En lite mer odresserad setter

Eftersom jag sista två månaderna varken haft tid eller lust att syssla med hunddressyr i ordets rätta bemärkelse, har jag också fått vad jag förtjänar... en lite mer odresserad setter. I och för sig har vi fortfarande en naturlig rangorning i familjen så helt "laglöst" har Figo (och Bosco för den delen) inte kunnat husera. Men i allafall så pass slappt att jag börjat störa mig på vissa mönster.

Exempelvis: Figo hör kommandot "hit" när han precis står och luktar på en intressant fläck. Vad gör han?
A) Avbryter genast det han håller på med och springer raskt till matte som blir glad 
B) Nosar en stund till, tar en omväg i sakta mak innan han kommer fram till matte som inte ser fullt lika glad ut som för en stund sedan.

Eller vad tror ni om denna: Figo har frikommando och springer galopperande så vinden fladdrar i öronen. Just då hör han en pipa som ljuder en skarp stoppsignal. Vad gör han då?
A) Pallnitar, klipper benen under sig och lägger sig på fläcken?
B) Uppmärksammar ljudet och stannar visserligen men bromssträckan blir väääldigt lång. Dessutom vill han inte se alltför entusiastisk ut, så han lägger sig först när matte ser på honom med den stränga blicken.

För att inte förnedra mig helt, tänker jag inte röja de rätta svarsalternativen, men jag lämnar såklart fritt för tolkning.

Klart var i allafall att något måste göras. Så idag tog jag pipan och hunden med mig på en liten promenad. Jag tränade lite kontaktövning och snabbhet i kommandon. Sedan gick jag över till att försöka få till lydnaden på distans. Jag blåste stanna när Figo var en bit bort. Det fungerade bra eftersom jag som sagt skärpt upp honom innan. Sedan kom jag till utmaningen. På detta avstånd ville jag kunna få Figo att sätta sig upp från ligg på mitt kommando. Därefter lägga sig igen, sätta sig och sedan kallas in.

Det kanske låter som en lätt övning och för vissa är det säkert det också. Men för Figo var det något nytt och därmed lite svårt. Jag gav mig dock inte, utan gick lite närmare så att det fungerade och utökade sedan avståndet igen. Till slut kunde jag "fjärrstyra" honom 25-30 meter bort att "göra armhävningar" genom ligg-sitt-ligg-sitt.

Kan låta som slaveri detta, men det bästa av allt var att det var länge sedan jag såg Figo så lycklig (utanför jaktsituationer då). Han var så glad och arbetsvillig och visste inte hur han skulle göra sig till när han gjort rätt och fick beröm. Denna hund tycker om att arbeta och samarbeta.