Björnliga

Årets första hockeysammandrag av "Björnligan" har varit idag.Vi steg upp i ottan för att hinna med allt. Tack och lov fick vi sova en timme extra när vi drog tillbaka klockan i natt. I år har vi flera nya killar och tjejer som skulle få spela match för första gången. Det var förväntansfulla och taggade spelare som samlades, inte minst vår son. Nytt för i år är att Liams årgång nu kan spela mot jämngamla och inte dom som är ett år äldre. Liam som var med i fjol vet att fart och intensitet krävts mot äldre motståndare. Han stänkte in 7 mål i första matchen av bara farten! Behöver jag säga att man är stolt som mamma när man ser sin son kämpa gärnet och glädjen lyser som solen ur ögonen? Segerns sötma varade hela dagen och laget åkte hem obesegrade.

Men jag vill till sist ändå poängtera att jag inte tycker att vinst är det enda som räknas. Jag blev minst lika glad när Liam och en annan medspelare fick till ett passningsspel av så hög klass att det kunde höra hemma flera årgångar upp. Men visst är vi svenskar lite dåliga på att framhålla oss själva? Det blir fort tal om skryt, men jag är stolt över min kille och det oavsett han gör mål eller inte. Och framför allt är det så fantastiskt att se hur roligt alla barnen tycker att det är. Man ger allt man har under match och latjar och har skoj där emellan. Det är kompisskap det!

Tekning och Liam, längst till vänster i gul tröja har fokus helt klart. Han tar snart pucken... 

... och innan motståndarna hunnit förstå det har han rundat alla och gör måååål!