Liten apportmästare

Nu vet jag vad jag ska lägga ner energi på framledes. Jag har nämligen noterat att min lille prins (Figo) börjat slira lite på mina kommandon. Jag har också till mitt förtret märkt att jag ibland uppför mig som en papegoja. Nu ska jag ta tag i den biten. Här ska skärpas upp både det ena och det andra. Mina kommandon ska åtlydas och det på en gång, inte efter andra eller tredje gången tillsägelsen.

Igår hittade Liam en ölburk med fasttejpade vingar i förrådet. Han tog fram den och började köra apport med hundarna. Han började med Bosco som visade sitt intresse direkt. Inga problem var det där, möjligtvis vid avlämningen då. Liam ville ha burken men det ville också Bosco. Han vände huvudet åt alla håll för att Liam inte skulle nå burken. Men då visste han inte vem han hade att göra med. Liam fick tag på burken och kommenderade ett skarpt loss och drog till. Sedan var den kampen över.

Då var det tydligen Figos tur. Jag undrade hur nu detta skulle gå. Figo halvkröp fram till Liam och satte sig brevid honom. Själv höll jag mig i bakgrunden för att nyfiket se på hur detta skulle sluta. Burken kastades och Liam skickar Figo mot målet. Vad händer? Jo, hunden lommar lågt iväg och hämtar burkeländet åt lillhusse, sätter sig och kisar med ögonen i väntan på att få lämna av! Det trodde jag aldrig, varken att Figo skulle apportera åt Liam, eller att Liam hade den pondusen på hundarna. Strongt av min sexåring. Vad månde bliva av honom!?!

Tyvärr hittar jag inte igen överföringskabeln till kameran så jag kan inte lägga upp bilder på apporteringen. Men om jag hittar den snart så ska jag fixa så ni får se några.