Igår när jag kom hem var det så lugnt i huset. Alla i familjen var hemma, men det enda jag hörde var TV-spelet som de två minsta barnen spelade. Efter viss efterforskning hittade jag hundarna sovande i sina burar och mannen i huset låg raklång i sängen. Hade han blivit sjuk? När jag kom in i sovrummet fann jag en man som nöjt konstaterade att han, citat: "lyckats köra slut på flås-skallarna".
Han hade klyftig som han (inte) är, skippat sömnen efter ett dygns arbete och tagit hundarna på årets genomkörare. Två och en halv timmes drag med bara ett kort stopp för hundarna att ta sig någon tugga snö som svalka. Ted hade själv däremot inget vatten med sig (vilket inte förvånar mig ett dugg). Enligt utsago ska hundarna ha dragit bra i uppskattningsvis ett par mil, sedan kroknade först Figo som förvisso hängde med men inte bidrog till draget i någon större omfattning. Bosco kämpade på men husse fick ta i mer och mer själv i skidåkningen allt eftersom.
Jag måste säga att jag roas av min mans tävlingsinstinkt (så länge inte jag behöver vara med på det, för jag har inga problem med att ligga tvåa... eller sist för den delen). Mycket intressant iakttagelse denna händelse alltså. Hundarna ligger nöjt och snarkar i sina burar, Ted är nöjd över att han vunnit över dom till slut, trots att han själv ligger utslagen i sängen och ser mer död än levande ut? Jag undrar om han inte körde slut på fler än två "flås-skallar" på denna tur ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar