Nu är det tillåtet att släppa hunden fritt i skog och mark. Igår förmiddag tog vi hundarna till jaktmarken för att prova släppa framför allt Figo. Eftersom vi inte har någon pejl så har jag kommit fram till att bjällran ändå är ett ganska bra sätt att hålla något så när koll på vart han är i skogen. Tyvärr finns det ju nackdelar med den metoden, han hör inte min visselpipa, så det är bara att vackert vänta in honom tills han tar kontakt med mig.
När vi kom körandes med bilen såg vi en tjäderhöna med sin kull som gick och åt grus längs vägen. Vi stannade bilen en bit bort och släppte Figo. Det som hade kunnat bli en lyckad fågeltagning slutade mer i besvikelse och fiasko. När jag skickade Figo för sök så fann han av någon anledning inte vittringen av den tryckande kullen. Jag försökte förgäves med min uppmärksamhetssignal men den hörde han inte. När han så kom tillbaka, i medvind, så var det jag som trampade upp kullen. Tre kycklingar flög ut över vägen och sedan lyfte den träande hönan åt precis motsatt riktning. Det var den situationen det. Det var bara att packa in sig i bilen och åka hemåt. Skit också vad jag var besviken. Jag presenterade ju i princip kullen för honom, ändå gick han förbi. Kanske han är för het och orutinerad ännu. Han går nämligen som en virvelvind där ute i skogen.
Idag tänkte vi ta nya tag. Vi åkte till ett annat ställe med mer myrmark. Figo började bra med fina täta slag. Efter en stund ser vi att han ändrar karaktär på sitt sök. Han sänker farten och revierar smått över en liten yta, svansen viftar runt som en elvisp. Då ser jag en fågelskalle som löper i blåbärsriset! Hönan lurade Figo och en stund senare hör vi fågelvingar som lyfter längre bort. När vi sedan släpper Bosco så dröjer det inte lång stund innan vi hör hans karaktäristiska drevskall. Förmodligen är det en hare som gäckade honom, för han trasslade in sig i löporna och fann inget mer där.
En rolig stund i skogen fick vi trots allt. Visst kan man bli lite ivrig och bli besviken på så kallade misslyckade situationer, men jag försöker ändå tänka positivt och se det som erfarenheter. Erfarenhet för både mig och Figo. Jag kommer nog att fortsätta med bjällran ett tag in i jaktsäsongen för att lära mig Figos sökmönster, hur länge han är borta åt respektive håll innan han vänder osv. Men sedan kommer jag nog lägga undan den.
En liten tankeställare fick jag idag. Jag hörde en bil efter en liten grusväg som passerade, sedan hörde jag Figos bjällra efter samma väg. Jag blåste hitsignalen men tror ni hunden hörde det med en bjällra som pinglar runt halsen? Nej nej, han löpte längs vägen och billjudet närmade sig. Till sist vrålade jag "Figo Hit!" och varskodde förmodligen hela områdets fåglar vart vi var. Men det var det värt, för då vek han av in i skogen och kom rakt mot mig. Vad är väl hela skogens fåglar jämfört med min stjärna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar