I morse steg jag upp i vanlig ordning för jobb. Eller vanlig ordning är väl fel att säga nu när jag studerar. Jag är lite dagvild när jag ibland studerar, ibland jobbar och ibland unnar mig någon ledig dag då och då. På morgonen var de yngre barnen uppe med mig. Klockan rann iväg och när jag lite sen var på väg ut genom ytterdörren slog det mig. Herregud, jag har inte väckt Emil!!! Rusar in till honom och tar ett rejält tag och ruskar om honom med orden "nu är det bråttom, du är sen, bussen går om 10 minuter!".
En halvt skräckslagen son stirrar till en början yrvaket på mig. Därefter mulnar han till och frågar "vad är det?... mamma, det är ju sportlov!" Oops! Jag bad snabbt om ursäkt och gissar nog på att han trots behandlingen inte hade några större problem att somna om... för att sova framåt lunchtid. Detta måste vara ett bevis på att jag totalt fallit ur vardagsrutinerna... virrpanna!
Haha.. Ja ibland tänker man inte klart på morgonen. I lördags hade jag också en sån där panikkänsla när jag trodde att vi alla hade försovit oss. Jag kunde för mitt liv inte komma på vilken dag det var.
SvaraRadera/Elin