Hundarna har haft mycket uppdämd energi i kroppen senaste veckan. Det märks tydligt på Bosco som börjar trampa runt i huset och aldrig verkar komma till ro. Vi tänkte ta en promenad på isen men beslutade oss hastigt för att koppla för hundarna och åka skidor istället. När jag efter flera byten fram och tillbaka bestämt mig för vilken hund jag skulle gå i par med, drog vi iväg. Vilken känsla! Hundarna var på topp och glädjen var stor hos dom fyrbenta.
Det var värre med mig och min kondition. Efter knappt halvägs runt ön gav Ted Figo till mig. Jag skulle få åka med båda hundarna medan han skatade ensam. Jisses, med två hundar förspända gick det så fort i sig, att jag inte ville stå på mer själv än att jag stakade med. Ted däremot, han fick stå på rejält där bak. Men vi var såå snälla så vi stannade då och då för att vänta in honom. Och när han kom ikapp drog vi ifrån igen. Schysst va? ;) Nä, efter en stund gav jag tillbaka Figo till honom, men innan vi var hemma hade jag åter två hundar framför mig. Jag har nog världens mest omtänksamme man.
Bosco gick på som vanligt, dvs bara en växel finns och det är full fart framåt. Bromsen har han nog tappat efter något skoterspår för flera år sedan. Figo gick också fint. Roligt att han nu drar lika bra vare sig han ligger efter eller först i spåret. Han visade ett stort mått av drag-glädje idag. Nu kan lillhusse Emil börja åka själv med honom, när motivationen att dra "för egen maskin" finns hos hunden. Skidpremiär på isen redan i november, det var roligt! Men gissa vem som är trött efter 9 kilometers stakning?
Bild från i fjol. Drag är roligt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar