Även en vorsteh kan möta sin överman, eller kvinna för den delen. När jag stod i köket och stökade på hade Saga och Liam gått ut på baksidan och lämnat altandörren öppen. Figo brukar gå ut och lägga sig, det är helt okey. Bosco däremot, han vill vi inte ha lös i grannskapet. Det är både för områdets andra djurs skull men kanske allra mest för den goda grannsämjan. Vi har ju en gångväg vid tomtgränsen som är populär bland byns hundägare. Tyvärr har Bosco alltid ansett att denna gångväg ingår i hans domän. Men han har med åren lärt sig att inte smita ut på tomten även om brorsan får gå in och ut som han vill.
Ja, så när jag står i köket hör jag en sträng stämma ljuda utifrån baksidan. En röst säger bestämt "Nej, gå härifrån!" Jag släpper allt jag har för händerna och springer mot altanen. Jag ryter något samtidigt som jag rusar ut genom dörren. I samma ögonblick ser jag en vorsteh komma som ett spjut genom häcken. Med svansen mellan benen och en väldigt låg hållning passerade han mig och sprang raka spåret in i huset och gömde sig i sin bur.
Jag trodde inte det var sant. Var det vår vorsteh som jag precis sett? Jag frågade den ca 17-åriga tjejen som passerade med sin alaskan malamute om det hände något, men hon svarade bara att nej det hände inget alls. Hon hade bara placerat sin hund bakom sig och bestämt visat att Bosco inte var välkommen till dom. Tydligen gick budskapet hem, för det är första gången som Bosco backat för någon annan än sina egna flockledare.
Jag hoppas det håller i sig. Ett fåtal tidigare liknande händelser har inträffat under åren, men tyvärr har det då varit människor som reagerat med rädsla och en gång med panik att hennes hund skulle bli uppäten. Nu var det rätt person som passerade. En lugn och trygg ledare som visste hur hon skulle förhålla sig och då retirerade även vår hormonstinne Bosco. Bra jobbat av denna unga tjej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar