onsdag 1 september 2010

Terapi i skogen

Det är så befriande och skönt att få komma ut i skogen med hundarna (och gubben förstås). Man glömmer allt annat för en stund. Vi har senaste två dagarna varit ute och jagat halvdagar i skogen. Figo springer på med sin bjällra och vi börjar nog så smått att förstå oss på han sökmönster. Han går på bra och vi undrar båda två hur han orkar springa med den farten så länge. Svaret måste vara att vi fått ytterligare en jaktidiot i vår ägo. Men han gör gott intryck på husse, min lilla stjärna. Jag har till och med fått ett svagt löfte av Ted att om jag får till Figo så han fungerar bra så kan han tänka sig att nästa hund blir en setter (inte varannan hunds principen som han lobbat för tidigare. Då skulle ju nästa hund in i huset bli en vorsteh). Alla vi som känner Ted väl förstår nu vilket intryck Figo måste ha gjort på honom. Det är inte lätt att som en liten virvelvind rubba på ett hårt klappande vorsteh-hjärta.

 Figo försöker fånga husses hjärta (och det ser ju ut att gå som smort om man ska tro Teds uttryck)

I ett av Figos släpp stannade han upp. Jag blev ivrig men det la sig snabbt när Ted såg att han precis ställt en sångsvan ute på en tjärn. Ja ja, han har i allafall fågelintresse får man väl säga. När vi sedan skickade honom vidare så gick han ner mot en svacka i medvind. Han tog hela kanten i en väldans fart. När han sedan passerat så lyfte en stor tjäderhöna. Vår enda förklaring till att Figo missade den var orutin och att han gick just i medvind. Vi ser för övrigt att han gör lite sådana missar i söket som exempelvis Bosco aldrig skulle göra, men han lär väl sig allt eftersom. Den dagen slutade med endast en järpe i ryggsäcken.

Igår hade vi lunch med oss och stannade till på en udde vid en tjärn. Där eldade vi och grillade korv. Fåglarna lyste mest med sin frånvaro, förutom en varsk orrtupp som gäckade oss. Ja sedan hade vi ju ett gäng svanar även på denna tjärnen som fångade hundarnas intresse... men dom får man ju inte skjuta.

En härlig stund i skogen

Figo har fullt upp med att spana efter svanarna medan husse täljer till grillpinnarna

2 kommentarer:

  1. Så härligt ni måste ha haft det och jag tror att nästa hund blir nog en setter för er;)ÅÅÅ en järpe är en sån god fågel att grilla. Det vattnas nästan i munnen. Lycka till med forsatt jakt...kram till er alla

    SvaraRadera
  2. Ja visst är järpen god! Men man måste ju få ihop ett par stycken innan det är värt att slå igång grillen ;-). Men det löser sig nog, vi har massor med järpe där vi jagar och Liam vill så gärna följa med på jakt. kanske det vore en bra introduktion för en 6-åring att sitta i gömsle och locka på järpe (järpen vi sköt nu var bara en "stackare" som passerade Teds bössa, en bonus kan man säga.

    SvaraRadera