Roligt så länge det varade

Tänk att världen fungerar på det viset att när allt bara flyter på och går ens väg, då vänder allt och man blir varse om att inget kan fås gratis. Ted har aldrig varit med när jag tränat Figo denna säsong, så idag följde han med så jag skulle få visa hur duktig han blivit. Han fick söka fritt och fattade stånd för en rapphöna i en sprättbur. Han stod fast och jag kunde lugnt gå fram och berömma honom med både röst och strykningar över ryggen. För att inte fresta honom för mycket fick han inte avancera utan fågeln sprättades upp när han stod. 

Detta skulle visa sig ha föga betydelse. Hela proppskåpet gick på min tidigare så balanserade setterkille, som trots stoppsignalen avancerade framåt mer än friskt och dessutom fick tag på den stackars rapphönan som slog ner en bit fram. Några sekunder senare hann jag ifatt honom och kunde avbryta hans lilla nöje. Rapphönan såg tack och lov ut att klara sig med blotta förskräckelsen.

Ja, det visade sig att jag har en bra bit kvar till en eventuell jaktprovstart, om det ens blir någon. Det blir att jobba ännu hårdare om det ska bli något av det, men det var roligt så länge lyckan varade. Nu har jag något nytt på gång, men det skriver jag om senare.