Samarbetsvilja

Det är ju helt otroligt vad anpassningsbara hundar kan vara. I allafall tycker jag att Figo är det. Tänk så många gånger han hört den gamla pipans ljud. Gång på gång på gång och varje gång är det hit eller stanna som gäller... stenhårt och precist. Nu har matte helt plötsligt bytt ut den mot en annan typ som låter helt annorlunda. Klart man blir fundersam till en början.

Jag skrev ju att han var lite långsam i reaktionen på den nya pipan. Glöm det nu. Jag tog in honom närmare mig och körde "nybörjarmetoden" ett par gånger, dvs pressa ner honom i ligg samtidigt med signalen. Tredje gången hade jag en hund som var för snabb för mig. Jag hann inte dit med handen innan han låg ner. Så nu är han faktiskt nästan snabbare i läggandet än med den gamla pipan- roligt!

Hit signalen fungerar också bra nu. Provade kalla in honom utan "väderkvarnsposén" och han kom i full galopp som den glada skit han är (avstod från att sätta mig på huk när han kom och klarade mig utan blåtira denna gång). Det är lite konstigt. Ju mer krav och tryck man utövar på hunden, desto gladare och samarbetsvillig blir han. Men vid närmare eftertanke är det nog inte så konstigt, utan ganska självklart. För en tydlig ledare är en bra ledare, och en bra ledare ger en glad hund.

Två som jobbar rätt bra ihop