När jag vaknade på morgonen var jag helt utan röst. Inte ett litet ljud kunde jag förmå att få till. Jag har varit hes ett par dagar men att jag skulle bli utan röst, det trodde jag väl inte. Detta medför att jag blev tvungen att sjukskriva mig (hur löjligt det än känns), jag kan ju inte sitta i telefonrådgivning och ha mottagning. Nu blir väl gubben glad förstås, en tyst "tant" som är hemma men som ändå inte är sjuk. Kanske rena drömmen för karlarna.
Idag får jag också träna på tyst kommunikation med hundarna. Fick mig ett litet smakprov redan på morgonrundan. Figo drog iväg en bit och jag hade visselpipan hemma. Jag fick lov att busvissla för att få hans uppmärksamhet, men sedan var det teckenspråk på hög nivå för att få hunden dit jag ville. Han undrade säkert vad det blivit för fel på matte som inte sa något utan bara viftade med armar än hit, än dit. Säkert nyttig träning både för honom och för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar