Skön stund

 Skit också, precis som jag började krya på mig så blir jag sjuk igen! En ny förkylning har knockat mig så huvudet känns som en bomullsfylld fotboll. Tur i allafall att jag är ledig fredagar. För att lätta upp förkylningssymtomen tog jag hundarna på en skogspromenad. Ja, eller så värst långt gick inte jag men hundarna kompenserade det mer än väl för dom sprang desto längre... åtminstone Figo, som påpassligt nog passade på att ta sig en egen sväng och var försvunnen i 10 minuter.

 Fritt följ eller bara JA! Vilket som funkar på dessa två

 Vad var det?

Jag hann inte mer än släppa hundarna och gå  kanske 50-100 meter förrän det hördes något i skogen framför oss. Snart skulle det visa sig vad det var. En orrtupp kommer flygandes rakt emot mig, svänger av 15 meter före vi krockar och försvinner bort i skogen. En annan som också försvann bort var Figo. Han tänkte nog fixa tuppen på egen hand. Hade jag haft pipan med mig så hade jag blåst, det kan jag lova. Nu hängde den fint på en krok hemma i hallen. Det enda som hängde runt min hals var kameran, men den går dåligt att vissla med. Det var bara att bita i det sura äpplet och vänta tills syndaren återkom spontant, vilket, som sagt, skulle visa sig ta 10 minuter.

 

 Förlååååt matte, men det var så roligt att springa efter pippin

Figos uppsyn när han kom tillbaka från sin tur var så mycket skyldig man kan visa sig vara. Han saktade in när han närmade sig oss, kröp sista biten fram till mig och satt sig framför fötterna med en underlägsen min (se bilden ovan). Och då hade jag inte sagt ett ord.

Efter det fick hundarna hålla sig runt mig, i allafall inom synhåll. Bosco han travar omkring som en skogstomte och rotar runt. Ibland tror jag han letar möss som kilar omkring under snön. Figo  gjorde det han gör mest, det vill säga skuttade runt, rumlade i snön och var bara lycklig att finnas till.

Smygaren Bosco

Yrvädret Figo

Sådana här bilder är svåra att få på Figo...

...Det blir mest sådana här

 
Trots den lilla fadäsen med orren var det en skön stund ute. Jag får väl ta på mig en stor del av skulden själv vad gäller fågelsituationen. För det första skulle jag aldrig släppt Figo så långt, för det andra skulle jag haft pipan med mig och för det tredje och sista är det helt mitt fel att Figo inte lärt sig att respektera fågel i luften helt och hållet. Så det så.