måndag 8 mars 2010

Fjällträning

Nu är vi hemma igen, fulladdade med inspiration och träningslust! Det är svårt att beskriva upplevelserna vi fått vara med om denna underbara helg, men jag lägger ut lite bilder så får ni se vilken mäktig natur vi har i Sverige. Lägg sedan till trevligt sällskap och underbart väder. Dagarna har tillbringats uppe på fjället och kvällarna i stugan. Jag har likt en svamp sugit åt mig både av fjällvärldens storslagenhet men också passat på att ta till mig alla råd och tips jag kunna få för min och Figos fortsatta träning. Det känns skönt att få handfasta tips "på plats" precis i den situationen man befinner sig i just då. Jag fick också bekräftelse på att vi är på rätt väg, att jag faktiskt lyckats rätt bra med min träning så här långt- fantastiskt roligt! Jag vill av hela mitt hjärta tacka Barbro och Leif för att ni bjöd ner oss så vi fick vara med om detta!

 Visst är det vackert!

 Leif spårar och visar vägen till riporna. Barbro klarade av att hålla ordning på två dräktiga tikar som inget hellre ville än att också få springa ut på fjället.

Fikapaus. Lägg märke till Figos och Boscos fokus där i bakgrunden. Dom tigger inte, dom bara tittar ;)

Figos syrra Fia och kusinen Coco får vila och värme i säcken. En sådan ska jag försöka mig på att tillverka. Jag är ingen sömmerska men hur svårt kan det va...( förmodligen över min syförmåga, men jag ska prova)
.
 Vad imponerar mest, Figo i förgrunden, eller fjällmassiven bakom? Ja, nog är fjällvärlden i vinterskrud hänförande men Figo är ju trots allt min alldeles egen stjärna

 Leif visade prov på att han inte bara är proffs på hundar och hundträning. Här har han precis fixat så att jag kunde fortsätta trots att bindningen gick sönder. Med en rem från en ryggsäck och en linda så blev det så här.

 Figo fick även möjlighet att göra ett apporttest. Här kommer han in med en av fåglarna

 Figo fixade in alla fyra fåglarna... och tror ni inte att han blev godkänd! Nu får han ställa upp på jaktprov. Vem vet, kanske vi är mogna någon gång under 2010

 Bosco spanar över fjället. Kanske känner han lukten av ripor.

 Fia myser i Leifs famn
.
 Tina, Barbro och Agneta, tre härliga kvinnor som myser i stugvärmen efter en heldag på fjället

 Figo provligger i Tinas famn

En erfarenhet rikare och många minnen har vi tagit med oss hem. Nu ska vi fortsätta träningen här hemma. Jag kan säga att inspirationen är på topp. Helgen har även varit bra för min del. Jag har nu sett och förstått att jag duger bra som dressör åt min hund. Figo är bra... och jag är bra (ja, jag vågar skriva så)

5 kommentarer:

  1. Jaadu, Maggan både du och Figo är bra! Suveränt bra att fixa apporten på Figo alldeles själv med hjälp av Leifs apportkompendie och en rejäl dos beslutsamhet! Vi tycker att det var så roligt att ni kunde komma ner till oss. Nu blev det ju inte mycket till kullträff, 2 av 9 som kom, och inte mycket fågel. Men vi fick se Figos potential. Och den är stor så jaktprov till hösten är nog inte alls orimligt. Det var jättetrevliga dagar tillsammans med er och Agneta. Tillbaka i vardagen är det här dagar att suga på.
    Kram
    Barbro och Leif

    SvaraRadera
  2. Åh, så vacker natur och så trevligt ni verkar ha haft det!!

    Kram / Helena

    SvaraRadera
  3. Ni verkar haft det hur bra som helst , kul att få ny glöd med träning....det behöver nog alla någon gång då och då. Vackert var det oxå:)
    Välkommen Hem, Kram Åsa

    SvaraRadera
  4. Vilken toppen helg ni ser ut att haft. Förstår att du är grymt motiverad nu.Och du, ni är jätte duktiga både Figo och matte.
    Kram ./ Veronica

    SvaraRadera
  5. Tack för en trevlig helg och hoppas resan hem gick bra trots att det är långt.
    Det är så kul och inspirerande att träffas och prata hund med likasinnade och att få nya trevliga bekantskaper. Det är något man lever länge på och kan plocka fram när man behöver lite pepp. Kul också att få se Figo in action och se att det är mycket man känner igen från sina egna odågor. Stort grattis igen till det godkända apporttestet. Tigger och jag hade ett allvarligt snack på hemvägen och han har lovat bot och bättring.......
    Och självklart är du bra, skönt att även du själv har insett och vågar säga det :-)

    Kramar,
    Agneta

    SvaraRadera