Solnedgång vid 15-tiden

Regnet har gjort så att den lilla snön på isen smält. Vackert när solens sista strålar blänker på isen

Figo och Bosco njuter av att få vara ute, trots regnet

Ändrade planer

Lille Liam, nu är han sjuk :o( igen. Förra helgen var han inte återställd efter influensan och missade både träning och Björnliga (sammandrag av seriematcher). Han var så besviken över det, men fick lite tröst när han fick höra att dom vunnit alla tre matcher. Nu på morgonen kom han och ville sitta hos mamma. Då kände jag att han var varm och ont i halsen har han också. Nu ligger han och sover och träningen som börjar snart missar han... för andra veckan i rad. Tur han hann friåka lite igår. Jag förklarade för honom att han inte kan träna när han är sjuk, men försök säga det till en som inget annat vill. Förhoppningsvis är han frisk nästa helg då det åter är matchdags.

Ute är det småregningt. Undra vad jag ska hitta på med hundarna idag, jag hade ju inga planer för dom idag. Kanske det blir lite linförighetsträning med Figo. Ted har klagat på att han drar i kopplet. För mig är det inget stort problem, jag har honom lös för det mesta. Men det är klart, jag vill ju att han ska fungera ändå. Ja, så får det bli. Idag blir det lite allmän lydnadsträning, fågeln är ju ändå nedfrusen igen.

Fantastisk

Nu börjar isen att lägga sig nere i viken. Här ska åkas skidor i vinter!

Nu börjar skogsfågel jakten vara över, i allafall för Figo. Fåglarna hör oss i den frusna marken och lyfter långt ifrån oss. Ted åkte ändå iväg i morse. Han, kusinen Krister och Bosco. Jag och Figo har jobbat på hemmaplan, mer apport. Idag la jag ut fågeln utan att han fick se det. Jag kommenderade apport samtidigt som jag dirigerade riktningen. Till en början var Figo nog lite osäker, för han satte inte av i samma fart som tidigare. Sprang 15-20 meter och stannade sen. Mera dirigering och peppning och då började han så sakta förstå vad det var han skulle göra. Detta var ju något nytt. Han har tidigare alltid suttit och sett att jag gått iväg med fågel och då har uppgiften varit solklar. Detta var en utmaning... som han klarade. Jag bara älskar denna hund, han är helt fantastisk!

.

Figo i apportarbete, ser ni honom inte?.. en liten vitsvart prick i mitten

Tjoho, här kommer han!

NU är han en fröjd för ögat att se!
:o)

Oj vad tiden går. Nu måste jag åka iväg till ishallen och hämta mina två killar som är och friåker. Det är så roligt att se att dom kan umgås trots 8 års åldersskillnad. Emil spelar ju inte hockey men tycker det är roligt att åka och Liam, ja för honom finns inget annat än just hockey. Att få kombinera det med att spela med brorsan som man avgudar, måste också det vara fantastiskt!

Figo på nya äventyr

Barnen har höstlov från skolorna så jag har tagit ledigt och är hemma torsdag och fredag denna vecka- skönt! På morgonen åkte vi in till stan för en del ärenden. Då tog vi faktiskt med oss Figo. Han har nog aldrig följt med tidigare, ja möjligtvis någon gång för länge sen. Det är faktiskt inte så dum övning att bara gå fint brevid trots att man både möter och blir passerad av många människor. Till en början ville han sträcka fram nosen och lukta på många men ganska snabbt fattade han galoppen. Då gick han så fint så!

När jag skulle på några affärer tog Ted Figo och hälsade på på sitt jobb. Där fick Figo full uppmärksamhet och blev t.o.m. bjuden på kaffe. Ja, det är sant. En kollega skulle skoja till det lite och sträckte fram koppen till sin nyfunne vän. Figo som fått lära sig hur man för sig, tackade inte nej utan tog sig en slick :o).

Imorgon ska jag träna lite mer apportsök, jag längtar redan!

Rangordning

Vi har upptäckt att Figo försöker "kliva på" Bosco ibland. Han har varit sen i utvecklingen och suttit ner och kissat fram tills i princip nu. Nu har han däremot börjat lyfta benet ordentligt. Här om en dag höll han nästan på att tippa över för att han lyfte benet så högt. Bosco bryr sig inte så mycket om Figos försök till att klättra på rangstegen. Ibland säger han ifrån med en lågmäld morrning och då är försöket över inom ett ögonblick. VI har däremot bestämt oss för att Figo inte ska hålla på med detta när vi är i närheten. Vad dom sysslar med i hundgården får vara upp till dom men här inne är det vi som bestämmer rangordningen... och tyvärr Figo, den enda lediga platsen för dig var längst ner.

Den förbjudna zonen

Igår skulle Ted ha jobbat dag. Ett för honom lyxpass där arbetstiden är 8-17. Nu visade det sig att den som skulle lösa av honom hade blivit sjuk och han fick då istället för att åka hem fortsätta arbeta resten av dygnet. Det blev ett körigt (bokstavligt) dygn som besättning på första ambulansen 24 timmar i sträck.

Väl(o)tajmat med survädret ute så har jag dragit ner värmen i huset. Jag trodde ett tag att jag hade kommit i klimakteriet pga av värmevallningarna, tills jag insåg att Ted omöjligtvis också kunde vara det ;o). Jag drog ner på värmen och tänkte att vi får komplettera med någon mysig brasa emellanåt. Ja, nu var det ju det. Det är så mysigt att elda... så länge någon annan sköter om eldandet. Igår kväll tog jag istället en filt i soffan, plus två hundar som trängdes om att få ligga närmast matte.

När jag la mig var det så där härligt svalt men på gränsen till kallt. När väl somnade sov jag som en stock. Vaknade av väckarklockan, snoozade ett par gånger, kände värmen från sällskapet brevid mig i sängen. Men vad? Jag har ju ingen brevid mig inatt. Jo det hade jag. Det visade sig att det var båda hundarna som tagit tillfället i akt och smugit sig upp i den "förbjudna zonen". Inte undra på att jag sovit som en prinsessa!

Nya planer

Jag fick meddelande från "fasanmannen" att det ser mörkt ut. Han har ingen möjlighet att ta emot oss för träning i höst. Marken har frusit och fåglarna har blivit alltför skygga. Däremot ska han till våren starta upp kurser för stående fågelhundar med ca 5 ekipage i varje grupp. Den träningen kommer att fortgå över hela sommaren. Det skulle vara perfekt för Figo och mig. Mycket av vår träning har ju bara varit ensam eller tillsammans med Bosco. Det är ju lätt att vara kaxig och säga att allt fungerar då. Men med störning av andra hundar och fåglar, det blir något nytt. Då får man verkligen ledarskapet satt på prov. Gissa vem som ska vara på hugget när anmälningarna kommer ut?

Envishet och tålamod

Jaha, vad ska jag skriva om nu då. Så tänkte jag ett kort ögonblick när jag insett att vi faktiskt kommit över mållinjen med apporten. Ja, det är kanske inte riktigt hela sanningen... vi har ju inte fixat hem något apportbevis. Det tänker jag ligga lite lågt med, vi behöver ju inget än så länge. Men jag har fullföljt träningen helt i enlighet med apportkompendiet som de senaste månaderna varit min bibel. Jag kan förstå att det finns dom som inte orkar sig igenom denna process. Dom som inte har någon "bibel" eller någon kunnig och förstående person att bolla problemen med (för problem blir det, tro mig). Jag har haft förmånen att ha bådadera, alltså tillvägagångssättet svart på vitt och uppfödare som ställt upp när det krånglat. Sen finns det ytterligare nåt som behövs för att receptet på framgång ska lyckas och det har jag stått för helt själv... envishet och tålamod.

Fortsatt glädjeyra

Idag har det varit surväder ute hela dagen. Det känns som att det aldrig blev riktigt ljust ute, bara dimma och småregn, men vad gör väl det. Jag vandrar omkring som i en glädjebubbla fylld av apport. Vi tog hundarna på en skogspromenad och jag var bara tvungen att få visa Ted vilken duktig apportör Figo blivit. Jag la ut två sök som utfördes helt perfekt. Ted tyckte det var kul att se vilken snabb utveckling Figo gjort senaste tiden, och inte minst att Figo nu tycker det är roligt med apport!

Oj, oj, oj vilken ketchupeffekt det har varit senaste dagarna. Jag kan knappt förstå att det är Figo jag jobbar med. Det finns inte ett spår kvar av tvekan eller olust. Förändringen har skett så fort att jag nästan väntar på att bubblan ska spricka. Men det gör den inte. Figo bara levererar fågel på fågel, lika glad varje gång. Det är så fantastiskt roligt att jag skulle kunna hålla på hur länge som helst! Jag lägger fågeln svårare och svårare ute i terrängen, men Figo fixar det varje gång. Han söker med stor lust och använder nosen rätt. Figos blick när han kommer i full fart med fågel är obetalbar!

Vilken kanonapportör!

Ted har tagit med sig Bosco för att jaga. Han var lite sugen på att se om dom kunde få upp något hardrev. Efter dammsugning så tog jag Figo och gick ut i skogen. Med mig hade jag apportfågeln. Jag började med att lägga ut fågeln på en skogsstig och skicka Figo längs den lite längre och längre än tidigare. Så höll jag på tills jag fick upp snabbheten och en lite mer frejdig hund tillbaka.

När detta önskemål var uppfyllt tog jag fågeln och gick utanför stigen och la den bland ris och snår. Figo fick sitta kvar och se vart jag släppte ner fågeln i skogen. Inga problem blev det, han travade iväg och hämtade fågeln. Nu började jag t.o.m. ana en liten glädje hos Figo, det var ju inte så hemsk övning det här.

Då allt gick som en dans tog jag övningen ännu en bit. Jag satte Figo att stanna kvar, gick in i skogen 50-70 meter och släppte fågeln... men fortsatte gå omkring lite innan jag vände tillbaka. Då skulle han ju inte bara kunna rusa rakt fram på synintrycket och hämta fågeln. Taktiken fungerade, Figo sprang rakt ut dit han ungefär trodde att fågeln låg. Hm, ingen fågel här, vart kan den då vara. Han stannade upp och tittade frågande på mig. Nu bestämde jag mig för att inte säga något eller dirigera honom. Han fick stå och stirra tills han förstod att han skulle börja använda nosen, vilket han också gjorde. Han använde vindriktningen och kom rätt på fågeln!

Nu har jag en hund som vill ha kommandot apport. Jag har en hund som frejdigt springer ut och söker upp fågeln. Jag har en hund som med viftande svans kommer tillbaka i trav med fågeln. Jag har en hund som sätter sig framför mig och inväntar kommandot loss. Jag har en hund som litar på mig som ledare och håller kontakt. Kort och gott, jag har en kanonapportör!

Bildbevis

Jag gjorde ett nytt försök att föra över bilderna och nu gick det bättre. Här kommer alltså det utlovade bildbeviset på att Figo faktiskt hämtar fågeln själv (om än avståndet inte är mer än 10 meter). Jag tog fram fågeln på morgonen så den skulle få tina lite innan träningen, men nog var den ganska stel vilket också syns på bilderna :o). Måntro om hundarna tycker det är äckligare med varm och färsk eller stel och frusen fågel?

Hur går jag nu vidare med apporten härifrån? Ska jag fortsätta utöka avståndet och sedan börja med lätta sök, typ bakom en buske, för att sen prova lite mer sök ute i terrängen. Det känns nästan så, att köra som jag gjorde med apportbocken och dummiesarna.

Figo behövde faktiskt ingen peppning att greppa fågeln...

...det klarade han så bra själv...

...ja så bra!!! (beröm och handklapp)...

...matte här kommer jag!

Visst ser han ändå lite glad ut, min stjärna!

Dagen D

Som jag har kämpat, som jag har längtat och som jag har väntat. Nu är dagen här, dagen när Figo hämtar fågel själv! Jag är så otroligt lycklig just nu så det förstår ni inte. Att det skulle dröja två år och en dag (så gammal är Figo) tills detta ögonblick gör mig inget just nu. Känslan har varit värd att vänta på.

Jag förberedde mig på en rejäl fight med Figo idag. Dels har vi inte tränat på snart två veckor och sen var det ju fågel vi skulle använda oss av idag. Jag började lite lätt att värma upp honom med att bara bära, det har han ju gjort förr. När han sen skulle hämta fågeln på avstånd blev han väldigt låg i hållningen, så jag följde med honom nästan ända fram första gången. Efter det gick det av bara farten när han insåg att det vankades superduperberöm när han uppförde sig. Han hämtade fågeln på kommandot varje gång och jag tror faktiskt att Figo var rätt nöjd han också.

Det kändes som att jag hade en helt ny hund att jobba med idag. Inte alls lika svårarbetad utan bara så samarbetsvillig. Det är klart, lite seg och lite väl undergiven kunde han uppfattas, men nu är det bara att fortsätta och jobba upp snabbheten. Den finns där, det vet jag. Jaaaa!!!!!! Fy f-n vad vi är bra! :o)))

Här var det tänkt att jag skulle lägga ut bilder på framgångarna, men tyvärr hänger sig bildöverföringsprogrammet. Jag återkommer med bildbevisen, var så säker.

Vad är det för en dag?

Igår kväll överrumplade jag övriga familjen med att fråga "vet ni vem som fyller år i morgon?" Hjärncellerna gick på högvarv hos barnen och hos Ted anade jag en liten desperation i blicken ;) Han funderade nog om han hade glömt bort någon nära anhörigs födelsedag. Fick flera förslag, allt från mormor till katten. Den som tog sig närmast i gissningsleken var Liam, han gissade på Bosco. Men trots det hade ingen av dom rätt.

Idag säger vi grattis till Figo, och alla kullsyskon som blir 2 år just idag!

Figo har gjort upp med sina demoner...

... han har lyft på benet mot bronslejonet! Ja, jag menar att han kissade på bronslejonet han var så rädd för några dagar tillbaka. Jag brukar vara så noga med att hundarna inte får lyfta på benet mot postlådor och dylikt. Tycker det hör till normalt "hundhyfs" att inte fara uti andras gårdar och infarter, men ikväll hann jag inte med. När jag tittade bakåt var hela händelsen redan ett faktum.

Åh, så förargligt. Hur skulle jag göra nu? Övervägde att gå och plinga på för att be om ursäkt för det inträffade (ärlig som man är). Men det alternativet la jag snabbt åt sidan, promenerade vidare och hoppades att ingen såg mig (oärlig som man är ;o) ). Tur jag inte vet vem som bor i huset, då skulle jag påminnas om det varje gång jag såg dom.

Köbildning

Jag kan förstå att folk vallfärdar, köar långt i förväg, tar med sig egna sittplatser, sovsäck, matsäck osv om det är något man verkligen längtat efter och verkligen vill. Den inre syn jag närmast ser framför mig då är ungdomar som köar för biljetter till någon stor artists konsert. Idag skulle den bilden totalt förändras. Aldrig kunde jag tro att man ville köa för vaccination.

Senaste veckorna har stor del av mitt jobb som sjuksköterska varit bedömningar och rådgivning kring den nya influensan. Den ena som hör av sig är mer orolig än den andra. Idag var inget undantag, men dessutom startade vi med influensavaccineringen. Vår lilla vårdcentral med ont om parkeringsplatser såg ut som ett plockepinn av bilar parkerade kors och tvärs. Den hade i ett enda slag förvandlats till ett vaccinernas Mecka. Vi startade med kvällsöppet från klockan 16. Redan strax efter lunch kommer första paret in för att börja köa. Med sig har de varsin campingstol och en kaffetermos! Därefter droppade folk in i en strid ström och när allt drog igång på klockslaget fyra var alla 100 kölapparna helt slut.... och det var jag också.

Mycket ska man höra...
-Undrar om detta vaccin också tar den vanliga influensan?
-Nä, det är ju nåt helt annat. Som att du fortfarande kan bli förkyld fast du äter blodtrycksmedicin

Åh, så skönt med en kvällspromenad med hundarna. Det känns som att man rensar hjärnan på tankar då.

Mer träning på gång

Tjoho! Nu har jag ÄNTLIGEN fått min efterlängtade apportfågel :D. Ted åkte iväg i går morse och trodde att dom skulle vara hemma efter lunch. När jag inte hade hört av dom närmare middagstid så började jag fundera på om karlstackarn verkligen tagit mig på allvar och i panik irrade runt i skogen för att få fatt något eländigt apportobjekt (det började ju mörkna så smått). Men så fel man kan ha. En järpe hade han skjutit ganska tidigt, sedan hade dom två kamraterna haft så trevligt så. Som vi alla vet, tiden går så fort när man har roligt.

Figo-liten fick sig en hel jaktdag själv och var rejält nöjd på kvällen. Bosco som fick stanna hemma med mig ville inte äta kvällsmaten men trots detta åt Figo upp sin i ett enda rassel. Han brukar ju annars backa om Bosco inte börjar äta, men igår rådde Darwinismen även hos Figo- vill inte polarn äta är det hans problem, jag tar alltihop.

Däremot hade han varit lite pipig under järpjakten denna gång. Han var inte så lugn som tidigare. Kanske han kände att inte matte var med (eller kanske jag vill tro att det beror på det). Ja, i vilket fall så ska han inte få komma undan med det. Jag ska nog få honom på andra tankar. Det blir bara att öka på stadgeträningen ännu mer så ska vi nog se att allt ordnar sig :o)

Nu börjar han tuffa till sig vår lille pirat. När Ted sprang ur gömslet och fram till den flaxande järpen tog Figo tillfället i akt och hängde på. Han sprang fram till fågeln och började smånagga i den. Han tog inget fast tag men var redigt nyfiken. Kanske det är det som skiljer vorsteh och setter åt. Figo är intresserad så länge fågeln flaxar (om än han inte tog den) medans Bosco skulle göra allt för att få ta den oavsett den lever eller är död.

Tänk så befriande tanke det var att lägga apporten åt sidan en period. Nu när jag har ett objekt så vill jag inget hellre än att gå ut och börja om och träna. Men nu jobbar jag och det är mörkt på kvällarna, så jag ska nog försöka hejda mig till framåt helgen i alla fall... visst har det gått en månad sedan jag sist körde ett apportpass då? ;o)

Katt med rang

Vår gamla kisse verkar mer än belåten med sina nya grannar. Jag måste nog erkänna att det har mer med dom gamla än dom nya att göra. Dom nya grannarna har förvisso hund, men dom gamla hade två stora hankatter som spred skräck i vår katts lata värld. Nu har dom i allafall flyttat och jag tror att det är till stor belåtenhet att själv få härska över jaktmarken här i området... och en liten spaniel ska väl inte vara några problem för en luttrad katt som redan står över en frenetiskt lekfull setter och en hormonstinn vorsteh.

Vår lilla "gårdstomte" Paba lever ett bekvämt kattliv

Paus från apporten

Inatt insjuknade Liam i hög feber, huvudvärk och ont i kroppen. Det innebär att Ted fick ta Figo och åka och jaga själv idag. Krister skulle följa med så dom har nog lika trevligt utan mig, bara "gubbprat" en hel förmiddag :o).

Jag pratade med Figos uppfödare Leif för några dagar sedan. Jag behövde lite stöd och råd hur jag ska gå vidare i apportinlärningen. Han tar ju olika föremål men jag har ingen fågel att ta till. Dessutom visar Figo med hela sig att detta med apport är det vidrigaste han vet. Kravet är lagt och han gör det, men gudarna ska veta att det inte är en njutning för ögat att se.

Samtalet mynnade ut i att jag kunde ta en paus från apporten med Figo. Rättare sagt en månads uppehåll :o). Jag trodde jag hörde fel, men inte det (därmed åkte Leif upp ännu ett snäpp på min tycker-om-lista :o) ). Ungefär en månads semester från apport och sedan se till ha en fågel att börja med då. Första delen kan jag nog lätt se till att stå för. För att få till stånd den andra delen (en fågel) måste jag nog ta mina färdigheter att lägga krav på Figo och använda på någon annan (ni vet, han med bössan ;o) ).

Jag började redan idag. Sa till Ted att dom inte fick komma hem innan dom fixat mig en fågel, i lämplig apportstorlek. Men jag förstår inte, han verkar inte ta mig på allvar... jag får nog ta och nypa honom i örat nästa gång ;o)

Äntligen lediga tillsammans

Äntligen en ledig helg tillsammans! Det känns som att vi jobbar om vartannat, Ted och jag. Jag jobbar vardagar och alltid ledig fredag, lördag och söndag. Ted däremot, ja hur jobbar han? Lite hur som helst, vardagar, helgdagar, dag och natt, allt blandat i en salig röra. Senaste tiden har han nog sovit borta mer än hemma. Men nu har vi en hel helg tillsammans! Dessutom hade vi vädergudarna med oss idag, så det var bara att packa ryggsäcken och bege sig ut i skog och mark. Jaktlyckan i form av byten med sig hem uteblev, men lyckliga det var vi ändå båda två. Finns det något härligare än detta?

Härligt att äta ute i skogen. Vi behöver inte säga mycket till varann, tystnaden är härlig som den är, som kontrast till vardagen hemma

Figo njuter. Vem vet, kanske han också väntar på en korvbit

Bosco är sugen på kel, men jag tror Ted är mest sugen på det nykokade kaffet

.

Efter jaktturen var det bara snabbt hem i duschen för att göra sig redo för nästa aktivitet. Teds kusin och tillika jaktkamrat har fyllt 40 år och idag var det dags för kusinkalaset. Vi brukar uppvakta kusinerna när dom fyller jämnt. Det brukar alltid vara trevligt med mycket prat och skratt, idag var inget undantag. Vi umgås en hel del med Krister och Helena även annars och det är alltid lika trevligt. Tack för att vi fick komma på ett trevligt kalas!

.

Grattis Krille! Hade gärna köpt en fågelhund åt dig, men det får bli när du fyller jämnt nästa gång ;o). Tills dess får du nöja dig med att följa med oss

Regn

Jaha, man vaknar av att regnet öser ner utanför fönstret. Då blir det ingen härlig dag i skogen, inte idag i allafall. Man får väl vara glad så länge det inte kommer ner som snö. Ja, jag tycker om vintern också, men än ett tag får det gärna vara barmark för min del. Imorgon säger dom som vet att det ska bli finväder och vi hoppas naturligtvis att det stämmer. Då får vi göra ett nytt försök då. Idag får vi stanna hemma och mysa av govärmen från braskaminen istället. Det är inte fy skam det heller.

Bosco i sin favoritposition här hemma, framför lägerelden