Knickers och knätofsar

Så här i efterhand känns det mycket bättre att bara säga "apport" till Figo. Jag vet inte, kanske jag trasslar till det för mig när jag lägger in både det ena och det andra ordet i mina kommandon. Hunden struntar ju ändå i vad jag säger, det är ju innebörden av vad jag säger som avgör handlingen. Fattar ni, eller har jag trasslat till det igen? :o)

Jag måste berätta om något som inträffade när vi började injagningen i höst. Figo satt fint vid min sida, hela tiden ögonkontakt för att få dom förlösande orden i sina öron... "varsågod å sök!" Ted tittade förvånatat på mig. Han skakade lite på huvudet och smålog... då förstod jag att här kommer snart en dräpande (men hjärtlig) kommentar. Han är nämligen både retsam och rapp i munnen, så får han chansen är han inte sen att hugga. Mycket riktigt så kom "varsågod?.. tror du att du tillhör engelska adeln, det är bara knickers och knätofsar som fattas!" Han skrattade gott åt mitt "försök att låta märkvärdig" och undrade vad det var för fel på kommandot "ja!" som vi alltid säger till Bosco.

Nej det är inget fel alls på "ja!" och jag har faktiskt aldrig reflekterat över varför jag säger varsågod till Figo. Jag har i allafall inget engelskt påbrå, vad jag vet. Orden har bara hoppat ur mig och Figo verkar inte ha något emot det... så Ted får fortsätta le åt mina fisförnäma ordval. Den här hösten verkar dom dessutom vara nästan det enda vi har att le åt där ute i skogen ;o)