Idag har jag haft hundarna med mig på jobbet. Ja inte i bokstavlig mening. Undrar vad patienterna skulle säga om en setter och en vorsteh tog emot på diabetesmottagningen. Nej, dom har fått ligga i bilen. Tur jag körde skruttbilen skulle det visa sig. Vid förmiddagsfikat tänkte jag att det är nog bäst om jag går ut och tittar till hundarna i allafall. När jag kommer ut på parkeringen ser jag en vorsteh i förarsätet bakom ratten. Han blev mycket glad att se någon han kände igen kan jag säga. Lillplutten låg ensam kvar där bak bakom lastgallret. Hur Bosco tagit sig fram vet jag inte, men att han gjort det stod hur som helst klart.
Nåja, jag satte tillbaka syndaren där bak och gick in till arbetet igen. När jag med spänning gick ut nästa gång såg allt till en början ut att vara i sin ordning. Jag åkte till affären för att hämta ut frukt (till fikarummet på jobbet). Då ser jag i backspegeln att Figo sitter i baksätet! Hur han lyckas klämma sig förbi sidorutan och gallret är höjt i dunkel. Min förklaring är att han måste bära på någon latent hamster-gen som gör att han kan göra sig platt.
Man skulle ju kunna tro att eländet tar slut där, men icke sa nicke. När jag burit in frukten till personalrummet och ätit min lunch går jag åter ut för att rasta hundarna. Jag hade tidigare bundit fast lastgallret efter första incidenten, för att Bosco inte skulle kunna bända upp det i nederkanten och kränga sig förbi (så måste det ha gått till). Men vad ser jag då? Jo, någon av hundkräken har tuggat av bilbältet som fäster bakom lastgallret! Där gick gränsen! Inte för att dom verkar varit sysslolösa, men då körde jag hem och så fick dom ligga ensam inne i huset hemma.
Imorgon blir det hundgården. Jag skiter i om igelkottslopporna lever kvar i hundkojan ännu (förhoppningsvis har dom frysit ihjäl). Just nu är dom där två odågorna tillsammans inte värda mer än en ensam loppa!
Hahahaaaa, vilka bus-hundar!!! De verkar inte ha brist på fantasi i alla fall..! xD Sötisar. Eller kanske inte i det här fallet... ;o) Kram!!
SvaraRaderaHahaha!! Ibland är det kul att vara hundägare. ;-)
SvaraRaderaJa nog kan dom vara busiga. Men det är tur att man kan skratta åt deras hyss senare;) Så fin framsida (nya kortet)!!!!
SvaraRaderaMan ska ju egentligen inte skratta åt andras olycka (olyckor), men det är lite av igenkännande. ja, inte just episoden i bilen, men en massa annat hyss som händer nu och då av de älskade små djuren.
SvaraRaderaEtt tips för bilen är att skaffa bur. Då behöver man inte råka ut för såna här mindre angenäma överraskningar. Då är det bara ev liggunderlag som kan ryka.
Jo, bur ja. Inte gjorde det saken bättre att Ted frågade på morgonen om jag inte skulle sätta in buren i bilen. Jag svarade att det inte behövs. Vad ska dom kunna åsamka för skada bakom gallret i en gammal volvo? Uppenbarligen en hel del!
SvaraRaderaPs. Det där med skönt att ligga på i buren, det har vi rationaliserat bort för länge sen... i allafall för Bosco. Allt man lägger in i buren med honom blir småsmulor. Ja, inte Figo... än så länge ;)