Idag var jag för andra dagen till en man som skulle hjälpa mig med Figos totala låsning i apport-sammanhang. Gårdagen blev lite av en halvbesvikelse medan "mannen" tyckte jag skulle vara nöjd: vi hade i allafall gått framåt. Idag gick det så bra till en början. Sedan vid ett tillfälle när jag skulle skicka honom hände det igen, han blev som paralyserad ett par steg ut. Då kom han på felet, min hjälpsamme vän. Det var mitt röstläge. Han förklarade det med att eftersom jag har så tydligt ledarskap och enormt tryck på hunden vid korrigering, så blev mitt apportkommando med lite tryck i, för mycket för Figo. Han tolkar det som negativt och därför tar han några steg framåt men sen när han hör slutet på mitt "apport" så hör han i sina öron en korrigering.
Superbra att ha någon duktig inom området som kan stå brevid och analysera situationen. Jag hade aldrig kunnat komma på att det var mitt röstläge som var den felande länken. Jag har grubblat mig gråhårig över vilken tidigare situation som skapat problemet. Tänk att jag gjorde om det om och om igen. Förtrollningen är bruten, men hur löste jag det då? Jo, istället för att först sätta Figo ner, peka och säga ett bestämt apportkommando, så fick han stå och jag i princip viskade apport i örat på honom. Då hade jag en hund som med viftande svans letade rätt på fyra utlagda fåglar efter varann. Hurra!
 |
| Älskade Figo, mattes stjärna! |
GRATTIS! Ibland är lösningen löjligt enkel men det gäller att se den. Tur det finns hjälp att få då man så lätt blir "hemmablind".
SvaraRaderaFiona startade förresten i ÖKL för första gången i helgen och vi gjorde i alla fall inte bort oss (kanske för att vi inte hade någon fågel) :-)
Kramar
Agneta