måndag 7 september 2009

Sök apport!

Det märks kanske att apporteringen nästan helt legat nere ett tag. Det beror dels på jakten men största orsaken är min leda. Jag har varit så less och hade jag vetat vad jag gav mig in på när jag startade upp träningen, vete fåglarna om jag inte låtit bli. Vad jag däremot vet, är att uppfödarna visste precis vad som väntade mig... jag vet inte om jag ska banna eller tacka för att dom, likt smidiga katter undanhållit mig sanningen ;o). Nää jag skojar, självklart tackar jag för allt stöd jag får, det vet ni Barbro & Leif.

Ikväll har jag gjort något riktigt roligt. Jag vet inte om det är i linje med hur långt vi har kommit i apporten. Men i vilket fall så struntade jag i det. Jag tog en liten PET-flaska som jag hackade några hål i och fyllde (nja, fyllde och fyllde) med hundgodis. Figo fick sitta i köket medan jag "gömde" flaskan runt hörnet i hallen. Sedan gick jag tillbaka och kommenderade "sök apport". Detta var lite riskfyllt, för som vanligt kör jag ibland mer på spontanitet än beräknad planering. Om detta skulle fungera visste jag naturligtvis inte, men det var i så fall ett senare problem :o). Han satte iväg runt hörnet och försvann... och kom tillbaka med flaskan! :o)

Nästa försök gömdes flaskan till vänster istället för till höger om dörrposten. Samma kommando, samma hund som satte av... men nu gick han åt fel håll. Ha! där lurade jag honom allt. Han tvärstannade och stirrade en stund på golvet där flaskan låg förra gången (hi hi, det såg både roligt och sött ut). Sedan kom han igång med nosen, vände och hittade flaskan. När han lämnade av till mig fick han en godis som belöning... han var ju sååå duktig!
.

En stolt Figo har hittat apporten och kommer för avlämning

2 kommentarer:

  1. Jaadu Maggan, med tanke på min vådliga apportträning så borde jag väl avråda från all slags dressyr. Jag har faktiskt också brutit fotleden en gång under ett dressyrpass på en av Leifs kurser. Men se bara till att inte ha vare sig släpvagnar eller Bosco runt omkring dig så ska det nog gå bra. Sen behöver man inte ha så bråttom som jag oftast har. Otursförföljd skule jag vilja kalla mig själv, fast mina syskon och min man kallar det klantighet....
    Men ont krut förgås inte så lätt som man brukar säga. Jag kom ändå ganska lindrigt undan. En krämpa mer eller mindre på en kropp i förfall, vad gör väl det.
    Närå, kämpa på som du gjort hittills, det går ju braaaa. Agneta har alldeles rätt i sina kommentarer.
    Kram
    Barbro

    SvaraRadera
  2. hejsan.. Så gullig han är Figo och duktig..Poletten verkar då ha fallit ner? Vilka framsteg ni gjort i sommar.Bra gjort!
    Det jag och Liva nu måste träna på är fågel. Som det är nu vill hon inte alls bära vilt. Jag måste ju oxå ha motgångar och just när det gäller det så är det uppförsbacke. Men det är bara att träna och vara lite envis..eller hur?
    Ha det bra. Kram/ Veronica o vovvarna

    SvaraRadera