Igår när vi var ute på isen med hundarna (ja, dom måste ut oavsett temperatur) så gjorde jag en uppskattad reflektion. Senaste veckornas hundhållning och dressyrpass med Figo har gett ett trevligt resultat. Hunden sticker inte iväg utan håller riktigt fin kontakt med mig hela tiden. Även om Bosco springer längre bort, så stannar Figo efter ca 50 meter och tittar bak mot mig för att se om jag är med. Härligt! Stoppkommandot sitter också som en smäck i träningssammanhang. Nu vill vi bara träffa på fågel för att se om trycket håller i sig även då. Det får vi se när vi snart åker ner till Figos uppfödare för fjällträning och inte minst socialt umgänge för oss tvåbenta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar