Snö

Nu faller snön och allt på en gång verkar det som. Måste erkänna att trots att jag tycker om hösten så går gränsen någonstans vid november. Då får kung Bore gärna komma med sitt vita täcke. Har varit så grymt trött senaste månaden, hoppas det blir bättre med lite ljus.

Vardagsmornarna hemma hos oss är alltid lika intressanta (eller inte). Jag är trött men när jag väl fått benen över sängkanten så är jag mer ut av en lärka än en sengångare. Min man däremot han är tvärtom. Han går och irriterar sig på alla i omgivningen som glatt struttar omkring i gryningen. Tänk då att detta också gäller hundlivet i huset.

Figo ligger i en hundbädd nedanför min säng hela natten medan Bosco sover i bur (annars ligger han i sofforna). Så fort min väckarklocka börjar spela sätter sig Figo upp och börjar försiktigt "prata" med mig. Jag tror han säger att det är dags att stiga upp. När jag så masar mig ur sängen blir han genast mer ivrig för att inte tala om högljudd. Det är bråttom ut för att morgonkissa.

Man klär på sig, hämtar Bosco ur buren och beger sig ut. Bosco vill för det första helst av allt inte följa med. Han vill lägga sig framför en nytänd brasa och fortsätta morna till sig. Det medför att man har en hund (Bosco) som halvlojt strosar till närmsta buske med sänkt huvud och lyfter på benet. Den andra däremot, springer omkring med fladdrande öron som ett yrväder, kors och tvärs, fram och tillbaka, lyckligt välkomnande till en ny underbar dag.

I morse var det en muttrande husse och en hund som kom in, måttligt roade av snön som vräker ner. Därefter kom en tromb som ruschade in med snö under tassarna, rundade hörnet med ett bredställ fram till matskålarna, fick slagsida och gick omkull, men var snabbt på benen igen.

Godmorgon världen hälsar Figo!