Jag har funderat lite på varför det känns så där varannan dags bra respektive dåligt gällande hundträningen. Jag tror jag har svaret också. Dagar det känns bra behöver nödvändigtvis inte ha skördat framgång, utan det beror nog mer på att jag fokuserar på det jag jobbar med just då. När jag däremot börjar blicka framåt mot eventuella kommande problem, då blir jag missnöjd... missnöjd över mig själv och orättvist missnöjd över Figo (stackarn kan ju inte göra mer än han hinner lära sig).
Så nu har jag bestämt mig, inget mer gnäll på Figo. Han är ju finaste goaste hunden (apportträningen har inte bara bundit upp Figo till mig, den har även bundit mig till honom). Jag pratade med Agneta häromdagen (som har syskon till Figo). Vilken trevlig människa du är, och vilken härlig inställning! Vi verkar faktiskt ha mycket gemensamt (även förutom Tigger och Figo). Synd bara att vi bor så långt ifrån varandra, annars kunde vi tränat tillsammans. För vem förstår en bättre än någon med en klonad variant av sin egen hund. Nej, jag tror jag ska börja anamma ännu lite mer av din obotliga positivism :o).
Till helgen går Fjällpokalen av stapeln uppe i Gällivare. Vad jag har hört så ska några Åshamras hundar delta. Jag hoppas ni får tur med väder, hundar och fåglar. Ni har ju tur på en punkt i alla fall... att jag inte ställer upp med Figo. Han skulle ju ha sopat rent och kammat hem 1:a priset ;o).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar