...här hemma hos Nilssons. Precis i skrivande stund börjar nämligen 4:e kvartsfinalmatchen i hockey. Luleå har chans att göra slut på Djurgårdens drömmar om en final i år. Barnen hoppas, hoppas, hoppas på vinst (och jag också för den delen).
I veckan blir det inte mycket till aktivitet för hundarna. Åtminstone inte med mig. Jag har påbörjat en praktikperiod på gyn så det blir inte mycket tid över till mina fyrbenta älsklingar just nu. Dom (och jag) får förlita sig på Teds goda vilja till fysisk träning i veckan. Förhoppningsvis får dom något skidpass.
Igår när Ted åkte skidor och hade med hundarna fritt brevid så försvann Bosco efter tre älgar. Figo stannade och vände på signal men Bosco satte efter som sagt. Ted (som hade träningsskidor) fick åka och börja leta efter hunden i skogen. På ett ställe såg han hundtassar och älgspår om vartannat.
Han började bli orolig att han skulle hitta hunden liggande svårt skadad någonstans. När han sedan mötte en stressad älg komma springandes var känslan än mer påtaglig. Efter en stund kom Bosco matandes i snön i spåren efter den stackars skrämda älgen och historien kunde få ett slut.
Här hemma hade även jag hunnit börja bli lite orolig, eftersom dom varit borta länge och det började mörkna så smått. Skönt att allt slutade bra trots allt. Han är inte klok vår vorsteh, för det är inte första älgen han försöker "mästra"
Vår pointer Minja drev en älg för ett år sedan...johan trodde inte sina ögon när han såg det....så pointrar kan oxå:)
SvaraRadera