Stressigt värre

Onsdagar är inte nådiga. I allafall inte när både jag och Ted jobbar. Jag har arbetstid till 17 och har ingen möjlighet att komma mig hem tidigare och Liam har hockeyträning 17:45. Då gäller det att ha varje minut planerad in i minsta detalj för att detta ska gå ihop till allas trevnad. Liam kan inte träna utan mat i magen (tro mig, han brås på sin far så: ingen mat i magen = ingen trevlig typ) så det blev att involvera äldsta sonen i matlagningen idag. Jag ringde hem från jobbet och gav instruktioner hur han skulle göra för att ha middagen klar 17:20. Trodde starkt på högljudda protester men till min förvåning möttes jag av förståelse (tonåringar, helt oförutsägbara i humöret).

Jag hade hämtat Liam på fritids och klev över tröskeln hemma kl 17:25. Liam måste nog varit stålmannen i ett tidigare liv. Han åt 1½ palt och bytte om till full hockeyutrustning så snabbt att han till och med var på is 5 minuter innan träningen började (då har vi också några minuters bilfärd till ishallen). Dessutom hann han med att vara så go som bara Liam kan. När jag remmade skridskorna åt honom passade han på att säga till mig att jag nog är den bästa mamman på att knyta skridskor... kanske till och med den bästa i hela världen. Det ni!

Hundarna har tillbringat dagen i hundgården. Dom har inte varit där en heldag på väldigt länge. Så chocken blev nog desto större när det dessutom var -20 idag. Naturligtvis har dom värme i kojan men som sagt tidigare så är Figo inte så pigg på att vara där inne. Svärmor har varit en promenad med dom mitt på dagen. Då låg Bosco i kojan medan Figo satt på taket och frös. Han krampade i tassarna den arme kraken så djurvännen svärmor hade inte hjärta att lämna honom där. Han fick följa med hem till dom. Tror väl jag att han inte går in i kojan när det erbjuds så trevliga alternativ ;)