Mot slutet av arbetsdagen såg jag för min inre syn att jag efter middagen skulle ta en lång promenad med hundarna i mörkret ute på isen. Det är så skönt att vara för sig själv och månskenet gör att ögonen snabbt vänjer sig vid det sparsamma ljuset. Just nu är jag inne i en period där jag hellre rör mig på ensliga platser än spatserar runt i byns kvarter.
Vad jag inte tänkte på var att Liam hade innebandyträning och behövde skjuts. Dessutom fick vi besök av en av Teds barndomsvänner så promenaden byttes ut mot julfika. Med -24 utomhus ställt mot +22 och en sprakande eld i braskaminen inomhus, blev valet för en lat människa lätt ;-)
Figo är en väldigt trevlig prick sedan någon dag. Jag tror att mitt "nedstamp" när han kom hem efter sin egen tur i skogen, fick honom att förstå vem som ska behaga vem. För nu fjäskar han som bara den. Kanske just för att jag försöker lägga band på mig själv och behandla honom lite mer som luft mellan dressyrpassen. Verkar vara en väldigt effektiv metod det där.
I och för sig är det väl inte för sent för en promenad än på några timmar? Ja, jag får se hur långt jag går. Det är ju trots allt väldigt kallt för hundarnas tassar... ;-)
Jag är precis dom du jag går hellre på isen med tikarna...ganska skönt att vara där ingen annan är med sina hundar. Kram på er i kylan:)
SvaraRadera