fjällen. Så snöpligt, jag gjorde mig ju inte ens illa i den mjuka snön, men det kom efteråt. Det värsta av allt, kollegan sa att jag i helgen måste vila nacken. Inte sitta framåtböjd utan mest vila och luta mig bakåt med stöd för huvudet. Hm, låter som att bloggandet ligger i farozonen (nu säger Ted att han ska ringa och skvallra till kollegan, så det är bäst att sluta).

torsdag 11 mars 2010

Samarbetsvilja

Det är ju helt otroligt vad anpassningsbara hundar kan vara. I allafall tycker jag att Figo är det. Tänk så många gånger han hört den gamla pipans ljud. Gång på gång på gång och varje gång är det hit eller stanna som gäller... stenhårt och precist. Nu har matte helt plötsligt bytt ut den mot en annan typ som låter helt annorlunda. Klart man blir fundersam till en början.

Jag skrev ju att han var lite långsam i reaktionen på den nya pipan. Glöm det nu. Jag tog in honom närmare mig och körde "nybörjarmetoden" ett par gånger, dvs pressa ner honom i ligg samtidigt med signalen. Tredje gången hade jag en hund som var för snabb för mig. Jag hann inte dit med handen innan han låg ner. Så nu är han faktiskt nästan snabbare i läggandet än med den gamla pipan- roligt!

Hit signalen fungerar också bra nu. Provade kalla in honom utan "väderkvarnsposén" och han kom i full galopp som den glada skit han är (avstod från att sätta mig på huk när han kom och klarade mig utan blåtira denna gång). Det är lite konstigt. Ju mer krav och tryck man utövar på hunden, desto gladare och samarbetsvillig blir han. Men vid närmare eftertanke är det nog inte så konstigt, utan ganska självklart. För en tydlig ledare är en bra ledare, och en bra ledare ger en glad hund.

Två som jobbar rätt bra ihop

tisdag 9 mars 2010

Stjärnsmäll

Är precis inkommen efter kvällspromenaden med hundkillarna. Jag hade med mig pipan ut också. Det är nämligen så att jag fick mig en ny pipa av uppfödarna i helgen som jag måste "köra in i ryggmärgen" på Figo. Efter en fågelsituation för Figo där jag efter stort tryck fick stopp på honom, fick jag mycket beröm av Leif men han hade en sak att påpeka ("gulp")... jag måste ha en annan pipa ("puh"). Som av en händelse hade han en extrapipa i ryggsäcken som dom så vänligt skänkte till Figo :) Det tackar vi för! Vilken skillnad, här var det rejält tryck i pipan. Det ringer nästan i mina egna öron när jag blåser stanna signalen. Har av hälsomässiga skäl fått korta ner tonen för att inte bli helt döv på kuppen ;)

Nå väl, jag tänkte att jag skulle träna lite med pipan på promenaden. "Stannaligget" fungerar ganska bra, det är ju samma typ av signal. Kanske att han är lite långsammare i uppmärksamheten, men det ska vi snart råda bot på. Inkallningen ser jag klart skillnad på. Det är en helt annan signal och när jag blåser den så stannar han upp och tittar på mig. Slår jag då ut armarna så kommer han. Efter ett par inkallningar verkade poletten i alla fall ramla ner. Jag blåste för inkallning och Figo kom i full karriär mot mig. För att uppmuntra honom och visa hur rätt han gjorde nu så satte jag mig ner på huk och slog ut med armarna. Det är mitt sätt att säga till honom att han är bäst.

Ja, inte bromsade han precis in när han såg hur glad matte var. Han snarare la in överväxeln för att så fort som möjligt komma fram och få beröm, med den påföljden att han inte hann stanna framför mig. Han sprang rakt in i mig, knockade mig rakt i vänsterögat med sin nos och jag föll baklänges. Där låg jag och tittade rakt upp i himlen... och samtidigt som tårarna sprutade ur ögat tänkte jag att det inte är var dag man ser stjärnor samtidigt som det snöar :)

Mot nya utmaningar

Vilken kontrast med arbetslivets grå vardag jämfört med helgens aktiviteter. Men det må så vara, mina tankar har ändå mest hela dagen svävat iväg till vidderna på fjället och mina närmaste arbetskamrater har inte kunnat undgå att höra min berättelse. Jag antar att hundarna upplevde samma kontrast när dom hamnade i hundgården hela dagen. Inga fria vidder där inte.

Jag är så glad att jag gjorde apporteringstestet med Figo. I efterhand förstår jag inte varför jag överhuvudtaget tvekade. Jag är så stolt över Figo att jag lätt skulle kunna rama in beviset, men jag undrar vilken reaktion det skulle väcka om jag drog fram en tavla ur ryggsäcken (måste man förresten ha med beviset på jaktprov?). Nej, jag får nog nöja mig med att sätta det i en plastficka.

Nu gäller det att hålla i träningen på alla vis. Apportbeviset är ju inget intyg att apporten fungerar i en jaktsituation. Så på nåt sätt måste vi träna både fågelsituationer och apport i samband med detta. Det är nog inte helt lätt att ställa om hjärnan från att ha rest en eller kanske flera fåglar, till att coola ner och lugnt och sansat bringa hem en fälld fågel istället för att satsa på de som flaxat iväg. Där har vi något att bita i :) Men som ni kanske redan förstått så gillar jag ju utmaningar, och envisheten har jag byggt på rejält senaste året. I samma takt som min envishet blivit större, har Figos minskat.

måndag 8 mars 2010

Fjällträning

Nu är vi hemma igen, fulladdade med inspiration och träningslust! Det är svårt att beskriva upplevelserna vi fått vara med om denna underbara helg, men jag lägger ut lite bilder så får ni se vilken mäktig natur vi har i Sverige. Lägg sedan till trevligt sällskap och underbart väder. Dagarna har tillbringats uppe på fjället och kvällarna i stugan. Jag har likt en svamp sugit åt mig både av fjällvärldens storslagenhet men också passat på att ta till mig alla råd och tips jag kunna få för min och Figos fortsatta träning. Det känns skönt att få handfasta tips "på plats" precis i den situationen man befinner sig i just då. Jag fick också bekräftelse på att vi är på rätt väg, att jag faktiskt lyckats rätt bra med min träning så här långt- fantastiskt roligt! Jag vill av hela mitt hjärta tacka Barbro och Leif för att ni bjöd ner oss så vi fick vara med om detta!

 Visst är det vackert!

 Leif spårar och visar vägen till riporna. Barbro klarade av att hålla ordning på två dräktiga tikar som inget hellre ville än att också få springa ut på fjället.

Fikapaus. Lägg märke till Figos och Boscos fokus där i bakgrunden. Dom tigger inte, dom bara tittar ;)

Figos syrra Fia och kusinen Coco får vila och värme i säcken. En sådan ska jag försöka mig på att tillverka. Jag är ingen sömmerska men hur svårt kan det va...( förmodligen över min syförmåga, men jag ska prova)
.
 Vad imponerar mest, Figo i förgrunden, eller fjällmassiven bakom? Ja, nog är fjällvärlden i vinterskrud hänförande men Figo är ju trots allt min alldeles egen stjärna

 Leif visade prov på att han inte bara är proffs på hundar och hundträning. Här har han precis fixat så att jag kunde fortsätta trots att bindningen gick sönder. Med en rem från en ryggsäck och en linda så blev det så här.

 Figo fick även möjlighet att göra ett apporttest. Här kommer han in med en av fåglarna

 Figo fixade in alla fyra fåglarna... och tror ni inte att han blev godkänd! Nu får han ställa upp på jaktprov. Vem vet, kanske vi är mogna någon gång under 2010

 Bosco spanar över fjället. Kanske känner han lukten av ripor.

 Fia myser i Leifs famn
.
 Tina, Barbro och Agneta, tre härliga kvinnor som myser i stugvärmen efter en heldag på fjället

 Figo provligger i Tinas famn

En erfarenhet rikare och många minnen har vi tagit med oss hem. Nu ska vi fortsätta träningen här hemma. Jag kan säga att inspirationen är på topp. Helgen har även varit bra för min del. Jag har nu sett och förstått att jag duger bra som dressör åt min hund. Figo är bra... och jag är bra (ja, jag vågar skriva så)

tisdag 2 mars 2010

Snö, snö och åter snö!

Snö, snö och åter snö! Är det inte smällkallt så vräker snön ner. Detta är tredje dagen med snöyra (den här gången) och snart ser man snöspadar i sömnen. Skottade upp gångarna ner till hundgården det sista jag gjorde igår kväll och Ted tog "resten". När jag skulle köra Liam till dagis i morse så höll jag nästan på att köra fast. För att inte tala om när jag i eftermiddags skulle hämta in hundarna från hundgården... vart var gångarna jag skottade så snyggt och prydligt igår? Snart måste väl snöandet sluta och bytas till förmån för en solig vårvinter.

Det verkar som att vädret "neröver" är stabilare. Det låter ju lovande inför helgen. Imorgon åker vi neråt, gör ett stopp på hotell i Lycksele innan vi åker vidare mot Messlingen på torsdag, för att sedan vända hemåt på söndag igen. Spännande helg känns det som. Så hundarna går på sparlåga just nu, ingen aktivitet alls vare sig igår eller idag. Men vet ni vad, jag har inte ett uns dåligt samvete för det.